fredag, februari 03, 2017

Februarifoton #3 Mitt stök





Tanken är väl att man ska vara en härlig människa och helt avslappnat bara: "Livet pågår här!" och omfamna sitt stök. Här är sanningen: Jag HATAR mitt. Fy helvete, vad arg jag är på det. Varje gång jag kliver över nån sko som ligger på toan eller snubblar över nåt nersläpat täcke eller hittar ett halvätet äpple under soffan så SKRIKER JAG SKITHÖGT INUTI att det är då själva f-n att livet ska hålla på och pågå så det ligger saker PÅ FEL PLATS HELA TIDEN, varför kan det inte bara få VARA FINT?!?

Jag tycker stök står i vägen för nästan allt som är härligt: Jag vill inte ha helg eller äta god mat eller se på film eller vara glad om det finns stök i synfältet, det måste bort först. Gustav tycker att allt härligt står i vägen för städet: Han vill inte städa förrän han fått ha helg eller ätit god mat eller sett på film eller varit glad, som om han behöver en buffert av kul grejer för att stå ut med städet.

Städ och stök är således en källa till dålig stämning i vårt hem. Så kan vi säga.

"Det finns inga andra som har det så städat som vi har det", säger Gustav ibland, och då exploderar något inne i huvudet på mig och sen fräser jag något idiotiskt som jag ångrar innan det ens lämnat munnen.

"Det finns inga andra som har det så här äckligt hemma", säger jag ibland, och då exploderar något inne i huvudet på Gustav och sen fräser han inte något idiotiskt, för han gör jättesällan det, men han biter ihop sina käkar skithårt så det syns.

Men, men.

Ja, ja.

Jag minns i alla fall att jag var så himla nöjd när vi flyttade in i huset och jag kom på att vi kunde ställa en liten korg ovanför trappan och en nedanför trappan för "allt som skulle upp och ner".

HAHA!

"Liten korg."

Gulligt.

10 kommentarer:

Snigel sa...

Haha! Jag har också gått på det där med "liten korg". Det slutade med korgar på vartenda trappsteg PLUS allt som var för stort att rymmas i de överfulla korgarna.
Värt att veta är att det inte hjälpte att ungarna flyttade hemifrån - det är ändå stökigt... ;)

Susanne sa...

Då ska vi inte köra igång med såna korgar. Har tänkt göra det i typ 11 år.
I övrigt är jag som du. Vill ha ordning, även om jag inte är så bra på det alltid. Går lixom inte att slappna av när det är stökigt där man ska vara, men jag har blivit bättre på att ignorera.
Älskar dina inlägg by the way!

Frida sa...

Grunden under stöket är i alla fall jättefin! Förr eller senare hinner ni städa.

Susanne sa...

Alltså TRAPPOR! Varför måste det alltid ligga saker "på väg upp" som aldrig någon tar med upp?? VARFÖR??
I hate trappor....
Men jag älskar din blogg!!

Frida sa...

Åh Lisa! Kände mig nödgad att läsa upp inlägget högt för min man för att bevisa att DET FINNS FLER SOM JAG! Och som honom, uppenbarligen.

Anna Voltaire sa...

Jag gillar stökbilder sååååå mycket bättre än den från lördagen. Igenkänningen en bra känsla.

Nickan sa...

Jag är inser att jag är båda er i ett huvud. Det är jättefrustrrande. Jag älskar när det är fint och stör mig på saker på fel ställe och är irriterad på alla andra när de droppar saker överallt. Men jag hatar ännu mer att städa, och gör allt för att göra allt roligt först, för det är iaf kul, och städa tar tid.
Maken däremot är helt ostressbar och ska bara plocka i diskmaskinen eller upp lite tvätt som legat en vecka i soffan innan han kommer till serien vi ska se på efter maten eller ut till bilen som väntar för vi ska iväg. Skitstörigt!
IBland får vi gäster och då panikstädar vi båda två i ett par timmar och sen highfivar vi varann och undrar varför det sker så sällan och tycker att vi har så fint i flera dagar sen. Gästerna tycker vi är så avslappnade och härliga som inte bryr oss om stöket... Hrm....

Katta Kvack sa...

Ha ha ha "liten korg". En sådan hade jag också, som jag skulle bära saker upp och ned för trapporna i. Vet inte vart den är nu? Troligtvis någonstans under all skit som befinner sig på fel våningsplan.

Erika sa...

En gång höll jag på att gå in i väggen på jobbet. Via företagshälsan fick jag prata med en psykolog, och jag berättade om mitt behov av att jag helst vill ha det, om inte städat, så åtminstone undanplockat hemma innan jag kan njuta av att sätta mig ner och vila/titta på tv/läsa en bok.
Problemet med heltidsjobb och två små barn är ju att man aldrig hinner koppla av, för det är så förbannat mycket att plocka undan hela tiden.
Psykologen sa åt mig att jag måste börja bli snällare mot mig själv.
Så nu försöker jag tänka att "jag återhämtar mig" när jag tittar på tv i det stökiga vardagsrummet när barnen har somnat, istället för att tänka "här ligger jag och latar mig när jag egentligen borde plocka ihop".
Det är inte lätt att ändra invanda tankemönster, men jag försöker!

Anonym sa...

Lägg allt i en svart sopsäck och bär ut. Skyll sen på hustomten :) Det gör jag:)