söndag, september 4

Om inget, från ett torpkök

Hej från ledbruten i torpkök, jag har spettat upp sten. Det här kan jag säga om det: sten är lite som isberg. Man ser kanske en femton 20 x 30 centimeter stora stenytor sticka upp ur marken precis där man vill ha sina utemöbler och tänker "nu har jag retat mig på de här hanterbart stora stenarna i tio år, nu lyfter jag upp dem". Och så tar man fram spettet och börjar jobba, och så visar det sig att de hanterbart stora stenarna i själva verket är stora som mindre berg under ytan. Hel-ve-te vad trött jag var när jag var klar. Trött och mycket, mycket nöjd.

Det är väldigt skönt att vara här.

Jag glömmer ofta det när jag är hemma, för jag hatar att packa och komma iväg, och tror jämt att helger utan något inplanerat hemma är mina bästa helger, men det är de faktiskt inte alls, kanske är det här fortfarande mina bästa helger, de på torpet. Här händer det att jag gör saker som: Sitter på golvet i två timmar och glor på en eld. Går och lägger mig vid nio och läser bok tills jag somnar. Plockar svamp. Lägger mig ner på kökssoffan och räknar plankorna i taket. Sover middag när jag borde diska. Har raggsockor.

Vilar, kallas det väl. Vid sidan av "spetta sten" är "vila" något jag tror var exakt vad som krävdes av denna helg för att mitt huvud inte skulle implodera.

Kuriosa: Vi har så mycket dovhjort här att det inte finns ett enda äpple kvar på marken under äppelträden, bara bajs och klövavtryck. Hov? Klöv? Hov? Klöv. Svante mötte en (hjort, inte klöv. Eller ja, hjort inklusive klöv, får man anta) utanför ytterdörren  när han skulle ut och kissa igår morse.  Det är stora djur. Med imponerande horn. Kolla själva. De har gjort en liten passage åt sig själva genom häcken, och där går de på led, in och ut i vår trädgård, som om de ägde stället.

Kuriosa 2: Jag läser "Flickorna" av Emma Cline.

Kuriosa 3: Jag är förkyld. Varje gång jag snyter mig låter jag som en trumpet, och om mamma hade varit i närheten hade hon tänkt "du låter som min pappa" när hon hörde det och jag hade vetat att hon tänkt det innan hon sa något och snässuckat "ja, ja, ja, jag låter som morfar, jag vet, du har sagt det", som vore jag tretton.

1 kommentar:

Jennifer sa...

��