måndag, februari 15

Att komma hem

Liten lista över grejer jag längtade hem till när jag var borta: 1. Mitt gäng av personer jag bor med (pga självklart), 2. Min säng (pga fick ont i ryggen av den i Lissabon), 3. Min kaffebryggare (pga kick ass kaffebryggare) 4. Min diskmaskin/min diskborste (pga dåliga diskförhållande i lånekök), 5. Semlor (pga jeez vad många semlor man såg i sociala medier under veckan som gick) 6. Mitt hus (pga mitt hus).

Firade hemkomsten med att såpaskura golvet i vardagsrummet och lyssna på konstant pladder straight outta barnamun. De säger inte att de saknat mig, direkt, de små liven, men de lutar sina små huvuden mot mig så fort de får chansen, och kommer uppkrypande i mitt knä mitt i till exempel en potatismosmåltid för att lägga sina små kinder mot mina, och jädrar i min lilla låda, vad de pratar. 

"Mamma? Mamma? Mamma? Vet du, faktiskt? Det är melodifestival nu. David, mamma, vet du, David Lindgren var med i det här avsnittet. Och mamma? Vet du? Faktiskt? Jag glömde mitt godis i bilen. Och en gång, mamma? Så har Inga-Lill varit i Thailand, mamma, i TVÅ veckor, och vet du, faktiskt? Hon var brun som en pepparkaka. Mamma? Mamma? Mamma? Jag vill ha en banan. Kan du följa med mig till simskolan?"

Jag är mycket, mycket svag för mina familjemedlemmar. Min subjektiva spaning är att de är urgulliga.

2 kommentarer:

Emelie sa...

Jag måste nog åka bort ett tag så att jag också kan uppskatta det där oavbrutna pladdrandet från den underbara avkomman. Och vad är grejen med att börja varje mening med "Faktiskt,..." som snart-fyraåringen lagt sig till med!?

Fatima sa...

Blev alldeles gråtig av detta inlägg. Något oklart varför men tycker att du fångade så fint denna kärleksbomb till barnen. Och ett sug i maggropen över hur tyst det kommer bli den dagen då pratet, som tycks oändligt nu, kommer ta slut.