Bebis eller bok

Andra saker jag gör, förutom sitter i soffan och känner efter om förlossningen börjat: Sitter i soffan och känner efter om inte boken jag skriver på kanske kan vara färdig för ivägskickning snart. Och det kanske den kan, faktiskt. Om man med "färdig för ivägskickning" menar att det finns ganska mycket text i ett dokument som jag eventuellt skulle kunna tänka mig att visa för åtminstone en annan person (läs: förläggaren) utan att dö direkt av skäms. Och det är ju precis det man menar, som vi alla vet.

Ska bara få till slutet och rätta till de 22 ställena i resten av manuset som jag upptäckte var urusla/bristfälliga igår när jag läste igenom. Känns som ett race värt att minnas, det här. Vad kommer först - bebis eller bok, bebis eller bok, bebis eller bok?

Man får se lite.

Söndagsbikten (på en tisdag)

Så här har skrivveckan varit:
Den var över förväntan. Visserligen ser jag inget som helst slut på den här processen (vad hände med att jag skulle vara FÄRDIG med boken nu, va?), men jag skrev snabbt och mycket förra veckan. Det gjorde jag faktiskt. Fast det var kortvecka.

Så här många sidor har jag skrivit:
16 st.

Så här betygsätter jag själv den insatsen:
++++ (duktig hemmajobbare).

Söndagsbikten är en festlig happening som kommer att återkomma varje vecka på den här bloggen, från och med nu. Här kommer jag att avslöja jag exakt hur många sidor på ungdomsromanen jag lyckats skriva under veckan som gått, och ni kommer (jo, ni har lovat!) att reagera med skrik i kommentarsfältet. Pepp eller glåpord, you decide. Målet är att jag ska skriva minst 15 sidor i veckan. Läs mer här!

Söndagsbikten

Så här har skrivveckan varit:
Ganska fin. Jag skriver långsamt och stryker ungefär lika mycket som jag plitar ner, så snabbt går det inte. Men det går i alla fall.

Så här många sidor har jag skrivit:
8 st.

Så här betygsätter jag själv den insatsen:
++ (det är okej).

Söndagsbikten är en festlig happening som kommer att återkomma varje vecka på den här bloggen, från och med nu. Här kommer jag att avslöja jag exakt hur många sidor på ungdomsromanen jag lyckats skriva under veckan som gått, och ni kommer (jo, ni har lovat!) att reagera med skrik i kommentarsfältet. Pepp eller glåpord, you decide. Målet är att jag ska skriva minst 15 sidor i veckan. Läs mer här!

Söndagsbikten (på en måndag)

Så här har skrivveckan varit:
Oups, jag glömde bikta mig. Igen. Två dagar i förra veckan hade jag tid att ägna åt ungdomsboken. Den första dagen slet jag mitt hår och hatade allt. Den andra dagen tyckte jag äntligen det var lite kul att skriva bok igen. LÄTTNADEN I DET!

Så här många sidor har jag skrivit:
7 st.

Så här betygsätter jag själv den insatsen:
+++ (det är långt ifrån 15 sidor, men det känns ändå som en vinst).

Söndagsbikten är en festlig happening som kommer att återkomma varje vecka på den här bloggen, från och med nu. Här kommer jag att avslöja jag exakt hur många sidor på ungdomsromanen jag lyckats skriva under veckan som gått, och ni kommer (jo, ni har lovat!) att reagera med skrik i kommentarsfältet. Pepp eller glåpord, you decide. Målet är att jag ska skriva minst 15 sidor i veckan. Läs mer här!

Söndagsbikten (på en måndag)

Så här har skrivveckan varit:
Den har inte varit alls, och kanske är det därför jag glömde bort att söndagsbikta mig som jag borde ha gjort. Men så här: Först var barnet sjukt, och då vårdade jag det. Sedan var jag sjuk, och då vårdade jag mig. Sedan var alla friska och då skolade jag in barn på dagis.

Så här många sidor har jag skrivit:
0 st.

Så här betygsätter jag själv den insatsen:
- (crap).

Söndagsbikten är en festlig happening som kommer att återkomma varje vecka på den här bloggen, från och med nu. Här kommer jag att avslöja jag exakt hur många sidor på ungdomsromanen jag lyckats skriva under veckan som gått, och ni kommer (jo, ni har lovat!) att reagera med skrik i kommentarsfältet. Pepp eller glåpord, you decide. Målet är att jag ska skriva minst 15 sidor i veckan. Läs mer här!

E-bok med extra allt

Annan ganska festlig grej med den här dagen: Sveriges första ”e-bok +” släpps. Det är debutanten Sara Ohlssons (för övrigt väldigt fantastiska) nya ungdomsroman ”Jag är tyvärr död och kan inte komma till skolan idag” som blivit e-bok med extra allt.

”E-bok plus?” säger ni nu. ”Vad farao är det nu då?”
Och jag bara: E-bok + är en e-bok för läsplattor och smartphones med ganska mycket extra something something för att öka läsupplevelsen. Det extra something somtehinget i den här boken är till exempel skrivet extramaterial (man klickar på en länk i texten när man läser och vips poppar det upp nyskrivet material som inte finns i ursprungsboken. Typ extra info om karaktärerna, kanske en karta över hur det ser ut i huvudpersonen Olivias lägenhet, eller en bortklippt scen som man kan läsa om man vill), till exempel bakgrundsljud (man klickar och kan lyssna på passande ljudklipp medan man läser) eller låtlänkar (man klickar på en spotifylänk och musiken går igång).

"Gud vad du vet mycket helt plötsligt då", säger ni imponerat nu. Och det gör jag för att jag varit inblandad på ett litet, litet hörn som ljudredaktör. Men alldeles oavsett det – festligt ju! Man gillar ju nya påhittiga grejer även i bokvärlden, det gör man ju faktiskt.

Här kan man läsa mer om man vill.

Pocketvinnarna - hela listan

Tack fina ni för alla roliga, sorgliga, pinsamma, hemska, fantastiska skolminnen! Ni borde i vanlig ordning få vinna allihop, men... ja. Nu har jag lottat fram tio vinnare som kammar hem varsin pocket. Här är hela listan!

Från kommentarsfältet:
Emve
Carro
Ida (Ida Kerida)
Bonita
Nillu
Emma P
Ana

Från mejlskörden:
Desireé Strömberg
Lisen Johansson
Sofie Nordquist

Bitte sehr, mejla mig era postadresser (onekligenblogg@yahoo.se), så kommer boken till er!

Söndagsbikten

Så här har skrivveckan varit:
Well, det går ju inte jättebra det här, faktiskt. 15 sidor i veckan kanske var lite att ta i, trots allt? Eller nej, det är fullt rimligt så länge jag har minst tre hela skrivdagar i veckan på mig. Men det är ganska orimligt annars. Den här veckan har jag varit på Åland och pratat mig hes fyra arbetsdagar av fem. You do the math.

Så här många sidor har jag skrivit:
5 st.

Så här betygsätter jag själv den insatsen:
++ (det är mer än inget).

Söndagsbikten är en festlig happening som kommer att återkomma varje vecka på den här bloggen, från och med nu. Här kommer jag att avslöja jag exakt hur många sidor på ungdomsromanen jag lyckats skriva under veckan som gått, och ni kommer (jo, ni har lovat!) att reagera med skrik i kommentarsfältet. Pepp eller glåpord, you decide. Målet är att jag ska skriva minst 15 sidor i veckan. Läs mer här!

Pocketutlottning

10 fina pocketböcker söker nytt hem. Vill du vara med och tävla om en? Tänkte väl!

För att det var så väldigt roligt att höra era historier sist, vill jag att ni berättar lite kort om ett gymnasie- eller högstadieminne som etsat sig fast hos er. Liten händelse, stor händelse, rolig händelse, tråkig händelse, livsviktig händelse, totalt oviktig händelse - you decide.

Senast söndag den 27 mars klockan 12.00 vill jag ha ditt minne levererat, antingen direkt i kommentarerna till det här inlägget, eller via mejl: onekligenblogg@yahoo.se.

Då drar jag 10 vinnare som får pocketboken på posten!

Söndagsbikten

Så här har skrivveckan varit:
Ja, vad ska jag säga? Det har inte varit någon skrivvecka. Det kom ett annat jobb emellan, och jag nästan inte hunnit skriva bok alls. Om det tycker jag: Tråkigt för boken, men ganska bra för min privatekonomi. Andra jobb tenderar generellt att bidra mer till den än vad bokskrivandet gör.

Så här många sidor har jag skrivit:
1 st.

Så här betygsätter jag själv den insatsen:
- (värdelöst ju).

Söndagsbikten är en festlig happening som kommer att återkomma varje vecka på den här bloggen, från och med nu. Här kommer jag att avslöja jag exakt hur många sidor på ungdomsromanen jag lyckats skriva under veckan som gått, och ni kommer (jo, ni har lovat!) att reagera med skrik i kommentarsfältet. Pepp eller glåpord, you decide. Målet är att jag ska skriva minst 15 sidor i veckan. Läs mer här!

Titta! En pocket.

Men se, så utomordentligt trevligt! Idag kom den neddimpande på hallmattan, pocketversionen av Det är så logiskt, alla fattar utom du. I butik vilken sekund som helst nu, vilken sekund som helst. Köp en! Köp sju! Bara gört.

Söndagsbikten

Så här har skrivveckan varit:
Långsam men ändå rätt tillfredsställande till slut. Det går trögt just nu (skriva, stryka, skriva, stryka), men det går åtminstone trögt framåt.

Så här många sidor har jag skrivit:
11 stycken.

Så här betygsätter jag själv den insatsen:
++ (bättre än nyss, men inte speciellt bra).

Söndagsbikten är en festlig happening som kommer att återkomma varje vecka på den här bloggen, från och med nu. Här kommer jag att avslöja jag exakt hur många sidor på ungdomsromanen jag lyckats skriva under veckan som gått, och ni kommer (jo, ni har lovat!) att reagera med skrik i kommentarsfältet. Pepp eller glåpord, you decide. Målet är att jag ska skriva minst 15 sidor i veckan. Läs mer här!

Söndagsbikten

Så här har skrivveckan varit:
Helt värdelös! Mina enda två skrivdagar den här veckan tillbringade jag framför worddokumentet och strök bort saker istället för att skriva dit nya. Samt slet mitt hår. Sedan tog jag tydligen sportlov och åkte till Småland och blev en slapp grönsak.

Så här många sidor har jag skrivit:
2 stycken.

Så här betygsätter jag själv den insatsen:
- (den suger).

Söndagsbikten är en festlig happening som kommer att återkomma varje vecka på den här bloggen, från och med nu. Här kommer jag att avslöja jag exakt hur många sidor på ungdomsromanen jag lyckats skriva under veckan som gått, och ni kommer (jo, ni har lovat!) att reagera med skrik i kommentarsfältet. Pepp eller glåpord, you decide. Målet är att jag ska skriva minst 15 sidor i veckan. Läs mer här!

Söndagsbikten

Så här har skrivveckan varit:
Happy, happy, joy, joy! Jag har bara haft tid att skriva tre arbetsdagar, men de tre dagarna var det å andra sidan väldigt lite ångest, och väldigt mycket flyt.

Så här många sidor har jag skrivit:
17 stycken.

Så här betygsätter jag själv den insatsen:
++++ (mkt bra)

Söndagsbikten är en festlig happening som kommer att återkomma varje vecka på den här bloggen, från och med nu. Här kommer jag att avslöja jag exakt hur många sidor på ungdomsromanen jag lyckats skriva under veckan som gått, och ni kommer (jo, ni har lovat!) att reagera med skrik i kommentarsfältet. Pepp eller glåpord, you decide. Målet är att jag ska skriva minst 15 sidor i veckan. Läs mer här!

Söndagsbikten (på en måndag)

Så här har skrivveckan varit:
I ärlighetens namn - fruktansvärt ofokuserad. Det har varit lite för många flyttbestyr i vägen, faktiskt. Men tre arbetsdagar har jag ändå suttit framför datorn och försökt skriva bok. En av dagarna gick det uselt, de andra två helt okej.

Så här många sidor har jag skrivit:
15 stycken.

Så här betygsätter jag själv den insatsen:
++ (okej, men det kunde varit bättre)

Söndagsbikten är en festlig happening som kommer att återkomma varje vecka på den här bloggen, från och med nu. Här kommer jag att avslöja jag exakt hur många sidor på ungdomsromanen jag lyckats skriva under veckan som gått, och ni kommer (jo, ni har lovat!) att reagera med skrik i kommentarsfältet. Pepp eller glåpord, you decide. Målet är att jag ska skriva minst 15 sidor i veckan. Läs mer här!

Sveriges sämsta författare

Idag är jag Sveriges sämsta författare.
Så himla trist när det händer!
Igår var jag helt okej bra faktiskt, men idag: Bajs.
Har suttit hela dagen koncentrerat framför datorn, och ändå: Bajs.
Nyss skrev jag en sida, och sedan raderade jag den igen.
Så kan det gå.
Nu frostar jag av frysen och surfar runt på Etsy och tittar på fina grejer istället.
Ute är det snöstorm.
Jag vill ha saft.
Hej på er.

Om att skriva en bok

M efterfrågade en utvärdering av min "skriv 15 sidor i veckan eller få skäll"-målsättning, och ställde några ganska relevanta frågor i en kommentar. Här kommer svaren!

1) Tycker du att ditt mål på 15 sidor i veckan känns för lite/rimligt/för mycket?
Svar: Jag tycker det känns ganska rimligt. Jag jobbar under normala kontorstider (för sedan kommer barnet hem från dagis, och då är det kört) fem dagar i veckan. Ungefär två av de fem arbetsdagarna lägger jag på andra jobb som jag sysslar med utöver bokskrivandet. Det betyder att jag har tre dagar på mig att få fram 15 sidor text. Det är på gränsen till för mycket, men det går. Alltså är det rimligt.

2) Händer det att du skriver bara för "att fylla sidor" och hur fungerar det i så fall? Blir det bra sidor att arbeta vidare på eller raderar du mycket?
Svar: Nej, jag skriver inte bara för att fylla sidor. Jag kan inte svära på att allt jag skriver blir bra (mycket kommer säkert att strykas/skrivas om i ett senare skede), men jag skulle aldrig klara av att bara ösa ur mig text för att få ihop mina sidor. Jag är rätt självkritisk när jag skriver. Kan ändra en mening nio gånger fram och tillbaka innan jag är nöjd, och raderar och ändrar ofta och mycket redan när jag skriver det här första utkastet. Antar bland annat att det är därför det tar så sabla lång tid att skriva en ynka sida, fast det handlar om rätt få ord.

3) Skulle du kunna stoppa dig själv när du har "flow" bara för att "spara sidor" till nästa vecka?
Svar: Njä. Jag skulle inte stoppa mig själv när jag har flow (när har jag någonsin det?) bara för att spara sidor till nästa vecka, men jag skulle nog kunna stoppa mig själv när jag har flow för att det ska vara lättare att sätta igång igen nästa dag. De svåraste dagarna är de när man skrivit färdigt en scen dagen innan som varit rolig/lätt att skriva, och ska börja på något nytt som man inte riktigt har koll på. Då är det alltid skittrögt att komma igång.

4. Hur mycket är 15 sidor förresten? Är det 15 "boksidor" eller 15 A4?
Svar: Det är 15 boksidor - med långt mycket mindre text än på en A4. Jag tror en boksida är ungefär 1500 tecken lång. Inte så himla mycket att hänga i julgranen, faktiskt. Och ändå tar det sådan tid. Jag förstår inte själv varför egentligen. Det här blogginlägget är över 2000 tecken långt och det har tagit mig en kvart att skriva. Vad smidigt det hade varit om det hade gått lika snabbt att skriva en bok, va?

Söndagsbikten

Så här har skrivveckan varit:
Tja, den började med att jag fick kräksjuka. Det var verkligen inte speciellt produktivt ur bokskrivarsynpunkt. Sedan blev jag visserligen frisk, men då var det ju bara halva arbetsveckan kvar. Så... stressig? Och ganska obehaglig?

Så här många sidor har jag skrivit:
14,5 stycken.

Så här betygsätter jag själv den insatsen:
++ (okej, med tanke på omständigheterna)

Söndagsbikten är en festlig happening som kommer att återkomma varje vecka på den här bloggen, från och med nu. Här kommer jag att avslöja jag exakt hur många sidor på ungdomsromanen jag lyckats skriva under veckan som gått, och ni kommer (jo, ni har lovat!) att reagera med skrik i kommentarsfältet. Pepp eller glåpord, you decide. Målet är att jag ska skriva minst 15 sidor i veckan. Läs mer här!

Söndagsbikten

Så här har skrivveckan varit:
Först fruktansvärd, sedan rätt fin. Tillbringade måndag, tisdag och halva onsdagen med att svära och sudda ut tecken från skitmanuset och tycka att allt jag tänkte/skrev/gjorde sög. Sedan gjorde jag en kick-ass-planering över allt som skulle hända i resten av boken. Och då blev det roligt igen.

Så här många sidor har jag skrivit:
15 stycken.

Så här betygsätter jag själv den insatsen:
+++ (bra)

Söndagsbikten är en festlig happening som kommer att återkomma varje vecka på den här bloggen, från och med nu. Här kommer jag att avslöja jag exakt hur många sidor på ungdomsromanen jag lyckats skriva under veckan som gått, och ni kommer (jo, ni har lovat!) att reagera med skrik i kommentarsfältet. Pepp eller glåpord, you decide. Målet är att jag ska skriva minst 15 sidor i veckan. Läs mer här!

Kvällsjobb är för töntar

Jaha, här sitter jag och surfar runt på internet. Kunde man ju räknat ut med rumpan att det skulle bli så. Hade liksom tänkt att jag skulle skriva bok så fort Rufus somnat, eftersom jag ägnat större delen av veckan åt att hata mitt manus och stryka bort saker ur det, och således ligger liiiiite efter i tidsplanen när det gäller producerandet av de där berömda femton sidorna. Men jag borde vetat: Är det något jag inte kan här i livet så är det skriva bok på kvällstid. Är det något jag kan på kvällstid så är det surfa runt på internet. Blogga. Se på tv-serier. Äta grejer med socker i. Samt sova. Låt oss hoppas att morgondagen blir äckligt produktiv, va? Jepp, det hoppas vi på. Nu tänker jag lägga mig i sängen och se på House. Och det är lika bra ni inte gnäller över det, för då plåstrar jag över era munnar också.

Söndagsbikten

Så här har skrivveckan varit:
Förkyld och febrig och väldigt oglammig. Jag har haft pyjamas på mig till klockan 16.00 alla dagar. Då har jag motvilligt bytt pyjamasbyxorna mot jeans och gått och hämtat kid på dagis. (OBS! Bara pyjamasbyxorna. Sovtishan har jag behållt på.) Ibland har jag sovit middag mitt på dagen. Och jobbat med annat. Och tänkt på inredning. Men! Icke desto mindre...

Så här många sidor har jag skrivit:
18 stycken.

Så här betygsätter jag själv den insatsen:
++ (godkänd)

Söndagsbikten är en festlig happening som kommer att återkomma varje vecka på den här bloggen, från och med nu. Här kommer jag att avslöja jag exakt hur många sidor på ungdomsromanen jag lyckats skriva under veckan som gått, och ni kommer (jo, ni har lovat!) att reagera med skrik i kommentarsfältet. Pepp eller glåpord, you decide. Målet är att jag ska skriva minst 15 sidor i veckan. Läs mer här!

Bring skolbesöken on, det är vår!

Det trillar in mejl och förfrågningar då och då från skolor och bibliotek och så som vill att jag ska komma och prata böcker och läsning och skrivande med dem, och till det säger jag: YEJ! Så himla roligt är det! Man får till exempel 1. Träffa livs levande ungdomar (inte alla vuxna som får det, mina vänner. Inte alls alla!) och 2. Ofta åka till fräcka ställen (såsom Malmö eller Vislanda eller Åland). Och så får man betalt, och det är ju också bra på många sätt.

Hence: Vill man att jag ska komma till en skola eller ett bibliotek eller någon annan festlig bokhappening och prata, så skickar man ett mejl, eller en förfrågan via författarförmedlingen på författarcentrum, så säger jag YEJ! och kommer gladeligen.

Bara så att ni vet, alltså.

Mmm... dialog

HA! Kom just på tricket.
Tricket = bara skriva dialog.
Dialog tar upp sju-hu-hu-ukt många sidor i ett manus, snabbt.
Speciellt om karaktärerna bråkar.
Och envisas med att upprepa det den andra säger hela himla tiden.

"Hej", säger jag.
"Hej", säger hon.
"Är vi okej?"
"Vet inte. Är vi det?"
"Vet inte. Eller, ja. Jag är okej. Men du är ju rätt dum i huvudet av dig."

Alternativt:

"Jo."
"Nej."
"Jo!"
"Nej!"
"Jo, säger jag!"
"Okej då, lite. Men bara skitlite."

Ni ser ju, tar upp hur mycket plats som helst.
*är sånt himla smarthuvud*

Du vara chef, du bestämma?

Okej, hörni! Nu har jag tagit tag i den blivande ungdomsromanen med jefligt stränga nypor, läst, strukit, ändrat, tänkt igenom, kollat kalendern och gjort upp en plan. Om den ska bli klar innan april är slut (och det ska den ju, som vi alla vet) behöver jag tydliga regler och en eller flera mkt, mkt stränga arbetsledare som kan skrika lite på mig då och då. Till exempel ni.

Det här är förutsättningarna: Jag har skrivit ungefär en dryg tredjedel hittills. Uppskattningsvis fattas det... drygt 150 sidor text. Det blir 15 sidor i veckan om jag ger mig själv en tidsfrist på 10 veckor. 15 sidor i veckan är ganska modest. Det borde även ett trött och förvirrat preggo kunna klara av, tycker jag. Men! Man vet aldrig säkert med trötta och förvirrade preggon. Helt plötsligt kan de få för sig att gå och lägga sig och sova middag en hel eftermiddag, eller börja packa flyttkartonger mitt på blanka arbetsdagen. De är lite oberäkneliga på det sättet. Kan behöva en fast hand som leder dem rätt i tillvaron.

Så här tänker jag: Från och med nu blir det söndagsbikt varje söndag på den här bloggen. Jag redovisar hur veckans skrivarbete gått, ni skriker. Har jag skrivit under 15 sidor skriker ni glåpord (oavsett vilka lama ursäkter jag än kommer med). Har jag skrivit över 15 sidor skriker ni lite vad som helst (förslagsvis i något snällare ton).

Klarar jag att bli färdig med en första version av manuset innan bében gör entré får tre av de bästa arbetsledarna bland er som skrikit i kommentarsfältet en present på posten.

Deal?

Hej worddokument, läget?

Från och med imorgon, och några veckor framöver: Halvtid som redaktör på Rabén, halvtid som författare.

Man kan fråga sig om de där 70 sidorna jag skrev i augusti (på det som kanske eller kanske inte blir en ny bok) är något att hänga i julgranen. Det kan man verkligen. Imorgon ska jag läsa dem och se.

Också en slags spänning i tillvaron.

Snart även som pocket!

Saker vi gillar: I mars släpps min bok som pocket.

ÄLSKA POCKET!

Rapport från en skrivarstuga

Mitt inhopp som heltidsförfattare börjar lida mot sitt slut, på onsdag börjar nya jobbet och imorgon måste jag fixa med en massa yucky vardagsstuff. Det har varit ett fint inhopp, tycker jag. Fast om jag blir författare på heltid någon mer gång ska jag skaffa mig ett kontor. Jag fattar inte hur jag kunde skriva en hel bok förra gången sittandes i soffan med laptopen i knät, nu har jag helt ont i ryggen efter två veckor. Kan i och för sig bero på att det inte går att sitta i soffan och skriva nowadays, för där springer det omkring en 1,5 åring och säger TITTA! BIJ! BRUMBRUMBRUM! och kör olika bilar upp och ner för mina ben hela tiden. Jag får sitta instängd i sovrummet på sängen istället. Inte den mest ergonomiska arbetsplatsen, kan jag meddela.

(ELLER! Kanske är det inte ett kontor jag behöver? Kanske är det en gammal skola som jag kan renovera och bo i? Jag har hittat en jag vill köpa. Eller nej, jag har hittat två. Den ena ligger as-as-as långt bort från allt annat jag vill ha i livet (exempelvis min sambo, som verkar inte verkar så peppad på att flytta med). Den andra ligger lite närmare, bara as-långt bort, nästan inom rimligt pendlingsavstånd. Låter det inte väldigt ergonomiskt med en gammal skola, va? Jag tycker verkligen det.)

Det kommer hur som helst inte bli några 100 sidor innan den här dagen är slut, det kommer det verkligen inte. Men det kommer kanske bli 70 sidor, och det är, som vi alla vet, också ganska många. Hepp!

Inne i ett flow min rumpa

Har ägnat lunchen åt två av mina största intressen här i livet: äta goda grejer och älta författarprylar med en annan författare. Samt öva mig på att tala om mig själv i termer som "författare". Går ganska bra, som ni märker.

Det finns ingen gräns för hur intressant jag tycker det är att höra hur andra gör när de skriver bok. Jag får liksom hjärtklappning för att jag blir så uppspelt över att få prata upplägg, antal sidor, skrivställen, synopsis, nya bokidéer, hur de lägger upp jobbet, vilken musik de lyssnar på i bakgrunden, hur ofta de kör fast och vad de gör då. Jag vill veta allt, typ "vilket radavstånd använder du i ditt worddokument?" och sådant, allt.

Eller nej förresten, jag vill inte veta så mycket om flow. Exempel: "Jag är inne i ett flow nu, skriver hundrasextiosju sidor om dagen, karaktärerna har liksom fått ett eget liv, det bara rinner text ur händerna på mig, jag kan knappt kontrollera det, det bara kommer. Och så har jag skitsnygg frisyr och ett fantastiskt hus med vita brädgolv också, guuud, det går bra nu." Sådant vill jag inte veta. Jag blir ganska aggressiv av att höra om flow, har jag märkt. Det är nog lite för att jag inte tror på att det finns. Flow = hittepå. Det har kungen sagt.

Men annars!
Vill jag veta allt.
Och lite till.
Således mycket nöjd nu.
På gränsen till ett flow nästan.
Om det hade funnits något som hette så.
Menar jag.

I praktiken...

... kastar nu barnet bollar på sin moster på nedervåningen och skriker BAM! BAM! varje gång han träffar och jag sitter instängd i en vrå på övervåningen och eh... bloggar. Och skriver. Faktiskt. Jag gör det.

Hittills: Mycket nöjd med den här kontorslösningen.

Inte så Carrie idag heller

Nej, alltså, det här med att sitta och skriva på café: Verkligen inte min grej.
Det verkar liksom så coolt i teorin.
Men det funkar extremt dåligt i praktiken.
Och jag vet inte varför, men jag antar att det är för många bullar att titta på, för mycket dialoger att tjuvlyssna till, och alldeles mycket regn utanför som man måste lurpassa på twentyfourseven så man kan passa på att gå hem i den lilla, lilla luckan av uppehåll för att man som vanligt glömt att ta med ett paraply.

Soffan här hemma, däremot.

Inte det minsta cool i teorin, men ganska bra i praktiken.

Och nu tänker jag: Hundra sidor text på tre veckor.
Kanske går det.
Kanske går det inte.
Man kan försöka.

Författare på heltid

Så, säg mig... vad gör en människa som är författare på heltid, då?

Dricker vin och har basker på sig?

Jag har nitton dagar på mig att leva drömmen innan jag börjar på nya jobbet.

Tror jag börjar med att gå ner i tvättstugan.

Det är ju... inspirerande.

Om titeln på boken

"Är det bara en tillfällighet att titeln på din bok är identisk med en del av sångtexten till låten Någon gång måste du bli själv av Säkert?"

Svar: Nej, det är ingen tillfällighet, det är väldigt medvetet. Precis när jag började skriva på boken hetslyssnade jag på Säkert (för vanlighetens skull) och tänkte när jag kom till den där låten att: Typ så som hon sjunger nu! Det ska den här boken handla om. Och så döpte jag textdokumentet till "Det är så logiskt, alla fattar utom du". Jag tänkte att det bara var en arbetstitel, och att jag så klart skulle ändra den sedan. För liksom, man kan ju inte bara sno en låttext så där hur som helst. Det kan man ju inte. Men ju längre jag lät arbetstiteln stå kvar, desto mer gillade jag den. Och sedan gillade förlaget den också. Den var ju så lång. Och så fin. Och passade så perfekt! Till slut frågade vi Säkert-Annika om det var okej att jag snodde hennes låttext till titeln. Det var det.
"Gärna" tyckte Annika till och med. "Då kanske folk äntligen fattar att jag inte sjunger Det är zoologiskt!"

Och så fick boken heta som den heter även i färdigt skick.

The end.

Det skrivs om boken

Fast det väger ju upp en hel del att vakna och se hjärtan intill sin bok i DN, det gör det faktiskt.

Andra recensioner i dagspressen:
GP skriver här.
Hallandsposten/Hallands nyheter här.
Expressen här.

Listan över (större delen av) de bloggar som recenserat boken hittar ni här.

Det bloggas om boken

Idag skriver DN Kultur om det här med den viktiga rollen som bokbloggarna numera spelar för en barnboksförfattare. Några recensioner i tidningar, teve och radio kan man nämligen inte räkna med att få när man släpper en barn eller ungdomsbok. Men i bloggvärlden! Där är det annat ljud i skällan. Min bok (som omnämns i artikeln, tackar som frågar) har recenserats noll gånger (vad jag vet) i tidningar, teve och radio hittills. Här är däremot en lista över bloggar jag hittat som skrivit recensioner av boken de senaste veckorna:

Bokhora recenserar här
Recension på Bokfreak här
Och här på Flaskposten, del 1
Och här på Flaskposten, del 2
Recension på Tonårsboken
Recension på En bok om dagen
Och på Bokfreak igen
Recension på En bokcirkel för alla
Och en på Barnboksprat
Och en recension hos Lilla O
Här skriver Bokgalleriet
Och här tycker Bokrecensioner för läslusar till om boken
Här på Anettes bokblogg
Och här skriver Anceborgsposten
Här skriver Den hemska tvillingen
Och här skriver Katta Kvack
Och Bokstavligt talat tycker så här
Annas resa så här
Och här skriver En full bokhylla är en rikedom
Och Barnboksbloggen här!
Och här på Dagens bok.
Nu även på Bokomaten!
Och på Boktoka här.

Och det är naturligtvis sant, som det sägs i artikeln. Som ungdomsboksförfattare älskar man bokbloggarna! Eller ja, jag gör det i alla fall. Rätt så jättemycket.

Vi skriver förresten mer om den där artikeln från DN Kultur på Bokunge idag, klicketiklick!

Tävlingarna står som spön i backen

Psst! Den här veckan har bloggen Barnboksprat kärlekstema, och som av en händelse figurerar både jag och min bok på både ett och annat hörn i bloggen under veckan. Plus! Man kan tävla om boken.

Klick!

Tygkasse?

Vilka var ni nu igen som sa att ni inte kunde leva utan en sådan här tygkasse?

Mejla mig på onekligenblogg@yahoo.se så pratar vi om saken.

UPPDATERING: Nonono, stopp! Mejla mig inte! Eller förresten, gör det för all del, men det kommer inte att hjälpa. Mina kassar är tyvärr slut.

Ny chans!

Psst, hörni! Ni kan tävla om min bok + tygkasse på Rabén och Sjögren nu om ni vill.
Gör det! Gör det! Gör det! Det är en superenkel tävlingsfråga. Ni kan inte misslyckas.
Klicka här!

Tjuvläsning pågår, del 10

”Ni glömmer väl inte nu att det är friluftsdag i morgon?”
Torbjörn har precis blåst av innebandymatchen och förklarat gympalektionen avslutad.
”Det är samling för er som vill gå i samlad trupp till Vaistorpet klockan halv nio här utanför i morgon bitti. Om ni hellre vill ta er dit på egen hand är det klockan nio där uppe som gäller.” Johan slänger ner klubban bland de andra i samlingen bakom plintarna och hinner ifatt Ester precis innan hon slinker in i tjejernas omklädningsrum. Något måste han faktiskt säga nu. Hon har konsekvent ignorerat honom hela dagen sedan svenskalektionen i morse, och det spelar ingen roll hur lite han än vill höra om henne och Adam.
Det är alldeles för tråkigt utan henne.
”Du, vänta”, säger han och rycker tag i hennes t-shirt. ”Jag är snäll igen nu.”
Hon tittar skeptiskt på honom, uppifrån och ner.
”Det är säkert”, fortsätter han. ”Skitsnäll. Jag tänkte till exempel erbjuda mig att laga din cykel.” ”Jaså du.” Ester ser fortfarande inte helt övertygad ut. ”Inga mer otrevlighetsattacker mot stackars oskyldiga kompisar, alltså?”
”Nope.”
”Ingen mer oprovocerad tjurighet?”
”Ingen alls”, säger han och gör korstecknet över bröstet. ”Snäll som ett lamm.”
”Och du kan laga min cykel säger du?”
”Ja wohl.”
Hon rycker åt sig kontrollen över sin t-shirt igen och ler inte riktigt, men nästan, i alla fall nästan. ”Då så”, säger hon. ”Då ses vi vid cyklarna om en stund.”

I tio inlägg har jag publicerat tjuvläsning ur min ungdomsbok Det är så logiskt, alla fattar utom du här på bloggen. Det här var det sista inlägget. Du hittar resten genom att klicka på rubriken "Läs alla inlägg om boken" i högerspalten under bilden på boken. Handlingen i boken beskrivs ur två perspektiv, vartannat kapitel är Esters, vartannat är Johans. Boken släpps den 30 april.

Roastad på Rabén

Förläggaren INNAN releasefesten:
- Ja, och så är det ju kul om vi säger några ord på scenen under festen. Jag kan ju ställa några frågor om boken till dig, till exempel? Inga konstigheter. Fast det är kanske bättre att du inte vet om vilka frågor det blir innan, så slipper man det där uppstyltade. Okej? Bra!

Förläggaren PÅ releasefesten:
- Ja, nu står vi alltså här på scenen på din releasefest. Och du kanske tror att vi ska prata om din bok, Lisa, men jag tänkte att den ska ju ändå alla läsa sedan, så jag tycker det vore roligare att prata om hur du var som tonåring själv. Så jag har gjort lite research. Ringt runt lite. Pratat med din mamma. En gammal pojkvän. Några gamla kompisar. Du fattar. Och jag tänkte att jag berättar vad de sagt, så kan du kommentera det sedan? Okej? Bra! Vi kan väl börja med att prata om din första kille...

Förläggaren EFTER releasefesten:
- Eh, är vi kompisar fortfarande?

Intressant upplevelse, gott folk!
Mycket, mycket intressant.

Läs mer om releasen här och här.

Rester av en release

Eller: Att leva i ett blomsterhav.