Du vara chef, du bestämma?

Okej, hörni! Nu har jag tagit tag i den blivande ungdomsromanen med jefligt stränga nypor, läst, strukit, ändrat, tänkt igenom, kollat kalendern och gjort upp en plan. Om den ska bli klar innan april är slut (och det ska den ju, som vi alla vet) behöver jag tydliga regler och en eller flera mkt, mkt stränga arbetsledare som kan skrika lite på mig då och då. Till exempel ni.

Det här är förutsättningarna: Jag har skrivit ungefär en dryg tredjedel hittills. Uppskattningsvis fattas det... drygt 150 sidor text. Det blir 15 sidor i veckan om jag ger mig själv en tidsfrist på 10 veckor. 15 sidor i veckan är ganska modest. Det borde även ett trött och förvirrat preggo kunna klara av, tycker jag. Men! Man vet aldrig säkert med trötta och förvirrade preggon. Helt plötsligt kan de få för sig att gå och lägga sig och sova middag en hel eftermiddag, eller börja packa flyttkartonger mitt på blanka arbetsdagen. De är lite oberäkneliga på det sättet. Kan behöva en fast hand som leder dem rätt i tillvaron.

Så här tänker jag: Från och med nu blir det söndagsbikt varje söndag på den här bloggen. Jag redovisar hur veckans skrivarbete gått, ni skriker. Har jag skrivit under 15 sidor skriker ni glåpord (oavsett vilka lama ursäkter jag än kommer med). Har jag skrivit över 15 sidor skriker ni lite vad som helst (förslagsvis i något snällare ton).

Klarar jag att bli färdig med en första version av manuset innan bében gör entré får tre av de bästa arbetsledarna bland er som skrikit i kommentarsfältet en present på posten.

Deal?