Kärnverksamheten

Idag har jag skrivit på en bok. Från 08.02 till 16.05 har jag skrivit sida upp och sida ner i ett worddokument på något som kanske kommer bli en bok så småningom. Och med tanke på att jag går omkring och inbillar mig att jag är författare på heltid så är det oerhört anmärkningsvärt hur länge sedan det var jag testade på denna härliga lilla del av kärnverksamheten: Att faktiskt skriva något. Jag har inte gjort det sedan i juni?

I helgen när vi hade kompisar här frågade en av dem "okej, vilken är nästa bok som släpps nu då?" Och jag stannade liksom upp mitt i en rörelse och bara: "Eh... ingen?" Jag har ingen bok på gång. Inte ens någon som är halvfärdig.

Jag har:

- en podd som slukar helt orimligt mycket arbetstid
- tusen skolbesök
- ett rätt stort uppdrag åt ett museum
- tre påbörjade dokument i datorn som jag känner mig mer eller mindre rädd för

Men ingen bok i sikte.

Jahopp.

Jag har inte heller:

- panik.

Än.

Men har man sagt upp sig från sin fasta tjänst för att satsa på att skriva, och sedan skrivit tre, fyra böcker om året i några år fram tills nu, när man plötsligt bara... inte gör det längre, sååååå.

*andas i påse*

Jag vill aldrig, aldrig klaga på min jobbsituation. Jag har valt den själv, och jag jobbar med det absolut roligaste jag kan fantisera ihop, jag kan faktiskt leva på min barndomsdröm. Och när en högstadieelev frågade mig förra veckan om det finns något annat jobb i världen jag hellre vill ha så kunde jag på riktigt inte komma på ett enda. Jag är så sjukt priviligerad. Men det finns också sidor med det här som inte är så fluffiga.

Vad händer om jag inte orkar? Vad händer om böckerna bara... inte blir skrivna?

Jag skrev sex kapitel på en bok idag och sen la jag mig och sov som en sten i två timmar.

Det är något med det här året.

Bladen brinner #3 – Nåt slags knöl

Kan en heterosexuell tonårstjej ha en extremt nära och fysisk vänskapsrelation med en heterosexuell tonårskille utan minsta mankemang? Utan att någon blir kär? Utan att någon blir svartsjuk? På riktigt? Bland annat det undrar vi i tredje avsnittet av "Bladen brinner", som finns ute nu. Plus att vi träffat serieproffset Mats Jonsson! Och en av våra favoritförfattare Maja Hjertzell!

Eller ja, jag träffade Mats Jonsson, Johanna träffade Maja Hjertzell. Och jag kan inte tala för Johanna, men jag hade i alla fall micket, micket kul under min intervju. Fatta att Mats langade fram skisser! SKISSER! Åh gud, vad jag älskar skisser. Så pedagogiskt också, för jag har ju fattat det förut, men jag fattar det ännu mer nu, vilken tid det ligger bakom en seriebok? Kanske 1500 bilder (rutor). Så impad av tålamodet.

Om man lyssnar får man förresten även höra mig härma en vildvittra. Once in a lifetime, etc.

Podden finns på iTunes, Acast, Soundcloud, vår sajt och här:

Tjugo år senare

Det är så gulligt hur jag jämt tror att jag ska jobba på vägen hem från olika föreläsningar. HAHA! Idag har jag varit i Malmö, och steg på tåget på Malmö C klockan 19.11. Somnade väl klockan 19.13 eller så? Har sedan sovit som om någon sövt ner mig fram till nu, när tåget stannade i Södertälje, och kommer väl strax somna om på pendeln.

Pigg person.

Kanske har jag dreglat.

Men dagen har varit bra.

Jag har varit på Malmö Latinskola och pratat skrivande i den tjusigaste aula jag någonsin sett, och sedan haft skrivverkstad i biblioteket med tjugo gymnasieelever. Det var så fint att titta ut över de som satt där när de berättade vad de hette och hur mycket de brukade skriva och känna att här, i den här gruppen, hade jag kunnat (velat) sitta som sjuttonåring också, och säga exakt samma.

"Jag skriver rätt mycket, dagbok och så, dikter."

Only att de här var ungefär tio gånger smartare och hade kommit hundra gånger längre i sitt skrivande än jag hade när jag var så gammal, för de frågade saker som "hur hittar man sin röst?" Herregud. Det händer att jag får känslan av att vilja byta plats med dem. Putta upp sjuttonåringarna längst fram och sätta mig själv i publiken istället, och låta dem lära mig allt de vet.

Det enda som möjligen skiljer mig från dem är tjugo års nötande mot tangentbordet, tjugo års läsning med huvudet inställt på härm.

Bladen brinner #2 - Inslag av magi

Har ni läst Cornelia Funke? Hon är den tyska författaren bakom enorma succéer som "Bläckhjärta" och "Tjuvarnas herre", och när hon var i Sverige för någon vecka sedan träffade jag henne för Bladen brinners räkning. Sjukt trevlig människa! Börjar fan i mig tro att alla som skriver barn- och ungdomsböcker är sinnessjukt trevliga. Återkommer (ehe, kanske inte) när jag stöter på någon som inte passar in i den spaningen.

Hur som, Cornelia Funke är med i andra avsnittet av Bladen brinner. Jag tycker speciellt om att hon säger "For me, books are like windows and doors" och att om man inte har tillgång till dessa fönster och dörrar "you sit in a box". Och så är Elin Lindell med! Med henne pratade jag om att skriva vardagsnära böcker, och om vad en "snäll barnbok" är för något. Vill man ens skriva sådana?

Man kan lyssna direkt här, genom att trycka play. Eller genom att leta upp podden där poddar finns, på iTunes, Acast, Soundcloud, what have you.