fredag, september 9

Sicken massa post

First things first - diademgate blev ingen diademgate, det blev en helt vanlig tisdag. Diademet satt fortfarande på plats i håret när jag kom till förskolan för att hämta Svante, och sen var det var inte så mycket mer med det. Han sa att det hade varit skönt att inte ha luggen i ansiktet. End of story.

(Får man anta? Han har inte haft det på sig sen dess.)

Han är en så rolig person att ha omkring sig ibland, den där. Idag, till exempel. Båda barnen är halvsjuka och har varit hemma, och jag har halvjobbat med att förpacka saker i kuvert nästan hela dagen. Rufus bara: Yeah, yeah, gör du det, jag bryr mig inte, jag går upp på mitt rum och räknar ner minutrarna tills det är speltid. Svante bara: Packa kuvert, säger du? Intressant. Jag kanske kan hjälpa till? Och sen satte han sig på golvet bredvid och fick i uppgift att klistra dit frimärken, och sen gjorde han det i tre timmar under konstant småprat. "Jag kämpar på, mamma. Det är verkligen många kuvert. Jag jobbar som en galning. Nu lägger jag de här på hög! Kolla vilken stor hög! Behöver du fylla på med nya kuvert? Det fixar jag! Inga problem! Oj, oj, oj, vad vi håller på. Si-ck-en massa post, mamma."

Han fick femtio öre per kuvert.

Han tror kanske att det var för frimärksklistrandet, men det var banne mig mer för pladdret.

5 kommentarer:

Colombialiv sa...

Hahaha åh <3

Lisa sa...

Hurra för diademet! Det är väl det som är succé, tänker jag. När ingen bryr sig så himla mycket.

Malin M sa...

Åh vad härligt! Vi har en exakt likadan Svante här hemma! Hjälpsam och pratglad, och efter helgens 5-års kalas äntligen ägare till ett par glittriga klackaskor. Eller "klacka" som han kallar dem.

M sa...

Fick en förtjusande försändelse idag - mycket nöjd! :)

Morfar sa...

Är det Svanten som har packat min så blir jag ju ännu gladare! Tack!