tisdag, juni 7

Storkålen, lillkålen och en garderobsmakeover

Alltså, typ så här, fast inte ditritad helt fult av mig själv med dålig penna, utan av något proffs? Struntar i om det började som ett skämt. Snart gör jag det på riktigt. Det är det här, och sen den totala makeovern av min garderob så att den mer ser ut som Sarah Sheppards (svart) än som min (frukt och grönt). Och jag hör er, jag hör er, ni ba: Åh, nej, inte svart, var inte så tråkig, FÄRG FÖR FAN! Men jag har ett så färgglatt inre liv, förstår ni. Och jag sysslar med barnböcker. Det får väl finnas en gräns.

(Skoja.)

(Det får det inte.)

(Men hon har verkligen helt sjukt snygga kläder.)

Idag har jag hur som helst dopat mina odlingar genom att plantera in några groteska grönkålsplantor som drivits upp i mammas och pappas växthus. De var en halvmeter höga. De små ynkliga stackarna vi kämpat på med här hemma var i jämförelse... som knappnålar. Eller, om man så vill: Hade de båda ytterligheterna spelat huvudrollerna i en familjefilm från 1989 så hade den hetat typ "Älskling, jag krympte kålen" och så hade storkålen fått leta efter lillkålen med förstoringsglas. If you know what I mean.

Godnatt då?

4 kommentarer:

Stina sa...

Åh, den perfekta tatueringen. Kommer bli så fint. Bara kör säger jag.. Fast behåll din färgglada garderob.

Anonym sa...

Alltså jag känner mig så jätte, jättetrist nu men är ändå inte blommor typ finast i trädgården? Jag tycker ren hud är typ det finaste som finns och om din stil inte varit helt konsekvent under åren (jag hade tex själv ett ögonblick för ganska många år sedan där jag försökte vara lika fräck som Brittney, not so much now...) så kanske du ändå ska fundera liiiite till på tatuering?

Fast jag vill förstås inte vara en tråkmåns och om du tror att du blir gladare av en tatuering ska du förstås göra det. Och om du gör en tatuering ska du förstås välja något som är du, tex en pelargonia. Bara för att en helt okänd bloggläsare inte är helt förtjust i tatueringar i allmänhet ska du förstås inte låta det hindra dig.

Jag ber om ursäkt för jag är gammal och mossig och inte förstår dagens ungdomar. Det är helt klart att det faktum att jag fyllde 40 förra året börjar ta ut sin rätt. Snart börjar jag säker gnälla på att ungdomar spelar för hög musik också, eller vänta, det gör jag ju redan, men alltså när folk på allmänna kommunikationsmedel har lurar som läcker någon form av jobbigt brus är det ju så sjuuukt störigt!

Lisa sa...

Haha, anonym, det är lugnt, alla måste inte tycka samma. Förutom om läckande hörlurar, för det kan det väl ändå inte finnas NÅGON som inte stör ihjäl sig på?

Den där om Jenny sa...

Jag läste precis Ester Erikssons Det finns ingenstans att fly (boktips!!!) och blev helt tagen av hennes tatueringar, som också fanns med i boken. Har försökt bildgoogla men... läs boken!