måndag, april 13

En macka i bilen mellan fotbollsplanen och simhallen

Vi har hittills i våra barns liv legat väldigt lågt när det kommer till fritidsaktiviteter för dem. Inte för att vi hatar fritidsaktiviteter, eller har något principiellt emot dem eller något sådant. Mer för att barnen varit små, och ingen av oss direkt har kommit på tanken. (Och kanske ganska mycket för att vi gillar att vara hemma. Mm... hemma.)

Men nu vill Rufus spela fotboll och gå i simskola.

Och det verkar ju kul!

Var och en för sig.

Lite, lite tråkigare blir det när de infaller på samma dag. Det går (och jag vet detta, för vi testade just) visserligen att åka direkt från middagsbordet till fotbollsplanen (där träningen är på nivå: lek)  och vidare därifrån till simhallen (där träningen är på nivå: plask med föräldrar), men...

MAN LÄNGTAR JU HEM OCKSÅ, VA.

Nå.

Det är några veckor till som det krockar. Vi får se hur vi gör med dem. Själva barnet verkar inte ha några problem med att få energin att räcka till dubbla aktiviteter, måndagar är hans nya favoritdag. Men hans hemmaråtta till morsa?

Jamen, hon kanske mer tänker NÅN MÅTTA, etc, osv, mm.

Och jag vet inte om det bara är latmasken i mig som tänker att man kanske inte måste hålla på med en massa aktiviteter på eftermiddagarna när man är sex år. Att det kanske räcker rätt bra med att gå på förskolan på dagarna, och vara hemma på kvällarna. Det kanske det är? Han vill ju. Och han börjar bli så stor, hemma räcker kanske inte för evigt.

Men det är fasen inte så lätt att veta vad som är lagom, alltid.

12 kommentarer:

Emma - hörselresan sa...

Så himla svårt, det där med aktiviteter. Simningen på söndagarna går fint men gympan på måndagar; not so good. Hittills har vi missat ungefär 7 av 10 gympatillfällen gånger två ungar. En j-a massa bortslösade pengar bara för att vi föräldrar tydligen inte klarar att rådda ihop två aktiviteter per vecka...

/carina sa...

Vi körde en aktivitet per vecka per barn ganska länge, just för att vi tyckte att det räckte med förskolan. Vi vilke också att de skulle kunna träffa kompisar eller bara vara med varandra också.

Anonym sa...

Du skriver med hög igenkänningsfaktor!
Det låter roligt när du skriver om de här vardagliga funderingarna. I höstas gick vår 6-åring på hip hop i en överfull grupp barn, klockan 17-18 efter en hel dag i förskoleklass. Till slut insåg vi att både han och jag längtade efter lugnet hemma. Dansa gör vi nu istället , när andan faller på, men inte alltid 17 på en måndag.
Nu har vi istället börjat på fotboll och funderar på musikal. Simmar gör de med skolan...Helt klart svårt med balansen.

Anette Arling sa...

Om man gillar att vara hemma mycket, så är det ju bara en dag borta - om aktiviteterna ligger på samma dag, tänker jag.
Inte lätt det där. Och så vet man ju inte innan om de tycker det är kul. Massa bortslösade pengar kan det bli. Och tid.
Men så härligt när de små liven hittar något som de gillar. Bra att ha, när tonårslättjan börjar...

hippiemamman sa...

Åh, jag har dodgat flera olika förslag från vår 7,5-åring. Jag vill verkligen inte binda upp kvällar och helger på regelbundna aktiviteter. Tycker att det räcker med kulturskolans dans och kör på fritidstid innan kl 17.
Inser ju att vi nog inte kan undvika det hur länge som helst men det blir max en aktivitet per barn och vecka och helst får de åka dit själva när de blir tillräckligt stora. Helst om många år... helst när de är minst typ 12 år. Ja, du hör ju...
Ridning kan jag ställa upp på, men jag kommer inte på något annat som verkar kul. Vill framför allt inte behöva jobba i cafeet, sälja på loppis, sälja lotter och strumpor och shit. Inte ännu mer avslutningar och insamlingar och nej nej nej. Det räcker helt klart med lillsyrrans föräldrakooperativa förskola.
Jag gillar också att vara hemma. Och ungarna kan ju leka med kompisar. Typ...

@enga sa...

Vi har också undvikit aktiviteter för båda barnen hittills. Äldsta går nu i förskoleklass. Det är väldigt många av hans kompisar som har massor med aktiviteter, men jag känner fortfarande att det inte är någon brådska. Min kille är alltid ganska trött när vi hämtar hem honom från fritids (vid halv fem) och när vi har hunnit fixa mat och ätit, ja, då är han ganska nöjd med att dra på pyjamas och läsa bok/spela platta/kolla barnkanalen/leka med lillasyster och sen faktiskt krypa i säng vid strax efter sju, helst med en egen bok att läsa lite i medan lillasyster nattas. Jag vet ärligt talat inte när han skulle hinna gå på aktivitet utan att det bara känns stressigt? Ganska ofta tar vi med en kompis hem från skolan/fritids, och så leker de fram till kvällsmaten, eller om kompisen stannar och äter med oss. Vi går upp vid strax efter sex på morgonen. Det finns liksom inte tid kvar på vardagarna för aktiviteter... Och samtidigt kan jag ändå sakna lite att han får en gemenskap utanför familjen, kör, scouter, fotboll etc. Men så tänker jag att det hinns nog. Jag vill inte pressa det på honom, och han frågar inte efter det än. Allt har sin tid.

Sofia sa...

tack för att det finns fler som tycker som oss i denna aktivitetsstress...det är ju helt galet vad en del ungar är uppbokade. Vi tycker oxå att det viktigt med tid hemma, vara med familjen, hänga med kompisar, göra läxor, ta det lugnt o kanske tom ha det lite tråkigt...

Jag tänker oxå att det är stor skillnad i aktiviteter de kan ta sig till själva och såna där förälder måste skjutsa, som vi bor finns det många aktiviteter som stora barnet kunnat ta sig till själv- så då får hon välja nån av dem. Hon har provat lite olika saker men inte riktigt fastnat för nåt. Lilla är 4,5 och är nog intresserad av allt möjligt, tänker mig en aktivitet till honom i höst...här där vi bor så vi kan cykla....Och aktiviteter på helger går fetbort - det är ju det som är det värsta det räcker liksom inte med en fotbollsträning tisdag kväll, nej då blir det match o cuper o skit- aldrig i livet! särskilt de där kassa tiderna mitt på dan - när man i vanliga fall äter lunch o hela dan lixom blir blockad.

uppochhoppa sa...

Jag har ingen aning - men OM de ska tycka det är kul sedan med sporten tycker jag det är bra att haka på nu, för det är ju inte roligt att komma som elvaåring och alla andra är proffs i jämförelse. Så himla tråkig grej det där, att man inte kan vara nybörjare senare 8 det kan man ju) men det kan bli ganska brant uppstart då, att testa på lite olika lek och plask och boll tror jag är super, även om hemma är mysigt det med. Kanske kanske behöver ni inte vara med arje gång, kan samköra med andra som lirar boll etc?!

Tantaugusta sa...

Herregud, vi är en parodi när det gäller aktiviteter. Glad att Äldsta inte vill rida längre, där sparar vi in både 5000kr/termin och söndagseftermiddagarna. Lite lugnare nu när skidorna har slutat men fasar redan lite för nästa vinter när vi har två träningar per barn i veckan. Och alla på olika dagar. Det blir sex tillfällen i backen. Plus tävlingar för de två stora nästan varje helg. Sen har vi också friidrott, kör, scouter, flöjt, simning och fotboll.

Ljuva föräldraliv! ;)

About Alice sa...

Min lilla är för liten för sådant än men jag tänker nog EN grej framöver och jag tänker också undvika saker som kommer bli hela helger och många helger. Vill inte hamna i ett skjutsande ekorrhjul där en persons intresse kommer styra en hel familj.

Tycker som många redan skrivit att det är viktigt att barn får vara barn och att det inte blir ett flängande hela tiden..

Tantaugusta sa...

Så tänkte vi också. Förut. 😉. Men sen hittar de något de vill göra och då är det svårt att säga nej. Plus att simning, fotboll och skidor är sådant som nästan alla ägnar sig åt här så det blir mycket en social grej också. Och så länge vi märker att de verkligen tycker allt är kul och att skolan aldrig påverkas så är det ok. Så resonerar vi :)

cruella sa...

Simning är viktigt när de kommer upp i fem-sex-årsåldern så det har inte varit nån uppoffring. Fotbollen är som nån skrev så socialt och bär långt in i tonåren och längre om de fortsätter gilla det. Spontanidrott är inte fel minsann!