onsdag, november 30

Håll en tumme? Håll två?

Jag har varit så arg och frustrerad den senaste veckan på att jag har världens ensammaste jobb. Likt en kränkt sjuåring jag känner väldigt väl har jag eventuellt lekt med tanken på att då och då dramatiskt dra täcket över huvudet och skrika där inifrån fluffet rakt ut i det tomma huset: NÄHÄ, JAG FINNS VÄL INTE DÅ, JAG LIGGER VÄL BARA HÄR, INGEN BRYR JU SIG ÄNDÅ, JAG SYNS JU INTE ENS, HÖR NÅN MIG?

(Vem har han fått sina dramaqueen-gener ifrån, det barnet?)

(Mig?)

(Aha.)

Nä, men ärligt. 

Känslan är att jag är rätt trött på mig själv som samarbetspartner. Jag ger mig liksom inget, direkt. Jag utmanar aldrig mig själv till att tänka utanför boxen. Eller hitta nya infallsvinklar eller hur det nu heter. Jag boostar inte min egen ener... åh, herregud, vad jag hatar ordet boostar. 

Så här: Jag har bara mitt eget huvud att bolla med i otroligt många situationer när jag jobbar. Och det är ju fritt och självständigt och härligt and all, men det är också just nu... tråkigt? I synnerhet eftersom det verkar som att mitt eget huvud har gått i ide. Försök själva bolla fram nåt vettigt i samarbete med en slö jävel som bara ligger och sover, så får ni se? Det är inte jätteinspirerande.

Igår när någon la upp en bild i Facebookgruppen "Gnesta tillsammans" och skrev "Ledig lokal, med brädgolv och stora fönster" skickade jag därför i ledset vredesmod ett sms till min kompis Åsa (som också bor här och också skriver böcker) och bara: "Jag vet att jag sagt att jag aldrig vill lämna mitt hem, och jag vet att du sagt att du aldrig mer vill jobba, men... tänk ändå? Om vi satt i en lokal tillsammans på dagarna och IBLAND PRATADE MED NÅGON ANNAN ÄN MED RÖSTERNA INUTI VÅRA EGNA HUVUDEN?!?" Och Åsa bara: "Ja, tänk?"

Idag har vi varit och tittat på lokalen –> impulsbestämt oss för att vi vill ha den –> meddelat fastighetsägaren –> börjat leta fram möbler –> gjort upp tio tusen planer i huvudet. Nu väntar vi bara på ett "OK" (för det var visst en till intresserad som kan jiddra till hela processen om vi har otur). 

Håll en tumme? Håll två?

Jag tror det skulle kunna bli så sjukt bra.

2 kommentarer:

Spader Madame sa...

Håller. Självklart.

Anonym sa...

skulle hålla fler för er om jag hade!
nina