söndag, juli 5

Vad jag tänker när jag tänker på semester, del 2

Vi har semester ihop nu, alla i familjen. Det är så här, två dagar in på spektaklet: OVÄNTAT HÄRLIGT OCH HARMONISKT?!? (Jag har, i vanlig ordning, varit nervös. Jag tycker inte semester nödvändigtvis behöver betyda den mest harmoniska familjetiden på året. Snarare tvärtom.) Den här veckan gör vi ingenting. Eller alltså, jo, vi gör grejer, men vi har ingen plan. Vi har inte bokat några biljetter, inte hyrt något hus, inte åkt någonstans, eller bokat in något umgänge med någon. Vi är hemma. Vi sover rätt mycket. Idag har jag läst lite i en bok, rensat en halv grusgång och två rabatter, sprungit varv på varv runt fotbollsplanen med Svante som håller på att lära sig cykla, sovit middag på en filt i skuggan och sett på när Gustav bryggt öl i trädgården. Under tiden har barnen lallat omkring och ömsom sprungit i vattenspridaren, ömsom badat i plastpoolen, ömsom haft något slags gymnastikdisco i vardagsrummet, ömsom cyklat och ömsom spelat minecraft. Vid ett tillfälle lekte vi kurragömma. Men mest sköter de sig liksom själva? Och är ganska sams? Mind: blown.

Gustav säger att han kan sköta all nödvändig matlagning under våra gemensamma semesterveckor om jag vill.

Det är den finaste kärleksgåva jag någonsin fått, tror jag.

Sommaren 2015, du kanske kan bli något ändå?

Och också: Barnen är så stora. Vad mycket lättare allt blir.

Inga kommentarer: