torsdag, maj 21

10 x dagens

Dagens nerver: Utanpå kroppen.
Dagens jobb: Att handla och packa ner matvaror inför kokboksfotografering, provlaga några rätter, provsmaka samma rätter, mejla, korrläsa en dinosauriebok, skriva ut recept och messa fyra tusen gånger fram och tillbaka med Sara om sockerärter, halloumi, smör, ärtskott, persikor, hallon och jordärtskockor.
Dagens grej jag kommer ångra imorgon: Packningen jag gjorde inför bröllopet jag ska på i helgen. Packade enligt principen: "Jag tar med allt, så kan jag välja kläder och skor på lördag morgon." Jo, tjena. Kommer bli härligt att bära omkring på i lokaltrafik under rusningstid tillsammans med två kassar mat imorgon.
Dagens öppna hus: På förskolan, eftersom det var Förskolans Dag. Man fick mellis! Man fick spöa tre kids i sällskapsspel!
Dagens low: Vid middagen, när jag vrålade så högt på mina barn att vi alla tre började gråta efteråt.
Dagens vrål: "NU, SÄGER JAG!!! NI MÅSTE LÄRA ER ATT VISA RESPEKT!!! KOM TILL BORDET!!! SÄTT ER PÅ ERA PLATSER!!! SMAKA PÅ MATEN!!! OCH GNÄLL INTE, FÖR DET ÄR INTE SYND OM ER, JAG VÄGRAR LYSSNA, BARA KOM. HIT. NU!!!
Dagens stoltaste ögonblick: Ja, inte fan var det strax efter jag vrålat det där i alla fall. Hatar vrål.
Dagens oh well: Alla blev sams. Alla sa förlåt. Alla fick glass.
Dagens rörliga bild: Hokus Pokus Alfons Åberg på storbild och snart två avsnitt American Crime i sängen.
Dagens leverans: Två pallar med pelletssäckar att bära ner i källaren, untz, untz, pax försten att skjuta upp det till en annan dag, tack och hej.

7 kommentarer:

Emma - hörselresan sa...

Det där barnavrålandet - verkligen en av föräldraskapets absoluta hödpunkter. Vuxen människa vrålar åt litet barn pga galet frustrerad. Lagom stolt efteråt...."nästa gång ska jag inte bli provocerad" tänker en och så står en där en regnig dag och blir tokprovocerad av de där änglarna. Ridå.

Anna W sa...

Hög igenkänning på vrål-känslan och den frustration som leder fram till vrålet...lika mkt igenkänning på stoltheten. Fy bubblan som jag ångrar/skäms över de tillfällena och trots att jag tänker "aldrig igen" så vet jag att det kommer hända igen. En får försöka trösta sig med att en inte är ensam och att en gör sitt bästa! Hang in there!

lisakristin sa...

Inte ensam om vrålen! Häromdagen klämde jag ur mig: Kommer du inte med nu får jag hjärtattack av stress! till mitt barn. Han vet förförhoppningsvis inte vad hjärtattack är.

Cecilia i Hillsjöstrand sa...

Bra att du sade ifrån. Det du sa är ju sant, det är inte särskilt synd om barn som får mat serverad på bordet i ett hem som är deras av en mamma som älskar dem. Jag tror att barn kan behöva att en mamma är arg och bestämd ibland, annars får de aldrig lära sig om konsekvenser (och DET är en lärdom ALLA barn behöver).

Du får jobba lite på volymstyrkan och ilskan bara ;)

Anna Voltaire sa...

Hatar att vråla, vad gör man åt det är väl den stora frågan. Mindre vrål åt folket måste vara målet.

About Alice sa...

Har inte kommit till det absoluta vrålet än men det kommer inom kort. Är trött på min gnäll och tjat-teknik just nu och tror det kan behövas en rejäl urladdning faktiskt...

smurfenlina sa...

Haha, ja vrålet...ibland så kommer det bara. I torsdags satte jag i halsen av att jag vrålat nästan exakt det där du just skrev. Hur svårt kan det vara att stänga av IPaden och sätta sig vid bordet. Jag brukar dessutom förvarna ca 5 min innan att "..nu får ni förbereda er på att maten aaaldelles strax är färdig"...hjälper inte.tyvärr. men gillar tanken på att det skulle vara mer hänsynsfullt...