5 x illustratörer (del 2)

Lookie lookie, här är fem illustratörer till! Jag har frågat några av alla de som anmälde intresse och skickade in bilder till den där illustratörsefterlysningen jag gjorde om jag får visa deras bilder här på bloggen. Det här är del två (de första fem hittar du här)!

Först ut: Saga Bergebo! Här är hennes hemsida. Jag tycker så mycket om alla färger och färgkombinationer här. Tänk i en bilderbok? Så bra det hade kunnat bli. Titta till exempel på bilderna till "polishunden Roy" i hennes portfolio! Och på alla superfina prints som går att köpa i hennes webbshop! På instagram hittar ni Saga under @sagabergebo

Den här har Johanna Arpiainen gjort! Hon bor på Öland (detta är ju alltid ett plus!) och frilansar som illustratör och jobbar "nästan uteslutande digitalt". Här kan ni kolla hennes hemsida! Hon har redan tecknat några böcker, men jobbar också med tidningar. På instagram heter hon @johanna.arpiainen!

Näst på tur: Josefin Herolf. Här hittar ni hennes sajt. Det är ju nåt så djävulskt kul att glo runt i folks portfolios? Här fastnade jag nästan mest för allt som ligger under fliken "bilder", titta!

Och den här har Wilma Harju gjort. Det är något med denna böjda arm som jag liksom verkligen, verkligen gillar? Och så jädra många streck i gräset/marken/jorden! Wilma hittar ni framförallt på instagram som @wilmaharju . Ni klickade nu va? Alltså, jag ÄLSKAR hennes konto. Det är nästan provocerande att hon bara är 20 år, men det kompenseras upp av till exempel de små lerfigurerna för OMG!

Gurkkaktus med geléhallon! GÖLL! Den här har Veronica Ballart Lilja gjort. Henne hittar ni på Instagram som @veraballart_illustration och hon bor i Brooklyn (också alltid ett plus!). Här kan man kika på hennes ena portfolio och se saker hon gjort, och här kan man titta på en annan portfolio. TVÅ PORTFOLIOS? Lyxen.

Säkra en framtid för Bladen brinner

Från och med idag till och med 1 juni kan vem som helst som har en hundralapp eller fler över gå in och stödja barnbokspodcasten Bladen brinner i vår nya kickstarterkampanj. KLICKA HÄR! Vi blir otroligt glada för alla bidrag!

Jag (och Johanna) lägger ungefär två dagars jobb i veckan på att göra det här programmet, och vi gör det för att vi tycker det är vettigt att det finns ett program om barnböcker för vuxna. Med boktips! Intervjuer! Reportage! Diskussioner!

Utrymmet för kritik av barnböcker och initierade samtal om barnkultur i traditionella medier sjunker. (DN recenserar hälften så många barn- och ungdomsböcker idag jämför med för tio år sedan, till exempel.) Samtidigt talas det mer än någonsin om vikten av att barn ska läsa, och bli läsare. Att man (som förälder och lärare, till exempel) måste lyckas hitta rätt bok till rätt barn, måste värna om läslusten. Jag får liksom inte ihop den ekvationen? PRATA OM BÖCKERNA DÅ! Vill jag frustrerat vråla. Så man hittar dem, och får en chans?

Bladen brinner är vårt strå till den stacken, kan vi väl säga. Jag tänker att alla som gillar böcker skulle kunna ha glädje av att lyssna på podden, och att alla som inte orkar lyssna på podden skulle kunna ha glädje av att vi öser på med boktips och nyheter och extramaterial och boktipsfilmer på Instagram (@bladenbrinnerpodcast) och på sajten (www.bladenbrinner.se) och på Facebook (www.facebook.com/bladenbrinner)?

Får vi ihop finansiering fortsätter vi gärna ända in i evigheten med all of the above och lite till.

Här kan du följa hur det går!

Scengångaren

Titta, vad roligt! Lena Sjöberg (hon som tecknar så fina bilderböcker, som kanske heter "Under ett rabarberblad" eller "Tänk om" eller "Cirkusloppor på rymmen", ni vet?) har lagt upp bilder från skiss till färdig karaktär på Scengångaren, som bor på Scenkonstmuseet nu. Jag har hittat på'n, och hon har tecknat, och dockmakaren Helena Äwe Bäckman har gjort dockan. Vill typ ha hen som husdjur, pga SÅ JÄDRA GULLIG, no? Och barnspåret är igång nu. Passar barn från 4 år, och tanken är att det ska funka lite som en miniguide genom huvudutställningen.

5 x illustratörer

Jag har frågat några stycken av alla de som anmälde intresse och skickade in bilder till den där illustratörsefterlysningen jag gjorde om jag får visa upp en av deras bilder här. Ni måste ju få se? Åtminstone lite? Det är för snålt att bara ha bilderna här i min mejlkorg. Här är de första fem!

Den här har Amanda Hoffner gjort. Hon går på konstfack, med inriktning på illustration och barnböcker, och vill ni se mer av hennes bilder kan jag verkligen rekommendera att ni börjar följa henne på instagram för OMG, så jädra fint. Kolla @hoffneramanda där! Och så har hon en hemsida också, som ni hittar här.

Och den här! Den är gjord av Karin Ohlsson. Hon har en sajt här (med webbshop, där man kan köpa muggar och brickor och pins med till exempel skäggiga män på! I love it.) På instagram heter hon @BahKadisch, och den här bilden är från hennes instaflöde.

Den här är gjord av Johanna Börjesson. Hennes sajt hittar ni här och hon har också en webbshop! Där kan man köpa prints. Till exempel bilden ovan, som heter Rödluvan. På instagram hittar ni henne som @traceinface

Bilden här ovanför har Nina Wennersten gjort. Hon är grafisk formgivare och illustratör, och hennes sajt hittar ni här. Och så har hon ett öppet instagramkonto nu för tiden för sina illustrationer! Det hittar ni om ni kollar efter @drawn_by_nina.

Och så den femte och sista för den här gången: Frida Clerhage! Hon är en frilansande illustratör och grafisk formgivare från Göteborg, och har en sajt här. Hon gör bland annat helt sjukt fina mönster. Kolla! På instagram hittar ni henne som @fridaclerhage .

Bladen brinner #14 – Fokus på killar

Får man säga att man är svintrött på allt fokus som läggs på killars läsning, fast man egentligen veeeet att satsningarna behövs? Vi gör det i det här avsnittet. Och strax därefter generaliserar vi hej vilt om tjejer och killar vi mött i olika klassrum, och talar i affekt en stund. Och förutom det har vi pratat med Pija Lindenbaum och Christina Lindström! Visste ni att Pija Lindenbaum hela tiden tänker att hon borde skita i hela sin karriär och bli till exempel lokförare istället? Hoppas hon inte gör det. Jag älskar Gittan och Lill-Zlatan och Kenta och Åke och Doris och gänget.

Man kan lyssna överallt där poddar finns, eller här:

Claudia goes Karen

Fun fact kring själva manuset om Viggo, som de arma illustratörerna förväntas illustera till slut, förresten: Jag har hittat på hans mamma med extremstor inspiration från Claudia i Follow the money.

(Som Johanna förresten nyss messade om tydligen börjar för en andra säsong ikväll?!? Blev genuint lycklig över detta!!!)

I manuset heter mamman Karen, och en liten sak som skiljer henne från Claudia är att hon inte riskerar fängelse as we speak. Men hon är: 1. Danska, 2. Frånskild, och 3. Har en karriär där man behöver klappriga skor och snygga blusar på sig jämt, och 4. Hon har inte huvudansvaret för barnen, de bor mest med sin pappa, men 5. Karen och pappan samarbetar himla bra kring att få detta att funka, de är inte osams, de gillar varann, de bara... lever inte ihop längre, och 6. Mamma och barn ringer varann och säger godnatt på facetime på ipaden och hon längtar efter dem jämt.

Oklart om hon har lika glansigt hår som Claudia.

Kanske inte, pga så himla OVERKLIGT GLANSIGT!!!

Illustratörsefterlysningen och beskeden

Jag har skickat 436 mejl i helgen. 6 av dem har varit otroligt roliga att skicka, 430 av dem har jag skickat med motstånd. Det absolut tråkigaste med illustratörsefterlysningen jag drog igång är att jag gjort jättemånga besvikna nu. Men jag hoppas i alla fall att alla som skickat in bilder till mig har fått besked vid det här laget?

(Det har varit många mejl, så om jag missat någon är det verkligen inte med flit. Mejla igen i så fall! Så ska jag svara.)

Vi har tittat på alla bilder som skickats in, jag och förlaget. Läst alla mejl, klickat på alla länkar, övervägt alla, och det här är vad vi frågat oss: Passar den här typen av bilder för just den här boken? Många av de vi valt bort skulle kunna teckna fantastiska böcker – men av olika anledningar kanske inte just den här.

Nu har vi bett 6 personer att teckna varsin provskiss (mot skissarvode). De som fått frågan har fått ett längre textutdrag skickat till sig för att kunna avgöra om de ens gillar texten, och verkligen vill teckna den, och en månad på sig att provskissa.

Igen: Så himla många tack för allt intresse! Vilken jädra ynnest.

Bladen brinner #13 – Cykla i spiraltrapp

Det är varannan torsdag igen! Och den här gången innehåller Bladen brinner en intervju med Augustpristagaren Ann-Helén Laestadius, som pratar om varför hon väljer att skriva om Kiruna och Soppero i sina böcker. Plus att vi gjort en studie bland svenska illustratörer, och frågat vad de hatar att rita. Så mycket starka känslor! Hör Pija Lindenbaum, Sarah Sheppard, Emma Adbåge, Elin Lindell, Per Gustavsson, Lisen Adbåge, Emma Virke och Sara Lundberg rasa mot cyklar, hästar och fotbollslag, och Marcus Gunnar Petterson ösa ur sig allt om sin skaparångest.

Du lyssnar på podden överallt där poddar finns, eller direkt här, genom att trycka play:

En vägg full

Går igenom mejlboxen jag använde till illustratörsefterlysningen, skriver ut bilder, läser om illustratörer, klickar på länkar. Tejpar hela trappan full av illustrationer jag fastnat för på något sätt, det är femtio, sextio, sjuttio stycken, säkert fler. På fredag ska jag visa allt det här för förlaget. Jag spår en framtid full av grav beslutsångest för samtliga inblandade. Min förläggare bad mig lägga fram en kudde i trappan, så hon kan övernatta där i helgen, ligga obekvämt och vela, kanske andas lite i en papperspåse. Får se hur jag gör med det, om hon får någon kudde eller ej. Det här får hon i alla fall: En lång, lång lista med namn på begåvade människor som vill göra bilder till barnböcker.

Så roligt, det här.

Sökte: Illustratör Fann: Flera hundra

Igår var det 1 april, och det betyder bland annat att ansökningstiden (eller vad man nu ska kalla den) till illustratörsuppdraget som jag efterlyste illustratör till är ute. I min inbox har jag över 400 mejl från begåvade människor som skulle kunna tänka sig att illustrera mina böcker om Viggo. ÖVER FYRA HUNDRA!!!

Jag är helt golvad över detta gensvar.

Herregud vad det finns mycket talang i era händer!

Det här kommer att hända nu: Jag och förlaget går igenom alla mejl, tittar på alla bilder, klickar på alla länkar, lägger pannan i djupa veck och försöker komma fram till vad för slags illustrationer som skulle kunna komplettera och lyfta just den här berättelsen på bästa sätt. Sedan kommer vi att be några stycken att provskissa fram karaktären Viggo (mot skissarvode). Och efter det... väljer vi.

*svälj*

Så otroligt svårt, och så otroligt roligt.

Vi kommer att behöva någon vecka på oss att göra den här urvalsprocessen rättvisa. Men senast den 15 april kommer alla att få besked – provskiss eller inte. Håll ut tills dess!

Och enormt stort tack så länge.

22 bra hästböcker för alla åldrar

Jag skrev argt om hästböcker för ett tag sen, när jag höll på att göra research inför ett reportage till Bladen brinner.

"Det här är min känsla: Alla dessa nio, tio, elva, tolvåriga flickor som ligger hemma på kvällarna och plöjer hästbok efter hästbok, som tänker och drömmer och lär sig och gör, som har ett intresse som glöder i hela kroppen på dem...

Gud, vad vi sviker dem när vi inte bryr oss ett skit om deras böcker."

Nu är reportaget klart (och ni lyssnar på det här om ni vill), och klar är också hela den långa, långa listan med boktips för alla åldrar som jag lovade att jag skulle göra. På listan finns mest nya böcker, som går att få tag på nu, men också några att hålla extra utkik efter på loppisar.

Här hittar ni den! Slit den med hälsan.

Bladen brinner #12 – Cocktailböcker

Hästböcker! Ulf Stark! I det nya avsnittet av Bladen brinner pratar vi bara om saker vi känner mycket, mycket starkt inför. Jag intervjuar Katja Timgren och Malin Eriksson om stall, feminism, systerskap och vikten av att ta tjejers läsning på allvar. Johanna intervjuar Ulf Stark om att vara en skapande människa skitlänge, och om vad han menar med "cocktailböcker". Det är nu ni som aldrig gett den här podden en chans trycker på play (eller lyssnar där poddar finns), right? ULF STARK! HÄSTAR! På sajten finns listan med alla böcker vi nämner, hästboktips och extralyssning också.

3 x lördag i Krakow

Det har gått så fort? Imorgon åker vi hem. Jag har en halv ungdomsbok med mig (men har alltså inte skrivit hela den halvan nu, herregud) om en introvert blygis med panikångest och livliga dagdrömmar. Vi får se vad det blir av den. Krakow har varit bra! It ain't no Lissabon, men vi har haft en bra vecka, och vi reser sjukt bra ihop, jag och Johanna. Det enda vi vill är att sitta i mysbyxor i lägenheten och skriva, och sen ta på oss riktiga byxor för att gå och äta något i kvarteret, och sen gå tillbaka och byta om till mysbyxor igen. Det är ett jädra bytande av byxor. Vi ser inte så jättemycket av staden vi är i, men vi får mycket gjort.

3 x torsdag i Krakow

Hej från en som är i det här läget av bokskrivandet: Kollar instagram en gång i sekunden, redigerar några foton, tar ett varv ut i köket, kollar vad Johanna håller på med, kokar lite kaffe, skriver ett blogginlägg, suckar asmånga gånger, funderar på att sova middag. HATAR JÄDRA MITTEN PÅ BÖCKER! Vill bara skriva börjor och slut.

3 x tisdag i Krakow

Krakow, baby! Jag och Johanna ska vara här i en vecka. Vi ska: Skriva skitmycket på våra respektive böcker/Prata skitmycket om våra respektive böcker/Prata skitmycket om andras böcker/Nästan inget mer. Herregud, så härligt. Stora delar av tiden ska vi alltså sitta i mysbyxor och fleece i lägenheten vi hyrt i de judiska kvarteren och knappra på våra datorer. Små delar av tiden ska vi gå ut och äta grejer och dricka öl som kostar INGENTING och nästan bli påsprungna av häst med vagn. Livet får 10 av 10 dumplings med kål (Är det gott? Lär snart bli varse.) just nu.

En bilderboksvägg

Från golv till tak, över en hel vägg, frontade bilderböcker på lister. Om ni ursäktar mig lite så ska jag bara FLYTTA IN I MINA BARNS RUM OCH BO DÄR FÖR EVIGT, ser ut som en hjärtögonemoji varje gång jag går in där nu. Plus att det hittills funkar som jag tänkte: Som en godisbutik. Vi har läst nio böcker den här morgonen, and counting.

Bladen brinner #11 – Surgubbar

Har du sett Sartre sticka upp huvudet som en säl i en isvak någon gång? Det har vi, och vi är skärrade. I det nya avsnittet av Bladen brinner pratar vi om det, om filosofi, om ont och gott, om Anna Höglunds huvud och annat härligt. Vi har intervjuat Emma Virke om hennes "Klä på Herr H" och andra bilderböcker som leker med formen, och så har vi pratat med Anna Ehring som är så sabla bra på att skriva karaktärer att vi knappt kan hantera det. Hennes "Miras Martin" för mellanåldern är en av vårens bästa böcker, tycker jag.

Podden hittar du överallt där poddar finns, eller här (tryck play!). Och på sajten listar vi alla böcker vi nämner i avsnittet, som vanligt.

Varför efterlyser man en illustratör på sociala medier?

Man kan, utan att överdriva det minsta, säga att det finns folk därute som skulle kunna (och gärna skulle vilja!) illustrera en barnbok. Sen jag la upp den där efterlysningen här på bloggen och länkade till den från Facebook och Instagram har facebookstatusen delats nästan 300 gånger, och jag tror jag är uppe i 500 kommentarer i de båda forumen. Min inbox är proppfull av begåvade människors bilder. Jag sitter med gapande mun och bara ... gapar.

Jag fattar att man undrar vad en sådan här efterlysning ska vara bra för. Det är inte så här det brukar gå till. Det här är några anledningar till varför vi testar det här:

– Det är kul! Alltså rent egoistiskt, för mig, det är ju SVINKUL att få alla dessa begåvade människors bilder på mejl och få glo på dem!!!

– Det är ett bra sätt att tvinga mig och förlaget att tänka i nya banor. Det är annars rätt lätt att (hårdvinklat) gå till bokhyllan, kolla vilka som brukar illustrera kapitelböcker för sjuåringar, och fråga någon av dem. Jag tror att det här kommer att göra att vi överväger massor av illustratörer vi annars inte ens visste fanns. Det är möjligt att det ändå slutar med att någon som illustrerat massor av kapitelböcker för sjuåringar förut får uppdraget, men på vägen dit har vi i alla fall tänkt mer och längre och på ett annat sätt än vad vi hade gjort annars.

– Vi hade tid. Den första boken ska inte ges ut förrän nästa höst. Det brukar kännas mer bråttom än vad det gör nu att hitta en illustratör.

– Jag får frågor så himla ofta från folk som undrar hur man ska få in en fot i barnboksbranschen. Jag fattar att man undrar! Och det här kommer ju i slutänden att innebära att jag presenterar en massa nya illustratörer för förlaget, som de kanske inte redan har koll på. Och det känns bra, jag vill gärna göra det.

Fram till den 1 april tänker vi oss att man får höra av sig. (Instruktionerna finns här för den som är sugen.) Sedan går jag igenom alla mejl (igen), och diskuterar med förlaget. Efter det väljer vi ut några illustratörer som får provskissa (mot skissarvode), och sen... bestämmer vi oss. Jag kan just nu för mitt liv inte förstå hur det ska gå till att välja en, men...

Det handlar ju om att hitta den illustratör som kan göra just den här berättelsen till något mer.

Och det känns hur som helst som en jädra ynnest att få varenda mejl i inkorgen, oavsett om det kommer från någon som bara tecknat för sig själv på kammaren hittills, eller om det kommer från någon som redan har illustrerandet som yrke. Herregud, vad mycket begåvning det finns! Det är ta mig fasen inte klokt.

Finnes: Manus, Sökes: Illustratör

EFTERLYSNING! Är du illustratören som skulle kunna illustrera min nya kapitelbok för barn mellan 6-9 år? Jag har ett manus, ett bokkontrakt (på Rabén & Sjögren), och nu letar jag och förlaget efter någon som kan och vill sätta bild till historien. Är det du? Eller någon du känner? I så fall – läs vidare! Och hör av dig senast 1 april.

"Hemma hos Viggo bor det tre och en halv person, kan man säga. De som är hela är: Viggo, pappa och Nils. Den som är halv är mamma, för hon är bara där på mammahelgerna. Fast då är hon hel, så klart, för man kan inte vara halv på riktigt. Viggo är väldigt bra på matte, och ganska bra på allt om pokemon. Pappa är bra på pizza. Nils är allra mest bra på att göra fåniga grejer, så Viggo börjar skratta. Han kan inte matte eller pizza så bra än, för han är bara fyra år. Viggo är sju. Sju år och nio månader. Och under kudden har han gömt sin rädslolista, med allt som han är rädd för.”

Den här berättelsen är (hoppas jag!) en vardagsnära högläsningsbok, med mycket allvar och mycket humor, om en kille som har känslorna nästan utanpå kroppen. Tanken är att det ska bli flera böcker i serien. Det vore kul att hitta en illustratör som vill vara delaktig i det arbetet - kanske kan vi till och med spåna ihop om vad som ska hända med Viggo i fortsättningen? Det är alltså en förutsättning att vi kommer överens, emellanåt skrattar åt varandras skämt, och att du kan tänka dig att teckna fler böcker i framtiden. Det är också väldigt bra om du har hyfsad koll på sjuåringar och sjuåringars böcker!

Illustrationerna i boken ska vara i svartvitt. Vi pratar om ungefär 20-30 bilder. Du måste hinna jobba med bilderna under 2017. (Första boken ska ges ut under hösten 2018.)

Tycker du det låter roligt och görbart?

Skicka ett mejl till mig (senast den 1 april) på efterlysning[snabel-a]lisabjarbo.se och berätta vem du är, länka till din sajt om du har någon, och bifoga några exempel på hur du illustrerar (både i svartvitt och färg). Det är bra om du kan skicka med prov på hur du tecknar barn!  Jag läser allt, överväger alla förslag, diskuterar med förlaget, och så får vi se vad det leder till.

Kanske, kanske gör vi en bok ihop snart!

UPPDATERING: Efterlysningen är avslutad, jag har hittat en illustratör! Här kan ni läsa om hur det blev om ni inte orkar scrolla hela bloggen. Det finns massor av inlägg om efterlysningen och urvalsprocessen, det här är sammanfattningen.

Bladen brinner #10 - Det där kan vara jag

Varannan torsdag!

Den här gången pratar vi om Sofia Nordins efter-katastrofen-serie för ungdomar med, eh... Sofia Nordin. Det här säger hon bland annat: Läsarreaktionerna är att killarna i böckerna är så himla känsliga och mjuka och osäkra och... lite halvsvaga, medan tjejerna uppfattas som starka problemlösare. Sofia själv tycker: De är ju likadana? Jag tycker: Intressant. Den fjärde (och nya) boken i serien heter "Om du såg mig nu". Hela serien är svinbra.

Sen har Johanna pratat med Kajsa Gordan, som skrivit "Om jag får stanna" om två bästisar i elvaårsåldern. Den ena heter Stella och lever medelklassliv i en villa. Den andra heter Ilona och lever gömd på ett kloster i väntan på besked om uppehållstillstånd.

Och så diskuterar vi litterära killar som kan prata om sina känslor.

Här kan man lyssna! Eller överallt där poddar finns. Och på sajten listar vi alla böcker som nämns i avsnittet.

Bladen brinner #9 "Spår av spöken"

Plöjer ditt barn alla Ingelin Angerborns spökhistorier? I senaste avsnittet av Bladen brinner är jag hemma hos henne och pratar om vad hon vill med dem. Det här är svaret: Trösta. Sig själv och läsaren, och kanske ge dem känslan av att döden inte behöver vara så himla sorglig och definitiv som man ofta tror.

Förutom det så pratar vi också med Helena Hansson som är översättare om hur man överför amerikanska ungdomars dialog i en bok till svensk text och får det att låta bra. Och så diskuterar vi svordomar. Får de finnas i en bok för barn? Och varför gillar vi att svära när vi skriver?

Här kan man lyssna:

Tala med mig om penslar

Det här har jag insett är mitt viktigaste livselixir: Att sitta rätt upp och ner på nån himla stol och prata med någon i flera timmar om 1. Människors psyken och känslor, 2. Konstnärliga arbetsprocesser 3. Kvinnors (och mäns) roll i samhället och historien, och 4. Populärkultur och böcker som handlar om punkt 1-3. Jag vill alltid prata om detta, nästan bara om detta, gärna alla punkterna ihop, hela tiden, jag får aldrig nog. En av mina vanligaste dagdrömmar är att jag har candle light dinners med olika skarpa kvinnor som jag beundrar, och så sitter vi mitt emot varann och bara pratar och pratar och pratar, på exakt samma våglängd, med exakt samma humor, med exakt 2 glas vin i kroppen, med exakt lika rosiga kinder. Sen går vi ut i naturen och håller käften och tittar ut över ett hav eller ett fält och badar nån himla vedeldad bastu, och hjärnorna bara: sprakar av allt som är viktigt.

När jag intervjuar människor till podden nu säger jag så här till författarna och illustratörerna jag ska träffa: "Det tar nog max en timme, allt som allt", och då tycker jag att jag tar i, för Gustav ska ju klippa ljudet sen, och jag vet att slutresultatet ska bli en 10 minuter lång intervju, han suckar jättehögt när jag kommer hem med 55 minuters råmaterial. Sen åker jag iväg. Sätter mig på en stol kanske i en ateljé (åh gud, be still my beating heart). Och sen är det kört.

Har dryga två timmars råmaterial med mig hem från samtalet jag hade med konstnären och illustratören Sara Lundberg idag.

Jag har uppenbarligen förträngt precis allt jag lärde mig om intervjuteknik på journalisthögskolan, och det finns ingenting i det här arbetssättet som är effektivt, men jag har mycket, mycket rosiga kinder och hjärnan sprattlar hit och dit. Jag vill egentligen aldrig vara i något annat tillstånd.

Sveket mot hästboksläsarna

Jag håller på att skriva en text om hästböcker, och göra ett inslag till podden om samma ämne. Det är intressant. Min känsla har gått från "åh, vad kul det här blir, jag älskar ju hästböcker, kommer ni ihåg Britta och Silver?" till ett pyrande vansinne på ungefär två veckor nu. Finns det någon annan typ av böcker som har så låg status? Böcker för tioåriga tjejer. Om hästar. Men please.

Som vanligt är det som omvända världen. Det folk (utanför stallet, eller utanför hästboksläsarkretsen) tror om stallet och hästböcker, och det stallet och hästböckerna verkligen är. Och det är ju inget nytt, förstås. (Lex till exempel reaktionerna häromveckan när Peder Fredricsson fick Jerringpriset, och stora delar av svenska folket ba: "Höhö, ge priset till hästen, ridning är ingen sport.") Det fattade jag redan när jag var en elvaårig hästboksläsare. Jag har nog bara aldrig känt mig speciellt arg över det innan. Det har bara... varit så, lönlöst att ens diskutera. Man pratar inte häst och hästböcker med andra än de som också hänger i stall. Ett stall är ett stall är ett stall, och ingenting som händer där bryr folk sig om utanför stallets väggar. Så man ritar sina hästar och läser sina böcker och dagdrömmer om galoppstigar i tysthet, och låter resten av världen ta upp all plats med att prata om fotboll och hockey.

Om hästboken tror människor i allmänhet det här, har jag förstått: Böckerna är likadana allihop. Böckerna är väldigt mallade. Böckerna handlar om gullandet mellan tjej och häst. Böckerna är skräp, som inte är värda att nämnas, i något sammanhang. Jag har trott det själv, trots att jag som elvaåring läste kassavis av dem. "Jag läste skitmycket hästböcker och skräp" har jag sagt som vuxen när någon frågat, och skrattat lite, som om det fanns ett skämt inbakat i påståendet.

Åh, lilla elvaåring. KÄMPA PÅ!

Men ju mer jag läser på (läser om), desto mer inser jag att det finns en hyfsat bred och levande hästbokskultur i Sverige, med olika slags böcker och teman och berättelser och stämningar. Och ja, jo. En del kanske är mallade böcker om gullandet mellan tjej och häst, som skulle kunna klassas som skräp om man ville. Men mycket är det inte. Och att avfärda hästboken med ett "jaja, men hästböcker intresserar mig inte" är... , ja, vad är det? Jag vill helst säga idiotiskt. Men jag nöjer mig väl med att det är ett bevis på att man inte bemödat sig med att läsa speciellt många hästböcker.

Det här är min känsla: Alla dessa nio, tio, elva, tolvåriga flickor som ligger hemma på kvällarna och plöjer hästbok efter hästbok, som tänker och drömmer och lär sig och gör, som har ett intresse som glöder i hela kroppen på dem...

Gud, vad vi sviker dem när vi inte bryr oss ett skit.

*går till bibblan*

*lånar hundra hästböcker*

*SKÄRPER MIG*

Bladen brinner #8 – "Öppna upp världen"

Se här då, jullovet är slut, Bladen brinner är tillbaka! Jag tycker det här blev ett av våra bästa avsnitt hittills. Det innehåller: Snack om faktaböcker för barn (inklusive Sarah Sheppard!), snack om ekonomi (på temat "Vem har råd att skriva barnböcker?") och snack om att bildsätta en berättelse av Ulf Stark (inklusive Per Gustavsson!). Det innehåller även: Norska. Fniss. Och jättemånga boktips.

Sajt hittar ni här, och podden finns (förutom här, då) där poddar brukar finnas, till exempel iTunes eller Acast eller Soundcloud.

Scenkonstmuseet och kluren

En sjukt rolig grej som jag jobbat med under hösten, vintern, våren är barnspåret på Scenkonstmuseet som snart öppnar i Stockholm. Jag visste knappt vad varken 1. Ett scenkonstmuseum eller 2. Ett barnspår var när jag fick frågan, men nu vet jag båda. Så snabb på att lära ändå? Nu ska ni få höra.

Scenkonstmuseet är ett nytt museum för dans, musik och teater som håller på att byggas upp i ett ascoolt gammalt hus som ligger bredvid Dramaten ungefär. Ett barnspår är... jamen, det kan se ut hur som helst, beroende på museum och idé. Men när barnen kommer till just Scenkonstmuseet så småningom så ser barnspåret ut så här: Varje barn får en folder, och i den kan man (eller ja, ens vuxen) läsa en liten berättelse som handlar om en figur som jag hittat på, och sen får man små kluriga uppgifter som denna figur lämnat runt om i huvudutställningen, så att man på slutet kan lösa en gåta. Ungefär. Jag tänker mig att figuren (Scengångaren!) blir som en kompis, eller guide, eller sällskap runt i huvudutställningen, kanske. Som berättar om de coolaste grejerna hen hittat där, och uppmuntrar barnen att testa. Och my oh my, om det kommer finnas roliga grejer att testa i detta museum? Herregud! Varje gång jag går därifrån är jag helt spattig för att det är så sabla kul där. Så mycket interaktivitet! Så snyggt! Så inspirerande! Kostymer och smink och scenografi och instrument och mikrofoner och dansskor och opera och dansvägg och dockteater och låtminnen, ah. Jag skulle kunna roa mig där inne i timmar. Mina barn med.

Jaja.

Det är Lena Sjöberg som illustrerar barnspårsfoldern, och en skitduktig dockmakare som heter Helena Bäckman som har gjort själva figuren som handdocka. Museet öppnar den 11 februari, men barnspåret lanseras först lite senare i vår.

Ni kan se det som ett inför-tips.

Jag har hittills bara varit där när allt varit halvfärdigt och under uppbyggnad och asrörigt, och jag har ändå blivit på helt ohemult gott humör. Det kommer bli skitbra.

Om ett drygt litet år

För fyra år sedan var jag i Oskarhamn och jobbade en hel vecka, och mejlade helt nervöst innan jag åkte dit till en illustratör som jag inte kände, men som jag visste bodde i närheten, och som liksom... verkade vara en så himla bra människa att jag bara var nödd och tvungen att fråga om hon ville dricka kaffe någon eftermiddag, nu när jag ändå var där? Det var Emma Adbåge. Hon sa ja. Jag skrev det här inlägget efter den fikan, och kommer ihåg att jag var helt fnissig hela kvällen sen.

Jag får det typ att låta som om jag friade till'na?

Det är för att det var lite så det kändes.

(Med vänlig hälsning, blyg person.)

(Vem fan mejlar ens folk och bara föreslår fikor till höger och vänster?)

(Inte jag.)

Men aja. Sedan dess har vi i alla fall fikat flera gånger i verkliga livet, och jättemånga fler gånger i låtsasvärlden. Förutom att Emma illustrerar som en chef (om...eh, den chefen är skitbra på att illustrera), så är hon också klok som en bok, skitbra att flamsa med, och snäll.

Och nästa vår släpper vi en bok ihop.

IH!

Tänk att det kan få vara så lyrrigt ibland, livet.

Det är en bilderbok som vi kom på under en sms-växling, och i kommentarsfält under varandras bilder på instagram, och inuti våra huvuden, och som hon ska illustrera och jag ska skriva text till, och det är ju eeeevighetslångt till nästa vår, men ändå.

Jag är väldigt glad åt det här.

Hon med bokskåpet

Så! Nu sitter det där utmed vägen, Bokskåpet 2.0. Det är fyllt med böcker för alla åldrar, och alla som går förbi får gärna låna eller byta en bok. Det som är mest kul med att ha det där är: Att folk blir glada. Kanske nästan mest barn? Det är i alla fall barnböckerna som går åt först. Igår när vi hängde upp det ställde jag dit åtta bilderböcker. Det var tre kvar nu när jag var ute och kollade, och det hade flyttat in flera nya vuxenböcker som inte fanns där igår. Det går snabbt! Tycker tanken på att böckerna som vi läst vandrar vidare är tillfredsställande på något vis. Plus att jag går omkring och göttar mig åt att vi lajvar litteraturförmedlare. Mm... litteraturförmedlare. Så fint ord.

Baserat på förra vändan med bokskåp kommer det generellt försvinna lite fler böcker från skåpet än det fylls på, barnböckerna kommer ryka först, och gamla inbundna vuxenböcker av till exempel Isaac Singer kommer ställas dit och bli stående. Vi lägger lite tid (och mycket böcker) på att hålla skåpet fyllt, och rensa ut sådant som bara står, fylla på med nyare böcker som går åt. Vi vill helst att det ska hända saker i skåpet, och att det ska gå att hitta grejer man blir sugen på att läsa för alla åldrar där - inte att det ska bli en avstjälpningsplats dit utrensade böcker går för att dö. Det kräver lite underhåll för att det ska bli så. Fast värt!

9 gånger av 10 någon jag inte känner i Gnesta undrar vem jag är och jag förklarar var vi bor och försöker hitta något att hänga upp oss på så landar det i "jahaaaa, du är hon med bokskåpet?".

Det kan man ju verkligen leva med ändå?

Jag kan.

Krakow, baby!

Gjorde just detta härliga: hejade på distans när Johanna bokade resa och boende för två i Krakow i mars. Det satt långt inne att byta Lissabon (som vi varit i twice) mot något annat skrivresmål, men nu känner jag mig SÅ SJUKT PEPPAD PÅ KRAKOW!!! Vi ska vara där i en vecka och skriva 70% av tiden och prata skriv resten av tiden, och det kommer bli: Bra. Speciellt eftersom jag efter att ha sett Skam aldrig vill göra något annat än att skriva serier om unga människor, så nu (eller ja, efter jul) tänker jag göra det. Och med "serie" menar jag nog mest serie i bokform, men hey! Jag är inte den som är den. Det går fint att göra teveserie av den sen också.

Läste i alla fall de 94 sidor jag hittills skrivit om hon som heter Liv idag och känner försiktig optimism. Jag har varit rädd för dokumentet i ett halvår, men i vår, där, i Krakow. Då jädrar.

Bladen brinner #7 – I en idealvärld

Vad är julmagi, egentligen? Jag ställde frågan till Siri Spont när jag intervjuade henne om adventsboken "En förtrollad jul" och det här är vad hon bland annat sa: "Känslan av att människor fortfarande kan hjälpa varandra". Det kom nästan tårar.

I höstens sista avsnitt av Bladen brinner pratar vi om idealvärldar, hamstrar, bokhandeln innan jul, osympatiska karaktärer i böcker, förortsbarn, julskyltning och känslomässig läsning. Lyssna direkt här, eller på iTunes, Acast, Soundcloud eller via sajten.

Viggo

Jag har gjort en så märklig grej de senaste veckorna, nämligen SKRIVIT EN BOK, från början till slut, och skickat in den till förlaget, utan att fastna. Det har ju hänt förut att jag lyckats med detta oerhörda, men det har inte hänt på väldigt länge. Och det har aldrig hänt så här... effektivt.

Från idé –> strukturerad kapitalplan –> datorn –> skriv –> klar med första genomskrivningen –> läsa igenom  –> mejla in till förlaget –> nu, utan att ens titta upp. Som om jag dök rakt ner i alltihop, höll andan, simmade på, och vägrade gå upp till ytan för att ens hämta luft på vägen, i ren panik över att det där andetaget/pausen/eftertanken skulle kunna bli ännu en halvfärdig bok att lägga till samlingen.

Det är en kapitelbok att högläsa för såna som är mellan 6-8 år, så det är ju inga enorma mängder text vi snackar om. MEN ÄNDÅ?!? Det är en skrivprocess som inte liknar någon av de jag varit inne i tidigare. Och kanske är metoden värdelös - för jag har ingen känsla för om texten blev bra ens. Men det är sån lättnad att det blev, att det finns något nu som jag kan jobba med, en stomme, ett utkast, jag tror knappt ni förstår? Det är så mycket enklare att rätta till och ändra och skriva om och redigera än att hålla på och... hitta på allt i den första skrivvändan. Första skrivvändan är en pain in the arse, skulle jag vilja säga.

Om det här blir, så blir det om en kille som heter Viggo, och om att vara rädd för mörker, spöken, mördare, clowner och att någon ska komma och ta ens lillebror när man sover. Och att ha alla känslor utanpå kroppen, samtidigt som man kämpar på för att vara stor och cool, som de äldre killarna på skolan.

För det är ett ämne som... eh.

Ligger rätt nära till hands.

5 bra böcker att ge i julklapp till någon över 13 år

Till tonårsläsarna (och såna som är vuxna också för den delen)! Det här är fem skitbra böcker. Vill du få mer info (tex författarnamn) om titlarna går du till Bladen brinners sajt här! Där finns också julklappstips för andra åldrar. Hej svejs från filmverkstaden.

5 bra julklappsböcker att ge bort till någon mellan 9-12 år

Fler boktips inför jul! Här är fem bra böcker för alla som firar med någon mellan 9-12 år. Mer info om titlarna och fler boktips hittar du på Bladen brinners sajt, här.

Bladen brinner #6 - Som en hinderbana

Det här är något vi aldrig hade kunnat säga för några år sen: I nya avsnittet av Bladen brinner pratar vi om nya, bra slukarböcker med transpersoner i huvudrollen. Och så pratar vi om behovet av lättlästa böcker - som är större än någonsin. Delvis för att barn läser sämre idag, men också för att alla nyanlända barn som kommit hit från andra länder behöver lättlästa böcker på svenska för att komma in i språket. Och så diskuterar vi grejen med att utmana normer när man skriver! Vi träffar: Alex Gino! Mårten Melin! Sara Ohlsson!

Jag tycker själv att det är ett bra avsnitt, så lyssna?