tisdag, maj 3

Vintern rasat

En gång i tiden brukade jag ibland lägga in bilder i den här bloggen, och kalla inläggen för till exempel "3 x söndag" eller "Glimtar av en helg" men si det verkar jag inte direkt syssla med längre. Det känns å ena sidan bra, för det blir rätt tjatigt när samma bilder ändå syns på instagram. Men det känns å andra sidan också trist, för jag gillar verkligen bild.

Men men.

Hur som helst så kanske ni snappat upp att det varit valborg oavsett om jag tagit några bilder på eld eller ej.

Inför denna högtid släpade jag mig och barnen hem till mamma och pappa medelst viljekraft, och det var bra gjort av mig, för jag gillar att vara där. Det brukar bli majbrasa på åkern nedanför hönshuset, och nästan hela byn kommer dit. (Hela byn = 30 personer, kanske.) Ja, och sen står man där och glor på lågorna, och barnen klättrar omkring på stenmurar och slåss med pinnar, och vi grillar korv och dricker öl, och sen luktar alla eld i hundra år. Efter en stund brukar den pensionerade storbonden vända sig om och fråga "och du trivs där i Stockholm?" och jag brukar svarar "ja, det gör jag!", fast jag inte ens bor i Stockholm längre, för jag har tröttnat på att förklara det och då säger han "och du håller på med det där, och skriver på dina böcker?" och jag svarar "ja, precis" och han nickar "jaha, ja, ja, det ligger ju lite jobb bakom det också?" och det gör det ju, så jag nickar igen, och det brukar vara ganska härligt ändå. Har barnen tur får de klättra omkring i hans traktor. I år fick jag sprida ut halmen som skulle tändas på, så att brasan fick fart. Det kändes som ett förtroendeuppdrag.

Nu är jag piggare än innan helgen.

Det är bra.

Hej på er.

2 kommentarer:

Johanna sa...

Hahaha, den konversationen. Så fin ändå! Så förminskande med "det ligger ju lite jobb bakom det med" och så ändå INTE för man fattar att det verkligen var en reflektion som var menad som ett positivt erkännande. Gubbar alltså.

Lisa sa...

Vad fint det ändå är. Att komma hem.