lördag, juli 30

Italien, baby




Kära dagbok, vi har varit i Italien. I ett hus i Ligurien, en dryg timme med bil norr om Pisa, vid havet. Det var den där resan som skulle bli det ultimata testet för vår kompisrelation till en av våra närmsta kompisfamiljer - den där vi reste ihop för första gången och umgicks alla sju konstant i sju dygn. Det gick bra. Det har inte skurit sig. Jag kommer vilja resa någonstans med dem igen. Jag är väldigt lättad över detta, emedan jag verkligen, verkligen gillar dem.

Vad jag också verkligen, verkligen gillar: Italien. Det är fint. Hav och berg och träd och blommor och dalar och klippor och allt. Nästa gång vi åker dit struntar vi nog i att hyra bil och tar oss fram med tåg istället, för att 1. Det innebär mindre ångest för en sån som mig, och 2. Det verkar funka skitbra att åka tåg i Italien. Men i övrigt behöver jag inte ändra på upplägget. Vi hyrde ett hus som hade havsutsikt och uteplats, och på dagarna badade vi och kanske kollade på något fint, och på kvällarna badade vi bara ibland, och resten av tiden satt vi på uteplatsen och kollade på horisonten. Vi tog det lugnt. Man fick glass varenda dag. Jag köpte ett strandtyg som var ÄKTA FRÅN INDIEN och kom på hur mycket jag hatar att pruta. Jag hatar det 100%. Det bodde en råtta i trädet bredvid huset. Jag hatade den också 100%. Jag smörjde in mig med solskyddsfaktor 50. Jag hade med mig springskor och använde dem och jag såg det lutande tornet i Pisa. Jag var inte arg nästan någonting, för jag ansträngde mig som fan, och helt magiskt nog funkade det, och jag åt pasta och pizza och ost. Jag läste "Maken" av Gun-Britt Sundström för mig själv och "Mio min mio" för barnen. Stenarna på stranden var så varma att vi övervägde att köpa flipflops för att inte få brännskador under fötterna. Vi gjorde det inte, vi sprang istället, det gick sådär, man såg skitfånig ut.

På hela veckan tänkte jag inte på jobb.

Det var bra.

Det mesta var verkligen bra.

Förutom kanske hasselnötsglassen, som var beyond bra och vidare ut i världsalltet, bäst.

Jag kan rekommendera Italien.

Och det är ändå förtvivlat skönt att vara hemma.

4 kommentarer:

Anonym sa...

Låter helt underbart!
Det där med att inte vara arg, hur ansträngde du dig?
/Elin

Lisa sa...

Äh, vet inte egentligen, Elin. Åt på regelbundna tider. Gick ut och sprang. Kastade mig i vattnet. Tog djupa andetag. Tänkte: "Släpp det, släpp det, släpp det, det är inte rimligt att bli irriterad och snäsa, du är bara varm, SKÄRP DIG" hundra gånger om dagen, tyst för mig själv. Och nu låter det ju som om samtliga andra i mitt sällskap var jobbiga eller betedde sig dåligt, och så var det verkligen inte. Det är bara jag som ofta tycker det är ansträngande att umgås med folk i grupp, och reagerar med att bli snäsig/tyst/sammanbiten/förbannad emellanåt.

Fridah sa...

Nämen, jag har också läst "Maken" på semester förra veckan! Vill höra ALLT om vad du tyckte om den!

Kajsa Hallberg Adu sa...

Så inspirerande att kontrollera sin sommarssnäsighet! Tack för utvikningen här i kommentarsfältet också. Guld.