lördag, augusti 29

Saker man i alla fall kan göra

Jag finner det mycket, mycket svårt att tänka på något annat än drunknade barn och människor som kvävts till döds i lastbilar.

Men det här är i alla fall fint: Två privatpersoner här i Gnesta stod och småpratade med några kompisar igår, om de nästan två hundra nyanlända flyktingarna som anlänt helt utan ägodelar till Stjärnhov en bit härifrån. "Vi kan köra dit med lite grejer imorgon, vi har ändå inget planerat", sa de. "Har ni något ni vill skänka med kan ni väl komma hit och lämna det?" Sedan skrev de samma sak på Facebook, för att nå några vänner till. Och klick, klick, klick så var inlägget delat in absurdum, och idag har de här två personernas trädgård blivit helt fylld av saker som folk skänkt bort. Kläder, skor, spjälsängar, tandborstar, bindor, leksaker, filtar, schampo, jackor, pussel, telefoner. Jag har sett folk gå förbi med kassar hela dagen. Sist jag hörde något för någon timme sedan hade de kört tredje vändan med stort släp till flyktingförläggningen.

Det är så lätt att bara fastna framför nyhetssändningarna och stirra rakt framför sig för att allt känns så jädra hopplöst, tycker jag. Men det finns också fortfarande folk som vill hjälpa till. Det känns pyttelite bättre när det blir så tydligt ändå.

(I många kommuner ordnas insamlingar via kyrkor, eller till exempel lokala Röda Korset. Eller via privatpersoner! Jag tycker Facebook har varit en väldigt bra plats att få uppdaterad information på i det här fallet. Men annars verkar det bra att kolla med kommunen, eller församlingar kring där man bor. Det är också extremt lätt att klicka här, och skänka en hundralapp eller två till unhcr. Det tar en minut.)

5 kommentarer:

lisakristin sa...

Bra inlägg! Nu fick jag tummen ur och shoppade lite myggnät.

Jessica sa...

Visst är det härligt när folk bara spontanhjälper utan att det är uppstyrt, krångligt och svårt.

Jossan - Heart Skipped A Beat sa...

Åh, tack för att du skrev det här inlägget. Det ger mig lite hopp om mänskligheten iallafall. Hör och läser så mycket på nätet som gör mig mörkrädd så att få veta att det faktiskt fortfarande finns medmänniskor som bryr sig och engagerar sig i de som har det svårt känns som en lättnad.

Hanna sa...

Är möjligen överdriver känslosam just nu, men började verkligen gråta. Har varit som förlamad av alla nyhetsrapporteringar senaste tiden. Velat skrika ORKAR INTE MER ELÄNDE KAN INTE ALLA BARA VARA SNÄLLA MOT VARANDRA. Men fick lite hopp nu. Och lite energi att faktiskt göra något konkret. Tack.

Det som hänt sa...

Ja, stort tack för detta blogginlägg!

Såg Özz Nüjens facebookinlägg med de ilandspolade barnen och har mått fysiskt illa since.
Har skänkt pengar till UNHCR men det känns så ... icke-konkret.
Ditt blogginlägg gav mig liiite hopp om världen tillbaka.

Ett barn är ett barn är ett barn. Barn ska leka och springa och lära sig saker och inte vilja gå och lägga sig om kvällarna. Inte flyta omkring döda i Medelhavet. Kan vi inte bara bestämma det?