Mmm... release.

Untz-untz-untz, idag är det torsdag! Det betyder att det är fredag väldigt snart, right? På fredag ska vi nämligen ha releasefest för "Vi måste sluta ses på det här sättet" och jag är nåt så jävulskt peppad på denna fest, entusiasmen saknar i stort sett motstycke i historien.

Har redan målat naglarna. På både mig och Svante.

(Jag satsade på rött. Han satsade på en hand röd, den andra handen blå, och samma på tårna. Mycket snyggt.)

Och så ska jag ha ny, svart, klänning! (Från COS, tack för tips.) Utan en enda frukt på! En helt unik händelse.

Ska bli mycket roligt.

Det var mest det.

Häj!

Låt oss tala om tofu

Jag la upp en bild på en hög tofutärningar på Instagram idag, och hävdade att vår familj käkar ett kilo tofu i veckan. Jag tror knappt ens jag överdrev. Vi gillar ver-kli-gen tofu. Jättemycket gillar vi det. Delvis gillar jag det för att det är nyttigt, snällt mot världen och gott. Delvis gillar jag det för att mina barn gillar det. Och efter jag lagt upp den där bilden? Då råkade jag utlova ett tofuinlägg på bloggen. Så nu ska vi prata om tofu en stund.

*kavlar upp ärmarna*

Tofu är en ostliknande massa som tillverkas av sojabönor. Några bra grejer med tofu är 1. Att det finns mycket bra stuff (som protein och andra nyttigheter) i den, men typ ingenting som är dåligt eller onyttigt, och 2. Att man kan mata veganer man känner med den, för den innehåller varken djur eller mjölkprodukter.

Oftast brukar jag hitta tofu i ostdisken i affären. Det är ju lite märkligt, eftersom det inte är någon ost, men hey! Jag är glad att den finns. Allra gladast blir jag om jag hittar Omi Foods tofu, för den är billig och kommer i stora förpackningar. Men Kung Markattas är också bra.

Det finns ofta olika varianter att välja mellan när man väl hittat förpackningarna också: krämig, grynig eller fast. Vi köper alltid fast, för vi tycker de andra är slemmiga. Och så finns det naturell tofu och smaksatt/marinerad/rökt tofu också! Ett piggt förslag är att prova sig fram till vad man gillar. Vi brukar köra på den naturella. Den smakar nästan ingenting i sig, men suger åt sig smak om man blandar ihop den med något gött. Så vi marinerar! Ju längre desto bättre, ju godare marinad desto godare tofu.

Men sen då?

Tja, frågar du min yngsta son så kan man sleva i sig tofun som den är, i tärningar. Frågar du mig tycker jag det blir godare att tillaga den lite. På bilden här ovanför har jag lagat Teriyakitofu med sockerärtor - klicka här för recept. Det går skitfort och är gott. Annars gillar jag tofuwok med svamp också - klicka här för recept. Eller åh! Barnens nya favorit: Panerad tofu med potatismos, citron och vit sås. Som fiskpinnar, fast liksom... mindre läskigt på något vis. Då penslar jag först tofun i en marinad på typ... pyttelitesenap, teriyakisås, citronpeppar och salt. Och sedan vänder jag tofupinnarna i ströbröd och steker.

Och - stay tuned för ett SUPERTIPS! - händer det att ni vill att tofun ska bli härligt krispig (och tro mig, det vill ni gärna)? Då ska ni vända den i maizena innan ni steker den i olja.

Det var kanske allt?

Eller nej, förresten! Om det finns andra tofulovers här inne kan ni väl fylla på i kommentarerna med era bästa tofurecept, kanske?

Så kan tofun ta över världen sen.

Kolla! En boktrailer!

Untz, untz, idag har den här fina boktrailern för Vi måste sluta ses på det här sättet sett världen för första gången, och det kan hända att jag känner mig helt orimligt exalterad och uppspelt över det, det kan det faktiskt. Kanske ska se den fyrtio gånger på rad ikväll istället för ett nytt avsnitt av The Killing? Inte alls omöjligt.

Tycker de är så fina, LåtsasHanna och LåtsasJens* (som också syns på omslaget på boken), jag blir lite, lite kär i dem varenda gång jag ser dem.

Ni måste kolla!

 *LåtsasHanna och LåtsasJens, förresten, nivån av "låtsas" här når tydligen nya nivåer hela tiden. Note to self: Hanna och Jens är på låtsas redan från början. De finns bara i fantastin. Som huvudpersoner i boken. Oroväckande ofta jag måste påminna mig om det här, kan man tycka.

Färdig bok!

Rätt bra utdelning på den här första jobbdagen efter semestern ändå. En färdig bok från tryckeriet, till exempel! Det är några veckor tills "Vi måste sluta ses på det här sättet" finns att få tag på i butik (släppdatumet är den 16 september), men ändå. Det känns fint att den finns. Inte bara i mitt huvud, utan även i verkliga världen.

Å, jag hoppas vid gud att någon (läs: alla) ska gilla den här boken! Eller egentligen mest: personerna den handlar om! Hanna och Jens. Och allt de tycker, tänker och säger! Jag gillar dem nämligen själv rätt så himla mycket, så jag kommer bli sårad å deras vägnar om ni hatar dem. Eller nej, det kommer jag kanske inte, för jag är medveten om att de är påhittade, men ändå. De ju varit mina (låtsas)kompisar aslänge, de här personerna. Ni får ju fatta att jag bryr mig om dem och vill att de ska klara sig bra ute i den hårda, kalla verkligheten.

Här kan ni läsa mer om boken på förlagets hemsida. Eller på min och Johannas gemensamma skrivblogg då, förstås. Och sen springer ni och köper, visst? Eller väntar tills jag hojtar och köper genom mig, så får ni skitsnygg (ehe...) autograf i också?

Bra, då säger vi så.

Fridens liljor!