lördag, december 12

Och det var den lördagen

Ho, ho, vad tydligt det är att det är föräldrarnas balans och humör som till stor del lägger grunden för vilken stämning som ska råda i hemmet, ändå. Prick samma situation (till exempel att ett barn inte vill ta på sig strumpor när man ska gå ut) kan få två helt olika utgångar. En dag ba *hittar på en festlig strumplek och får barnet att fnissande ta på sig strumporna *. En annan dag ba *vrålar* "TA PÅ DIG STRUMPORNA INNAN JAG BLIR GALEN ANNARS FÅR DU INGET LÖRDAGSGODIS JAG MENAR ALLVAR KAN DU LYSSNAAAAAAA NÄHÄ DÅ BLIR DET INGET GODIS DÅ!!!!"

Idag har varit en annan dag.

Gustav har varit borta, jag har varit förkyld, och stämningen... ja.

I'm proud to say att jag åtminstone känner mig själv och mina barn så bra vid det här laget att jag då och då fattar när det är läge att bara ta den enkla utvägen och... sitta av tiden tills det vänder. Idag har det inneburit att jag lagt mig platt i ungefär 10 möjliga konflikter innan de ens uppstått. (Okej, skit i strumporna. Okej, korv. Okej, ät i soffan. Okej, se färdigt avsnittet. Okej, chokladbollar. Okej, slabba ner hela köket med diskvatten. Okej, film. Okej, bok. Okej, ett kapitel till. Okej, sov i min säng.) Och lämnat återbud till en fest som jag egentligen skulle ha tagit med mig båda barnen och gått på.

Jag orkade inte.

Och så får det väl vara då.

Gick raka vägen ner från läggning, ställde mig vid kylen, tryckte i mig tre chokladbollar, vände, borstade tänderna, gick och la mig, 20.32.

Kanske är jag piggare imorgon.

4 kommentarer:

Ida här och nu sa...

Kan säga att som ensamstående mamma händer de rätt ofta att jag lägger mig. Speciellt när jag är sjuk. Då blir liksom allting okej. Bara mamma får vila. Kram

Anna sa...

Ja.....jag bestämde igår att maken och jag, för att lugna ned det uppskruvade tonläget, skulle begränsa konflikterna till viktiga saker. Hm...det blev kläder efter väder, mat, sömn och att inte slåss. Jag gjorde två underkategorier också för det flyger saker här bland annat. 1) att inte hacka sönder saker och 2) inte kasta hårda saker mot människor eller ömtåliga saker (fönster, billack t.ex).
Och ja, en pojke fick chips i sängen...det är ju nästan en grönsak för övrigt.
Anna

Monnah sa...

19-åringen bor fortfarande hemma (jobbar hemifrån). Han är så trevlig och hjälpsam att ha i hushållet, men häromdagen var han, hm, inte särdeles kul att ha i närheten. Nästa dag vaknade han totalt genominfluensig. Jag och maken kollade på varandra och undrade stillsamt hur det kommer sig att vi fortfarande, efter mer än nitton år med denna varelse, inte upptäcker när sjukdomen tagit över förnuftet. Att skicka sjuka i säng, vare sig de är barn eller vuxna, tror jag är bästa lösningen i alla lägen.

Josefine sa...

Jag tycker att just de där situationerna är värst när det är vinter. För här uppstår de då fan alltid när man redan står i hallen i full vintermundering, nån bajsar i blöjan, nån skriker om nån grej som de vill göra och nån bara "jag är huuuuuuungrig" fast man nyss åt.