Hello vardag, how you doin?

I morse var det någon (har glömt vem) som twittrade så hära:

- Vem är du?
- Jag är måndagden den 7e januari.
- Har du kommit för att hämta mig?
- Jag har redan länge gått vid din sida.

Det tyckte jag var roligt.

Fast min spontana känsla när jag gick från förskolan till kontoret i morse hade ingenting med döden att göra, jag freaking skuttade hit med hoppsasteg. Det kan vara bra att jag tänker på det ibland, tror jag. (Till exempel när jag betalar räkningar eller nervösloggar in på banken och kollar saldot på mitt konto.) Att jag ibland längtar efter att ledigheter ska ta slut så jag kan få gå till kontoret, för att cirka allt jag jobbar med är det roligaste jag vet.

Idag har jag till exempel: Läst två böcker. Skrivit två texter om dem. Klätt om min anslagstavla på kontoret så den blev lite mer orange/rosa. Och nu ska jag skriva hångelscen i nya boken.

*älskar livet*

Ni får väl börja internetmobba mig snart, så vi kan väga upp det här.

Jag kommer ju bli odräglig.