Tjuvläsning pågår, del 8

Det är inte första gången det händer att hon blir kär. (I någon annan. Naturligtvis i någon annan). Vid det här laget vet Johan ungefär vad han förväntas säga, vad han absolut inte förväntas säga, vilka frågor han bör ställa och vilka svar hon vill ha. Så väl känner han henne. Och han har övat tillräckligt på sina repliker genom åren för att de ska låta trovärdiga, han hör knappt längre själv att han fejkar.

Han har aldrig riktigt övervägt att säga det till henne. Eller nej, lögn. Han har fantiserat om att säga det till henne fem miljarder gånger, på lika många olika sätt, han har bara aldrig gjort det. Ester, jag tror att jag är kär i dig. Fet chans. Ester, jag älskar dig. Ja, eller hur. Jo, du... det var en grej. Kan du tänka dig att skita i alla hårdrockare och popkillar och kanske bli ihop med mig i stället? Kommer aldrig hända.

Det har funnits några tillfällen när han nästan har sagt något, men orden har alltid fastnat någonstans halvvägs. Och ärligt talat, hur talar man om för en tjej man känt sedan man gick på lekis att det inte räcker med Bästa Kompisar längre? Att man skulle kunna tänka sig att hugga av sig sin högra arm för att få vara lite mer, lite närmare, lite extra överallt? Att man blir torr i munnen bara av att tänka på hennes kropp innanför de där kläderna, och fast man försöker låta bli så tänker man på den där kroppen ändå, väldigt ofta, typ hela tiden, alltid. Hur säger man en sådan sak, utan att förstöra allt?

Enkelt, har han kommit fram till.
Man gör det inte.
Man håller käften.
Man håller käften, vänjer sig, och hoppas att det ska gå över.

I tio inlägg den närmsta månaden kommer jag att publicera tjuvläsning ur min ungdomsbok Det är så logiskt, alla fattar utom du här på bloggen. Det här är åttonde inlägget. Du hittar resten genom att klicka på rubriken "Läs alla inlägg om boken" i högerspalten under bilden på boken. Handlingen i boken beskrivs ur två perspektiv, vartannat kapitel är Esters, vartannat är Johans. Boken släpps i slutet av april.