onsdag, februari 18

Om det här med att orka

Jag går omkring här och tänker på timmarna efter middagen, innan barnen somnar på kvällen. På alla de gånger jag suttit vid köksbordet och inte fattat hur jag ska orka resa mig upp efter vi ätit färdigt. Jag är så trött då. Så trött. Det är efter en dags jobb, efter hämtning på förskolan, efter en promenad med ofta ganska gnälliga avkommor, efter att ha försökt hålla deras humör uppe under tiden jag lagar middag, efter att ha försökt få dem att komma till bordet när maten är klar, och efter att ha försökt få i dem mat som de antagligen "inte älskar". När maten väl är uppäten och de har sprungit från bordet är jag liksom som... en punkterad ballong. Och tanken på att resa mig och plocka undan från bordet då, tömma diskmaskinen och fylla den igen, skrapa bort alla makaroner som hamnat på golvet, och aktivera mig och utnyttja kvalitetstiden och hitta på något kul med familjen när vi nu har vår chans innan det är läggdags... amen, JAG ORKAR INTE! JAG VILL INTE! JAG VILL BARA LÄGGA MIG NER MED HUVUDET MOT BORDSYTAN OCH SOVA!

(Eller bada badkar. Samtidigt som jag äter praliner.)

Och på ett teoretiskt plan fattar jag att det väl är så för fler. Det kanske inte nödvändigtvis bara är jag som inte pallar att dra igång något stort projekt eller spela ett spel eller baka med trolldeg eller vara på spexigt humör eller dansa på vardagsrumsgolvet en vardagkväll i februari. Ändå tänker jag varje gång det händer att det är något fel på mig. Att "alla andra" orkar allt. Och jag orkar nästan inget.

Jag skulle gärna vilja orka jättemycket mer.

Jag skulle gärna vilja att det blev vår.

När blir det vår?

Säg snart.

29 kommentarer:

tina sa...

Snart.

Jenny sa...

... och bara tanken på att man efter det där ska orka ta sig ut och träna. Oj oj oj. I mars kanske?

VIveca sa...

I hear you sister. Jag fattar heller inte vad det är som händer med mig. Är det mörkret/vintern? Eller saknar jag ngt? Hjälp.

lisakristin sa...

Du är inte ensam! Även på jobbet får jag ett sug efter att bara lägga mig med huvudet på bordet och vila lite.

Anna sa...

Men åååh. Igenkännande? JA. Trodde jag var den enda i hela världen som är halvdöd på kvällarna..

Helena sa...

Åh gud vad du gjorde mig glad nu! Förlåt, men att höra att fler känner så här. Och sådana kreativa och duktiga människor som du kan känna så här. Det känns lite skönt faktiskt. Jag orkar ingenting just nu! och så har det väl varit i flera månader nu när jag tänker efter.

Ibland tänker jag på sådana personer som Underbara Clara som har skrivit att hon ibland klär om en stol eller tapetserar om en vägg när barnen har lagt sig på kvällarna. Och du undrar jag vad det är för fel på mig! Som på sin höjd orkar välja en serie på tv:n efter att barnen har lagt sig.

Vi får hålla tummarna på att det vänder lite när solen behagar kika fram!

kram på dig!

Anna W sa...

Hej från en som just mutat sin18- månaders med paddan för att orka räkna ut hur lång tid det är till sängdags för honom...känns så oerhört befriande att höra att jag inte är själv i den situationen! (Det vet jag ju egentligen att jag inte är, världen är full av föräldrar som jag dom bara gör sitt bästa , men ibland behöver en bli påmind) tack för peppen! Och du, du är inte fel det är mörkret och vintern som är fel, våren kommer!!

Anonym sa...

Hej.
Jag har också ångest över att jag är svintrött efter 18.
Det är väl då man ska förverkliga sig själv?
Plus vara svinfin förälder.

I think: livet är miserabelt. Det blir inte bättre än så här. Lika bra att vara snäll mot sig själv.
Häpp.

Emelie sa...

Antal gånger jag suttit rakt upp på mattan och somnat medan jag lekt med barnet? Alltför många, kan jag säga.

Karolina sa...

Oh yes...

Men misströsta icke.
Igår kände jag första tecknet på att våren är på intågande. Hassel-allergin, och jag bor ändå i storstockholm.

Susanne sa...

STOR igenkänning på den. Tror de allra flesta känner så. Eller ja, vissa i ens sociala flöden verkar inte känna så men jag tror att de bara är väldigt bra på att lura sig själv. Jag har insett att det är så det är och så hittar vi inte på något utan tillåter oss att ta det lugnt.
Kan rekommendera att ha städfirma, och att handla mat på nätet. Det gör iaf att jag har lite ork till andra måsten. Men såklart kostar det...

JoHo sa...

Jag hoppas också på snart. Längtar längtar längtar. Efter ljuset. Efter orken.

Annakarin sa...

Rebecka Åhlund instagrammade idag en grej om att så länge hennes ungars ipads har över nio procents laddning ser hon sej som en bra förälder. Älskar henne ofta men aldrig så mycket som just då.

Anonym sa...

Ge pojkarna något att äta på vägen hem från förskolan.
Jag brukar göra så med mina och både hemfärden och tiden fram till att middagen är färdig bli lättare då.

Fatima sa...

Blev nästan blödig av att läsa detta för EXAKT så är ju vardagen. Men allt blir lättare när våren kommer!

Anonym sa...

Skaffa D-vitamintillskott! Ha inte så höga krav på dig själv. Barnen har ju lekt hela dagen på förskolan. Varför måste föräldrar känna krav på sig att leka med dem på kvällen? Det blir snart bättre!
Ann Margret

kerstinm sa...

Håller med den sista kommentaren. Man behöver inte vara supermamma jämt! Man kan erkänna för sina barn att man är trött o kanske ledsen. Annars hamnar man lätt i en "curlande" situation som är svårt att ta sej ur. Barn kan väl leka själva. Dom behöver vara ensamma också!

Agata sa...

Tack för besök! Känner igen allt! Tyvärr... :-/

Maria sa...

Ja, här är en till som bara vill krypa in under en filt tills det blir ljusare och varmare (!).
Jag vill ha värme och ljus! Och jag hatar min man som bara tjatar om 'hur fort det går nu' för att det blir typ 3 sekunder ljusare per dag. Spelar roll när det ändå inte är någon sol!

Diset ligger ju som en grå filt över stan dygnet runt.
Snälla solen, kom tillbaka! Jag vet att jag gnällde lite i somras över värmen, men jag lovar att låta bli det i sommar.

Mirijam sa...

...säger hon som har med ett finfint hemma hos-rep i Mama?

Det är fan ingen som orkar, eller jo, det är en som orkar varje dag, och följer man 500 pers på instagram så ser det ut som att alla orkar allt varje dag, men egentligen går det 499 dagar mellan gångerna.

För övrigt blir det vår på söndag, i alla fall i Skåne! Woop woop!

http://www.sydsvenskan.se/sverige/det-ar-over-nu--det-ar-var/

Malin sa...

Vi brukar göra så hemma att en förälder hämtar, lagar mat och underhåller barn och den andra får ta städet efter maten. Den som har fixat middag behöver inte resa sig efter maten. Om man kan göra så är det ju bra.

Jana sa...

Jag tänker ofta på det där. Att orka eller inte orka. Nu har ju jag en helt annan livssituation än du, jag är 23 år och har inga barn. Men ändå. Jag skulle aldrig orka jobba heltid. Jag orkar knappt med hushållssysslorna. Och jag tänker på många andra i min ålder som har typ tre jobb och är på ena jobbet mellan 9-15 och på det andra jobbet 17-21 och sen jobbar typ 5 av 6 helger. Känner flera personer som pluggar heltid, läser en distanskurs på 50 % och har ett eller till och med två extrajobb. De måste vara några supermänniskor?!? Vi andra är bara vanliga dödliga typ.

Men sen tänker jag att de nog kommer rusa in i väggen och få sig en rejäl smäll.

Helena sa...

Åh Lisa, jag var bara tvungen att gå in här idag igen och läsa kommentarerna för att känna mig lite mindre ensam i min trötthet och framförallt i min orkeslöshet. Känns bättre nu! tack för att du tar upp det här!!

cina sa...

Vi har en fiktiv hushållerska som heter Siv. Vi brukar ropa på henne när vi ätit klart och barnen lämnat bordet. "Vill Siv vara snäll och plocka undan middagen och göra i ordning för barnen så säger vi godnatt sen."
Hon kommer aldrig.

Tantaugusta sa...

Skönt att man inte är ensam ;). Just den där känslan som infinner sig när alla barn gått från bordet och disk, tvättning, läggning och framläggning av morgondagens kläder (inkl försöka hitta tre par strumpor som matchar varandra). Den känslan är bara jobbig. Oavsett årstid. Ok, lite enklare på sommaren när de inte behöver just strumpor ;).

Jennie sa...

Hej! Jag orkar inte heller. Tror ingen orkar. Men det jag ville säga egentligen var att du har kommit att bli mitt lilla lyckopiller på jobbet. När jag har klarat av en arbetsuppgift belönar jag mig med att gå in och läsa din blogg. Har aldrig följt en blogg förut. Men ditt lediga och lätta sätt att skriva, och din ständigt humoristiska underton får mig att känna badmedpraliner-känslan, fast på jobbet. Tack för att du bloggar.

Anonym sa...

Orkar inte heller. Och tror egentligen inte att jag är en dålig förälder men just då känns det verkligen så! Skönt att höra att det inte bara är jag!

Stil & Teknik-Anna sa...

Vad många vi är som trodde att vi var de enda som inte ORKAR där på kvällen. Betryggande på något underligt vis...

Lena sa...

Det är den här tiden på året en litegrann kan ångra flytten från Småland till Stockholm. Inte så långt egentligen, men våren kommer tidigare i det sköna Småland...