fredag, januari 9

Viktigt på riktigt

Apropå Frankrike och det helt fruktansvärda terrordådet mot satirtidningen Charlie Hebdo i onsdags, så tycker jag det här inlägget hos Peppe sätter fingret på något jag tänkt på många gånger när det händer stora saker i världen. Att det skaver att publicera ett blogginlägg/en tweet/en bild på instagram eller vad som helst om, säg… hur man ska komma ihåg vilka böcker man läst under året. Att det skaver att över huvud taget prata om någonting annat än det som hänt. Peppe beskriver hur hon glatt ovetande tweetade om en häst när resten av världen tweetade om det som hände på Utöya, till exempel. Inte för att hon tyckte att en häst kändes mer angeläget än terrordåd, utan för att hon ännu inte visste. Och en vanlig dag är ju en tweet om en häst bara en tweet om en häst. En ovanlig dag känns det helt vansinnigt att lägga vikt vid något annat än Utöya i det fallet, eller Paris nu.

Samtidigt tycker jag det skaver att publicera ett sådant här inlägg också. Allt skaver! Känns det ens vettigare att utropa "åh, det är så fruktansvärt det som hänt!" och sedan återgå till… resten, ytan, vardagen? Jag är inte säker. Förutom på detta: Förr eller senare hamnar åtminstone den här bloggen i den lilla vardagen med frukostar och lästa böcker och sjuka barn igen, eftersom det är den här bloggens grej. Det stör mig ibland. Inte att bloggen handlar om vardag, (det har jag ju valt själv, för att jag älskar att skriva om vardag) utan att jag känner mig som ett dumt spån som inte oftare lägger vikt vid det som spelar roll på riktigt.

Ett plus med att följa omvärldsintresserade människor på twitter är att man extremt snabbt får veta om det hänt något i världen, och sedan överöses av människors reaktioner och reflektioner kring det, och blir serverad en massa länkar till olika texter om det som hänt, som på ett litet silverfat. Man får faktiskt rätt bra koll. Ett minus med att följa omvärldsintresserade människor på twitter är att det tar en halv minut innan man (okej: jag) är helt övertygad om att allt redan har sagts och tänkts och tyckts, och att det inte finns någon poäng för mig (som inte var på plats i Paris, inte är satirtecknare, inte har någon unik vinkel eller speciell kunskap i bagaget som tillför något i diskussionen) att kommentera det som hänt alls.

Menar verkligen inte att göra en Birro här, och få det till att det är synd om mig för att jag inte vet vad jag ska blogga om när det sker terrordåd (HERREGUD!!!). Menar bara att jag tänker på det här rätt ofta. Ytan och det förhållandevis glättiga i utrymmet jag tar upp i världen med mina blogginlägg och bilder och gudvetallt. När det finns så mycket annat som är viktigt på riktigt.

Man kan vrida och vända på det en hel del.

10 kommentarer:

Emelie sa...

Jag tänker så här också, att det du skriver om din vardag är viktigt på riktigt. Det finns så mycket elände i världen att vi behöver vardagen både i levd och skriven form. Dina barn behöver dig som tycker de är det mest fantastiska som finns och som skriver det på bloggen. Vi som är lite småmulna ibland behöver läsa din blogg så vi kan le lite och ta tag i det där andra som behöver göras. Vardagen, tänker jag, blir en styrka i att möta det som finns utanför, som är större och jobbigare att ta in.

Och med det här vill jag säga: Jag gillar dig och din blogg, och den är viktig.

Eva Trillian sa...

Vad vore livet utan vardagslunken och de små glimtarna av lycka? Inget, absolut ingenting alls.
Terror dåd är inte naturliga. Extremister är inte normen.
Vardagen däremot - den ska vi hylla och värna om!

Mias Mix sa...

Kul att titta in på din blogg! Terror och det som händer i världen är viktigt, väldigt viktigt, men hur kul skulle det vara att läsa bloggar om alla bara skrev om allt elände i världen...
Jag bor i samma lilla by som du och skrev ett litet inlägg om ditt bokskåp idag på min blogg. Tycker bokskåpet är en fantastisk idé!

Lisa sa...

Vad kul att du gillar bokskåpet, Mia! Jag gillar det med. Det är så roligt att se hur böckerna byts ut där inne :)

Ylva sa...

Jag tycker inte att man ska skämmas för att man skriver om något annat än allt förskräckligt som händer i världen. Det är sååå skönt med en motvikt till elände! Jag koncentrerar mig på roliga saker på min blogg. Med vissa undantag som igår när det var tio år sedan stormen Gudrun.

Johanna sa...

Jag vet, det är så svårt det där! Men man måste faktiskt få skriva om en snygg tapet eller en god frukost, också, för våra liv fortsätter ju även när hemska saker händer (som tur är). Men håller med om att det skaver.

Vi skriver ju alla (nåja, jag iaf) om vardagliga saker även andra dagar, trots att mycket i världen är skit då med. Egentligen finns ingen konflikt i det. Allt ryms, tycker jag. Man får vara förfärad över världen och bekymrad över svårigheten att komma ihåg vilka böcker man läser SAMTIDIGT. För livet är så.

(Värre då att försöka göra en personlig och jättelångsökt poäng för egen vinning på det fruktansvärda som hänt, som Birro du nämnde. Jeez alltså.)

Peppe sa...

Men precis så. Det känns som allt smart redan är sagt och att man bara profilerar sig själv/skapar nåt slags identitet/varumärke på basen av det man skriver/tycker. Så jäkla svårt att navigera.

lisakristin sa...

Håller verkligen med. Tack, både Lisa och Peppe, för att ni formulerar er så bra!

Lisa sa...

Tack! Tycker också att vardag är viktigt på riktigt. Ibland blir det så skevt, bara.

Lisa sa...

Ja, man hade ju blivit galen på riktigt om man skulle redogöra för allt viktigt som händer i världen först, innan man fick gå på de snygga tapeterna. Och man i det här fallet = jag :)