torsdag, augusti 13

Ett fritidsbarn

Mitt stora barn är så stort, så stort, vi skolar in honom på fritids nu, och nästa vecka börjar han förskoleklass. I ett klassrum. På inskolningssamtalet sa han till sin lärare att han förmodligen kommer bli väldigt bra på matte, för han kan räkna till nio hundra. ELLER TUSEN TILL OCH MED. Sen skrev han "Bertil" på en lapp helt apropå inget och berättade för henne att så heter hans farfar. "Och när man gör pannkakor har man ägg, mjöl och mjölk."

Alla bara: Ja?

Men jag älskar hur hans hjärna hoppar. Det sabla lilla skrythuvudet.

"Nej, man kan väl inte direkt säga att jag är allergisk mot något, men jag är vegetarian."

Nyss var han bebis? Ja, jädrar i mig.

4 kommentarer:

Cecilia sa...

Å, så himla rolig tid ju. Min bonus började f-klassen förra hösten, och sen dess är det ett konstant bubblande om livet och världen. Mycket underhållande och hjärteknipande.

Maria sa...

Hittade till din blogg som gravid med min första dotter (googlade gravid + blogg vill jag minnas) och det betyder att även jag har en fritidstjej. Galet vad fort det går och jag känner igen pladdret och hur hon vill inviga hela sin omvärld till hennes lilla värld. Vilken ynnest att vara del av hur den världen nu kommer växa! Tack för grym blogg, har tröttnat på de flesta, men här hänger jag fortfarande, sex år senare... 😘

Pernilla sa...

tänk om man fick behålla det självförtroendet när man blev vuxen, vad sjukt bra man skulle vara på anställningsintervjuer!

Frida sa...

Åh, för några år sedan skrev du om att vara vegetarian och barn. Skulle gärna ha ett nytt sånt inlägg!
Vårt barn hann bli tre år och gå ett helt år på förskolan innan han fattade att han äter annan mat än de andra barnen. Inte ett enda (!) av dom andra barnen äter specialkost, inte ens en lite laktosintolerant unge finns det på hans avdelning. Så han är själv med att äta den annorlunda och tyvärr rätt torra o tråkiga vegetariska maten. En dag bröt han plötsligt ihop, för att han ville ha det dom andra åt. Pedagogerna ville veta vad dom skulle säga om det händer igen. Vi gick hem och förklarade för vår treåring att endel äter kött och endel gör det inte och att vi är sådana som inte äter det, vegetarianer. Han bara; "jag vill äta kött". Då fick vi dra fram kortet; vet du vad kött är? Och berätta att det är djur. Fiskarna i havet och kossorna i hagen. Då var han påväg bana att inte vilja äta djuren. Men det är ändå svårt att veta om han verkligen fattar, när fattade dina barn vad vegetarian egentligen är, på riktigt liksom?