Onekligen

Hej bloggen!

2012-01-29T21:31:00.003+01:00

Jag har visst inte tid med dig riktigt, för jag har reclaimat mitt sovrum, och kan se på tv-serier i sängen OCH upptäckt ny serie (Damages. MÖCKET BRA!) som jag nu måste knarka i mig så många avsnitt som möjligt av innan ögonlocken faller ihop om några timmar.

Så.

Vi säger så, tycker jag.

HÄJ!

Reclaim the bedroom

2012-01-28T13:55:00.005+01:00

Idag är dagen då Svante får ett eget rum. Det vill säga: Vi lyfter bort spjälsängen från vårt sovrum och ställer den i hans istället. Flytten tar typ tjugo sekunder att genomföra, men den innebär att jag får tillbaka mitt sängbord. Och möjligheten att läsa med lampan tänd på kvällarna! Och se på film på projektorväggen! INKLUSIVE LJUD!!! Känner för att Braveheartvråla lite när jag tänker på det.

Han kommer att sova i vår säng på nätterna som vanligt, gissar jag, för det är lite så han jobbar, den här bebisen. Men de där timmarna från det att han somnar i sin spjälsäng första gången på kvällen, tills han vaknar och vill klänga omkring på mig några timmar senare: FREEDOM!

Var så god för info.

Glimtar av en gurklös dag

2012-01-28T13:19:00.004+01:00

Som ni tydligt ser: Inte en enda gurka så långt ögonen når. Och! Vi ersatte det förlorade grönsaksintaget med annan grönsak, nämligen majs. Kändes himla smart, faktiskt.

Den gurklösa dagen - så går det

2012-01-27T10:17:00.001+01:00

Bortsett från ett mycket kritiskt ögonblick vid frukosten (där låg ostmackan. Där låg gurkan. Där låg kniven. Hör ni hajen-musiken?) där jag i sista sekund lyckades få mig själv att tänka utanför boxen och haffa en paprika istället för Den Förbjudna Grönsaken har den gurklösa dagen hittills gått bra.

För jag menar, ni undrade väl?

Kommer vi att klara en hel dag utan gurka? Ingen vet.

2012-01-26T23:16:00.006+01:00

Treåringen i familjen har förresten också en värdelös vecka. Varenda liten händelse i vardagen ("Maten är klar." "Nu är det läggdags." "Här är din napp." "Klockan är sju.") orsakar sammanbrott av sällan skådat slag. (JAG BEHÖVER INNNTE MAT! JAG VILL INNNTE SOVA! DET ÄR FEEEL NAPP! KLOCKAN ÄR INNNNTE HU!). Vid middagsbordet innan satt han och skrek rakt ut i en kvart, ett härligt litet medley av DUMMA MAMMA och DUMMA PAPPA och DUMMA GURKA och DUMMA BORD och gudvetallt. Och dagislämningarna helt plötsligt. THE HORROR! Så himla ledsen och arg och förtvivlad och, jag vet inte, kränkt? För att vi överger honom? När jag frågade honom vad som var fel innan idag tittade han uppgivet på mig och sa helt sonika att "ALLT ÄR NEJ".

Vad kan jag säga?

Exakt min åsikt.

Imorgon får han stanna hemma. Vi ska "SITTA I SOFFAN MED TÄCKET OCH ALLA NAPPAR OCH SE PÅ STORA MAHINER PÅ VITA DATON. HEEEELA TIDEN! OCH INNNTE GÅ UT. OCH INNNTE GÅ TILL DAGIS. OCH INNNTE ÄTA GURKA!"

Speciellt det där sista tycker jag är en fantastiskt bra dagsplan.

Ser med spänning fram emot hur det ska gå.

En hel dag.

Utan gurka!

Galet.

Blir emellertid väldigt uppspelt...

2012-01-26T23:07:00.003+01:00

...när jag twittrar till Marit Bergman. Och hon svarar!!! Helt snällt!!! Jag älskar ju Marit Bergman!!! Och nu har vi nästan pratat med varandra!!!

Coolt.

MVH
snart_32

Och så är jag rätt gnällig också

2012-01-26T16:41:00.003+01:00

Hej hej!

Den här veckan är jag dålig på allt jag gör. ALLT! (Inklusive typ: ta på mig strumporna.) Och så har jag ful frisyr och bråkiga barn och trist attityd och smutsigt hem och dåligt samvete och fula kläder och inga pengar.

Plus att mina vinterskor läcker som såll.

Hej då!

Gammalt djungelordspråk

2012-01-25T23:09:00.001+01:00

"Har man inget vettigare för sig kan man alltid bildgoogla boxervalpar."

Bloggen, do your thing!

2012-01-24T22:54:00.004+01:00

Ni vet, killar med stickade tröjor? Som kanske är i 20-årsåldern och har lite rufsigt hår och har gått estetisk linje på gymnasiet och läser böcker på fritiden och hänger mycket på kafé på dagarna och typ gillar film och spelar gitarr eller målar lite? Ni vet, sådana killar?

Jag behöver foton på dem.

Jag försöker göra ett bildspel/trailer till min kommande bok, och har letat igenom hela min freaking fotohistorik utan att hitta några bra koftkillebilder, och hur det är möjligt att jag inte har några sådana övergår mitt förstånd, för HADE JAG INGEN KAMERA, ELLER?!?

Och jag vill inte köpa bilder genom bildbyrå pga fattig, och jag vill inte sno bilder på internet pga snäll, så jag testar den här vägen: du kanske har ett foto som du kan tänka dig att låna ut till mig?

Behöver inte vara regelrätt porträtt, behöver inte vara framifrån ens, behöver inte vara modernt, behöver inte vara i färg, behöver inte vara speciellt snyggt, behöver bara vara en bild på en kille som ser ut som om han gillar stickade tröjor, i vilken miljö som helst, m'kej?

Vore fantastiskt snällt.

Lite om Palatset, då.

2012-01-24T21:08:00.003+01:00

Ni är några stycken som undrat vad jag tycker om att Palatset gått i konkurs, eftersom jag hyr kontorsplats där. Och det är ju enkelt. Jag tycker så här: UÄÄÄHHHH!!! Inte för att just jag hyr kontorsplats där (det är ju förvisso trist att kanske bli av med den platsen, för den är fin och bra på alla sätt, men det är ju ändå en liten fjuttgrej i det stora hela) utan för att Palatset var ett sådant fantastiskt, magiskt, överjordiskt fint och häftigt ställe för barn och ungdomar (inklusive ett verkligt barnperspektiv som verkligen inte är så vanligt), och jag tycker att det är så urbota sorgligt att det inte funkade, att det inte kan få finnas en magiskt kulturpalats för unga.

Det har skrivits en hel del om Palatset på sistone, för er som vill veta mer. Både positivt och negativt. Här skriver till exempel Sanna Lundell om inträdespriset (120 kr/person), som säkert sållade bort en hel del besökare från Palatset. Här ger Andreas Palmaer svar på tal och undrar varför just barnkultur förväntas vara gratis, när en biljett till Dramaten kan kosta det dubbla utan att någon protesterar. Och här förklarar grundarna bakom Palatset själva varför det blev som det blev.

Om jag förstått saken rätt finns det fortfarande en chans att någon annan aktör träder in och driver Palatset vidare. Jag hoppas verkligen att det blir så, så att många fler barn får chansen att kuta omkring i den fantastiska miljön och göra film, spela musik, teatersminka sig, spela in radio, göra tv, trycka t-shirts, läsa böcker, skriva tidning, skapa konstiga manicker i verkstäder, se på film, träffa författare och konstnärer och musiker och cirkusartister och gud vet allt, det hoppas jag verkligen.

Var det ungefär det ni undrade?

Miraklet i Örnsberg, del 2

2012-01-24T09:51:00.004+01:00

Jag gjorde det! Jag fakking gjorde det!

Morgontränade.

Sprang och lyfte skrot och hade mig, trots att klockan var ingenting. Ingenting, I tell you!

Kommer nu sannolikt inte att kunna jobba på hela dagen pga ÄR I CHOCK, men det får det väl kanske vara värt pga KOMMER BLI SUPERSTARK! OCH SUPERSNABB! Vilken sekund som helst nu kommer konditionen bara PLING! slå i taket, och musklerna svälla till perfekt storlek, övrigt sladder elimineras, och jag kommer att se ut som Kate i Lost.

*väntar med tillförsikt*

Kanske borde fira med årets första semla, eller?

Lisas läsdagbok: Erebos

2012-01-23T22:47:00.002+01:00

Detta har jag läst: Erebos, av Ursula Poznanski.

Och det är en: Ungdomsbok om ett jefligt fängslande datorspel, som gör stora delar av Londons ungdomar helt besatta.

Det här gillade jag med den: Den var sjukt spännande! Alltså, på riktigt. Vem kunde ana att jag skulle bli helt fast i en bok om ett datorspel? Inte jag i alla fall. Fick typ tvinga mig själv att börja läsa (bokcirkelsböcker har den effekten på människan ibland) men likt ungdomarna i boken blev besatta av Erebos, blev jag besatt (light) av boken. Ville verkligen veta hur det skulle gå.

Det här gillade jag inte med den: Den rätt taffliga översättningen, det ännu taffligare slutet, och den ganska intetsägande huvudpersonen. Eller vad tusan, egentligen var nog alla karaktärer i boken rätt intetsägande. Men ändå - sjukt spännande bok! Det kommer man ju rätt så långt på.

Man kan ju inte veta säkert förrän man provat. Men man kan ana.

2012-01-22T20:59:00.003+01:00

- Nu åker jag och handlar. Vi ses om en stund, Rufus!
- NEJ! JAG VILL FÖLJA MED DIG!
- Jaha, men jag tror faktiskt inte att du orkar det, förstår du. Jag ska handla jättemycket, och klockan är ganska mycket, och jag tror att du kommer att tycka att det är tråkigt och jobbigt. Det är bättre att du är hemma.
- NEJ! JAG TYCKER DET ÄR ROLIGT! JAG ÄR INTE TRÖTT. JAG ÄR JÄTTESTARK. OCH JÄTTESNABB! JAG SKA LÄLPA DIG ATT HANDLA, MAMMA.
- Mhm.
- JAG SKA FÖLJA MED DIG.
- Mhm.
- DET SKA JAG.
- Vill du verkligen det?
- JA.
- Är du säker på att du orkar då?
- JA!

Trettio minuter senare, med ungefär 80% av inköpslistan kvar:

När han bara var ett litet skrutt

2012-01-22T06:34:00.006+01:00

För prick tre år sedan. Sju timmar gammal, och jag hade fortfarande inte somnat, trots att jag inte sovit på nästan två dygn. Jag minns att mina ben skakade i flera timmar efter att han föddes, och att jag la på mig filt efter filt. "Fryser du?" frågade barnmorskan, men jag tror mest att jag var chockad. "Hur tycker du själv att förlossningen gick?" frågade hon också, och det kunde jag inte svara på, jag vet inte om jag kan det nu ens, tre år senare. Fast så här: Hade någon nämnt "sugklocka" under Svantes förlossning drygt två år senare så hade jag fått panik.

Vad små de är när de är helt nya.

Man slutar liksom aldrig förundras över det.

"Tycker du han känns som en Rufus, då?" sa jag till Gustav och han sa "ja-aa", och sedan var det så det var, vi hade en Rufus, for life, och han skulle bo hos oss.

Jag blir, som ni märker, fortfarande helt blödig när jag tänker på storheten i det.

Hittills idag

2012-01-22T06:21:00.002+01:00

Känt bitterhet och besvikelse över att världscupstävlingarna börjar så himla sent på dagen jämt. Tio. Elva. Pffft! Tycker 06.00 hade varit lagom.

Som ljuv musik i mina öron

2012-01-21T20:16:00.005+01:00

En lite intressant inredningsdetalj vi testade under kalaset, förresten: Badkaret fyllt av smutsig disk. LÄCKERT! Igår blev det en vattenläcka någonstans i området här, och vattnet stängdes av. Himla spännande, när man förbereder kalas för 25 personer. Man bara: Men, alltså, var ska folk kissa? Hur gör vi allt kaffe? Och var gömmer vi disken?

En halvtimme innan gästerna kom slogs vattnet på igen.

Ljudet av rinnande vatten låter rätt trevligt, faktiskt.

Tänkt på det?

Glimtar av en treårsdag

2012-01-21T19:41:00.004+01:00

Idag fyller ett av Sveriges absolut bästa barn tre år, så vi har fik..., förlåt, firat. Om vi är trötta nu? Ganska så. Om vi är sugna på något sött? Inte så jätte.

Boende i New York? Någon?

2012-01-19T23:30:00.003+01:00

Yo, bloggvärlden! Ni som kan och vet allt. Sitter ni inne på ett trevligt boende i Brooklyn också, eller? Som vi kan få bo i under maj i år?

Ni förstår, vi går omkring här och drömmer om att åka till New York i en månad i vår. Hela (skötsamma och fantastiskt trevliga) familjen. (Eller, egentligen. Vi kan åka i höst också, för den delen. Vi är egentligen inte så himla kinkiga. Men helst maj!) Och ska man göra det behöver man ju onekligen någonstans att bo. Right?

Vi kan tänka oss att byta boende. (Vår Stockholmsfemma + asfint torp på svenska landsbygden mot lya i New York.) Eller hyra. Eller å, låna! Låna går också bra.

Tips? Råd? Kontakter att testa? Något vi borde veta?

Hit me with it! Förslagsvis på mejl: onekligenblogg@yahoo.se

Så blir jag så tacksam att jag nästan går av på mitten.

Till tryck

2012-01-19T13:59:00.003+01:00

Jamen, sådär ja! Nu har jag på riktigt lämnat "Allt jag säger är sant" åt sitt öde för sista gången. Nu ska boken tryckas. Och sedan ska jag få den färdig i min hand. Med pärmar och allt. Utan minsta hemskt korrfel*. WITTAWII! Det kommer att bli en glädjens fest, det.

*Yeah, right. Som om det någonsin händer.

Med vänlig hälsning "kluven_80"

2012-01-19T10:11:00.004+01:00

Och den inre krisen som drabbar en när man precis publicerat ett inlägg som berör läsk och små barn, och dessutom avslöjar det faktum att jag lät det lilla barnet smaka på läsken, guuud, SOCKERCHOCKEN, OANSVARIGHETEN, vad ska ni tänka om mig, etc, etc, etc.

Och den inre krisen som drabbar en när man precis avslöjat att man fått en inre kris över att man låtit sitt barn smaka på läsk, guuud, PRÄKTIGHETEN, TÖNTIGHETEN, vad ska ni tänka om mig etc, etc, etc.

Saker som inte är lika

2012-01-19T09:58:00.002+01:00

Det här med att det lilla vegobarnet jag närt vid min barm tror att "läsk" heter "fläsk". Det är ju ändå en källa till humor, tycker jag.

"DRICKER DU FLÄSK, MAMMA?"

Eh, nej.
Det gör jag inte så ofta.

"JO, DET GÖR DU. FÅR JAG SMAKA? JAG TJOJ KANSKE JAG GILLAR FLÄSK OCKSÅ, FAKTISS."

*tar en försiktig klunk*

"OJ. DET GANSKA STARKT ATT DRICKA FLÄSK! OCH LITE GOTT."

Strö lite strössel på mig är du vänlig

2012-01-18T22:24:00.005+01:00

Alltså, mängden strössel överallt i mitt kök just nu! Rätt så himla enorm, faktiskt. Man kan (om man är på sitt snällaste humör) säga att jag "dekorerat köksgolvet". Blev "ganska fint". Om man inte är på sitt snällaste humör kan man istället säga att "det ser ut som att helvetet brutit loss i köket" och att jag "eventuellt borde få lite stryk om jag inte städar upp".

Man kan välja linje där lite.

Själv ligger jag i soffan och känner mig odrägligt nöjd. Själva bakverken där strösslet egentligen borde ha hamnat - cakepops till Rufus kalas - blev nämligen så sjukt gulliga att jag typ vill gifta mig med mig själv och ha cakepopsen som brudtärnor. Eller ja, om man bildgooglar cakepops och jämför resultaten som kommer upp där med mina bakverk så kanske jag egentligen borde slopa det där med bröllop och förpassa mina cakepops till soporna. Men vem i hela världen skulle få för sig att bildgoogla cakepops? Just det, ingen. I'm safe. Ni kan kalla mig cakepoplisa från och med nu om ni vill. Det går bra.

Och ja, just det! Kom nu inte här och be om att få se bild på underverken, för det förstår ni väl att ni kommer att få vad det lider, vare sig ni vill eller inte? Herregud, man bakar inte cakepops i flera timmar utan att se till att dokumentera dem ordentligt. Tro mig.

Lisas läsdagbok: Min kamp 1

2012-01-18T10:47:00.004+01:00

Detta har jag läst: Min kamp 1, av Karl Ove Knausgård.

Och det är en: Självbiografisk romansvit i sex tjocka delar, varav det här är den första delen.

Det här gillade jag med den: Tusen grejer, men allra mest: Att den känns så brutalt ärlig. Man är ju för farao inne i huvudet på karln! Och han försöker inte försköna någonting (inbillar jag mig), det är helt befriande. Kommer på mig själv med att vilja veta mer hela tiden, inte alls så som några av er varnade för, att jag skulle tröttna på navelskåderiet.

Det här gillade jag inte med den: Att texten ibland blir otroligt kompakt, det är sida upp och sida ner med detaljrika miljöbeskrivningar (jag hatar ju miljöbeskrivningar!) och tankar och svåra resonemang som jag inte mäktar med, och ibland orkar jag inte hålla koncentrationen uppe, utan märker att jag skummar texten efter att den ska få fart igen. Samtidigt hade jag inte velat vara utan de där delarna heller, tror jag. Även om jag bara skumläser dem.

Han som fyller 3 på lördag har talat. Rätta er, världen.

2012-01-18T10:39:00.003+01:00

- ÄR DET LÖRDAG IDAG?
- Nej, idag är det onsdag.
- NÄHÄ, DU!!!
- Joho, du.
- NEEEEJ!!! DET ÄR LÖRDAG IDAG.
- Nej, idag är det onsdag. Sedan blir det torsdag, och sedan fredag och sedan är det lördag. Så är det bara. Det är inget man kan bestämma över.
- NEEEEJ SA JAG, MAMMA!!! JAG KAN BESTÄMMA DET, FAKTISS. DET ÄR LÖRDAG PÅ FREDAG!!!

Var det där mitt längsta inlägg genom tiderna?

2012-01-17T22:15:00.001+01:00

*väger isf upp*

Svar, svar, här var det svar!

2012-01-17T22:08:00.001+01:00

Hur ser ditt kök ut?
Svar: Det ser ut som ett vitt, nybyggt, vanligt hyresrättslägenhetskök med halvöppen planlösning mot vardagsrummet. Just nu utan disk! Det händer inte så ofta.
Hur blir man så där mysigt cool eller coolt mysig som du verkar vara?
Svar: Man övar fem minuter varje morgon och fem minuter varje kväll. Och så är man noga med att äta sin potatis!

Vilka jobb har du haft?
Svar: Jag har städat flygplan/flygplats. Jobbat på gruppboende. Och på äldreboende. Och som personlig assistent. Och på gym!!! Och så har jag jobbat i bokhandel. Till exempel på Pocket shop. Älskar Pocket shop!!! Och så har jag jobbat som journalist på Smålandsposten och Kamratposten. Varit redaktör på Barnens Bokklubb och på bokförlag. Och så har jag frilansat som skribent. Och nu måste man väl säga att jag jobbar som författare? Ja, det måste man nog faktiskt.

Hur många år skiljer det mellan kidsen?
Svar: Det skiljer 2 år och 4 månader.

Hur var det att gå från ett barn till två barn?
Svar: För mig var det en relativt okomplicerad process, ändå. Lite fler (cirka 1 st) att ta hand om, bara, men annars rätt lugnt. Tycker det var MYCKET jobbigare/mer omvälvande/större omställning att få första barnet än andra. Känner mig inte så tvåbarnschockad! Bara lite barnchockad i största allmänhet.

Vilken är din absoluta favoritplats?
Svar: Jag gillar verkligen min säng. Alltså, verkligen.

Vem var du när du var ung (typ efter-gymnasiet-ung)?
Svar: Jag var ungefär samma, fast jag lyssnade mer på musik, pysslade en del och skrev oftare handskrivna brev. Och så bodde jag ju i Paris! Det gör jag alldeles för sällan nu. Men annars så - ungefär samma lika. Fast jag funderade väldigt mycket på vad jag skulle bli när jag blev stor. Det gör jag faktiskt inte så ofta längre.

Är du bra på att laga mat?
Svar: Ganska.

Vilket är ditt bästa recept?
Svar: Den mest uppskattade rätten jag kan är parmesanfyllda portabellosvampar. Då proppar man portabellosvampar fulla med en gegga gjord på smör, parmesan, vitlök och peppar. Och så ställer man in dem i ugnen i en kvart. Blir sjukt gott. Jag svär.

Tänker du verkligen lika mkt på vita trägolv som förr?
Svar: Nej. Men kanske en gång i veckan?

Vilka är dina favoritserier?
Svar: Greys anatomy! Och typ alla andra som utspelar sig på sjukhus. Är också/har också varit i det närmaste besatt över Lost, Prison break, Homeland och The Killing.

Ja, varför gör du det? Sover med gosedjur i sängen?
Svar: Lite på grund av URGULLIG!!! Och resten på grund av gammal vana och "ergonomiska" skäl. Har man sovit med en gosedjurshund uppallad på ett speciellt sätt under huvudet i 32 år hittills, så har man.

Vilken bok och låt skulle du ha velat skriva?
Svar: Harry Potter (på grund av SKITRIK!!!) och någon av Jakob Hellmans låtar (på grund av GENIALA!!!)

Hur kom det sig att Rufus fick heta Rufus och Svante fick heta Svante?
Svar: Det var de enda två killnamnen som Gustav och jag gillade båda två när vi diskuterade namn.

Och vad heter dom i mellannamn om dom har några?
Svar: Rufus heter Arvid och Olle också, och Svante heter Ragnar och Edvin.

Vad är det bästa med att skriva ungdomsböcker?
Svar: Det bästa med ungdomsböcker är att de handlar om ungdomar. Det är en mycket tacksam/rolig/spännande tid att skriva om!

Vilken ungdomsbok, bortsett dina egna, kan du rekommendera en ointresserad snart 16-årig tjej?
Svar: Hungerspelen, av Suzanne Collins. Blir hon inte fast i den och besatt av att läsa vidare är det tyvärr kört.

Varför blir man som man blir?
Svar: 42. Eller: Huuuuur ska jag veta det?

Hur går det med tränandet?
Svar: Förtvivlat dåligt!

Hur kändes det att publicera din första bok?
Svar: Förtvivlat bra! Jag höll på riktigt på att dö lite av lycka när jag tog upp boken ur kartongen och såg mitt namn på framsidan av pärmarna.

Är det My, my, my Sharona (som är din favoritscen i Reality Bites)?
Svar: Ja, den är ju lätt en av de bästa scenerna i alla fall.

Hur länge har du skrivit?
Svar: Sedan alltid.

Har du blivit vän med Knausgård än?
Svar: Ja, vi är polare! Jag har bara femtio sidor kvar, och jag gillar den.

Vad handlar nästa bokprojekt om?
Svar: Jag har... fem böcker som jag planerar att börja skriva på/precis har börjat skriva på just nu. De handlar om väldigt olika saker, och det är ju en himla tur det, för annars hade jag fått skriva in mig själv på hispan på grund av FÖRVIRRAD!!! väldigt snart.

Baserat endast på utseendet, vem skulle du rösta på i Finlands kommande presidentval? Svar: Jag tycker att den här kvinnan ser rätt sympatisk ut. Är hon det?

Hur mycket fick du tjata på olika förlag för att få Det är så logiskt, alla fattar utom du antagen?
Svar: Jag tjatade inte alls! Jag fick ett mail från en förläggare på Rabén och Sjögren som hade läst min blogg och undrade om jag inte kunde tänka mig att skriva en ungdomsbok, dog av smicker, skrev halva boken, skickade in den halvan till henne och fick ett kontrakt. Det är så sjukt lyxigt att jag nästan skäms över det.

Vilken segergest gjorde du när boken blev antagen?
Svar: Min vanliga! Det vill säga satte mig i soffan och stirrade chockerat ut i luften och sa shit vad sjukt, shit vad sjukt, shit vad sjukt jättemånga gånger på rad. Funkar i många olika sammanhang! Jag gjorde till exempel samma när jag fick reda på att jag var gravid.

Kan du inte ge lite smarta skrivtips till oss "wannabe-Lisa-författare"?
Svar: Jo, det kan jag! Om du kommer på min skrivkurs eller bokar in mig på ett författarbesök. Eller förlåt, det där var drygt. Jag kan ge mitt bästa tips for free: Läs in dig på den typen av bok du vill skriva. Läs och läs och läs och läs och läs! Okej?

Är det den scenen när Ethan plötsligt blir allvarlig, och säger hur mycket han älskar Winona (som är din favoritscen i Reality Bites)? You break my heart again and again but I love you.
Svar: Nä. Fast den älskar jag också. Men inte lika mycket som den här och dansklippet här ovanför.

Hoppas vi kan uppföra oss

2012-01-17T13:28:00.003+01:00

Det är en stor dag idag, people! Kanske ni inte visste, men det gör inget, för nu talar jag ju om det för er. Anledningen till uppståndelsen är att Rufus ska på sitt livs första efter-dagis-playdate hos en dagispolare. Fattar ni? Han ska leka. Med en kompis. Det kommer nästan tårar när jag tänker på det, gud vad stor han blivit, etc, etc, etc. För säkerhets skull ska jag och Svante följa med också. Svante ska leka med bebisen i familjen, och jag ska le... förlåt, umgås med mamman i familjen.

Känns mycket, mycket spännande! Bland annat för att jag aldrig varit i en villa i Mälarhöjden förut. Tror ni de har hela huset fyllt av fina brädgolv? Kanske, va? Förmodligen, rent av?

*djupandas lugnande och påminner mig själv om att jag älskar vår hyreslägenhet, samt att det inte är speciellt klädsamt med avundsjuka*

Vi får se lite hur det går det här, känner jag.

Hörs sen!

Frågestund, här var det frågestund!

2012-01-16T21:41:00.004+01:00

Sådär. Nu är datorn tillbaka. Och den funkar! Rufus blev så lycklig att han skrek rakt ut på tunnelbanan när han såg den i min väska. JA!!! VITA DATON! SER DU, MAMMA, VITA DATON!!! Som om jag haft Jesus Kristus himself där under vagnen.

Tråkigt nog har jag ändå inget att blogga om, verkar det som.

Kan ni inte fråga mig något?

Om vilken scen i Reality Bites som är min favoritscen, varför jag sover med gosedjur fastän jag är över 30, hur många gånger jag snutit mig hittills idag eller om jag fortfarande tänker dagligen på fina brädgolv? Eller så.

Så svarar jag.

UPPDATERING: Ni är roliga, ni! Men nu får det vara slut på frågestunden! Svaren kommer innan natten faller, lovar och svär.

Men det är lugnt. Jag ska hämta ut den imorgon igen.

2012-01-15T22:25:00.001+01:00

Hej bloggen!

Det här med att min dator är inlämnad på service. Det går ut ganska mycket över dig, det.

Mvh
Hatarattbloggafråntelefonen_80

Bilderboksretro 60-tal

2012-01-13T14:13:00.007+01:00

Titta här då! Jag har varit på förlaget och hämtat ett förhandsexemplar av "Bilderboksretro 60-tal" som släpps om två veckor. Kändes ju lite som att få en påse godis i händerna mitt i snöslasket. Och det gillar man ju!

Det här är den andra bilderboksretroboken i en serie om fyra som jag varit med och gjort. Den om 50-talet finns redan, senare i vår släpps en om 70-talets bilderböcker, och framåt hösten en om 80-talets. Förlaget säger: Fina böcker för alla som gillar retro, gillar bilderböcker, eller vill bli nostalgiska. Och det säger ju förlaget rätt i! Här kan ni läsa mer om ni vill. Och här kan ni bläddra och tjuvläsa lite!

Och det kommer att kännas skönt

2012-01-13T10:28:00.004+01:00

Vad jag gör idag: Läser manuset till "Allt jag säger är sant" för allra sista gången i löspappersform och stryker och rättar och pillar och granskar och suckar, för gud vad trött jag är på texten nu, jag vill bara skjuta iväg hela högen med papper över bordet och aldrig mer se åt den igen.

Nästa vecka skickas boken till tryck.

Har sagt A, säger B

2012-01-13T09:55:00.002+01:00

Okej.

Känns ju lite underligt att skriva ett inlägg från akuten, försvinna från bloggen i över ett dygn, och sedan aldrig nämna det igen. Så. Falsk krupp! Var det Svante fick. Han mår bättre nu. Men det är läskigt det där med andning! I synnerhet när den inte verkar funka som den ska. När den lille, lille korven hänger på ens axel och kippar efter luft och låter som en katastrof i luftvägarna. Då är man (jag) inte så tuff. Om ni undrade.

Men! Nästa gång (utgår kallt från att det här är en återkommande grej) provar vi att sitta på balkongen i kylig nattluft/bära omkring/palla upp/stå i ångan i duschen med honom innan vi går till akuten. (Säger jag nu i dagsljus, med en unge som andas någorlunda normalt.) Det verkar ju kunna funka, det också.

Ni är snälla som ger tips!

Det vet ni, va?

I en sal på lasarettet

2012-01-12T01:58:00.001+01:00

Jaha, hej! Man trodde kanske att man skulle sovit vid det här laget. Det trodde man kanske. Men gör man det? Icke! Sitter istället och dricker te på barnakuten med Svante. Eller ja, han dricker kanske inte te, om vi ska vara noga. Han har mest astma, eller falsk krupp eller vad det nu är som låter som ett rådjur i luftvägarna på honom. Men jag! Dricker te.

Det är sju barn före oss i kön. Beräknad väntetid: Cirka fem timmar. Nyss kräktes ett barn lite längre bort i väntrummet. Kul! JETEKUL!

Men, men. Svante mår i alla fall mycket bättre nu än när vi kom in. Han har somnat och andas nästan lugnt igen. Känner så här: Medicin = bra skit. Snälla sjuksköterskor och läkare = också bra skit. Tv-programmet som visas i väntrummet = inte lika bra skit. Inte på långa vägar, faktiskt.

Hej på er!

Just nu till Biggest loser

2012-01-11T21:24:00.001+01:00

Det här med att jag inte kan se något, alltså NÅGOT, på teve utan att lipa lite. Eller äh, stryk "lite", förresten. Vi kan väl kalla det fulgråta, eftersom det är ungefär det jag gör.

Är det något vi behöver prata om, eller?

Problemet löst! Alla glada!

2012-01-10T17:19:00.006+01:00

Tog den dumma, dumma laptopen under armen och lämnade in den på service. Servicekillen sa att jag hade varit väldigt tålmodig som inte fått ett totalt bryt på datorn tidigare. Han var beredd att sula den genom fönstret efter tre minuters felsökning.

Passade också på att spontanköpa* en ny stationär dator till kontoret "när jag ändå var i datorbutiken".

Är nu mkt, mkt lycklig igen.

Det svänger snabbt, så!

Livet.

Var så goda för info.

*Okej, "spontant" och "spontant". Jag hade väl umgåtts med tanken en stund innan jag gick in i butiken. Är inte helt vild. Kommer från Småland, räknar mina pengar noga, är min pappas dotter, etc, etc, etc. Men det kändes impulsivt. Köpa dator! Bara sådär! HER-RE-GU-UD, vart är världen på väg.

En sekund från sammanbrottets rand

2012-01-10T11:15:00.001+01:00

Tänk er att ni har ett jobb som är väldigt knutet till en dator. Och att musplattan på denna dator just gått sönder, så att pilen far över skärmen som om den hade eget liv. Ni vet, klickar lite här, klickar lite där, öppnar några nya fönster, stänger några andra, skickar några mejl, tvångsavslutar lite program, hoppar hit, hoppar dit, sjunger en trudelutt. Helt utan att ni kan kontrollera den. HE-LA TI-DEN. Som om det vore dolda kameran och någon satt och fjärrstyrde datorn och fnissade bakom en skärm för att jävlas.

Så har jag det på jobbet idag!

Om jag snart skriker mitt vansinnigaste vrål av frustration och slänger datorn från sjunde våningen och mig själv strax därefter?

Möjligen, faktiskt.

Så går en dag ifrån vårt liv och kommer aldrig åter

2012-01-09T21:43:00.003+01:00

Men gud, kan jag göra/tänka/uppleva något som är värt att blogga om eller?

Gjort idag: Skrapat bort intorkad bebisgröt från möbler och golv. Fantiserat om att bo i en helkaklad lägenhet, med golvbrunnar utplacerade på strategiska ställen så att man bara kan ta in en högtryckstvätt och spola rent vid behov. Nyst fem tusen gånger. Snytit mig ungefär lika många. Tvingats sitta en timme som "Annika" i ett Pippitält och lyssna på när "Pippi" orerade om ett himla livsfarligt lejon som tydligen härjade utanför tältet och var ute efter "Herr Nilsson". Himla trist och trång miljö, de där Pippitälten, faktiskt. Tänkt på det? "Annika" och "Herr Nilsson" blev båda mkt, mkt rastlösa till slut. Men lejonet var obevekligt. Och "Pippi" är som bekant starkast i världen. Så där satt vi.

Förresten har "Herr Nilsson" lärt sig åla över golvet skitsnabbt. Så fort man tittar bort ålar han iväg till något hemligt hörn och börjar tugga på en sladd. Man kan säga att "Herr Nilsson" nog skulle må bra av att "Annika" (eller, för den delen, "Tommy") tog sig samman och barnsäkrade den här lägenheten lite.

Men känner "Annika" (eller, för den delen, "Tommy") sig peppade på att göra det?

Inte så jätte, faktiskt.

HEJDÅ!

Rapport från en gnällspik

2012-01-08T20:26:00.002+01:00

Vi var lite småkrassliga redan innan vi åkte till ett ouppvärmt sommarhus över helgen.
Vi kan väl säga så här, va? Det har inte blivit bättre.
Tillsammans står nu den här lilla ynkliga familjen för norra europas största produktion av snor och gnäll. Förutom de femton minuter av ren och skär lycka vi upplevde när Hellner kom ikapp, åkte förbi och drog ifrån Northug (MOAHAHAHA!) i den avslutande etappen av tour de ski har den här söndagen således lämnat en hel del i övrigt att önska.

Hörs en annan dag?

Glimtar av en trettondagshelg

2012-01-07T22:24:00.005+01:00

PRIS SKE LOV! Torpet stod kvar, den här vintern också. Det var kallt, så vi ägnade oss åt att elda, matcha varandras tjocktröjor, och åt att låta Iguanadon och Parasaurolophus mötas i en duell i vardagsrummet. Iguanadon vann. Och så var det med den saken.

Hej och nej

2012-01-07T14:43:00.002+01:00

På förekommen anledning: Vi har inte dött av koloxidförgiftning eller syrebrist. Eller andra eldrelaterade grejer. Vi har inte dött alls! Vi ser på tour de ski och äter mazariner.

Puss!

När får man börja sova?

2012-01-06T21:09:00.001+01:00

This just in: Det finns INGET i världen som är så sövande som ljudet från eld i öppen spis eller kakelugn. INGET! Vi är på torpet och eldar som om det inte fanns någon morgondag, (man får ju lätt lite eldningslust när det är noll (0) grader varmt i huset när man kommer hit) och GU-UU-UD vad sömnig jag är! Det är löjligt.

Har velat gå och lägga mig sedan klockan sju, men inte vågat säga något. Vill ju inte verka tråkig, eller så, ni vet.

Nu tänker jag att nio, nio kanske är en laglig tid att lägga sig på?

Snela, säg ja.

/trött_80

Respons på ditt manus?

2012-01-06T09:00:00.000+01:00

Psst! Har du skrivit en bok (barnbok, ungdomsbok, vuxenbok, what have you) och känner att du skulle vilja att någon utomstående läste manuset och tyckte till och kom med konstruktiv kritik på hur du skulle kunna förbättra det?

Då kanske du vill läsa mer här.

Lisas läsdagbok: Istället för att bara skrika

2012-01-05T14:41:00.004+01:00

Detta har jag läst: Istället för att bara skrika, av Elin Nilsson.

Och det är en: Ungdomsroman av en debutant.

Det här gillade jag med den: Väldigt mycket! Speciellt den humoristiska tonen. Och så gillar jag att det är en ungdomsroman om relationer OCH om ett spännande brott. Det brukar vara antingen eller.

Det här gillade jag inte med den: Äh, jag gillade det mesta med den. Men den har insprängda delar där en vuxen kvinna berättar ur sitt perspektiv, och de delarna tycker jag inte är lika bra som resten. Och så vet jag inte riktigt om jag köper hela brottsförloppet egentligen, det är rätt osannolikt. Men det stör egentligen inte så himla mycket på det stora hela.

(Märker ni vilket tempo? Jag bara: "Å, om jag kanske skulle börja läsa igen?" och SWOSH, fem sekunder senare, bara: "Tadaa! Första boken utläst!" Är möcke, möcke nöjd.)

Alright universum, jag hör dig

2012-01-05T09:15:00.003+01:00

I morse bestämde jag mig för att gå och träna på gymmet innan jobbet. För onormala hurtbullar, till exempel Blossom Tainton, kanske det inte är så revolutionerande. Men för en helt normal latmask, till exempel jag, är det anmärkningsvärt att ens tänka tanken.

Först ska man liksom ta sig ur sängen. (Utan att komma på tanken att man istället för att träna skulle kunna ägna den där timmen åt att sova. Nästan omöjligt, I tell you.)
Sedan ska man göra sig färdig. (Utan att få spel för att man inte hittar vattenflaskan och träningsskorna och hörlurarna. Nästan omöjligt, I tell you.)
Sedan ska man övertala sitt barn att det visst är okej att man går iväg. (MEN MAMMA! JAG ÄLSCHKAR JU DIG! DU SKA INNNNTE GÅ OCH TRÄNA! DET ÄR FALITT! JAG SA DU SKULDE INTE GÅ IVÄÄÄÄG! DU SKA ÄTA FRUSCHKOST!) (Nästan omöjligt, I tell you.)
Sedan ska man faktiskt gå också.

Idag kom jag mirakulöst nog så långt som till hissen. Rufus hade lugnat sig, drickaflaskan var fylld, träningsskorna var på plats. Världen väntade med spänning. Skulle hon faktiskt klara det? Det verkade ju så!

Så jag steg glatt in i hissen.
Dunkade mig mentalt i ryggen.
Tryckte peppat på hissknappen.
Gjorde v-tecknet och några upphopp.
Såg dörrarna långsamt börja stängas.
Log hurtfriskt mot min spegelbild.
Och DÅ!
Gick strömmen i hela området och allt blev becksvart.

Låt mig säga så här: Jag är MYCKET, MYCKET sur för att min träningsplan gick i stöpet. Men jag är ändå MYCKET MYCKET glad att den gick i stöpet innan hissdörren hade hunnit stängas helt. Nu lyckades jag i alla fall krångla mig ut ur hissen igen genom en liten glipa. Hade varit himla tråkigt att stå där inne i beckmörkret i flera timmar och jogga på stället. Kan jag tycka.

Man ska inte träna på gym på morgonen, va?

Verkar ju inte så i alla fall.

Och nej, jag gick givetvis inte ut och promenerade eller joggade istället, när jag ändå var ombytt. Herregud, vad tror ni om mig? Det var ju mörkt! Och kallt! Och fruktansvärt! Jag gick naturligtvis in i lägenheten igen, tände ljus och satte mig i soffan. Ja, men, vad kan jag säga? Universum hade ju talat.

Jag kan läsa, jag är inte rädd

2012-01-04T20:20:00.003+01:00

Jag vet hur det hände, när det hände och varför (nämligen när jag fick barn och blev trött och fick slut på tid), men det ursäktar ingenting. Jag nöjesläser nästan ingenting längre, förutom bloggar och bilderböcker för kidsen. Och det är inte okej. INNNTEEE OOOOKEEEEJ, hör jag det? Det verkar ju rent urbota korkat att sluta med något man älskar så mycket.

2012 ska bli året när jag börjar läsa igen, om det så ska bli det sista jag gör.

15 minuter om dagen, minst.

Kan ju inte vara så sabla svårt att få till, tänker jag.

Jag lägger till "läser just nu" i högerspalten här på bloggen och visar bild på boken jag håller på med där som en slags piska. Om den aldrig någonsin byts kan ni väl skälla lite på mig, m'kej?

Öppet brev till chefen

2012-01-04T12:28:00.002+01:00

Hej chefen!

Det här med att du missat se till så att det finns kakor eller godis eller en freaking frukt eller VAD SOM HELST MED SOCKER I på kontoret där jag ska sitta och läsa korrektur hela dagen, vad är tanken med det? Va? VA?

Det har varit jul! Jag är van vid ett konstant sockerrus!

Tycker du är mycket, mycket snål.

Och med "du" menar jag förvisso "jag", men sluta märka ord är du snäll.

Jag är inte på humör.

Ska han dansa lite samtidigt också, kanske?

2012-01-03T17:46:00.001+01:00

Tröttheten som uppstår när Rufus ägnat all sin energi och övertalningsförmåga för att få till ett gemensamt skumbad med sin far och bror INNAN middagen, och Gustav till slut gett med sig, tappat upp vattnet, klätt av samtliga badinblandade alla kläder och satt middagslagningen på paus och just ska stiga ner i vattnet när Rufus tar ton igen.

- VI SKA INTE BADA NU.
- Va?
- INNNNTE BADA!!!
- Men, Rufus. Du ville ju b...
- JAG SA JAG VILLDE INTE BADA MER! DU SKA LAGA MAT!
- Men vi är ju nakna! Allihop!
- GÅ UT I KÖKET, PAPPA!!! LAGA MAAAT!!!

Den tröttheten.

Året som gick

2012-01-02T22:57:00.014+01:00

I januari var det så mycket snö vid vårt torp att man bara såg toppen av Rufus huvud om man ställde honom i en snödriva. Det vet jag, för att jag testade. Resten av tiden packade vi mest flyttkartonger. Till slut hade vi över hundra stycken. HUNDRA! Himla tur för mig att jag var på tjocken så jag slapp lyfta dem.

Och i februari flyttade vi! Till Örnsberg. Det första jag gjorde var att inreda matplatsen så att jag kunde fota den och skryta om den på bloggen och få alla att tro att jag var överjordiskt snabb på att komma i ordning efter en flytt. Himla smart, känner jag. Man vill ju gärna verka snabb.

I mars satt vi på den där matplatsen och pimplade smoothies för fulla muggar. Och så försökte jag skriva färdigt en ungdomsroman också. Det gick väl i ärlighetens namn inte så jättebra.

Och ALERT! ALERT! ALERT! I april var jag JETETJOCK. Lite för att jag snart skulle få en bebis, och lite för att jag bakade sjukt mycket kakor som jag sedan åt upp. Cirka 90% av min tankeverksamhet gick åt till att vara nöjd över att det var sol på vår nya balkong. Det var JETESOLIGT där. På riktigt.

Och sedan, i maj, föddes han! Svante Bjärbo, världens skrynkligaste bebis. Du käre värld så lyckligt! När vi kom hem från BB talade Rufus om för sin lillebror att han hette Fante, och att han tyvärr var lite för liten för att åka rutchkana ännu. Och, ja. Vad ska man säga? Han hade ju en poäng.

I juni blommade det pioner freaking överallt. Det var fint. Och så blev jag moster för första gången också. Det var om möjligt ännu finare.

Och så blev det juli. Då lämnade vi stan och hängde på lite olika slags landsbygder i sju veckor i streck. Och så fick vi ett våffeljärn! Det var stort. I och med det kom våfflor att bli en mycket central del i vår sommarkosthållning. Visste ni att man får äta våfflor med sylt och grädde på till lunch om man vill? Det får man!

Sedan blev det augusti, och då begravde vi min mormor och grät så tårarna sprutade. Och så skrev jag faktiskt färdigt min bok också. Det var rätt duktigt, tycker jag. Om ni läser den kommer ni kanske att tro att den handlar om min mormor. Det gör den också, lite grann.

I september gick det upp för Rufus att det finns något i världen som heter godis. Det visade sig snabbt att han gillade det! Själv gillade jag mest att han fällde in sitt underbett och slutade svartsjukeattackera sin lillebror i parti och minut. Och, alltså. Jag vet ju inte detta säkert, men jag tror Svante uppskattade det rätt mycket också.

OCH KOLLA HÄR! I oktober slängde jag tydligen upp Svante i luften. Men ni behöver inte oroa er. Jag fångade honom sedan igen. Och så började jag jobba halvtid igen. Det var roligt.

Sedan blev det november, och då åkte vi till Spanien. Där talade alla spanska! Det hade vi mycket roligt åt. Speciellt i efterhand när Rufus tvingade oss att låtsasprata spanska på kvällarna.

Och så till sist, december. Då flyttade jag in på min hyrda kontorsplats i Palatset på Riddarholmen, och hängde upp fina vykort vid mitt skrivbord och fick skumtomtar av en okänd välgörare. Och innan man fattade nåt så blev det jul och nyår och gudvetallt och SWOSCH så var hela 2011 slut och det var 2012. Man bara: Jahaja.

Det blir nog bra det här med ska ni se. Tror ni inte?

Glimtar av en måndag

2012-01-02T13:32:00.005+01:00

Jo, du, Gustav? Du vet den där bokhyllan som satt på väggen här när vi flyttade in, som jag irriterat mig så mycket på? Svante och jag fick visst feeling och skruvade ner den. Så, eh. Det ligger lite böcker överallt nu! Himla mysigt. Och, eh. De som skruvade upp hyllan när det begav sig verkar ha haft en rätt dålig dag. Himla otur.

*åker och köper tapet*
*och kanske lite lugnande medel*

Apropå absolut inget

2012-01-02T11:39:00.004+01:00

Det ryms jättemånga barr på (eller omkring) en enda julgran.
VERKLIGEN JETEMÅNGA! Har ej räknat exakt hur många pga ASTRIST, men vi snackar cirka 14-15 mljarder barr.

Tänkte ni ville veta.

Och 2012 börjar bra

2012-01-01T23:50:00.002+01:00

2011 slutade fint. Vi lagade libanesisk mat och åt tills vi nästan sprack och sa gott nytt år och sådär, ni vet. Helt unikt. Idag har vi ätit lyxfrukost och hängt i gäng med övernattningsgästerna. Ni bara: "Jahaaaa! Övernattningsgäster. Vi som trodde du hade bytt karl till en som färgmatchade köksinredningen lite bättre." Men! Det har jag inte. Även om han bakar goda frallor, denna där.

Min lillasyster

2011-12-30T23:30:00.000+01:00

Grejer min syster är: Förtvivlat rolig. (Jag vet det, för ibland när hon skickar sms till mig skrattar jag så det kommer snorbubblor ur näsan på mig.) Verkligen väldigt snäll. (Sådär PÅ RIKTIGT snäll, som folk nästan bara är på film, sån är hon i verkligheten.) Göllig. (När hon var liten hade hon velourkläder och frisyr som såg ut som en svamp. Mitt hjärta bara: SNÖRP! Nu har hon inte så mycket velour längre, men hon är göllig ändå.) Bra på att fixa efterrätt. (Alla andra bara: "Guuuud, vad mätt jag ääääär, jag får inte ner en biiiiit till!" Maja bara: "Vad blir det för effe?" Och sedan styr hon upp den sjunkande skutan med järnhand.)

Grejer min syster har: Bra smak. (Eller okej, inte farao vet jag om den är så bra egentligen. Men hon tycker samma som jag om ungefär allt, och det tycker jag är fiffigt.) Brädgolv i sin lägenhet. (Ingen kommentar.) En skitfin bebis. (Som kan sitta! Kan inte min.) Ja, och så en storasyster som i det närmaste avgudar marken hon går på, då. Märktes det?

Grejer min syster gör: FYLLER ÅR! I en hel halvtimme till.

Säg grattis till lillmesen, vetja!

Det skulle hon gilla.

Min mammas dotter

2011-12-30T22:53:00.002+01:00

Sak jag nyss hörde mig själv säga: "Kan inte du ta med dig barnen ut några timmar imorgon så jag får vara hemma själv och städa?"

Städa, WTF? Inte ligga i soffan och läsa eller sova eller äta praliner, då?

Jag låter som min fina mamma.

Mmm... hemma

2011-12-29T19:46:00.004+01:00

Sitter i min soffa. Allt är uppackat. Barnen sover. I rätt sängar. Tvättmaskinen jobbar. Gustav är iväg och roar sig. Och det är bara jag och datorn och hemma och lösgodis och ingen som vill prata med mig.

LORDI, LORD, graden av nöjdhet just nu, SÅ SJUKT HÖG! För, alltså. Gudarna ska veta att jag älskar att vara hemma hos min familj och bada badtunna och dricka vin och prata hål i huvudet på mina föräldrar och syskon och spela spel och äta god mat and all that jazz. Men det här! Det här är ju också rätt så himla okej efter en dryg veckas familjehäng.

*gör Sir Väs-ljud och borrar ner mig bland soffkuddarna*

Men vänta i 17-18 år sådär! Så kanske.

2011-12-29T19:44:00.002+01:00

- NÄE, FANTE! INTE DEN!
*norpar åt sig morfars tomma snusdosa och gömmer den*
- DU ÄR FAKTISS LITE FÖR LITEN FÖR FNUS.

Det är två timmar sedan

2011-12-29T13:41:00.001+01:00

Problem med den här "stanna inte bilen så länge barnen inte bryter ihop"-strategin, dock: Jag har varit kissnödig sedan strax söder om Jönköping.

Himla synd, det.

Nästan i Norrköping

2011-12-29T13:37:00.001+01:00

Rullar genom ett jefligt blåsigt Sverige mot hemmet med två sovande barn bredvid mig och en privatchaufför i framsätet. Eller, ja. Privatchaufför och privatchaufför. Gustav kör. Vi brukar byta halvvägs, men så länge barnen sover stannar inte denna bil i onödan. Det fattar ju alla. Hence: Gustav kör. Jag bloggar. Hehe.

Annars, då?

Tyst nu och sov

2011-12-27T21:00:00.003+01:00

Denna julen, alltså. Min mamma har sövt så många barn i olika vagnar vid det här laget att barnvagnarna typ kört upp nya spår, nej, diken, på grusvägen här. Så fort ett barn sovit klart är det något annat som blir trött och kläs på och läggs i vagn och rullas iväg. Mamma har i stort sett ytterkläderna på sig dygnet runt. Slår vad om att den lilla byns övriga invånare sitter bakom sina gardiner i husen runt omkring och HÅNSKRATTAR åt det eviga rullandet. Men, men. Mamma "tycker det är skönt". Och jag "klagar inte".

Skrattar lite, gör jag däremot.

Speciellt när hon mitt emellan två barnvagnsrundor på fullaste allvar sticker in huvudet i köket och meddelar att: "Jag söver Johan nu också, då. Så ni vet." Och Johan (som är av två vuxna svärsöner i huset) förvånat tittar upp från sin öl och bara: "Men ååå, jag är ju inte ens trött! Kan du inte ta Sigge (6 månader, reds. anm.) istället?"

Julen 2011

2011-12-26T19:34:00.001+01:00

Bar barn och väskor.
Åkte lite tåg.
Kom fram på minuten enligt tidtabell.
Blev möcke möcke förvånad.
Högg en gran.
Rimmade på paket.
Klädde en gran.
Åt sjukt mycket mat.
Blev möcke möcke mätt.
Fick sovmorgon.
Förlåt, SOVMORGNAR.
Mmm... sovmorgnar!
Väntade på tomten.
Blev möcke möcke otålig.
Sov framför Kalle Anka.
Drack kaffe i mugg från Gudrun Sjödén.
Och sen kom han!
TOMTEN!
Fick paket.
Blev möcke möcke glad.
Drack lite vin.
Spelade spel.
Vann multipla gånger.
Blev möcke möcke kaxig.
Somnade och vaknade och somnade och vaknade.
Fick liten livskris på grund av ville vara i fred.
Avhjälpte liten livskris genom att stänga in mig i ett rum med en bok.
Åt söta grejer tills jag mådde illa.
Hade gölliga barn.
Kände mig möcke möcke lugn.

Nu ska vi se program om Peter Forsberg på teve och sannolikt lipa lite, för det är sådant vi gör i min familj, lipar åt sportrelaterade grejer i allmänhet och sådana som har med Peter Forsberg att göra i synnerhet. Är möcke möcke peppad.

Puss på er!

Glimtar av en julafton

2011-12-24T13:30:00.004+01:00

HO, HO, HO! God jul, alla snälla. Och alla andra också för den delen.

Glimtar av en torsdag

2011-12-23T12:31:00.005+01:00

- Rufus?
- JA?
- Nu vill mormor klippa dig.
- NÄE!
- Jo, och vet du? Du får ha nappen och datorn medan hon klipper dig. Och när du är klar sedan följer morfar med dig ut i pannrummet och hämtar en glass.
- JA!
*tänker över erbjudandet*
- DET BLIR BRA. NAPPEN OCH VITA DATON OCH GLASS. FAST JAG TYCKER DET ÄR ONÖDIGT ATT KLIPPA MIG.

Mmm... avokado.

2011-12-22T09:56:00.001+01:00

Det här med att ligga kvar i sängen och slumra hela morgonen och höra hur barnen leker lyckligt i resten av huset. Kanske det bästa jag vet? Eventuellt.

Men nu ska jag i alla fall gå upp och äta avokado. Ända sedan jag var tre äpplen hög och pappa insåg att vi hade en gemensam kärlek i avokado har han gjort det till en vana att köpa upp hela södra sveriges lager av den där frukten/grönsaken/nöten/whatever varje gång inför att jag ska komma hem. Skämtar inte! Jag skulle kunna livnära mig på enbart avokado fram till nyår och ändå inte gå hungrig. Så många finns det. Ungefär.

Var så god för info.

MVH
/bortskämdochuppassad_80

Lucka 22

2011-12-22T09:42:00.002+01:00

Psst! Idag är jag intervjuad hos bokbloggaren Lilla O. Här!

Hallå Småland, hur är läget?

2011-12-21T14:16:00.001+01:00

Fick med mig barn, packning OCH mig själv på tåget utan problem och rullar in på grusvägen hem-hemma as we speak.

Känner så här: JUL!!!!

Bästa som finns.

Lagen eller pappan, lagen eller pappan, lagen eller pappan? En av dem är väldigt dum i alla fall.

2011-12-20T23:02:00.004+01:00

- NEEEJ, PAPPA! STOPP I LAGENS DUMMA NAMN! JAG SA DU SKULDE INTE GÖRA SÅ!

Pling!

2011-12-20T22:54:00.002+01:00

Klockan är 22.58 och nu tar jag officiellt jullov.

Spontan känsla på det: WITTAWII!

Okänd välgörare, I love you

2011-12-19T09:01:00.002+01:00

Känslan när man kommer till kontoret helt gråtfärdig av tröttma och den nyklippta luggen ligger klistrad mot pannan fylld av snöblandat regn och allt är grått och fult och kaffet är bara ljummet och man hittar ett kuvert med skumtomtar i från en okänd välgörare på skrivbordet: ÄLSK!

(Vem vare? Vem vare som skicka?)

Så himla snällt.

Ska jag berätta mer?

2011-12-18T21:56:00.003+01:00

Om jag räknade skitnoga hur många gånger den förkylda bebisen vaknade i natt?
Jahadå.

Om jag kom upp i 17 gånger innan det var morgon?
Oh yes.

Om jag är väldigt, väldigt trött?
Skojaru.

Om jag inser att det här inte är det minsta intressant för er att läsa om och att jag borde hålla snattran och gå och sova istället?
Tydligen inte.

Glimtar av en söndag

2011-12-18T21:23:00.004+01:00

Förutom att umgås med svärföräldrar och gå på 30-årsfest och glömma kameran hela himla tiden har vi varit på julmys hemma hos våra polare den här helgen också. Vissa tillbringade första halvan av detta julmys med att proppa i sig socker i olika form, och andra halvan med att studsa upp och ner och "bygga springbanor" lite överallt. Andra byggde en pepparkakskarusell med pimpade elefanter. Man är lite olika så.

Hej blogggen! Nu har gästerna åkt.

2011-12-18T20:26:00.002+01:00

Tydligt det här att sociala medier blir mindre och mindre sociala ju mer social man (jag) är i övriga livet. Och nu är det snart jul också. Stackars lilla blogg! Den kommer väl ligga där under granen och hulka helt bortglömd, säkert.

Det gör vi! Mycket praktiskt.

2011-12-15T15:40:00.001+01:00

- MAMMA!
- Ja?
- PENGARNA ÄR FLUT.
- Jag vet.
- DÅ FÅR VI GÅ OCH KÖPA NYA PENGAR. KOMMER DU?

Vem kunde ana det i lördags?

2011-12-15T14:40:00.001+01:00

Hehe. Minns ni hur jag köpte julgran på nätet för att jag inte fattade hur jag skulle palla att köpa en på stan och släpa hela vägen hem?

De har börjat sälja julgranar på stan nu.

Bland annat säljs det granar cirka två (2) meter från vår port.

Kanske hade jag pallat ändå?

Kanske.

Homeland

2011-12-14T22:53:00.001+01:00

... med Claire Danes, som går på SVT nu.

Möcket, möcket bra serie, det.

MVH
Besattmedfyrkantigaögon_80

Böcker till din bebis?

2011-12-14T14:00:00.003+01:00

Minns ni filmstjärnelockarna? Nu är de ute i offentligheten!

Eller ja, de är ute i den här foldern. Som kanske dimper ner i en brevlåda nära dig en vacker dag om du råkar ha en bebis.

Då tycker jag du ska säga hej! Till lockarna. Det har de förtjänat, faktiskt.

Babyboken är ett nytt projekt jag jobbar med. Det går i korthet ut på att du ligger i soffan och äter praliner och pillar dig i naveln, medan jag (plus resten av redaktionen) väljer ut de allra bästa och finaste småbarnsböckerna som din bebis alldeles säkert vill ha i sitt första lilla bibliotek. (Och när jag säger "bästa" och "finaste" så menar jag det. Inga himla fula skräpböcker och onödiga prylar och sånt tjafs.) Sedan skickar vi böckerna till dig, en gång i månaden, utan att du behöver göra ett dyft. Och när du känner dig klar med din samling säger du STOPP! Och hoppar av. No strings attached. Enkelt, va? Kostar mellan 80-200 kronor + porto/månaden.

Klicka här om du vill läsa mer, börja samla eller se fler lockar!

(Och ja, jag får betalt för att jobba med det här projektet, men nej, det ingår inte i dealen att jag måste blogga om det. Det gör jag för att det känns kul att blogga om grejer jag gör.)

Det var bättre förr

2011-12-14T12:23:00.004+01:00

Speaking of skirvbord med cirka 300 something something på. Minns som av en händelse den här tiden förra året. När jag hade cirka 300 skumtomtar vid sidan av datorn.

En lycklig tid i livet, det.

Själv har jag en dator och lite pennor och en kaffekopp. Alla är vi olika.

2011-12-14T11:41:00.004+01:00

Underlig och rätt så skrämmande grej som finns på mina skrivbordsgrannars bord i min nya kontorslokal: Cirka 300 clownnäsor.

Helt vanligt.

Bara som ett tips, alltså

2011-12-13T09:57:00.005+01:00

Du bara: Men ååå, vad ska jag köpa i julklapp till min typ 50-60 år gamla pappa, svärmor, kompis eller faster nu igen, då? Jo, du. Det kan jag ödmjukt och blygsamt tala om för dig! Den här boken tycker jag förslagsvis skulle sitta som en smäck.

Eventuellt är jag väl liiite partisk, men skit i det nu. Det här ÄR faktiskt en perfekt presentbok till någon som är uppväxt på 50-talet och vill återse sina gamla favoritbilderböcker och bli lite härligt nostalgisk.

Eller, ja.

Det är en perfekt presentbok till rätt många andra också, faktiskt. Typ alla som gillar retrosnygga grejer i 50-talsstil, och har läst en bilderbok någon gång.

Man kan provbläddra lite i boken här.

Och vill man ha autograf och hälsning från, säg... författaren? Då mejlar man till mig så får man det.

PÖSS!

Familjeutstyrslar vi minns

2011-12-13T09:01:00.004+01:00

- Rufus! Idag är det lucia. Då kommer vi och hälsar på dig på dagis och fikar och lyssnar när ni sjunger sånger.
- JAAAA!!!
- Om du vill får du ha din tomtedräkt på dig då också.
- NÄ.
- Vill du inte det?
- NÄ. DU SKA HA TOMTEDJÄKTEN! OCH PAPPA OCKSÅ. OCH JAG SKA VA PRINSESSA OCH HA KRONA OCH DET LÅNGA LÅNGA REPET PÅ MAGEN OCH STÅLMANNENTRÖJAN. OCH FANTE SKA BAJA HA SINA MOKKASINER.

Glimtar av en måndag

2011-12-12T14:27:00.005+01:00

Ni ser ju! Genuint och mysigt så det skriker om det. Pepparkaka, någon?

Beställa julgran på nätet, eller: Vart är världen på väg?

2011-12-11T22:59:00.004+01:00

Häromdagen läste jag i tidningen att allt fler stockholmare beställer sin julmat från en cateringfirma, och sin julgran på nätet och att stressforskare slog larm och tänkte vojne, vojne, det är inte ett bra tecken, det där, dagens storstadsmänniskor är för stressade, HERREGUD, beställa julgran på nätet!

Då nickade jag och höll med.

Fy, ja.

Beställa julgran. På nätet?

Please.

Den ska man ju gå ut i skogen i friska luften och hugga själv, helt genuint och mysigt!

Sedan började jag tänka lite på var jag själv skulle få tag i en gran till lägenheten. Och hur jag skulle få hem den hit när jag väl hittat ett ställe som sålde, med två barn i ena handen och en gran i den andra. Och låt mig säga så här, va. Det var ju inte som att bilden som poppade upp för mitt inre när jag föreställde mig det spektaklet var så himla genuin och mysig, direkt. Det var den faktiskt inte. Den involverade liksom ingen fin skogspromenad i gnistrande snö. Inget romantiskt velande i stil med "Vi tar den här granen!" "Nej! Den där borta ser lite finare ut!" Inga trevliga yxhugg. Ingen varm choklad. Inga rosiga kinder. (Eller jo, förresten, rosiga kinder skulle jag nog lyckas åstadkomma. Men de skulle inte vara av den trevliga sorten.) Den involverade mest massa skitjobbiga grejer faktiskt. Slask och skrikande barn och mjölksyra i armarna och svordomar. Kändes ju sådär, faktiskt.

Så sedan gjorde jag det.

Beställde en gran.

På nätet.

Nu har vi en fin julgran i vardagsrummet, och jag ligger och tindrar genuint och mysigt med ögonen mot den och dricker glögg. Det tog mindre än ett dygn från det att jag beställde den tills den stod på plats, rak och fin i julgransfoten, lagom hög, utan ett enda sammanbrott från någon i familjen. Utan att ens någon i familjen rest sig från soffan, faktiskt. Och det var billigare än om jag hade gått ner och köpt en själv på stan.

Himla bra grej ändå, det där internet!

Det får man ju verkligen ge det.

Egentid schmegentid

2011-12-11T14:13:00.001+01:00

Dealade till mig en helgeftermiddag helt utan familjerelaterade plikter så jag kunde få göra vad jag ville. Ta det lugnt. Vara i fred. Pilla mig i naveln. Odla en hobby. Ni vet.

Vad jag gjorde?

Sprang på stan som en skållad råtta tillsammans med resten av Stockholm och letade julklappar.

Sån är jag!

Lite dum i huvudet.

Om det här med ungdomsböcker

2011-12-10T07:30:00.007+01:00

Jag fick en kommentar från Blenda som hade gått och funderat över ungdomsböcker, och tänkte försöka mig på att svara. Så som jag tycker och tror.

"Hur resonerar man på förlagen om att en bok riktas till ungdomar eller vuxna? Skriver författare med en målgrupp i huvudet så att säga, eller skriver man bara sin historia och så bestämmer förlaget om det är en vuxen- eller ungdomsbok? Jag undrar om det är "finare" att skriva tex vuxenböcker (som jag misstänker). Jag har läst ungdomsböcker där jag inte förstår varför man riktat in sig på "bara" ungdomar. Det har varit berättelser och språk som är nog så komplexa och handlar om väldigt svåra saker ibland."

Det finns en (1) grej som jag tycker på riktigt skiljer en ungdomsbok från en vuxenbok. Och det är att ungdomsboken handlar om ungdomar. Det finns så klart undantag, för det finns det ju alltid, men de är rätt sällsynta. En ungdomsbok kretsar nästan alltid kring ungdomar och deras liv. Det gör sällan en vuxenbok, och gör de det har de i alla fall nästan alltid ett vuxet perspektiv (vuxen som ser tillbaka på sin ungdom, till exempel). Men när det gäller språk, uppbyggnad, svårighetsgrad - allt det andra - så tycker jag egentligen inte att det skiljer sig så väldigt mycket. En del ungdomsböcker är enkla, raka historier, med enkelt språk. Andra ungdomsböcker är berättartekniskt avancerade, med krångligare språk och svåra ämnen. Precis som det finns enkla och svåra vuxenböcker. Man måste inte skriva på ett visst sätt bara för att man vänder sig till ungdomar.

Fast en grej har ungdomsboksförfattare verkligen hajat! Och det är att man inte kan slösa bort 50 sidor i början av en bok på en tråkig miljöbeskrivning, för då tappar väldigt många läsare intresset. Det har vuxenförfattare inte greppat riktigt. De har en del att lära där, tycker jag.

Anledningen till att man klassificerar böckerna och säger "Det här är en ungdomsbok" och "Det här är en vuxenbok" är främst för att man vill förenkla för läsaren när den ska hitta boken. I teorin tycker jag det hade varit fantastiskt om man hade kunnat slopa åldersindelningarna på alla typer av böcker, för de utesluter ju så många. Hur många tonåringar vill läsa en bok som det står "från 9 år" på? Hur många vuxna slänger ens en blick åt ungdomsbokhyllan? Inte så många. Men samtidigt förstår jag ju att det där inte funkar i praktiken. Någon slags indelning måste väl göras, och väldigt många blir ju faktiskt hjälpta av den där åldersstämpeln när de står i bokhandeln och ska "köpa present till en 13-åring". Praktiskt då ju, om det finns en hylla som det står "passar från 13 år" på.

Jag tror många författare tänker sig en målgrupp redan när de skriver (jag själv gör det, till exempel). Men jag tror lika många bara skriver sin historia, och så kommer målgruppen på köpet. Råkar det vara en berättelse om ungdomar, med ungdomsperspektiv - ja, då kallas boken sannolikt för en ungdomsbok när den lanseras. Är det en bok om vuxna med vuxenperspektiv, så blir det en vuxenbok. Och ibland funkar inte de där riktlinjerna alls. Då tvingas nog förlagen och författaren att välja, trots att de själva tycker att boken passar både ungdomar och vuxna. För vill man marknadsföra en bok underlättar det ju att ha en målgrupp att marknadsföra den mot. "Alla" är liksom en alldeles för stor grupp.

Och ja! Rent allmänt så anses det finare att skriva för vuxna än för ungdomar. Den slutsatsen har jag dragit av att jag cirka en miljon gånger fått frågan "Har du planer på att skriva något för vuxna, någon gång?" eller rent av "När ska du skriva en riktig bok?" Jag tror inte en vuxenboksförfattare får den typen av frågor.

Det finns massor av ungdomsböcker som vuxna läsare skulle älska om de bara hittade dem, det tror jag verkligen på fullaste allvar. Om jag vore vuxen och ville testa att läsa en ungdomsbok skulle jag till exempel satsa på Hungerspelen, av Suzanne Collings (lika spännande som Stieg Larsson, minst) eller Majas morsas kompis sambo, av Katarina Kieri (som en slags short cuts i gymnasiemiljö, med personporträtt att dö för) eller Här ligger jag och blöder av Jenny Jägerfeldt (för att den är så förbannat bra, mest).

Japp! Det var det!

Var så god för aslång utläggning.

Kunde tydligen inte hjälpas.

Det är detaljerna som gör det

2011-12-09T22:48:00.002+01:00

Så här på fredagskvällen bjuder (kostar gratis!) Onekligen på följande lilla livsvisdom: Ta inte emot er med hakan om ni ramlar på kullersten. M'kej? Säg efter mig nu allihop: Inte. Hakan. Mot. Kullersten.

Min mamma har just tillbringat ett dygn på akuten.

- Rufus, vet du vad som har hänt med mormor?
- NEJ.
- Hon har ramlat och slagit sig jättemycket i ansiktet och fått åka till sjukhus. Men nu är hon hemma igen. Det blir bra snart.
- HAR HON PLÅSTER?
- Jag tror det.
- ÄR DET GJÄVSKOPOR PÅ DET?
- Nja, det tvivlar jag på. De har nog inte grävskopeplåster på sjukhuset. Hon har nog bara ett vanligt plåster, utan något på.
- STACKARS MORMOR. STACKARS, STACKARS MORMOR.

Gud, ja. Ett litet grävskopeplåster på den förskjutna käken och sydda såren och hjärnskakningen och alla tusen blåa svullnader hade ju gjort hela skillnaden! Fattar ju alla.

Barnbokstävling

2011-12-08T22:53:00.002+01:00

Just nu kan man tävla om vinterns i särklass lyxigaste barnbokspaket på Bokunge. Just saying.

Plötsligt händer det

2011-12-08T12:42:00.002+01:00

Jag kan inte komma på någonting att blogga om.

Och då talar ni ändå med kvinnan som tycker att det är fullt rimligt att blogga om dammsugning och potatisskalning och såna grejer.

VAD SKA VI GÖRA ÅT DET HÄR, VA?

Känner mig naken, rädd, exposed.

Nu har jag ont i ryggen, men det var det värt

2011-12-06T21:49:00.004+01:00

Det här med att vi beställt en ny soffklädsel för att vår ljusa soffa blivit lite... låt oss diplomatiskt säga mindre ljus med åren, och jag inte kan kontrollera mig när den kommer med posten, utan otåligt slänger soffan upp och ner, monterar isär den, tar av den gamla klädseln, kränger på den nya, monterar ihop soffan igen och slänger tillbaka den där den ska stå. Själv. Fast soffan väger nästan 100 kg (OBS! Ej skämt!).

Kan vi sätta någon slags diagnos på det?

Förutom the obvious: Sinnessjukt stark.

Apropå absolut inget

2011-12-06T12:42:00.003+01:00

Koncept jag gillar: När matbutiker har en sådan där lyxsalladsdisk med typ sparris och små fina tomater och mozarella och marinerad svamp och goda bönor och avokado, och så får man peka och göra sin egen sallad och sedan betalar man för den i kg-pris, och man bara "du kan ta lite mer sparris, faktiskt. Nej, ännu mer. ÄNNU MER!!" tills man skäms.

Blir himla gott.

Var så god för info.

Alrighty then

2011-12-06T08:54:00.003+01:00

- MAMMA?
- Ja?
- JAG VILL INNNNTE KISSA PÅ POLETTEN. INTE NÅN GÅNG. JAG VILL BAJA HA BLÖJA. BAJA, BAJA, BAJA BLÖJA. INNNNTE POLETTEN.
- Jaså?
- JA. OCH VET DU? JAG VILL HA NAPPAR OCKSÅ. NU VILL JAG HA DOM. EN, TVÅ, TJE, FYJA! MÅNGA NAPPAR VILL JAG HA.
- Det vet jag.
- OCH DET ÄJ KUL ATT SLÅSS OCKSÅ!

Och som om inte det vore nog med undanplockning

2011-12-05T21:57:00.002+01:00

Men WTF, nu tycker mannen jag lever med att vi ska tillbringa resten av kvällen med att namna barnkläder också. Finns det ingen hejd? Namna barnkläder är cirka det TRÅKIGASTE som finns att göra i livet. Jag skämtar inte. För varje liten lapp man sätter fast dör man lite inuti.

Försökte komma undan med 1. "Men namna är ju din grej!" och 2. "Men jag känner inte att jag vill prioritera att namna kläder just nu!"

Väldigt dåliga argument, tydligen.

Så nu sitter jag här och *sätter fast namnlappar snett i protest* och *beter mig moget*.

Vad gör ni?

Dammråttornas högborg

2011-12-05T20:54:00.003+01:00

Å! Graden av tillfredsställelse när vi plockat undan så mycket i den KRIGSHÄRD som är vårt hem att man ser golvet igen = mkt, mkt hög. Nu finns det åtminstone en teoretisk möjlighet att vi hinner dammsuga upp lagret med grus/brödbitar/skräp som ligger över hela lägenheten imorgon, innan det blir stökigt igen. SOM JAG HAR LÄNGTAT! Vi har typ en kvart på oss på morgonkvisten, efter klockan har slagit okej dammsugningstid och innan barnen vaknat till liv tillräckligt för att sprida ut alla hemmets saker på golvet igen. Det kan gå om vi står beredda med dammsugaren i högsta hugg. Det kan det verkligen.

MVH
laddadsomtusan_80

Så där ja

2011-12-04T23:14:00.001+01:00

Nä. Man vill ju inte att ens julälskande mor ska klippa blodsbanden till en. Det vill man ju helst inte.

Nu har jag således letat upp adventsljusstaken, pimpat den med mossa, planterat hyacinter, bakat lussekatter samt hängt upp stjärnor i fönstrena. Och storhandlat (inkl. glögg och köpepepparkakor)!

Får jag sova nu, mamma?

Andra advent

2011-12-04T08:59:00.002+01:00

Och frågan man ställer sig är ju: När ska jag hinna/orka leta upp adventsljusstaken och pimpa den, egentligen? Framåt våren, eller?

Hört från vardagsrummet

2011-12-03T22:24:00.003+01:00

- NU SKA DU FÅ HÖRA, FANTE. DU BEHÖVER INTE VAJA LESSEN. DET HÄR BLI SPÄNNANDE! DU TJOJ KANSKE JAG SKA SE PÅ DINOSAURIETÅGET? DET SKA JAG INTE! JAG SKA SE PÅ ELIAS ÄVENTYR! LYSSNAR DU, FANTISH? NU BÖRJAR DET SNART.

Det går farao knappt att förstå att vi snackar om samma storebror som använde sin napp som knogjärn mot sin lillebrors panna för några månader sedan.

Ursäktar ni mig om jag går och bölar lite av lättnad och göllegöll här, eller?

Alltså...

2011-12-03T21:53:00.003+01:00

... det här med att våra barn somnar som två lydiga stenar i barnvagnen om vi lägger dem där runt halv åtta på kvällen, och fortsätter sova som två lydiga stenar om vi tar vagnen med på restaurang?

ÄLSK PÅ DET!!!

Har nu testat tre gånger de senaste veckorna och det har fungerat utan anmärkning samtliga gånger.

Mmm... restaurang.

Himla bra grej, det.

All set

2011-12-03T08:57:00.003+01:00

Den här helgen håller jag och Johanna Lindbäck skrivkurs ihop för tolv personer. Jag har, som ni ser, sett till att få med mig det allra viktigaste till kursdeltagarna. Ska nog gå fint, det här!

Alla de bästa jullåtarna

2011-12-02T21:11:00.003+01:00

För något år sedan satte jag ihop en låtlista på Spotify med hjälp av tips från er. Med de allra bästa jullåtarna. Den håller än, tycker jag! Klicka här och lyssna du också.

Stackars Steve!

2011-12-02T20:41:00.002+01:00

Beverly Hills, alltså. Glad att jag kunde hitta något som engagerade er, hörni. Snart uppe i 400 röster! Det har (givetvis) länge stått klart att Dylan kommer att sopa banan med övriga inblandade när det kommer till läckerhet. Och att Steve inte direkt är så poppis. Stackarn! Två röster. Två. Det är inte ens 1%, även om datorn är snäll och tycks avrunda procenten i Steves fall uppåt.

Tur för honom att det är insidan som räknas.

Eller nåt.

Vem var snyggast i Bevvan?

2011-12-02T10:48:00.006+01:00

Det kom en kommentar på föregående inlägg där jag avslöjar att jag eventuellt *host host* någon gång i min ungdoms dagar råkade *host host* fotografera teven när jag såg på Bevvan. För att Dylan var så himla läcker. Och att det blev lite tyst kring bordet i samma sekund som jag berättade det.

"Det var nog just det här med att Dylan inte var snygg. Hade du fotograferat Brandon hade de nog förstått.
/Hanna"

Angående det vill jag kärleksfullt sätta ner foten och säga så här: Nej! Nej, nej, nej, nej. Brandon snyggare än Dylan? PLEASE, Hanna. Låt mig nu vetenskapligt bevisa för dig ~~att jag har rätt~~ vem av killarna i den där gruppen som verkligen var hetast, genom att göra en statistisk undersökning bland mina bloggläsare. Så kan vi sova lugnt, sedan.

Kan alla fellow Beverly Hills-anhängare vara snälla och träda fram och lägga en röst här nu, så att vi får det här utrett? Tack på förhand!

/teamdylan

Va? Gjorde inte alla det?

2011-12-01T21:37:00.007+01:00

Ni vet när ni är på ett julmingel på ett bokförlag och sitter runt ett bord med en massa människor och småpratar om teveserier ni såg när ni var typ tolv, och ni plötsligt säger att ni fotograferade teven när Dylan McKey var i bild på Beverly Hills när det begav sig. För att han var så snygg.

Ni vet, då?

Himla märklig tystnad det blir, tycker ni inte?

På plats i ett palats

2011-12-01T11:45:00.004+01:00

Vet ni, vet ni, vet ni? Idag har jag flyttat in på min hyrda kontorsplats på Palatset på Riddarholmen. Hade det inte varit för att jag är fullt upptagen med att implodera av all pepp kring detta faktum så hade jag kanske bloggat om hur FREAKING FANTASTISKT!!! det är här. Alltså, ni fattar inte. Det är så himla fint! Och bra! Och coolt! Och trevligt! Och det finns en presentshop! Där man vill köpa allt! Och på helgerna kommer det shitloads av barn och ungdomar hit och får göra helt fantastiska grejer på våningarna under mitt kontor!

Lord knows om jag någonsin kommer få något vettigt gjort här eller om jag bara kommer att gå omkring och le fånigt över att få vara i det här huset hur mycket jag vill, men det där med jobb känns ju rätt oväsentligt just nu, det gör det ju verkligen.

Fokus just nu: Sitta och stirra lyckligt på mitt nya nyckelband med nyckelbricka i.

Mmm... nyckelband. Mmm... nyckelbricka.

He-rr-e-gu-uu-ud, så fint.

Vilken kille var egentligen snyggast i Beverly Hills 90210?