onsdag, oktober 17, 2018

Kära jobbdagbok (32)

Det är något med dagboksformen. Den som jag helt själv har bestämt att jag tydligen har på de här inläggen. Den triggar igång ett dåligt samvete över alla missade dagar som det inte plitats ner något om. 99% av alla mina dagboksanteckningar genom livet börjar med "Förlåt att jag inte skrivit på så länge, dagboken!" Vem är det jag ber om förlåtelse? Ingen vet. Also att det jätteofta står "nu har jag ju heeelt glömt att berätta om" ditt eller datt, "förlåååååt!". Som om dagboken skulle självantända och dö om den inte var en fullständig rapport över prick allt i mitt liv? Also två att jag tror att jag ljög i mina dagböcker för att det blev bättre historier.

MEN SKIT I DET NU.

Jobbet, fokus.

Jag tänker så mycket på böckers värde. Att det är så lågt.

I ett avsnitt av Förlagspodden som jag lyssnade på pratade de till exempel om "bokberget" som bara växer. De menade det berg av böcker som uppstår när old people dör och deras anhöriga ska tömma deras hem, och står med fulla bokhyllor med böcker som ingen längre vill ha. Förr kunde man kanske kontakta antikvariat i det läget, för det fanns ett värde i (åtminstone vissa) gamla boksamlingar. Men nu... finns inte det värdet längre. "Ingen" vill ha begagnade böcker. Det går knappt ens att skänka dem till Myrorna. Vi vill bara rensa ut och rensa bort, och vad händer med böckerna då, tippen? Meanwhile ges det ut nya böcker i skitsnabb takt hela tiden, och det tar en kvart ungefär innan en ny bok känns gammal och förpassas ut från bokhandelshyllorna. Jahopp. Muntert!

Jag har ingen aning om vart jag vill komma, direkt.

Men Lotta Olsson skrev en intressant krönika häromdagen när utlåningsstatistiken från biblioteken kom också. I topp på den listan (som alltså är en lista över vilka författares böcker som varit mest utlånade på Sveriges alla bibliotek under föregående år) ligger alltid nästan uteslutande barn- och ungdomsboksförfattare. I toppen av försäljningslistorna, däremot? Där ligger bara vuxenboksförfattare.
"Det tycks alltså vara så att vi köper vuxenböcker, men lånar barnböcker.
Det är kanske inte så konstigt. Många tycks uppfatta barnböcker som något man växer ur. Fast det stämmer inte alls, för en bra bok är alltid en bra bok, och det är en njutning att som vuxen läsa om till exempel Astrid Lindgrens geniala ”Mio, min Mio” från 1952. Men den lånar man bara åt sina barn, alltså. Medan man gärna köper en nyutkommen Dan Brown åt sig själv.
Den där värderingen kan man fundera på, och ställa den i relation till att barn läser allt mindre. Det kanske finns en koppling? Varför skulle barn läsa barnböcker om vuxna tycker att de är värdelösa?"
Soliga jobbhälsningar från ett tåg! Imorgon ska denna barnboksförfattare tänka happy happy enhörningstankar igen! Kanske.

9 kommentarer:

M sa...

Flera tankar som jag också har snuddat vid, och inte heller har några svar kring...
Det känns så fel att slänga böcker, antingen efter ett dödsbo eller i ens egna röjningar. Men precis, varken second hand eller antikvariat vill ha eller kan hantera mängderna vi vill bli av med. Hm.
Har sett en del bokhörnor på olika avdelningar på jobbet, trivsamt! Ta den bok du vill, behåll eller lämna tillbaka, ställ dit egna. Men... gissar att det oftast blir böcker man vill bli av med, liksom mindre risk att det är en bok någon annan är intresserad av? Hm.
En vän sa att hen hade boksanerat sitt hem, inga "analoga" böcker kvar för någon familjemedlem, det som läses i hemmet är elektroniskt eller på sin höjd tidningar/tidskrifter ibland. Jag tycker att ett hem blir hemtrevligt av böcker! Hm.

Markattan sa...

Fast jag köpte, läste högt ur, sparade och gav sonen alla böcker jag någonsin köpte, läste högt ur och sparade. Nu är de hans böcker.

Markattan

Anonym sa...

Känner mig aldrig så rik som när jag får köpa en bok (eller flera). Ger ofta och gärna böcker i present till personer i alla åldrar. Håller med om att en bra bok är en bra bok och köper ofta böcker avsedda för yngre målgrupp till mig själv som snart är tant på riktigt.

Sofia sa...

Jag köper otroligt mycket barnböcker. Mycket mer logiskt att köpa de böcker som man ska läsa 700 gånger än dem som man läser en, kanske två gånger. De är ju mycket finare också. Oroar mig faktiskt lite för vad jag ska göra med alla när sonen växer ur dem. Sen köper jag i och för sig ganska mycket böcker åt mig själv också. Inget i världen är så roligt att köpa som böcker. För att spara in på lite utrymme här hemma har jag köpt en läsplatta och köper numera en del av böckerna till mig själv digitalt i stället. Det är okej, men inte samma sak som att hålla i en riktig bok.

Malin sa...

Jag tänker att många barn (iallafall jag och mina syskon) konsumerar så mycket fler antal böcker per år än många vuxna (jämför med mig själv) och att jag läser mer i perioder och då kanske nån bok tar längre tid än lånetiden (Oftast bara att låna om). Nu arbetar jag dock på bibliotek och hjälper till med lånestatistiken på vuxensidan då jag ser alla dessa fantastiska böcker som jag släpar hem och sen inte alltid hinner läsa..

Malin sa...

Hjälper till med barnboksinköp eftersom alla barn i min närhet uteslutande får böcker, när de föds, döps, namngivna, fyller år, tar studenten, vid jul, påskpresenter osv ;-)

Anonym sa...

Jag ser det som något positivt att barnböcker lånas ut! Det fanns ju inget mysigaste när man var barn än att gå till bibblan med mormor en regnig eftermiddag och välja och vraka bland böckerna. Slukade allt från barna Hedenhös till faktaböcker om rymden och mina föräldrar hade nog blivit bankrutt om de skulle ha blivit tvungna att köpa varenda bok. Kan man inte tänka att barn är mindre materialistiska än vuxna och inte känner samma behov av att äga en bok, upplevelsen är liksom densamma ändå. Vuxna kanske snarare tenderar att förknippa böcker med status och vill gärna ha dem framme i hyllan. Som ett kvitto på sin bildning liksom? Det var bara några spontana tankar jag fick. Sen köper jag en massa barnböcker på secondhand hand till mina barn. Det syns ju inte i försäljningsstatistiken. Tack för en fin blogg!

Anonym sa...

Jag tror ju att de som köper barnböcker är desamma som lånar mycket barnböcker. För lästempot är så högt att åtminstone jag aldrig i värden skulle ha råd att köpa så många.

Anonym sa...

*världen