måndag, augusti 29

Kontorets vara eller icke vara

Jag har blivit erbjuden ett plats på ett frilanskontor här i Gnesta. I en jättefin lokal, två kilometer från mitt hus, med trevliga människor. Och jag kan inte bestämma mig för om jag ska ta platsen eller inte. Vill jag jobba från ett kontor, eller vill jag jobba hemifrån? HUR FAN SKA JAG VETA?

(Ja, jag är medveten om att det är en lyx att kunna välja. Och att det finns större problem i världen än mina arbetsförhållanden.)

Å ena sidan har vi detta: Jag är en människa som älskar mitt hem hett och innerligt och har ett stort behov av att vara (hemma) själv. Det passar mig alltså väldigt bra att jobba hemifrån. Dels för att det verkar vara det enda sättet för en människa med familj att regelbundet få befinna sig i sitt hem helt själv, och dels för att jag faktiskt jobbar (åtminstone skriver bok) som bäst från soffan. Och att man får ha mjuka kläder på sig! (Läs: pyjamas.) Mm... mjuka kläder. Varje gång jag kommer hem helt slut som artist från en föreläsningsdag på någon skola i någon del av landet känns det som att vira in sig i ett duntäcke att bara tänka tanken: Imorgon får jag jobba hemma. Själv.

Å andra sidan har vi detta: Jag är också en människa som (åtminstone just nu) har en tendens att bli nedstämd och känna mig isolerad, och det här är typ den enda grejen som jag har kommit på som (ibland) hjälper mot känslan av att leva instängd i en bubbla: Att duscha, klä på mig kläder, gå ut, och interagera med folk jag gillar. (Alternativt: Skita i att duscha, klä på mig ridkläder, gå ut, och interagera med hästar jag gillar.)

Och tiotusenkronorsfrågan då: Blir jag en gladare människa av att (stora delar av tiden) jobba hemma (med mjuka kläder), och få chansen att vara själv stora delar av dagen? Eller blir jag en gladare människa av att skaffa ett kontor, och dagligen tvingas duscha, klä på mig, och interagera med folk jag (förhoppningsvis) gillar?

Ingen vet.

Ska sluta tänka på det här snart och bara fatta ett beslut, förslagsvis det enda rimliga: "Jamen, prova? Det är ju bara tre månaders uppsägningstid, vad fan, sluta älta!!!", SKA BAAARA VÄNDA OCH VRIDA PÅ DET NÅGRA GÅNGER TILL och kanske skriva ett skitlångt blogginlägg om det först, hej hej.

12 kommentarer:

Mikaela sa...

Alltså, för mig verkar det rätt obvious. Ta kontorsplatsen! Man ska inte underskatta det där med att kunna småsnacka lite med en kollega när motivationen tryter. Men, du kan ju också bestämma att du jobbar hemifrån en eller två dagar i veckan? Du behöver väl inte vara på kontoret hela tiden? Då borde du få det bästa från dina två alternativ. Isolerad och nedstämd är inte bra. Och så kan jag rekommendera tights alternativt strumpbyxor med armhålehög midja och löst hängande klänning. Ser uppklätt ut, känns som pyjamas och magen får fritt spelrum utan nedrullande strumpbyxkant.

Mirijam sa...

Ta kontorsplatsen, men de dagar du känner för pyjamas i soffan kör du på pyjamas i soffan. Eller kommer du bli bannad från hemmet om du skriver kontrakt på lokalen?

Jag kan inte jobba ens hemifrån om jag inte klätt mig i normala kläder (läs: kläder som man slipper få panik över att ha om det ringer på dörren utan att man väntar någon) och kan bli väldigt seg om jag inte får prata med folk mellan varven. Kanske dela upp veckan – eller dagarna? Sega fram till lunch, ät lunch hemma, gå och jobba halvdag som en riktigt vuxen människa.

Jennie sa...

Jag ska gå från heltidsjobb i surrigt öppet kontorslandskap (hej trött hjärna) till att plugga hemifrån i höst. Jag känner YAY! Fyfan vad skönt att få va själv hemma, exakt det där du också beskriver! Men samtidigt vet jag att jag under min förra pluggperiod pladdrade sönder min sambos öron diiiiirekt han kom hem från jobbet. Jag hade uppdämt socialbehov. Så ah, halvdagar bland folk kanske är en bra kompromiss för dig? :)

Lisa sa...

Jag säger som andra, det är ju inte antingen eller? Jag är precis som du. Älskar jobba hemma! Men när jag gjort det många dagar i streck förlorar livet plötsligt sin mening. Det är obegripligt och jag känner absolut inte att det är knutet till att jag suttit hemma och ugglat. Men det är det. Så nu vet jag att det då och då gäller att samla ihop sina pinaler och gå hemifrån. För att det ska vara lika gött att jobba hemifrån sedan igen.

Malin sa...

Ja, ta kontoret! Jag har skrivit hemma i många år, men för ett år sedan började jag hyra ett arbetsrum inne i stan. Och du milde tid så mycket effektivare jag är. Jag älskar också att vara hemma, men får verkligen svinmycket mer gjort när jag sitter i ett arbetsrum (även om oproportionerligt mycket tid går åt till att sitta på Facebook och sånt). Dessutom är det otroligt skönt med kaffepaussällskap.

camilla sa...

+1 på: ta kontoret och jobba där ibland och hemma ibland. Gud, lyxen i att ha det bästa av båda världarna!

Nica sa...

Prova! Du får arbetskamrater (lyx) någon att äta lunch med (dubbellyx) och arbetstider som blir mer exakta. Funkar det inte - så - skit i det efter ett tag. Hoppa, för fanken! :)

Karin Johansson sa...

Märker att jag är i minoritet här. :-) Jag jobbar hemma, och bokar luncher eller möten borta. Det är fullt tillräcklig social påfyllning för mig.

Koko sa...

Jag skulle också välja att ta kontorsplatsen om det ryms i budgeten och sedan potentiellt jobba hemifrån en eller två dagar i veckan. Men jag blir lappsjuk om jag inte ser folk regelbundet och tenderar att plottra bort en stor del av min hemmatid med att passa på att sätta på en tvätt "när jag nu ändå är hemma och den sköter ju sig själv", så det vore det enda vettiga för mig.

Du är ju inte livegen, det går att säga upp platsen om det inte funkar. Och å andra sidan, om det känns fel nu så kan du be att de hör av sig nästa gång de har en öppning.

Molly sa...

Kontorsplats. Och sen jobbar du hemifrån när det känns rätt utan att tänka på outnyttjad plats som kostar pengar. Båda platser behövs för att vara kreativ och dra in kosingen.

Kim sa...

Kombinera? Någon dag på kontoret och någon dag hemma = det bästa av två världar?

Annars säger jag prova kontoret. Fungerar det inte eller att du inte trivs finns alltid hemmet kvar. �� Och då slipper du undra om hur det hade blivit om....

Sara sa...

Vill bara inflika att rätt arbetskamrater (mina t.ex) tillåter mjukuskläder, underställ mm på kontoret också ;-)