tisdag, februari 24

Plus och minus med hus

Blev så i gasen när Erika skrev om sitt velande kring hur hon vill bo i framtiden, lägenhet/hus, lägenhet/hus, lägenhet/hus, och bad sina läsare lista plus och minus med sin boendesituation att jag skrev en halv uppsats i hennes kommentarsfält. Och sedan fortsatte jag ändå att tänka på det. Så nu får ni den utökade versionen av den där uppsatsen här, KUL FÖR ER! Ett drygt år in på vårt liv som husägare ser min (observera ordet "min" här, alla måste inte nödvändigtvis tycka samma) för/emot-lista ut så här:

Det här är vad jag gillar med att bo i hus:
- Jag har fri tillgång till snittblommor från egen trädgård. Ja, det ska stå först. För ja, det är en oerhört fjuttig grej, men jädrar i havet vad jag älskar att plocka buketter med blommor i trädgården och sätta dem på mitt lelle köksbord.
- Jag har fri tillgång till trädgård över huvud taget. Mmm... trädgård. Det passar mig jättebra att ha en trädgård. Till och med när man måste klippa gräset i den eller beskära sina fruktträd eller plocka undan slemmiga sniglar så tycker jag om den. Fan vet om jag inte till och med tycker om att utföra själva trädgårdssysslorna, rent av.
- Jag kan hänga tvätt utomhus.
- Det går att odla grejer i sitt trädgårdsland.
- Att ha två våningar. Det har verkligen sina fördelar med två våningar! Jag kan till exempel ha sovmorgon utan öronproppar nu för tiden, för resten av familjen hörs knappt när de rantar omkring på nedervåningen.
- Att ha en källare. Vi hade en (1!) klädkammare på 4 kvm innan, där allt vi inte ville ha framme skulle få plats. Inget vindsförråd. Inget källarförråd. En klädkammare på 4 kvm. Nu har vi en hel källare. PLUS två (2!) klädkammare. Det är så oerhört mycket bättre.
- Att vi bara kan öppna ytterdörren och gå ut. Och sen gå in. Och sen gå ut. Och sen gå in. I olika omgångar, vid olika tillfällen. Någon kanske vill gå ut och gunga, medan någon annan är kvar inne och spelar tevespel, till exempel. OCH DET GÅR! Det gick aldrig när vi bodde i lägenhet i stan och behövde åka hiss och inte hade någon gård och var tvungna att ta oss iväg till en park eller ett grönområde så fort vi ville vara ute.
- Vi äger det. Det är vårt.
- Jag gillar att vi börjar bli "de som bor i det ljusgröna huset med det där bokskåpet vid staketet."

Det här är vad alla sa att jag skulle hata med att bo i hus, som jag inte har något emot:
- Att det är mycket mer jobb, för det är det ju. Vi bodde i hyreslägenhet innan, det var inget jobb alls. Nu måste vi bära asmånga pelletssäckar ner i källaren med jämna mellanrum, och åka till tippen, och klippa gräset, och skotta snö, och rensa stuprör, och sota pannan och gud vet allt. För att inte tala om allt stort underhåll som väntar så småningom. Men det gör mig verkligen ingenting. Jag gillar det. Eller ja, jag gillar känslan av att göra det. Och ännu mer känslan av att ha gjort det. Jag blir en lyckligare människa av att vara tvungen att skotta snö ibland än vad jag blir av att aldrig behöva göra det. Och jag älskar ju hushelvetet! Jag vill pyssla om det.

Sak som jag kanske borde oroa mig mer för, men som jag uppenbarligen skiter i:
- Att det är mer nervositet inblandat i boendesituationen än det var när vi bodde i hyresrätt. Dels är vi rätt okunniga om mycket när det gäller hus, och står som handfallna fån utan en aning om vad eller hur vi ska göra när det händer något. Dels kan ungefär allt kosta massor med pengar. Det kanske borde störa mig mer än det gör. Men jag tänker inte på't. Jag antar att det är för att jag känner mig rätt trygg i att det löser sig på ett eller annat sätt när problemen väl dyker upp. Eller för att jag är naiv och dum i huvudet. Ingen vet riktigt.

Det här är minusen med att bo i hus som jag skrapat ihop hittills:
- Mer närkontakt med möss.
- Mer närkontakt med råttor.

Sammanlagd känsla just nu: Vill aldrig mer bo i lägenhet.

Men det finns ingenting som säger: Att jag inte kan komma att ändra mig.

För det har jag nämligen gjort: Förr.

13 kommentarer:

erikakanberika sa...

Åh Lisa, Lisa, Lisa. SOM jag tycker om dig!

Nina sa...

Men Lisa... Du nämner ju inte trägolven och att man kan måla om väggarna utan att "behöva be om lov". Eller tänker du att de också kan finnas i lägenheter aka bostadsrätter?

/nina sa...

Kan bara hålla med, även om jag bara bor i ett litet itty-bitty radhus. Gillar gräskontakten och utet. Och mössen slipper jag. Det ÄR skönt att slippa göra "gå ut" till ett projekt, särskilt med små barn men även för mig själv och även nu med stora. Vi har satt vår studsmatta utanför tomten till kvarterets ungars glädje, och även min yngste (13) skuttar glatt på den med polarna. Jag kan sitta i min loungesoffa med en kaffe eller ett glas rosé och höra dom. Gillar.

Ulrika sa...

Jag älskar vårt hus men (som jag skrev om idag på min blogg) får panik när pannan läcker...

Camy sa...

Jag blev så glad när jag hittade din blogg idag Lisa! Jag sitter i en liten lägenhet, två trappor upp utan hiss, och längtar efter eget hus och trädgård. I morse vaknade jag av att nån spelade trummor. Tänker att om det är för mycket ljud i ens egna hus vet man vem man ska klaga hos i alla fall... Eftersom vi har nästan alldeles för många böcker så blir jag så otroligt nyfiken på ditt bokskåp vid grinden - berätta mer!

Markattan sa...

Perfa att hyra hus alltså.
Det gör jag.

Markattan

Lisa sa...

Hej Camy, välkommen hit! Här kan du läsa mer om bokskåpet: http://onekligen.blogspot.se/2014/12/ropen-skalla-bocker-at-alla.html

Gör ett du också! Jättekul!

Koko sa...

Fina fördelar. Jag förstår charmen, men jag vill ändå komma med min främsta invändning mot att bo i hus. Nu vet jag ju inte var du bodde tidigare, men när man bor i Helsingfors så måste man antingen vara miljonär (bokstavligen, åtminstone om man räknar i kronor, i euro så kan det räcka med en halv miljon eller så), eller så måste man bo så långt utanför stan att man blir beroende av bil för att ta sig på jobb eller till butiken. Och det är absolut ett nej för mig, jag är en sån antibilist att det är otänkbart. Det ska finnas vettig kollektivtrafik, tack. Och inte en buss in till centrum och en ut per dag helller, utan minst en i timmen till sent på kvällen, tack.

Så gillar jag att det är nån annan som fixar skottningen också, men det kunde jag leva med.

Emelie sa...

Mitt största husplus: Att kunna packa på treåringen alla jämrans overaller, vantar, mössor och fan och alla hans mostrar och sen knuffa it henne i trädgården medan jag packar in bebis i vagn och tar på mig själv ytterkläder. Hade ju aldrig gått i lägenhet. Då hade vi stått där alla tre på samma kvadratmeter och vrålat i olika tonarter...

Jenny sa...

Det jag är mest rädd för är att bli isolerad och att jag kommer tappa mitt sociala sammanhang. Är liksom rädd att ingen kommer vilja hälsa på om det ligger lite utanför stan. Men man kanske hittar sätt att lösa det på? Är samtidigt väldigt pepp på alla fördelar med hus, så vi får se.

Camy sa...

Lisa - nu har jag sett ditt fantastiska bokskåp!!! Det låter som ett väldigt bra projekt för framtiden, men som vi bor nu funkar det nog inte tyvärr. Däremot brukar jag "släppa ut böcker" via bookcrossing.com när det är nån bok jag har läst och inte vill behålla. Också ett bra sätt att dela med sig av böcker på tänker jag. =)

Lina sa...

Hur länge hur länge hur länge ska man vänta/leta/längta innan man hittar sitt hus då? Hur länge letade ni? Eller hade ni bara fett med tur? Just nu är det ju bara vrålfula OCH dyra hus till salu (ja, bor i Sthlm).

Ska man bosätta sig i Gnesta?

/Desperately seeking hus

emma sa...

highfivear dej digitalt.
först hade jag lite ångest över rädslor och scenarion. kan återkomma än. men oftast nu orkar jag inte. har en relativt ny vän som köot ett ruckel med två barn och femti får och som ba JAJA DÄ LÖSER SAJ!
jag ba: *kopierar beteendet*
kram!