tisdag, juni 13, 2017

"Hörde du? Jag tyckte det kom ett litet pip!"


Ur "Djur som ingen sett utom vi" med text av Ulf Stark och bilder av Linda Bondestam.
"Kvällssolen brinner.
Snart har den brunnit ut.
Då gör Hoppeligen
grå och nöjd
ett sista hopp till slut.
Den hoppar opp
i himlens höjd,
skrattar och försvinner."
Johanna messade mig på lunchen idag och skrev: "Ulf Stark har dött" och jag började fulgråta rakt ner i pastan. Jag kände honom inte väl alls, men jag tyckte så mycket om det jag kände, och hans böcker har betytt så mycket för mig, och så många andra.

Jag skulle ha velat hunnit säga ordentligt: Tack för Dårfinkar & Dönickar, tack för En stjärna vid namn Ajax, tack för repliken vi återkommer till igen och igen i min familj, "du är fan amamma den bästa morfar jag nånsin haft" från Kan du vissla, Johanna?, tack för alla svordomar, allt det skitroliga, allt det allvarliga och tonen som bara var din, tack för tusen grejer till.

Eller ta bort att jag hade velat säga det där med repliken i Kan du vissla Johanna, förresten, för det sa jag faktiskt. Visste ni att "amamma" bara var ett misstag? Det stod anamma i manuset. Men skådespelaren som spelade Berra sa fel när de skulle spela in filmen.

"Visst blev det bra?"
"Ja, verkligen."
"Ibland har man tur."

När jag skulle intervjua Ulf Stark på scén under bokmässan i höstas var jag nervös innan. Vi hade aldrig setts, han hade varit en förebild, så klok och skarp, jag hade sett honom på tv, jag ville inte göra bort mig. Nervositeten försvann när vi växlat två mejl. Så varm och finurlig.

Om dikten här ovanför sa han: "Så hoppas jag att det ska kännas när det är dags. Den kan man ha som begravningsdikt."

Vi har skämtat i flera avsnitt av Bladen brinner, om hur vi återkommer till Ulf Stark hela tiden, jag och Johanna. Hur många gånger kan man prata om Ulf Stark innan man pratar med honom? I avsnitt 12 pratade Johanna med honom, och jag tycker samtalet blev så himla fint. Här kan man lyssna på det, och här kan man höra ännu mer som extramaterial om man inte får nog av bara den delen av intervjun som kom med i podden.

Det kommer bli tomt utan Ulf Stark här i världen, känner ni det? Vi har alla hans texter, alla hans över hundra böcker, men det känns också som om han hade ännu mer kvar att ge.

Idag fulgrät jag över pastan för en som fick gå för tidigt. Eller som fick "hoppa opp", då, hoppas jag.

3 kommentarer:

Anonym sa...

Vad ledsen jag blir av att höra att Ulf Stark dött. Ska nog fulgrina lite jag med, fast när jag borstar tänderna.

Vad fint du skrivit om honom ovan! Även jag säger: Tack Ulf för alla fantastiska berättelser du gett oss!
/ Camy

Johanna sa...

Jamen så ledsamt. Har inte hört det avsnittet än, ska verkligen lyssna på det snart. ÄLSKAR kan du vissla Johanna och nej, hade ingen aning om att det var ett misstag! Så jädra fina ungar som spelar med i den filmen. Så fint manus. Börjar gråta bara jag ser introt varje jul.

Och boken om djuren, vi har köpt den till Nils och jag vill läsa den varje kväll. Det vill inte han tyvärr, han tycker vi ska variera oss? Synd ändå. :)

Malin sa...

Gud vad fint skrivet.