tisdag, maj 31, 2016

Fem och sju

Jag mutar mitt ena barn med pengar för att få tvätta hans hår med schampo once in a while. Han skriker ändå som en stucken gris under hela tiden. Idag har han även fått en krona för varje nagel jag fick klippa, och en krona för varje öra jag fick tvätta, och inga kronor för tandborstningen, för där gick tydligen min gräns. Nu är han 1. Ren och 2. Rik. Jag är rätt avundsjuk på honom. Det är så himla sällan någon som ger mig pengar för att få tvätta mitt hår med schampo?

ORÄTTVIST!!!

Det andra barnet mutar jag med extra speltid.

Ikväll har vi läst ut "Borttappat: Katt, kompis, kalsong" av Elin Lindell, utan att någon behövde mutas med nåt. Vi tyckte väldigt mycket om den. (H)jördis i boken hatar bokstaven H, för allt dåligt börjar på H: huvudvärk, hästar, halloumiost, halsfluss, handsvett, Harry Hansson. Hela boken slutar med en cliffhanger. "Fast det fanns en sak på H som jag tyckte om. Mer och mer. Men det var så hemligt att jag inte ens ville berätta det för Judith."

Ena barnet: "Jag tror det är 'hänsyn' hon tycker om mer och mer."
Andra barnet: "Eller 'hatt', kanske.

Den bästa bokstaven i vår familj är i alla fall G kom de på, på grund av: gustav, godis, glass, gnesta, grejer. Andra som ligger bra till: L (lisa, lördag), M (minecraft, mamma, mango, middag - om den är god) K (kladdkaka, kärlek, kram) och F (fis, fuck).

Och det var den tisdagen.

måndag, maj 30, 2016

Hello from the other side...

...av helgen, herreguuuuud ändå, tiden går fort när man har roligt, ungdomar. Sen någon sa att "10 minuter studsande på studsmattan motsvarar 30 minuters joggande" har jag helt gett upp tanken på att någonsin jogga igen. Eller nä, det var inte sant, jag har tänkt jogga hela helgen, jag har bara inte gjort det. Men jag har hoppat studsmatta. Det här är mina tre bästa trick:

1. Studsa ner på rumpan med benen rakt ut (OBS! Utan att ta emot med händerna) och studsa upp till stående igen.

2. Studsa ner på knä, och sen direkt fälla ut benen rakt ut (OBS! Utan att ta emot med händerna) och sätta mig på rumpan och sen studsa upp till stående igen.

3. Slå en kullerbytta och ställa mig direkt upp (OBS! Utan att ta emot med händerna) och börja studsa igen.

Det är tre väldigt töntiga trick, ja.

Men jag jobbar på det.

Post två förlossningar är det en utmaning för en bäckenbotten nära mig att ens närma sig en studsmatta, men VI KÄMPAR PÅ, jag och min bäckenbotten, även om lord knows varför jag 22.03 en måndag fick för mig att skriva ett inlägg om det svåra med att hoppa studsmatta utan att kissa på sig?!?

Jag skulle ju skriva att jag hade varit på Almaprisutdelning.

Meg Rosoff höll ett så bra tal.

Jag grät lite.

Okej, laterz.

torsdag, maj 26, 2016

Torsdag 15.32

Little did I know att en simpel lista med 100 saker om mig skulle komma att bli ett av mina mest uppskattade blogginlägg någonsin, men... jag blir i alla fall skitglad av att gå in och läsa kommentarerna på gårdagens inlägg. Ni är så himla snälla. Det var mest det.

I övrigt: huvudvärk, poddmöte, kardemummabulle, utvecklingssamtal, ridlektion, svärföräldrar, dahlior och dammsugning. Inte nödvändigtvis i den ordningen.

onsdag, maj 25, 2016

100 saker om mig

1. Jag har inte kammat mig idag, bara satt upp håret i en bulle på huvudet.

2. Det är för att jag ska jobba hemma. När jag jobbar hemma ser jag alltid ut så här: Mjuka brallor som skulle kunna misstas för pyjamasbyxor, t-shirt, inget smink, hår i okammad bulle på huvudet.

3. När jag jobbar o-hemma anstränger jag mig mer. Då duschar jag och kammar mig och tar på smink och har hårdare byxor, also known as jeans.

4. En gång hade jag läppstift också. Då sa Svantes förskolekompis när jag lämnade Svante att han inte ens kände igen mig först.

5. Jag färgar håret.

6. Jag har börjat ha havremjölk i kaffet, för att det är så gräddigt och lent och gott.

7. Jag badar badkar minst en gång i veckan, kanske fem.

8. En av höjdpunkterna på min vecka är bilfärden till och från stallet varje måndag. 

9. Jag tycker mycket om att köra bil själv och lyssna på grejer.

10. Jag tycker också mycket om stall. Lukten, höet, svalkan, känslan.

11. Och hästarna! Absolut bäst med islandshästar: De tufsiga luggarna.

12. Min bästa stallgrej är när jag blir betrodd att hämta hästen själv i hagen.

13. Och jag blir lite, lite exalterad när jag får välja grimma och grimskaft själv, så jag kan matcha färgerna.

14. Har också märkt att jag älskar när islandshästarna fäller jättemycket, som de gör på våren. Då får man ta en stålskrapa och liksom nästan hyvla bort stora sjok med hår som hamnar på golvet, och det tycker jag om, de blir så fina, hästarna, det känns som man gör dem en tjänst. Jag hyvlar stora högar. Det känns effektivt.

15. Jag gillar effektivt.

16. Jag vill få saker bortgjorda.

17. Det är Majs uttryck, från Kristina Sandbergs böcker, ”få disken bortgjord”. Jag har mycket Maj i mig.

18. Grön är min bästa färg.

19. Svartkål är min senast upptäckta favoritgrönsak.

20. Det finns ett recept på en pastasås med svartkål i som vi kallar ”Pasta verde” i Ännu mera vego, och den blir jag sugen på jämt.

21. Annars gillar jag sparris.

22. Och avokado.

23. Och solvarma tomater.

24. Och kantareller.

25. Och potatis.

26. Men majskolvar och rödbeta och palsternacka tycker jag är sådär.

27. Jag vill helst ha färsk koriander på nästan allt jag äter.

28. I år odlar vi koriandern på balkongen, så att inte sniglarna ska ta den.

29. Vi odlar även: sallad, tomat, gurka, paprika, chili och jordmandel på den där balkongen.

30. Och i odlingslådorna i trädgården växer det: svartkål, grönkål, gröna sojabönor, sparrisböna, bondböna, brytböna, sockerärter, rädisor, rödbetor, morötter, spenat, potatis, lök, vitlök, jordärtskocka, kryddor, squash och jordgubbar.

31. Jag tänker att odla är bra för själen.

32. I förrgår byggde jag åtta spaljéer av armeringsnät och trä till alla baljväxter.

33. Jag köpte grejerna till spaljéerna på Byggmax.

34. Jag känner mig inte bekväm på Byggmax.

35. Det är för att det bara män med släp som är på Byggmax, och alla brädorna är sex meter långa, och jag fattar inte om det är meningen att man ska såga dem själv eller be om hjälp eller köpa sex meter långa brädor.

36. Och det bär fan emot att fråga om hjälp på Byggmax, alltså.

37. Jag vägrar.

38. Jag vill kunna allt som rör grejer på Byggmax själv, och kan jag det inte vill jag googla först, och sen vill jag säga exakt rätt sak, så att männen på Byggmax tänker: ”Aha, hon kan ju faktiskt, hon vet vad hon gör.”

39. Även om jag oftast inte vet det, direkt.

40. Det här är hur jag tänker när det gäller bygga spaljéer eller borra upp en hylla eller bygga en odlingslåda eller så: "Alltså, hur svårt kan det vara? Orka hålla på att TÄNKA JÄTTELÄNGE och MÄTA och TA REDA PÅ saker först, fy farao vad trist, jag provar istället. Var är sågen?"

41. Det brukar således bli fel nästan 100% av gångerna.

42. Först.

43. Då tänker jag ”oj”. Och sen tänker jag ”aja, det syns kanske inte om man kollar snabbt?”

44. Och sen suckar jag och gör om, och då brukar det bli (ganska) rätt.

45. När jag har byggt mina egna spaljéer och borrat upp mina egna hyllor och byggt mina egna odlingslådor utan att fråga om hjälp på exempelvis Byggmax känner jag mig som en fixar-ninja.

46. Jag lägger stor vikt vid att känna mig som en fixar-ninja. Speciellt inför barnen. Det har med mina ständigt återkommande tankar på traditionella könsroller och genustänk att göra.

47. En gång har mitt ena barn sagt ”Det är nog bättre att mamma borrar, pappa, för hon är faktiskt bättre på borrmaskiner.”

48. Det är nog ett av mitt livs nöjdaste ögonblick.

49. Och Gustavs.

50. Vi gav varandra en high five.

51. Sen gick jag väl direkt och städade och plockade och lagade mat och hade all kontakt med barnens kompisföräldrar och kom ihåg alla kalas och gjorde omvårdande, mjuka grejer och i fem tusen år medan han drog sladdar och fixade med elektronik och ordnade med bilen så att allt tippade över åt det gamla vanliga hållet igen.

52. Men vi kämpar på.

53. Jag tror att jämställdhet och könsroller är vårt vanligaste samtalsämne när vi hinner ha ett samtalsämne.

54. Det hinner vi ungefär en gång i veckan, på helgfrukostarna.

55. Jag älskar helgfrukostarna.

56. Jag brukar instagramma dem.

57. Då avföljer folk mig, men det skiter jag i, för jag älskar att instagramma helgfrukostar.

58. Jag älskar instagram!

59. Jag älskar bild!

60. Jag älskar när fina saker uppenbarar sig i mitt öga, och jag ser dem i kvadratiskt format framför mig, och direkt börjar flytta på detaljer i huvudet. ”Den röda grejen i bakgrunden stör, bort med den. Och in med skålen två centimeter åt vänster?”  Jag gör väl tio omedvetna instagrambilder i huvudet varje dag.

61. Sen publicerar jag max tre. Det är ändå för många.

62. Jag tänker orimligt mycket på instagram.

63. På vad jag lägger upp, på hur jag uttrycker mig, på vad folk tänker om det, på hur jag framstår, vad jag använder detta mitt utrymme i världen till.

64. Jag har nästan 9000 följare.

65. Det skrämmer mig lite.

66. Jag vill inte verka störig.

67. Jag vill inte vara en sån som bara publicerar härliga bilder på härligt liv och är härlig och har härliga barn och bidrar till någon himla härlighetshets och bara pratar om oviktiga, härliga saker, som till exempel härliga blommor eller härliga soffkuddar.

68. Fast jag vill inte gnälla heller. Jag har fan ingen rätt att gnälla, jag är för priviligerad.

69. Och jag har jättesvårt att förmå mig själv att lägga upp bilder som jag tycker är fula. Jag älskar härliga blommor! Och härliga soffkuddar är helt okej de med.

70. Och jag gillar inte fult.

71. Jag gillar inte stök heller.

72. Så här tänker jag att mina ögon gör när de kommer in i ett av våra rum: Scannar av, blixtsnabbt. Om allt är fint i rummet vid den avscanningen går det som en liten våg av nöjd genom hela mig.

73. Om något är fel eller stökigt eller fult i något hörn vid avscanningen, däremot, börjar det lysa som röda varningslampor i mitt synfält, och så blinkar de på där som ett stort jädra störmoment tills jag åtgärdat  och typ… tagit bort strumpan som ligger mitt på soffbordet, eller stängt köksluckan som står öppen.

74. De ögon som sitter på den människa jag valt att leva med saknar den avscanningsmetoden.

75. Man kan säga att avscanningsmetoden är en källa till konflikt mellan oss.

76. Jag borde bli bättre på att stänga av den, tycker han.

77. Han borde bli bättre på att sätta på den, tycker jag.

78. Men vi kämpar på.

79. Numera tänker jag mycket att det är det kärleksrelationer handlar om – att om det finns en vilja att leva ihop, så får man kämpa på.

80. Innan tänkte jag mer att det skulle vara som på film: Man skulle hitta sin rätta, och sen skulle allt funka, och funkade det inte så hade man hittat fel.

81. Förresten gäller det där med kämpandet väl alla relationer. Inklusive den man har med sig själv.

82. Även om nu ”kämpa” får det att låta som att jag tycker att alla relationer är en kamp och ett krig.

83. Det tycker jag inte.

84. Alltid.

85. Men jag tycker att de är en process, som ständigt pågår, och att det hjälper med kommunikation om man vill hänga med i svängarna och inte bara vakna upp en dag och märka att man processat åt olika håll.

86. Hej från livscoachen! Jag har en (tror jag ganska irriterande) tendens att leka hobbypsykolog lite nu och då.

87. Men jag är också snäll.

88. Och jag gillar att bjuda på fika och mat och duka fint och anstränga mig och sätta mig mitt emot folk och lyssna på hur de mår och vad de tänker, så jag hoppas att det jämnar ut sig.

89. Jag tycker väldigt ofta om att vara förälder.

90. Jag tycker väldigt ofta att det är skitjobbigt också.

91. När jag går in till mina barn på morgonen och tittar på hur de ser ut när de sover och väcker dem genom att krypa upp till dem och pussa dem på deras varma kinder och Svante lindar sina armar om min överarm så tänker jag att jag nog vill ha elva, tolv, tretton stycken till, och att alla ska sova i samma hög, och att alla ska använda mina överarmar som gosedjur.

92. Sen stressar vi i hallen innan vi ska iväg och vrålar åt varandra, och då tänker jag att två barn är minst två för många.

93. Det här är vad skriker inne i huvudet (tio gånger om dagen) och ute i hallen (vid spridda tillfällen): LÄMNA MIG IFRED, JAG ORKAR INTE, KLÄTTRA INTE PÅ MIG, BEGÄR INTE GREJER AV MIG, TYST, TYST, TYST, JAG MÅSTE FÅ VARA SJÄLV!!!

94. Jag är väldigt rädd för att det ska sabba dem.

95. Jag är väldigt rädd för att jag ska sabba dem.

96. Jag är väldigt rädd för att något ska sabba dem.

97. Jag älskar dem.

98. Jag älskar chips.

99. Jag älskar att doppa huvudet under vatten när jag badar.

100. Och att gå ut barfota i trädgården och hämta jordgubbar när det är sommar och dela dem på hälften och äta dem med mjölk och socker på en trapp.

måndag, maj 23, 2016

Hur ser din skrivprocess ut?

Det undrar jag med. Det var så länge sen nu. Nä, men allvarligt så vaknade jag upp i morse och kom på att jag glömt bort att svara på de sista frågorna i den här frågestunden, och att det var hemskt dålig stil, så här kommer svaret på frågan: "Hur ser själva skrivprocessen ut, vad är lättast, svårast, och hur lång tid tar det innan du har ett första utkast klart?" Jag har tidigare svarat på blandade frågor om skrivande här, om hur det var att skriva Djupa Ro här, om att välja skrividé här, och om att planera min historia här. Så nu utgår vi från att jag har kommit på idén och gjort planeringen och satt mig ner för att börja skriva, m'kej?

Jag har känslorna all over the place när jag skriver. Många av dem saknar rim och reson. En dagen är det typ så här: "Det här blir så jävla bra. Alltså så sjukt bra? Jag kommer få Augustpriset. Jag kommer bli beröööööömd!" Andra dagar är det mer så här: "Det här blir så jävla dåligt. Alltså så sjukt dåligt? Varför håller jag på? Jag borde börja krossa sten." En helt orimligt stor del av tiden jag borde lägga på själva skrivandet under skrivprocessen går alltså åt till att hantera denna härliga känslococktail bestående av lika delar hybris/otillräcklighet/manisk eufori/apatisk ledsamhet. Det är helt och hållet utmattande. Jag svettas ganska mycket.

Men när jag väl skriver så skriver jag från början till slut. Jag börjar på (det jag inbillar mig kommer att vara) sidan ett i berättelsen, och tragglar mig igenom allt tills jag kommit till sista sidan. Jag hoppar inte fram och tillbaka och skriver ett stycke här och ett stycke där, herregud, aldrig i livet. Jag kan inte det. Jag vill att tempot i texten ska flyta varierat framåt, och att övergångarna mellan stycken och kapitel ska sitta som en smäck, och jag fattar inte hur man får till det om man hoppar hit och dit, så jag skriver från början. Helst vill jag börja varje skrivdag med att läsa igenom allt jag skrivit dittills för att få in rytmen, tonen, tempot, läget i laget innan jag fortsätter. Det funkar ju inte riktigt om man är på sidan 322, för då går hela skrivdagen åt till att läsa. Men helst. Så mycket som möjligt.

Det svåraste är: Att det tar så lång tid. Att jag fastnar nästan hela tiden. Att det inte hjälper att jag tänkt ut allt skittydligt i huvudet, för det är ändå så himla svårt att få ner det på papper. Att inte bryta ihop och skrika FAN! varje gång det händer. Att inte känna mig otålig och arg på mig själv när jag måste ägna en hel arbetsdag åt den diffusa arbetsuppgiften "tänka" för att komma vidare. Att... hur länge ska jag fortsätta?

Det lättaste är: När jag får skriva dialog.

Inte ens det är speciellt lätt.

Det tar mig ungefär ett år att skriva ett första utkast på en ungdomsroman nu för tiden. Så lång tid tar det för att jag 1. Inte har speciellt mycket skrivtid, trots att jag jobbar heltid som författare. Jag kanske skriver... en tredjedel av min arbetstid, och 2. För att min skrivprocess tydligen innehåller stora mängder köra fast, skrika FAN!, ägna hela arbetsdagar åt den diffusa arbetsuppgiften "tänka" och hålla på. (Om jag bara fick en krona för varje hålla på, herregud, skulle skratta hela vägen till banken.)

Ändå finns det ingenting jag tycker är bättre.

Är rädd att jag skulle välja "perfekt skrivdag" framför "perfekt ledig dag"/"perfekt stund med barnen"/"perfekt samtal"/"perfekt sex"/"perfekt mat"/"perfekt vad som helst annat" åtminstone 7 gånger av 10 om jag kunde. Det känns väl sådär. Tror liksom ändå det finns en poäng med att vårda verkliga relationer också? Inte bara sådana jag hittat på i huvudet.

söndag, maj 22, 2016

Helgen och hänget

I helgen har vi haft en av våra närmsta kompisfamiljer här från fredag till söndag, och det är nog min bästa form av umgänge, tror jag. Sånt som är med personer man känner sig 100% bekväm med, och inkluderar övernattning. Älskar att äta frukost ihop. Speciellt när man vaknar, går ner i köket, och upptäcker att mannen i den andra familjen ställt sig och börjat steka pannkakor på eget bevåg, och det enda man behöver göra är typ: säga godmorgon, ta fram lite juice och hämta tidningen. Det har tagit oss typ sju år av övning och häng inkl övernattningar att komma dit. (Tack för det, torpet.) Men nu så!

I sommar ska vi åka till Italien ihop.

Det blir ju en utmaning, emedan "resa ihop" ju är den ultimata prövningen för alla slags relationer (åtminstone mina). Tror egentligen inte jag är så himla bra på att resa? Så många grejer som kan vara jobbiga (KOMMER MAN FÅ MAT?!? PÅ BESTÄMDA TIDER?!?)

Men det kommer också bli så jädra fint.

Målbild: Sitta på altan, se på hav, dricka vin, prata, emellanåt läsa en bok.

onsdag, maj 18, 2016

Boing! Boing!


En sak ska jag säga er, och det är den här: Jag kände mig som en freaking superhjälte när jag lyckades montera den nya enorma studsmattan helt själv idag. H-vete, vad många fjädrar! Som man var tvungen att dra sitt hårdaste i! Kan nu inte längre röra armarna, men det var det kanske värt. Mina barn blev fruktansvärt imponerade.

Svante fyller fem och fick en studsmatta i present. Det är lag på att ha studsmatta om man bor i villa i Gnesta, så... Vi har ställt den i syrénbersån.

Om den idén är ens hälften så smart som jag tycker den är just nu, så är vi genier. Det är skitmysigt att hoppa inne i ett rum av syréner! Och man ser knappt studsmattan från resten av trädgården. Är i och för sig lite orolig för 1. Mygg och 2. Livsfarliga pinnar från syrénerna som jag av någon anledning ska ha glömt såga av. Men, men. Vi provar.

Kanske blir det denna fula pryl som får dessa barn att ibland vilja vara utomhus?

Also att det är ju är ingenting annat än askul att hoppa själv också.

tisdag, maj 17, 2016

Tretton timmar senare

Hej från en person som vaknade gråtmild i morse, och kunde konstatera att gensvaret kring "Bladen brinner" inte liknar något vi ens hade hoppats på i hemlighet. Det tog 13 timmar innan vi hade nått vårt mål med kickstarterkampanjen, och säkrat att en första säsong av podden blir av. TRETTON TIMMAR! Det är ingenting. Det är helt fantastiskt.

Just nu är det 133 personer som bidragit med varsin summa, för att heja på projektet. 133 gånger har det plingat till i min inbox. 133 gånger har jag blivit helt vansinnigt uppspelt. Och liksom... rörd? Jag är naturligtvis insnöad i överkant, och drar hemskt stora växlar nu, men jag tycker fasen det känns hoppfullt för världen, det här. Att folk ändå är beredda att ta pengar ur sin egen ficka, och satsa på att barnens böcker ska få större utrymme. Fint är vad det är.

Insamlingen av pengar fortsätter en månad till, och det vi får in nu kommer användas till framtida avsnitt av "Bladen brinner". Man kan se det som att första säsongen är finansierad redan. Nu siktar vi på att säkra även säsong två.

Här kan man klicka om man vill bidra.

måndag, maj 16, 2016

Stöd "Bladen brinner" - kampanjen är igång!



Okej, let's do this! Från och med NU! och en månad framöver pågår kickstarterkampanjen som vi hoppas ska göra "Bladen brinner" möjlig. Om vi når målet med kampanjen (60 000 kronor) blir podden av. EXCITE!

Vem som helst kan bidra med vilken summa som helst för att stödja projektet. Det är lätt! Klicka dig in till kampanjen här, scrolla runt och läs mer, se på film, etc, etc, och klicka sedan på den gröna knappen "back this project" långt upp på sidan för att ge ett bidrag.

Så spänd nu! Hur ska det här gå? INGEN VET.

Vi tycker i alla fall verkligen att ett program som "Bladen brinner" behövs. Som en strålkastare på, eller bevakning av litteratur för barn och unga, riktad till de vuxna som förväntas hitta rätt bok till rätt barn sen. För att öka läslusten. Och verka läsfrämjande. Hoppas, hoppas, hoppas att världen tycker samma.

Gör ni det, världen?

Klicketiklick.

söndag, maj 15, 2016

Regnbågstårtor vi minns


Svante har haft 5-årskalas, och jag har bakat regnbågstårta. Det var kul. Det är OBS! inte min idé, utan the master of allt fint fikafix @fialoppans, som jag följer på instagram, jag har bara härmats helt fräckt. (Jag och många med mig, tror jag!) Man gör så här för den som undrar:

1. Baka en sockerkakstårtbotten (eller köp en färdig, men min behövde vara laktosfri, så jag fick snällt baka). Jag använde det här receptet, och det var bra. Dela bottnen i tre lager.
2. Lägg ihop alla lager. Skär sedan igenom allihop. Du ska skära bort en liten halvmåne längst ner, och sedan skära ut ett U i det som är kvar, så att du har kvar en båge. Typisk bra regnbågsgrund!
3. Forma molnen (marängfluffet längst ner) med sockerkakan som är kvar från den bortskurna halvmånen.
4. Fyll tårtan med sånt som är gott mellan lagren, till exempel sylt eller vaniljkräm eller chokladkräm eller hallonmousse eller whatever.
5. Kladda grädde över hela härligheten.
6. Gör regnbågsränder med frukt (om man behöver en laktosfri tårta) eller smarties (om man inte behöver en laktosfri tårta).
7. Pynta molnen med maränger. Jag satte fast maränger på ytterkanten också.
8. Lägg dit en skatt vid regnbågens början (och slut!). Här kan man slå in kolor i folie och göra en silverskatt om man behöver ha en laktosfri tårta. Eller kan man ta chokladguldpengar om man alla tål laktos.

Jag var kanske mest imponerad av tårtan själv. (Femåringarna tyckte naturligtvis höjdpunkten på kalaset var när vi sjöng "Ja må du bajsa" för födelsedagsbarnet. Det gjorde vi förra året också, och det blir liksom aldrig gammalt det där skämtet, i år fick vi sjunga fyra gånger innan alla hade skrattat klart.) Men fatet blev länsat, så jag antar att även tårtan fick godkänt.

Nu: sängen.

Så pass intensivt detta med barnkalas.

lördag, maj 14, 2016

Det är 39,9 mil för långt

Så här lång är min stubin idag: 0,1 millimeter. I de bästa stunderna. Ett av barnen och jag blev så arga på varann för ingenting nyss att han gick och gömde sig bakom skottkärran i carporten och svor som en borstbindare, och jag var THIS CLOSE att gå efter honom och skrika att JAMEN SITT DÄR DÅ, SE FALL DET HJÄLPER!!!

Så stolt!

Not.

Sen hade jag en stunds klarsyn och 1. Matade oss med lunch och 2. Ringde in ett par extra barn, och nu är jag i och för sig gråtfärdig igen, men ingen märker det, för nu leker fyra barn på övervåningen, och Gustav är på vift, och jag får dricka kaffe i köket. Det får man ändå säga är ett fall framåt.

Jag vill att något av mina syskon komma hit och tjura med mig.

Typiskt min jävla otur att de bor 40 mil bort.

fredag, maj 13, 2016

Det undrar jag nu, yo


”Var är samtalet kring dagens barnböcker?” Det undrar jag och Johanna Lindbäck i den här debattartikeln som publicerades på SVT Opinion idag. Så himla populärt att som vuxen (medieredaktion) slå fast ATT det är viktigt att barn läser. Men inte alls lika populärt att prata om VAD de läser. Det är så skevt att tro att det ska räcka med kravet?

”Du måste läsa! Vuxenvärlden skiter fullständigt i vad det är du läser, vi bryr oss inte om era böcker. Men du måste läsa! Det är väldigt viktigt.”

Alltså, tycker verkligen det är dags att steppa upp kring det här. Det finns jättemycket jättebra INNEHÅLL i barnböcker att prata om, om man bara… eh, öppnar dem och kollar? Vågar nästan lova att det är lättare att få ett barn att bli en läsare om man som vuxen engagerat pratar om äventyren, kärleken, spänningen, monstren, kattungarna, spökena, de knasiga personerna, de svåra frågorna, WHAT HAVE YOU som finns inuti boken, och inte bara säger igen och igen och igen att det är viktigt att barnet läser.

På måndag startar Kickstarterkampanjen för ”Bladen brinner”.

Ställ alla alarm på klockan 10 och gå in och stöd oss?

onsdag, maj 11, 2016

11 maj 2016

Ni vet när man städar sitt kök och slänger sopor och packar pappersåtervinning och staplar tusen grejer som ska ner i källaren och så ska man bara ställa in en skärbräda bakom köksdörren också och så tar man tag i dörrhandtaget och svänger runt dörren och så LIGGER DET EN DÖD MUS PRECIS DÄR BAKOM?!?

Har ändå blivit lite, lite härdad.

Skrek i alla fall inte rakt ut.

Pep bara lite förskräckt rakt in.

Jag fyller år imorgon, så vi städar huset. Jag vill inte fylla år i stök. Jag vill vakna och ha det städat, och så vill jag få baka tårta och äta den, och kanske sätta någon blomma i en vas, och helst inte träffa några levande eller döda möss. Sen är jag nöjd.

Idag plingade det in en bild på en nyföding i min telefon.

Jag tittade på den i en halv sekund, sen snorgrät jag på offentlig plats.

Du käre värld, så länge det väntats på och längtats efter denna lilla person.

August!

Välkommen hit.

tisdag, maj 10, 2016

Mm... skåne

Så, jag har varit i Lund och Malmö i några dagar, och gör således det jag brukar: Umgås med tanken på att packa ner min lelle familj och mitt lelle bohag och dra dit rapsfälten är gula och allt är härligt. Allt är härligt i Lund/Malmö, va?

Jag är hyfsat säker.

Jag hälsade på min kompis Fredrik. (Ja, eller, jag jobbade väl mest. Men jag hälsade också på Fredrik.) Han är en av världens bästa människor PLUS kock och han bjöd mig på mat och det var till exempel mycket härligt, så man kan säga att jag fick vatten på min kvarn. Han bor vid Folkets park ungefär. Det här är min bild av hur folk är som bor kring Folkets Park i Malmö: Sjukt snygga, kreativa, samhällsengagerade och tatuerade. Det här är min bild av vad de gör: Sitter på en gräsmatta och dricker öl och har jättemånga kompisar i gäng och ibland åker de till Köpenhamn över dan och ibland går de i en demonstration. Och så har de härliga barn! Med lugg! Som leker lyckligt i bakgrunden! De odlar kryddor på sin innergård.

Jag vill tatuera en pelargon på halva armen.

Vi får väl kanske se hur det blir med flytten.

lördag, maj 07, 2016

5 x lördag






Alright, 7 maj, du är 2016:s bästa dag (hittills). Så sjukt fint väder? Vi har varit ute i elva timmar i trädgården och kämpat som små djur. Nu är tomater och gurkor och jordmandel omskolade, jordgubbslandet fixat och alla djupbäddarna planterade. Vi har också: slopat sandlådan och gjort om den till kryddland. Impulsköpt trädgårdsmöblemang på loppis. Handlat upp heeeeela veckopengen på pioner, höstanemoner, stockrosor, pelargoner, what have you och planterat dem. Tryckt ner några extra jordärtskockor i jordärtskockslådan. Rensat fram rabarberna. Spridit ut vallmofrön och prästkragsfrön. Tryckt ner dahliaknölarna i jord. Samt förkultiverat lite extra jox till senare.

Är så nöjd nu att jag väl strax imploderar.

torsdag, maj 05, 2016

Några grejer

- Jag rensar vår grusgång från ogräs. Den är så stor, så stor, idag har jag rensat i tre, fyra timmar. Jag har inte ens kommit halvvägs. Och kirskålen i rabatten? Ja, jädrar. Jag gillar det. Speciellt grästuvorna i gruset gillar jag, för de lossnar så lätt.

- Sen åt vi pannkakor med socker och socker på till lunch på en filt i gräset.

- Och varje gång jag kör till stallet? Då skriksjunger jag till Adele. Förra terminen var det "Hero" av Family of the year, men nu har jag bytt. Nu är min åka-till-stallet-och-skriksjunga-i-bilen-låt "Someone like you", och den är fasen ännu bättre.

- Det var barbackalektion.

- Jag ramlade inte av.

onsdag, maj 04, 2016

Veckans vegovideo #9 - Barn & ny mat


Det är dags för den sista filmen i serien Veckans vegovideo, och den handlar om barn, smak och ny mat. Har gjort mitt bästa för att komprimera ihop mina och barndietisten & proffset Sara Asks bästa knep på hur man får kräsna barn att våga smaka på ny (eventuellt vegetarisk) mat i ett filmklipp på under fyra minuter. Enjoy! Och tack för den här filmperioden. Det var kul.

tisdag, maj 03, 2016

Vintern rasat

En gång i tiden brukade jag ibland lägga in bilder i den här bloggen, och kalla inläggen för till exempel "3 x söndag" eller "Glimtar av en helg" men si det verkar jag inte direkt syssla med längre. Det känns å ena sidan bra, för det blir rätt tjatigt när samma bilder ändå syns på instagram. Men det känns å andra sidan också trist, för jag gillar verkligen bild.

Men men.

Hur som helst så kanske ni snappat upp att det varit valborg oavsett om jag tagit några bilder på eld eller ej.

Inför denna högtid släpade jag mig och barnen hem till mamma och pappa medelst viljekraft, och det var bra gjort av mig, för jag gillar att vara där. Det brukar bli majbrasa på åkern nedanför hönshuset, och nästan hela byn kommer dit. (Hela byn = 30 personer, kanske.) Ja, och sen står man där och glor på lågorna, och barnen klättrar omkring på stenmurar och slåss med pinnar, och vi grillar korv och dricker öl, och sen luktar alla eld i hundra år. Efter en stund brukar den pensionerade storbonden vända sig om och fråga "och du trivs där i Stockholm?" och jag brukar svarar "ja, det gör jag!", fast jag inte ens bor i Stockholm längre, för jag har tröttnat på att förklara det och då säger han "och du håller på med det där, och skriver på dina böcker?" och jag svarar "ja, precis" och han nickar "jaha, ja, ja, det ligger ju lite jobb bakom det också?" och det gör det ju, så jag nickar igen, och det brukar vara ganska härligt ändå. Har barnen tur får de klättra omkring i hans traktor. I år fick jag sprida ut halmen som skulle tändas på, så att brasan fick fart. Det kändes som ett förtroendeuppdrag.

Nu är jag piggare än innan helgen.

Det är bra.

Hej på er.