Låt oss tala om tofu

Jag la upp en bild på en hög tofutärningar på Instagram idag, och hävdade att vår familj käkar ett kilo tofu i veckan. Jag tror knappt ens jag överdrev. Vi gillar ver-kli-gen tofu. Jättemycket gillar vi det. Delvis gillar jag det för att det är nyttigt, snällt mot världen och gott. Delvis gillar jag det för att mina barn gillar det. Och efter jag lagt upp den där bilden? Då råkade jag utlova ett tofuinlägg på bloggen. Så nu ska vi prata om tofu en stund.

*kavlar upp ärmarna*

Tofu är en ostliknande massa som tillverkas av sojabönor. Några bra grejer med tofu är 1. Att det finns mycket bra stuff (som protein och andra nyttigheter) i den, men typ ingenting som är dåligt eller onyttigt, och 2. Att man kan mata veganer man känner med den, för den innehåller varken djur eller mjölkprodukter.

Oftast brukar jag hitta tofu i ostdisken i affären. Det är ju lite märkligt, eftersom det inte är någon ost, men hey! Jag är glad att den finns. Allra gladast blir jag om jag hittar Omi Foods tofu, för den är billig och kommer i stora förpackningar. Men Kung Markattas är också bra.

Det finns ofta olika varianter att välja mellan när man väl hittat förpackningarna också: krämig, grynig eller fast. Vi köper alltid fast, för vi tycker de andra är slemmiga. Och så finns det naturell tofu och smaksatt/marinerad/rökt tofu också! Ett piggt förslag är att prova sig fram till vad man gillar. Vi brukar köra på den naturella. Den smakar nästan ingenting i sig, men suger åt sig smak om man blandar ihop den med något gött. Så vi marinerar! Ju längre desto bättre, ju godare marinad desto godare tofu.

Men sen då?

Tja, frågar du min yngsta son så kan man sleva i sig tofun som den är, i tärningar. Frågar du mig tycker jag det blir godare att tillaga den lite. På bilden här ovanför har jag lagat Teriyakitofu med sockerärtor - klicka här för recept. Det går skitfort och är gott. Annars gillar jag tofuwok med svamp också - klicka här för recept. Eller åh! Barnens nya favorit: Panerad tofu med potatismos, citron och vit sås. Som fiskpinnar, fast liksom... mindre läskigt på något vis. Då penslar jag först tofun i en marinad på typ... pyttelitesenap, teriyakisås, citronpeppar och salt. Och sedan vänder jag tofupinnarna i ströbröd och steker.

Och - stay tuned för ett SUPERTIPS! - händer det att ni vill att tofun ska bli härligt krispig (och tro mig, det vill ni gärna)? Då ska ni vända den i maizena innan ni steker den i olja.

Det var kanske allt?

Eller nej, förresten! Om det finns andra tofulovers här inne kan ni väl fylla på i kommentarerna med era bästa tofurecept, kanske?

Så kan tofun ta över världen sen.