tisdag, augusti 16

Punktinsatser och matkassar

Har ni gillat "Giving people" på Facebook? Om inte kan jag rekommendera att göra det. Jag gjorde det för ett år sen kanske, och sen dess har ärende efter ärende poppat upp i mitt flöde – barnfamiljer utspridda över landet som har ont om pengar, och behöver akut hjälp med att köpa en matkasse, nya skor till barnen, ryggsäckar inför skolstarten, eller kanske blöjor och mjölkersättning. Alla barnfamiljer kan söka hjälp, och alla människor kan hjälpa (efter egen förmåga). Jag tycker det är sjukt bra. Inte bara själva organisationen, utan också den rent själviska effekten i mig av att följa dem. Jag blir 1. Dagligen påmind om att det finns folk nära mig som inte har råd att köpa mat eller blöjor eller nya skor till sina barn, och det känns vettigt, och 2. Dagligen glad av att det finns så många som vill hjälpa till.

Idag poppade det för första gången (som jag sett) upp ett ärende i närheten av där jag bor, och då gjorde jag så här: mejlade giving people och sa "jag kan hjälpa till i ärende XXXX!" –> fick kontaktuppgifter till familjen –> skickade ett sms och frågade om det var något särskilt de ville ha i matkassen –> fick svar –> bestämde en tid –> handlade mat –> åkte dit –> fick en kram –> åkte hem. Klart! Så väldigt enkel och konkret punktinsats.

(Och för en sån som mig, som går omkring med en ständig känsla av att "vilja göra något" men sorgligt sällan kommer längre än till att exempelvis googla "hjälpa flyktingar gnesta", är enkla, konkreta punktinsatser DET BÄSTA SOM FINNS.)

Fattar att jag låter som en priviligerad jävla idiot som "behöver bli påmind" och "vill göra något, men..." etc, men jag är ju det också, VI ÄR MÅNGA SOM ÄR DET.

Så, tipz, gilla facebooksidan, hej på er.

18 kommentarer:

Linda sa...

Tack för tipset! Nu har jag också anmält mig och kan förhoppningsvis göra en liten skillnad för någon familj.

Johanna sa...

Tack för tips! Mvh en precis likadan.

Finurliga fröken sa...

Jag har bett om hjälp genom dom en gång. Kan säga att personen som kom med mat till oss fick en stor kram och även en massa tacksamma tårar från mig. Tänk att okända människor gör något sånt för mig och min son.

Sanna sa...

Hej, tack för tips! Stort gilla på det!

Janina Kastevik sa...

Oh vad bra, tack för tips! Högst upp på sidan fanns ett ärende där man sökte barnkläder i just den storlek som vi har en jättekasse av i källaren. Bara några mil från oss. Vilken bra grej!

Emelie sa...

Jag gick in direkt när jag läst här och igår levererade jag ett paket blöjor till en behövande. Tack för tips!

Anonym sa...

Sry,men jag tycker inte att fattiga
familjer ska begära almosor av människor med medelklassångest.

Men det är ju bara jag....

Lisa sa...

"Begära" är väl ändå fel ord, du anonyma här ovan. (Och: Vad tänker du att de ska göra istället då?)

Anonym sa...

Få hjälp av staten.

Lisa sa...

Ja, där är vi helt överens. Jag tänker att det här är en tillfällig lösning för några få när systemet inte fungerar så bra/snabbt som det skulle behöva göra. Måste det ena utesluta det andra? Finns det några baksidor med att jag ger en matkasse till någon annan som behöver den som jag inte fattar?

Anonym sa...

Nja,vet personen ifråga vem som
ger kassen?

Lisa sa...

Nej. Eller... jo, hur menar du? Man ses ju öga mot öga, när man lämnar matkassen. Innan dess har man kontakt på telefon för att bestämma en tid. Och har man inte dolt nummer då så kan ju mottagaren om inte annat ta reda på vem man är genom att kolla upp ens telefonnummer.

Anonym sa...

Nja,tycker det är problematiskt.

Lisa sa...

Varför då?

Anonym sa...

Hmm,tror nog att det lätt kan bli
ett stigma för en person som tar
emot matkassar från andra mer
bemedlade personer och det speciellt
på en mindre ort då detta inte sker
anonymt.

Vore bättre om dessa personer kunde
ansöka till en fond för de med låg
inkomst och då få ett engångsbetalkort
hemskickat med posten och som endast
kan användas till matköp.

Jag dömer inte ut detta initiativ helt
och håller men ser det från mitt
perspektiv som baseras på egna erfarenheter av fattigdom.

Lisa sa...

Nej, jag tänkte också på det där. I en felfri värld skulle det ju inte bli ett stigma, då skulle det ju bara vara fint att kunna be om hjälp/få hjälpa, utan att det var laddat alls. "Jag kan hjälpa dig nu, nästa gång kanske det är jag som behöver hjälp, och någon annan rycker in, vi får hjälpas åt." Typ så. I samma felfria värld skulle ju en sån här grej (just att man möts, öga mot öga i hallen) kunna hjälpa till att ta ner laddningen av att behöva hjälp, och ta emot den och ge den, och minska någon slags känsla av "vi" och "dom" som ju alldeles säkert spökar hos båda parter. Men världen är ju inte felfri. Förstår absolut den här aspekten. Just i det här fallet bor vi inte på samma ställe, det är flera mil mellan våra små orter, förmodligen kommer vi aldrig ses igen. Det bidrog till att jag inte tyckte det här kändes problematiskt alls.

Men tror faktiskt man kan välja att ge presentkort också! Och kanske har du rätt i att det hade varit smartare. Vet dock inte om man får välja det när man ansöker om hjälp, typ "jag vill bara ha presentkort". Det hade ju kunnat vara ett sätt att hålla det helt anonymt.

Anonym sa...

Jag gillar ditt svar som jag finner
intressant och givande.

Önskar dig lycka till på bokmässan med
signeringar mm.

Lisa sa...

Tack för diskussionen!