torsdag, april 7

Fem och sju

Hemma igen! Fasen vad vi haft det bra. Har hundra gånger under resan konstaterat att det är väldigt kul att göra grejer ihop med barnen nu när de är så stora. Innan har det liksom mer känts som... "skönt, tur, det gick ju, ingen skrek (så jättehögt)".

Jag tänker ibland på när vi var i New York med en 3-åring och en 1-åring, till exempel. Det var verkligen skitroligt. Men det var också verkligen skitjobbigt? Det fanns så många grejer varje dag då som var (potentiellt) asjobbiga i mitt huvud. Mattider som kunde försenas. Sovstunder som kunde bli uppfuckade. Grejer (nappar!) som kunde tappas bort. Tunnelbanor som kunde vara för packade med folk. Sol som kunde vara för varm. Solhattar som kunde glömmas hemma. Etc, etc, etc.

Lelle huvud. Det snurrade ta mig fasen nästan ur led för att få allt att flyta på så smärtfritt som möjligt. Och inte vet jag om det egentligen beror på att barnen är större nu, eller om det beror på att jag har taggat ner, men det är i alla fall väldigt mycket härligare att röra sig utanför hemmet med kids i släptåg nu för tiden.

Vi var till exempel på restaurang i tisdags? Jag tycker det var en upplevelse. Jag vet att andra människor springer på restaurang titt som tätt med sina ungar, men vi gör inte det, så det kändes som en happening. Svante och jag hade läppstift. Båda barnen satt (stundvis) rätt still och kände sig högtidliga. Rufus smakade på allt vi gav honom. "Den här och den här såsen var lite för stark för min smak, men jag tyckte verkligen om den här. Den vill jag ha mer av. Och brödet var jättegott!"

DAFAQ?!?

Jag har fortfarande inte stängt munnen av chocken.

Radar fortfarande upp potentiellt skitjobbiga grejer i huvudet varje dag (Någon kommer börja kräkas! Han kommer bli åksjuk om vi åker bil dit! Tänk om de börjar frysa när de har shorts?) och försöker förebygga dem, men det är ändå på en heeeeelt annan nivå nu.

Kanske är det för att man kan prata med dem?

Gud, vad jag älskar att man kan prata med dem.

Man kan till exempel säga: "Fasen! Nu glömde vi drickan ändå ju." Och de kan svara: "Du svärde!!! Och vi vill ändå hellre ha glass än dricka, så det gör inget. Där finns en kiosk!"

I love it.

4 kommentarer:

Linda sa...

Min dotter fyller två i juli och i juni ska vi åka till Svverige från San Diego i två veckor. Fasar för själva resan! Tips?

Susanne sa...

Instämmer! Våra är 7 och 8,5 nu och det är fantastiskt :)

stina sa...

Men hoppet! Våra är 1,5 och 3 och vi vill knappt gå hemifrån med dem. Min familj håller på och försöker få med oss på nån gemensam semester och jag kommer ju stressa ihjäl mig. (NÅN KOMMER BÖRJA KRÄKAS! Fast visst ja, det tror jag typ varje natt.) Mvh Avslappnad

Lisa Engelke sa...

Fantastiskt och hoppingivande. Har en på 14 och en på 5, en sådan ljuvlig blandning av blockerad frontal-lobs logik och alphahona-beteende. Har passerat det där stadiet när man kan rycka ut de grå håren med pincett, skulle inte bli mycket till svall kvar.