fredag, februari 24, 2017

Februarifoton #23 Att vårda noga, ömt och försiktigt

Det första halvåret i de här två brödernas relation var rätt skakigt. Det var sällan så att Rufus var direkt arg på Svante, eller gjorde något dumt mot honom (undantaget den gången han använde sin napp som knogjärn och den lämnade nappavtryck i spädbarns-brorsans panna). Men han var som en tickande bomb i övrigt, och visade med all önskvärd tydlighet att det inte var någon dans på rosor att bli storebrorsa. Men sen dess? De älskar varann så jädra innerligt, de här två. Om Svante sover borta (för det tycker han är kul) gråter Rufus (som helst sover hemma) på kvällen, för han "behööööver Svante bredvid". Och han gör det. Det är så tydligt. Rufus är Svantes största idol i livet, och allt han gör vill Svante göra likadant. Men det är Svante som går först upp för trappan och tänder lyset så Rufus ska våga gå upp, det är han som är den helt anspråkslösa klippan, som gärna gör vad som helst för att storebrorsan ska vara glad. Spexar fram fniss. Kryper nära. Går emellan. Och i gengäld lägger Rufus sin arm över honom på natten, och vaktar så att ingen ska ta honom. Inte för att tanken någonsin slagit Svante att han har något att vara rädd för. Men för att det är Rufus värsta mardröm - att något ska hända hans bror. "När jag börjar skolan, mamma? Det värsta är att jag kanske inte kommer höra om Svante gråter, så jag kan komma springande och göra honom glad."

De tjafsar naturligtvis, och retar varandra till vansinne tio gånger om dagen.

Men de somnar så här. Och de väljer varandra framför alla andra.

Finns det något jag önskar så är det att deras relation ska få fortsätta vara så här nära för alltid.

10 kommentarer:

Amanda sa...

Det här träffade rätt in i ett gravidhormonpåverkat hjärta. Vi har en son på 2 år som ska bli storebror till en lillebror om ett par månader. Och jag önskar så innerligt att de, så småningom, kommer njuta av varandra som dina pojkar verkar göra.

Johanna sa...

Men så obeskrivligt fint! Hur mycket skiljer det i ålder mellan dem?

Tantaugusta sa...

Ljuvligt att läsa. Mina tre står varanda väldigt nära också, inte minst de två yngsta. Jag är så glad och tacksam för det för det är ju ingen självklarhet, det inser jag ibland när man pratar om det här med andra. Jag hoppas innerligt att det håller i sig.

JHH sa...

Åh, så fint. Blev allt lite tårögd. Är jag läste om Rufus tankar om att börja skolan <3

skolsyster sa...

Oj vad jag bölar nu. Har en 3-åring och en 10-månaders. Den yngste har redan storebror som idol, medan den äldre är som en tickande bomb som inte alls vill ha med lillebror att göra. Önskar så innerligt att dom kunde få en relation som du beskriver ovan. Är det något man kan påverka på något sätt eller måste det ske naturligt? Gör ont att se lillebror bli bortknuffad och utskälld stup i kvarten.

Isabella sa...

Herregud vad fint. Blir så blödig för på måndag åker jag till min storasyster som bor tvärsöver landet eftersom mitt hjärta håller på att gå sönder och hon är den enda som kan göra mig glad just nu. Fint med syskonkärlek.

Anonym sa...

Åh vad härligt det kan vara med syskonkärlek! <3 Hör nu hur mina två pratar och leker i rummet bredvid, trots många år emellan dem så funkar det för det mesta jättebra. Blir alldeles varm inombords nu. Kram Anna

Åsa sa...

LIsa!En så himla fin bild!Och så fint skrivet av dig,och jag förstår att du önskar det.

Elin sa...

Så himla fint! Det gick rakt in i hjärtat.

Colombialiv sa...

Åh så fint!