måndag, januari 5

Falun tur och retur

Vi har varit i Falun i några dagar, och hälsat på en av Gustavs gamla kollegor och hennes familj och hängt i gäng. Det var himla roligt! I alla fall fram tills ett av de fem barnen i samlingen plötsligt kräktes igår kväll. Finns eventuellt INGENTING som dämpar stämningen så snabbt som en kräka? I morse bestämde vi oss för att förkorta semestern lite och köra hem innan vi blev sjuka också. Bra beslut ändå. Ungefär två minuter efter vi parkerade bilen utanför vårt hus kroknade två av fyra i familjen här också, och nu... är det som det är. Det är okej. För mig (som sällan blir så där nära-döden-kräksjuk själv) är oron och tiden jag ägnar åt att vara nervös för magsjuka hela höstarna och vintrarna egentligen värre än det här. När sjukdomen väl är ett faktum är det ju inte så sabla mycket att göra. Men det är skönt att vi är hemma. Och isarna i Falun var alldeles oavsett omständigheterna helt sjukt fina.

2 kommentarer:

Emelie sa...

Skönt att ni hann hem iaf. Jobbigt att bli sjuk i bilen... Krya på och håller tummarna för andra halvan av familjen.

AnnaA sa...

Visst är det typiskt att oron över nåt som kanske ska hända är det värsta... Om jag tänker efter på hur många gånger ungarna faktiskt haft det så är det helt knäppt att jag oroar mig så mycket. Tioåringen har haft det tre gånger och sexåringen aldrig. Och ändå... "TA I TRÄ!"