lördag, januari 30, 2016

Sign "En man som heter Ove" gör en halv pudel

Okej, så efter lite seriöst journalistiskt grävande (en engagerad bloggläsare frågade i sin butik, och jag frågade i min) kan vi konstatera att det inte alls alltid är butikerna som fyller kundkorgarna med reklamblad. Eller jo, det finns butiker som gör det, (hälsar en av de butiksanställda vi pratat med) men det finns också de som låter bli. Det är olika från butik till butik.

"Vi städar korgarna ordentligt en gång i veckan, och har precis anlitat ett företag som ska sköta ångtvätten av korgarna åt oss, så att de ska bli ordentligt rena. Och angående reklambladen och skräpet? Det är kunder som skiter i att plocka undan efter sig. Jag plockar skräp från korgarna konstant. Skulle kunna få ihop en sopsäck om dagen. Det är irriterande, ja? Jag håller verkligen med dig."

Så, tillbaka på noll.

Fritt fram att störa sig på sina medhandlare igen om man känner för't. Jädra jeppar!

fredag, januari 29, 2016

Sign "En man som heter Ove"

En sak som jag stör mig på helt orimligt mycket: När det ligger annonsblad och skräp i botten på kundkorgen eller kundvagnen när jag ska handla. På samma sätt som jag inte "kan" jobba om det är stökigt på skrivbordet, eller "kan" se på teve om det är stökigt på soffbordet, "kan" jag inte handla om det är stökigt i min kundkorg när jag börjar. Det säger mer om mig än om skräpet, ja. Men skit i det nu. Vad f-n ÄR det för jädra jeppar, som lämnar sitt skräp i botten på korgen när de handlat klart?!? Och varför är de så många?!? Det är ju tamigfan omöjligt att hitta en ren kundkorg!!! Har jag ilsket tänkt och kastat annonsblad omkring mig i vredesmod vid ingången i butiken.

Idag, vid en ålder av snart 36, insåg jag i ett kort ögonblick av insikt, att det nog inte är "några jädra jeppar" som släpar med sig annonsblad till affären, omsorgsfullt lägger dem i botten av sin kundkorg, och sedan medvetet lämnar dem kvar där när de handlat klart. Det är affären som lägger dit dem. Visst, va? För att vi inte ska bli så jädra sugna på att köpa annonsvarorna att vi inte kan motstå?

Mind: blown.

Hela min syn på resten av människorna som handlar mat här ändrades just.

Och det var allt jag hade på hjärtat den här fredagskvällen.

onsdag, januari 27, 2016

Plötsligt en onsdag

Okej, så idag har mitt yngsta barn tydligen "simmat och rullat i lera", så när jag skulle plocka ur hans overall ur torkskåpet på förskolan vid hämtning hittade jag den inte ens. Det hängde bara bruna overaller där? Hans är ju grön! Fattade inget. Sen trillade det ner en liten, liten paljett, och nu tvättar jag brun overall och hoppas hitta en grön under det tjocka lagret av stelnad lera så småningom.

Annan sak jag gjort: Quinoafritters på muffinsplåt. En sån där plåt med muffinsgropar i, ni vet? De kan man tydligen göra små vego...skapelser i! Gjorde smet av kokt quinoa, nötter, gröna mixade ärter, lök, ost, mandelmjöl, ägg, ströbröd, soja och kryddor, och klickade i smeten i muffinsgroparna. La på lite mer riven ost och pinjenötter, ringlade lite olja och körde i ugnen i typ en kvart tills de blivit helt krispiga, och sen åt vi dem till middag med klyftpotatis och sås och det var väldigt gott, och jag behövde inte steka något ens, WIN! Det var ju kul? Jag tyckte det. Vet inte riktigt vad det säger om mitt sinne för humor, men jag blev uppspelt.

Nu får man bada badkar och läsa bok, va?

Det får man.

tisdag, januari 26, 2016

Varannan vatten

Okej, nedan följer lite bokprat, låtsas att ni är intresserade? Jag har tänkt ut en hel ungdomsroman på sistone, gjort en plan, hittat på fyra huvudpersoner, gjort research, skrivit anteckningar, och provskrivit första kapitlet. Och sen har jag bestämt mig för att det nog inte går. Inte just nu i alla fall. För jag orkar inte? Ämnet är så allvarligt och läskigt, och jag vetifan om jag pallar att umgås med tanken på en styckmördad fjortonåring i ett år framöver. Mitt huvud behöver liksom inte påfyllning av tankar på vad som kan hända med barn, och hur det påverkar människor i deras omgivning. Inte den här veckan i alla fall. Mitt huvud behöver påfyllning av: första förälskelsens pirr och panik, mjukglass och vårsol och delade hörlurar på en buss.

Ja, så nu lyssnar jag på Håkan Hellströms "Valborg" helt orimligt många gånger om dagen och tänker ut en ny bok istället. Kanske skriver jag den istället.

(Tänk om det är så - att jag styr mitt egna mående med det jag skriver. Att jag blir ledsen av att skriva ledsamma saker, och fluffig av att skriva fluff.)

(Coolt.)

(Also: Hur mår ni, deckarförfattare of the world?)

måndag, januari 25, 2016

Katten som kom in från ingenstans

Två förvånande saker har hänt i detta hem på sistone: 1. Gustav har börjat göra en podd om katter. Detta är oväntat eftersom Gustav varken gillar katter speciellt mycket, eller tål dem. 2. Jag har börjat lyssna på en podd om katter. Detta är oväntat eftersom jag inte heller direkt gillar dem. (Jamen, förlåt då, catpeople of the internet, men boxervalpar är ju tusen procent bättre?)

Podden är faktiskt oväntat intressant.

Förra avsnittet handlade om katter på internet, om kattvideos och hela kulturen kring klickvänliga kattklipp. Nästa avsnitt ska handla om katten i litteraturen. Har också lärt mig grejer om att kattifiera mitt hem (känns i och för sig pyttelite onödigt, eftersom hemmet inte innehåller någon katt), toxoplasma, och om kattens skönhet. Vem kunde ana?

Här kan man lyssna på Kattpodden om man vill. Ja, eller på iTunes då förstås.

Hejsvejs.

lördag, januari 23, 2016

Du vet, man måste inte ha kalas om man inte vill



På en skala 1-10 bestämde vi oss i efterhand att ge dagens barnkalas en hyfsat svag 4. Ingen slog sig, inget gick sönder, och ingen grät, men... själva födelsedagsbarnet insåg till exempel en timme in på kalaset att han verkligen inte tycker om att ha kalas och smet ner i källaren och satte sig och stirrade in i en vägg. (Gud ändå, vad jag kan relatera.) Och sen satt han där och vägrade komma upp, medan Gustav och jag försökte anordna festliga uppdrag för att de andra skulle få tag på varsin godispåse, och det gick väl sådär, och tårtorna var faktiskt inte ens speciellt goda.

MEN, MEN.

Källarbarnet kom upp till sist i alla fall!

Nästa år ska han bjuda en kompis på kanske bio istället för att ha kalas, säger han.

Tack, ja.

torsdag, januari 21, 2016

Dagens boktips

Jag läste en så bra bok idag, så efteråt var jag tvungen att göra följande: 1. Gråta. Inte för att boken var sorglig, utan för att jag blev så jädra känslosam av den, vet inte om jag var glad för att jag inte var nitton längre, eller om jag var ledsen, men jag tror kanske mest ledsen, det var rätt härligt att vara nitton. 2. Sms-trakassera Johanna som jag visste hade läst samma. 3. Sms-trakassera personen som jag trodde hade jobbat med boken på förlaget. 4. Mejl-trakassera personen som verkligen hade jobbat med boken på förlaget. Observera här att de två sistnämnda personerna råkar vara personer jag känner, som jobbade med min senaste bok också, jag brukar inte alltid sms-trakassera förlagsmänniskor så fort jag läser en bok. (Johanna däremot, har jag för vana att sms-trakassera på regelbunden basis.)

Boken var: "M varken mer eller mindre" av Petra Backström. Det var väldigt, väldigt, väldigt länge sedan (vi pratar om flera år här) jag läste en svensk bok för unga vuxna som jag gillade så mycket som jag gillar den här. Den är så exakt och skarp och rolig och smart och redan på första sidan står det: "Han försökte strypa sig själv när han var tio. Inte för att han led av ångestattacker eller dödslängtan - vilken tioåring gör det? Men han var väl lite dum i huvudet som liten helt enkelt." Ja, och efter det var jag naturligtvis kär i den. Boken, alltså.

Är i och för sig fruktansvärt sur för att jag inte skrivit den själv, men förutom den lilla krisen: hjärtögonemoji. Läs den?

onsdag, januari 20, 2016

Morgon på kontoret

Lifehack, morgonrutin: Snook på högsta volym. Eftersom jag är den enda i familjen som tycks begripa mig på fenomenet väckarklocka har jag hittat på en ny grej för att få upp resten av slöhögarna ur sängarna strax efter jag släpat mig upp själv. Det är: musik. Först puttar jag kärleksfullt på respektive person och möts av en som säger "mm", en som vrålar "INNNNNTE GULLUNGE!!!" och en som drar täcket över huvudet och kryper in under bäddmadrassen och spelar död. Då biter jag ihop tänderna så de gnisslar och sätter på Rufusases spellista på svinhög volym i rummet bredvid. FUNKAR! Idag gjorde Snook det hårda väckningsarbetet medan jag ställde fram frukost. Thank you, Snook.

Det här (strax efter åtta) är en himla bra tid på hemmakontoret, tycker jag. Då har slöhögarna precis gått iväg till förskola, skola och jobb, och jag är helt svettig efter allt overalltråcklande och vantletande och mackfixande och mösstjat, och så får jag sätta mig ner vid ett OBS! knäpptyst bord och fylla på kaffet och bara hålla käften. 

Mmm... hålla käften i tystnad. En kvart i alla fall?

Sen kanske radio.

måndag, januari 18, 2016

En måndag i januari

















Min syster skulle ha varit här ikväll, men due to virus fick hon vackert stanna hemma, och här sitter jag med sju maskiner ovikt tvätt och ingen att tjata hål i huvudet på. (Detta är alltså på allvar ett intresse detta flickebarn har, att vika vår tvätt?!? Säg det inte till'na, men jag har länge misstänkt att hissen inte alltid går riiiiiiktigt ända upp där, OM MAN SÄGER.) Jag skulle väl inte vilja säga att jag är arg på det där viruset, men jag är besviken. Mycket besviken.

Meanwhile har en psykolog i den här artikeln sagt en massa saker som får mig att nicka så mycket i samförstånd att mitt huvud håller på att flyga av. Inte så jädra lätt att leva efter alla dagar i veckan (eller ens en), men my, oh, my, vad jag ändå försöker.

Annars då?

Min systerson fick se ett foto på mig och utbrast: "Men det är ju gamla moster Lisa!".

Det går bra nu.

lördag, januari 16, 2016

Live från mitt huvud

Kom på häromdagen att det vore kul att göra en serie små korta filmsnuttar, "veckans vegovideo", med olika teman för de olika avsnitten, och tips och trix och kanske ett recept i varje, och har sedan dess inte kunnat tänka på något annat alls. (Jo, tog en kvarts paus och kollade på det här klippet med Adele för att Johanna tvingade mig. Det som hände då var det här: OMG, BLEV SÅ JÄVLA KÄR I HELA VÄRLDEN, I ALLA FALL I ADELE OCH DEN DÄR SNUBBEN BREDVID HENNE I BILEN, JAMES SOMETHING, ÅH?!? Älskar alla som sjunger i bil. Till exempel jag sjunger väldigt ofta i bil, och jag är rätt gullig? Min bästa bilsjungarlåt är "Hero" av Family of the year. Jag har kommit på en egen andra-stämma till refrängen. Den är så SJUKT snygg, alltså, det är synd och skam att ingen annan någonsin kommer få höra den?!?) (Sen tog jag en timmes paus till och lyssnade på ett avsnitt av podden Invisibilia och det var det ju värt, så himla intressant. Jag lyssnade på avsnittet om tankar. Det hette "the secret history of thoughts". TIPS!) Det tar sjukt lång tid (för mig) att göra ett fyra minuters videoklipp. Flera dagar, faktiskt. Men det är också sjukt roligt, så jag fortsätter väl tänka på det en stund till.

Hej hej!

onsdag, januari 13, 2016

Och i kokongen ska allt vara gjort av fluff

Antal hundradels sekunder det just nu går mellan något av barnen piper om att de är pyttelite olyckliga på morgonen tills jag har planerat mitt framtida liv som hemmafru med hemundervisning i en kokong av duntäcke: högst en.

Barn säger: ”Strumpan sitter knöligt!!!”
Jag tänker: Åh, gud, vi skiter i det här, vi stannar hemma.

Barn säger: ”Jag är trött!!!”
Jag tänker: Okej, that’s it. DUNTÄCKE! KOKONG! SAMLING I SOFFAN!

Barn säger: ”Det är inte så kul i skolan!!!”
Jag tänker: Okej. Okej. Hur löser vi det här lite snabbt nu då? Jag får väl säga upp mig.

Idag sa ena barnet att han hade ”ont i hjärtat” strax efter jag knölat på honom alla hundra overaller och vinterskor och mössor och vantar och fan och hans moster. ONT I HJÄRTAT?!? Oh, lord. Var halvvägs igenom produktionen av läromedlen jag ska använda mig av när jag hemundervisar de små liven när Gustav lite försiktigt påpekade att samma barn säger lite vad som helst nowadays. ”Igår sa han att han var en bajskorv, till exempel. Vi stängde inte in honom på toaletten för det?” Två sekunder senare travade de iväg mot förskolan som vanligt och det djupt olyckliga/hjärtsjuka barnet pladdrade på som en duracellkanin på speed om vet ej vad.


Så spännande för nerverna detta, att ställa om till vardag igen?

söndag, januari 10, 2016

Hej från soffhörnet

Om min blogglust vore ett iphonebatteri skulle det vara nere på 8% nu, och vi vet alla vad det betyder - blinkar man så dör den. Tills jag hittar laddaren tänker jag fortsätta skriva ner helt meningslösa redogörelser över saker jag gjort. Det har ju funkat förr.

Meningslösa redogörelser över saker jag gjort: 
- Varit i Söderköping på skrivhelg med tre skrivkompisar. Söderköping är urgulligt.
- Klippt ner julgranen med sekatör och burit ut beståndsdelarna. Funkade bättre än att bara släpa ut hela granen genom den för lilla dörröppningen vid bokhyllan som vi brukar, för nu har vi noll granbarr i bokhyllan. Vi brukar ha tre ziljarder.
- Dammsugit upp tre ziljarder granbarr från golvet istället.
- Städat bort all övrig jul.
- Hetsläst "Kvinnan på tåget".
- Inget mer.

Ska nu äta bakad potatis och jello och banan i ugn med choklad i, för någon har sett på julkalendern och fått feeling.

onsdag, januari 06, 2016

Om ingenting

Dra mig baklänges på en liten tallkotte, vad kallt det är nu. Var ute och gick en timme nyss (sånt himla knarr i snön!) och mina lår kommer tyvärr aldrig mer tina upp? Aja. Får väl ha dem djupfrysta då. Köpte i alla fall nya vinterkängor i ren ilska häromdagen efter att ha stått i pulkabacken och förfrusit tårna. De är så här: gigantiskt breda och tunga vidunder med innersko av tovad ull. Skitfula! Jag älskar dem. Älskar även: Tempurafriterad spicy tuna utan tuna på Barbro i Hornstull. Där var jag och min kille på vår datenight igår och HERREGUD SÅ GOTT, jag vill aldrig äta något annat nu. Tänker mycket på: mord. Detta sjuka lilla jobb of mine? Hej på er.

måndag, januari 04, 2016

Årets första jobbdag

Och om den vill jag säga: Vilken klassiker, ändå. Första halvan av dagen har jag städat kontoret och försökt lokalisera mitt skrivbord under allt junk som samlats där under jullovet. Vet inte hur det sker, men den lilla kattvinden aka mitt kontor har liksom en tendens att förvandlas till tillhåll för allehanda kartonger, väskor, tvättkorgar, what have you, så fort jag tittar bort i en halv sekund? Tittar jag bort ett helt jullov går det knappt att ta sig in. Men aja. Andra halvan av dagen har jag sammanställt alla verifikationer till förra årets bokföring prydligt i en pärm som jag ska trava iväg till min redovisningskonsult med imorgon. Har även: tittat i min kalender och bestämt att jag inte ska boka in fler skolbesök under våren än de jag redan bokat in. Samt tömt mejlkorgen. Åh herre jesus i himlen, vad jag älskar tomma mejlkorgar!!! (Älskar i och för sig även mejl, men inte när de hopar sig och ligger och är obesvarade dåliga samveten.)

MITT ARBETSLIV ÄR ETT TOMT BLAD! MED DOFT AV AJAX! OCH JAG HAR NYA PENNOR!

Älskar livet.

Nu ska jag gå ner på nedervåningen och socialisera med barn och barnvakter. De är nyklippta. Inte barnvakterna, kanske, men barnen. En har till och med svinfräck neonorange färg i sitt stubb! Tack för det, Gnesta Klippet.

lördag, januari 02, 2016

Ut med det gamla, in med det nya

En (helt vansinnigt unik, I know) nyårstradition jag älskar att vi har är den här: Gå varvet runt bordet och låta alla i vårt lilla sällskap svara på: Hur var ditt år? Och vad hoppas du på inför nästa? Det tar typ två timmar av middagen för 1. Det är så roligt att babbla om/lyssna på och 2. Alla blir avbrutna jämt av nåt gulligt barn som vill sno en tomat eller så. Love it.

Det här sa jag om 2015: Det var det minst dramatiska året i kanske hela mitt liv, ingenting har direkt hänt. Och jag har varit ledsnare över lag än någonsin.

Det här sa jag om 2016: Jag vill skriva en hästbok. Odla kål. Vara gladare. Rida. Laga mer mat i knyten. Lyssna på radio. Lära mig nya grejer. Vara snäll. Orka. Prata. Släppa. Och skriva något som är spännande, kanske om ett mord? Och så hoppas jag att världen fucking skärper sig.

Jag inledde 2016 med att spela död i soffan, baka kardemummabullar, och vika tvätt. Imorgon kommer mamma och pappa hit. Jag ska bjuda dem på palak paneer. Sen ska Gustav och jag jobba, och mamma och pappa ska vara med barnen, och det kommer bli: bra.

fredag, januari 01, 2016

Läst 2015

Det här är de böcker jag läst (för min egen del, inte för barnens del) under 2015:

Den osynlige mannen från Salem, av Christoffer Carlsson
Och runt mig faller världen, av Marit Sahlström
Världens viktigaste kyss, av David Levithan
Kunskapens frukt, av Liv Strömquist
Huset mittemot, av Alex Haridi
Den drunknade, av Therese Bohman
Texter, av Annika Norlin
Box 21 Roslund/Hellström
Som om jag vore fantastisk, av Sofia Nordin
Vill ha dig så illa, av Gunnar Ardelius
Vårt gemensamma liv, av Anna Schulze
Eld, av Sara Bergmark Elfgren och Mats Strandberg
Livets outgrundliga mysterier, av Benjamin Alire Sáenz
Kvinnan på övervåningen, av Clarie Messud
Kära Liv och Caroline, av Liv Strömquist och Caroline Ringskog Ferrada Noli
You had me at hello, av Mhari McFarlane
Veterinären, av Gertrud Hellbrand
Att föda ett barn, av Kristina Sandberg
Odjuret, av Roslund/Hellström
Svikaren, av Katarina Wennstam
Blod, av Åsa Anderberg Strollo
Here's looking at you, av Mhari McFarlane
Kodnamn Verity, av Elizabeth Vein
Fine little day, av Elisabeth Dunker
Lollo, av Linna Johansson
När hundarna kommer, av Jessica Schiefauer
Athena, av Marta Söderberg
Röd som blod, av Salla Simukka
Vit som snö, av Salla Simukka
Svart som ebenholtz, av Salla Simukka
Allt jag inte minns, av Jonas Hassen Khemiri
Färjan, av Mats Strandberg
Vad gör man inte, av Maja Hjertzell
Skuggsommar, av Mia Öström
Jan Svensson, av Johanna Lindbäck
Svart sommar, av Åsa Anderberg Strollo
Jättehemligt, av Barbro Lindgren
Världshemligt, av Barbro Lindgren
Bladen brinner, av Barbro Lindgren
Förtvivlade människor, av Paula Fox
Det är något som inte stämmer, av Martina Haag
Egenmäktigt förfarande, av Lena Andersson
Fallet Vincent Franke, av Christoffer Carlsson
Fruset offer, av Giles Blunt
Händelser vid Kirkstone Abbey, av Patrick Redmond
Den första flickan skogen möter, av Moa Eriksson Sandberg

Det är 46 böcker, och det är tre mer än förra året, men fortfarande mycket färre än jag tänker att jag vill läsa. Men, men. Ja, ja. Det är som det är.

55% av böckerna riktar sig till vuxna. 70% av böckerna är skrivna av kvinnor. 76% är svenskt. Jag är fortfarande helt fruktansvärt usel på att läsa böcker från andra länder än Sverige, England och USA. Och jag är fortfarande helt fruktansvärt usel på att läsa något annat än skönlitteratur. Men, men. Ja, ja. Det är som det är.

Jag tycker "Allt jag inte minns" av Jonas Hassen Khemiri, "Vårt gemensamma liv" av Anna Schultze, och "Vad gör man inte" av Maja Hjertzell var allra, allra bäst.

I år siktar jag på att snitta en bok i veckan, då?