söndag, januari 11

Kom ihåg

Vad stora våra barn är, plötsligt. Vi kan vara i simhallen med dem och en vuxen kan motionssimma medan den andra leker med kidsen, och det är inte ens speciellt nervöst eller svårt att hålla reda på dem eller jobbigt. De simmar som krattor, men de har blivit lite mer medvetna, de lyssnar lite mer. Säger man "du får absolut inte gå iväg och hoppa ner i den andra bassängen utan att säga till mig först" till Rufus så gör han inte det. Och ibland (okej, en gång i månaden) är de helt själva på övervåningen och säger gå iväg mamma, vi vill vara ifred när vi leker om jag närmar mig. Idag var de till och med utomhus och lekte när jag skottade snö, och jag behövde inte ens föreslå vad de skulle göra, de bara gjorde, de brydde sig inte ens om att jag var där. Det är revolutionerande, det här.

De har väldigt roligt ihop nu.

Frågar man dem vem som är deras bästa vän så säger de varandra, och trots att de skriker och bråkar om något varje dag så somnar de ändå nära, nära i samma säng varje kväll sen. Det är bara Rufus som kan väcka Svante och få honom på gott humör. Det är bara Svante som kan få Rufus att börja fnittra när han tjurar.

Om någon av dem inte kan somna kommer den andra ner för trappan och säger till.

"Mamma, Jufus kan inte sova. Han äj jädd för spöken. Jag haj jedan sagt att det inte finns nåja spöken i Gnesta, men han äj jädd i jallafall."

De är så fina mot varandra. De växer så fort.

Jag hoppas jag kommer ihåg det här för alltid.

10 kommentarer:

Johanna sa...

Å så himla himla fint! Blev alldeles glad i hjärtat av detta inlägg. Helt klart värt att komma ihåg forevah

Borgmästaren sa...

Roligt! Ja, det är en uppenbarelse när de börjar kunna leka själva. Vår sladdis kom i det stadiet för en stund sedan. Otroligt skönt! Egentiden växer!

Frida sa...

Ja, men visst är det najs! Älska att ha lite större barn!

Anna sa...

Du kommer att komma ihåg. Jag lovar.

I will not keep calm and you can fuck off sa...

Mina barn är 17 och 19 och fortfarande fina ihop. Mammahjärtat blir så glad <3

Nina sa...

Låter ju hur mysigt som helst!

Emelie sa...

Fina de verkar, dina barn! Jag hoppas mina också är där om tre år.

Christel sa...

Men så fint!

Emma sa...

Det där om att det inte finns någja spöken i gnesta var så gulligt att jag nästan började gråta! Syskon är livet!

Anonym sa...

Men åh <3