måndag, maj 08, 2017

En måndag i maj

Nytt sen sist från gröna-vågaren: Vi har skaffat 30 000 bin. (Ihop med två kompisfamiljer). De bor i en av tre kupor vi tänkt ha, resten av husdjuren flyttar in lite senare och ska bo borta vid kolonilotten som vi hyr (och måste odla potatis på i det snaraste). Vi har även: Planterat en hel del i våra djupbäddar, konstaterat (igen) att vi vill ha ett växthus, och... nä, men inget mer. Städat huset.

Loppisköksbordet får bo kvar ett tag!

I lördags åkte vi på konstvernissage i en ladugård. Det roligaste med det var när Rufus blev asprovocerad framför ett konstverk och ryckte mig i armen och sa "Men huuuur kan det här vara konst, det föreställer ju ingenting?!?" skithögt så att alla i hela ladugården hörde, och jag fick försöka förklara vad konst var. Jag vet inte om jag lyckades direkt.

Det här har jag tänkt ut nu: Om jag jobbar mer än vanligt i typ oktober, november och januari när allt ändå är mörkt som i graven och man lika gärna kan sitta böjd över en dator och knappra typ dygnet runt? Då borde jag kunna jobba mindre i maj, alltså jättemycket mindre, typ... tre timmars arbetsdag, max. Sen kan jag sitta mot en husvägg och dricka kaffe eller gräva i jord eller plantera om pelargoner resten av tiden, och barnen kan skita i att gå på fritids och vara hemma och hoppa studsmatta istället.

Ska fasen testa det nästa år.

6 kommentarer:

Lisa sa...

En av mina årliga livsdrömmar är att på riktigt ta ledigt mellan hägg och syren. Någon gång kommer det att hända...

Anonym sa...

Jag gillar hur du tänker! :D
/Camy

Ylva sa...

Konst i ladugård, vilket trevligt koncept! Annan kul grej; snart flyttar Knivlisa till Gnesta så då bor båda mina favoritlisabloggare där!

Anonym sa...

Bra tänkt! Se till att du inte gör som jag bara - väntar och väntar och skjuter upp och tänker "snart så..." och "jag ska bara..." tills kroppen en dag säger "men skärp dig" och ger dig arbetsskada och utmattningssyndrom för att få mig att äntligen göra slag i saken. Jo minsann, nu är jag faktiskt "ledig" till slut men med minimal ork och en värkande kropp. Men jag lever i alla fall, och solen skiner väl på mina 103 tomatplantor... ;-)
Tack för en av mina absoluta favoritbloggar, blir alltid på gott humör när jag är här! <3
//Anna

Anonym sa...

PS. 'ger mig arbetsskada' ska det naturligtvis vara. //Anna

Anonym sa...

Åh, bin! Har funderat på det, men inte vågat för att vi inte är magistrar i biodling. /Mikaela