onsdag, juli 8

Årets sambo bölar ut

Okej, glöm allt jag sa om harmoni i familjen, Gustav har tandvärk. Ingen här är harmonisk alls. Igår var det på en nästan hanterbar nivå (han kunde till exempel släpa sig upp och faktiskt vara uppe). Idag har han varit instängd i sovrummet hela dagen, och kommer bara ut för att skriksuckandes jaga reda på nya droger (alvedon/ipren) med några timmars mellanrum. Vi räknar timmarna, nä, minuterna till hans akuta tandläkartid imorgon.

"Pappa är faktiskt en riktig superstackare", säger det ena barnet.
"Om pappa svimmaj i tanden kanske vi inte haj någon pappa mej föjjän på löjdag", säger det andra barnet.

Själv hanterar jag tandvärken precis som jag brukar göra med alla åkommor Gustav drar på sig - genom att bli helt okontrollerat arg, och efter ett tag också tycka synd om... wait for it... mig.

ALLTSÅ, VAD ÄR DET OM?!? Så fruktansvärt osympatiskt.

Det har till exempel hänt någon gång när han varit kräksjuk för fjärde gången samma vinter och legat isolerad i tre dygn att jag tänkt tankar i stil med "Varför är jag aldrig sjuk? Varför får jag aldrig ligga isolerad? Jag vill också ligga i tre dygn och spy och se på teveserier och sova och ropa efter iskall saft och säga 'det är nog ingen bra idé att jag hjälper till med matlagningen' när det är dags för middag, fan vad orättvist!"

Riktigt dit har jag inte kommit nu, jag är inte avundsjuk alls. Men jag är fortfarande vansinnig. Inte nödvändigtvis på Gustav (alltså, det är på riktigt väldigt synd om honom) utan på sakernas tillstånd, men vem märker skillnaden? Ingen. Särskilt inte Gustav själv, är jag rädd.

Har visserligen sammanbitet servat med alvedon/ipren och ringt runt till tandläkare och tagit med mig barnen till simhallen för att hålla oss ur vägen, men jag har också: snäst, höjt rösten, klampat i trappan, dramaqueenat, suckat och diskat superhögt i vredesmod. Priset för årets bästa sambo? Ja, nä, kämpa på ni andra, jag lämnar walk over. Har inte en chans i helvetet. Så kränkt över att min semester har förvandlats till skriksuckarnas högborg.

Beter mig ungefär som om jag vore tre.

Men imorgon!

Om fjorton timmar!

KÄMPA FAMILJEN, etc.

15 kommentarer:

Johanna sa...

Å kämpa! Snart vänder det.

Peppe sa...

Jag är precis likadan när Magnus är sjuk.

Linn sa...

Jag tycker att det är SÅ SKÖNT att höra att det inte bara är jag som martyrar hemma. Sa jag att jag tycker att det är skönt? Det är superskönt.

MissParker sa...

Haha, hög igenkänning på det! För hög...
Stackars dig! (och Gustav dårå)

Kajsa Hermansson sa...

HAHAHA jag dööör!! Du skriver ju om MIG! Exakt så! Åh, förlåt, det är en jättejobbig situation (för BÅDE dig och Gustav), och jag hoppas innerligt att det vänder efter akuttiden hos tandläkaren imorgon! Men jag skrattade verkligen högt rakt ut när jag läste detta. Måste tvinga min man att läsa omgående

Nina sa...

Min man har världens värsta pollenallergi. Och även om jag vet om det kan jag bli så sjukt sur på att han får "ligga på soffan med huvudvärk och kliande ögon". Mm, charmigt.

SARA sa...

Åh haha, jag är samma lika! (Om det nu är någon tröst.)

Kämpa! Snart är ni på andra sidan tandläkartiden!

Anonym sa...

Undrar faktiskt vad det är för bedrövlig tandläkare som inte kan ta emot akut direkt när patienten har hemsk tandvärk???

Unknown sa...

OMG!!! Jag är också sån när maken är sjuk. Exakt sån. / Josefin

Sandra sa...

Vi är många, tydligen! ��
Sandra

Lish sa...

Ni är lika bortskämda båda två. :)

/Ensamstående trebarnsmamma som gick med böld i kinden i fyra dagar förra veckan innan logistiken tillät tandläkarbesök

Lisa sa...

Åh, fy Lish! Du har rätt. Vi är sjukt bortskämda :)

Lisa sa...

Alla ni andra: I love you.

Hanna sa...

Jag är exakt sån. Min man har problem med ryggen och senast han närmade sig ryggskott skrek jag typ MEN DEN DÄR JÄVLA RYGGEN IGEN!

Linn sa...

Okej, jag igen. Vill bara säga att JAG ÄLSKAR DEN HÄR KOMMENTARSTRÅDEN. Tack för att alla får mig att känna mig mindre som ett freak.