fredag, januari 30

En författares närvaro i sociala medier

I morse var jag inbjuden som gäst till en frukost med "Affärskvinnans nätverk" här i Gnesta, och det var så här: 30 kvinnliga egenföretagare (ett jädra ös i denna lilla ort ändå?) som åt svingod frukost ihop. Det var väldigt blandat folk, någon var keramiker, någon var hudterapeut, någon hade en butik, någon var tapetserare, någon var redovisningskonsult. Jag pratade (förutom lite om vem jag är och vad jag skriver) om min närvaro i sociala medier, och vad den betyder för mig som författare och egenföretagare. Jag bloggar och instagrammar verkligen inte för att marknadsföra mina böcker, jag bloggar och instagrammar för att jag älskar skiten. Men de sociala medierna har ju ändå kommit att bli en väldigt viktig marknadsföringskanal för mig, det går ju inte att bortse ifrån.

Jag tycker själv det är så sjukt spännande det här! Hade kunnat prata i en vecka. Jag har bloggat i snart nio år, och hunnit tänka cirka en miljard gånger på den här grejen, och hur jag ska behandla den. Hur ska man göra, vad ska man ha för ton, hur hittar man balansen, när blir man för tjatig, vad funkar, vad funkar inte, jag tycker det är skitroligt.

Den här bloggen (och mitt instagramkonto) har ju från start handlat om min vardag, med teve och hem och tvätthögar och frukostar och barn och familj och tankar om stort och smått och (typ) hela baletten. Jag började blogga och instagramma för att jag älskar att dokumentera vardag, och det är fortfarande likadant. Böckerna och skrivandet har alltid ingått som en del i de där betraktelserna, för att de... eh, ingår i mitt liv. När jag kollar på vad mina inlägg handlar om så är det kanske 20% bok- och skrivrelaterat innehåll. Det är ingenting jag tänkt ut aktivt, jag har inget schema som säger "var femte inlägg ska vara om mitt skrivande", men tanken på att det ska finnas en viss balans har nog funnit i bakhuvudet hela tiden. För det är så jag vill ha det.

Jag lägger ner mycket tid på att hitta dit, testar mig fram och känner efter, gör fel, gör rätt, lär mig. Jag vill inte framstå som en jobbig jädra reklampelare som bara försöker kränga mina böcker, men jag vill gärna stolt visa upp dem för världen. Och jag vore ju dum i huvudet om jag inte använde mig av de här kanalerna som jag lyckats skapa på de här nio åren, för jag vill ju naturligtvis att mina böcker ska nå ut och hitta läsare, de är ju mitt jobb.

Det är ett så spännande ämne, det här. Kan tänka på't i evighet.

5 kommentarer:

Nina sa...

Jag tycker du är väldigt lagom, du skulle nog kunna bre på lite ytterligare om dina böcker utan att det skulle påverka så mycket. Finns ju vissa som lägger upp varenda recension, kommentar om det de skrivit och det kan jag tycka blir väldigt tjatigt. Du gör ett bra jobb!

Mias Mix sa...

Visst var det en trevlig frukost!
Tack för ett trevligt föredrag!
Håller med om det du sa om att inte låta sociala medier bli för mycket marknadsföringskanal, utan sådär lagom mycket så det känns naturligt. Jag skriver nog lite för lite om mitt företag på min blogg, men har en egen facebook-sida för företaget och där känns det mer OK att "göra reklam".

Fröken Blund sa...

en reklampelare är det sista jag sammankopplar dig med, och vore jag du skulle jag banne mig få sitta på mina händer för att inte skryta loss mer om alla de fantastiska böcker du gjort.
så himla spännande det där med kvinnliga nätverk oxå, väldans fint och energigivande! det nätverket skulle kunna marknadsföra Gnesta oxå tänker jag, om vi nu snackar reklam.

cina sa...

Du sköter det hela på ett mycket bra och snyggt (på alla sätt) vis!
En fråga: Du har ju med barnen och deras hemmaliv ganska mycket. Hur tänker du kring det? Och en fråga till: Du har ju inte med din medmänniska speciellt mycket, i princip inte alls. Är det något han bett att få slippa eller blir det bara inte så?

Lisa sa...

Hallå Cina, jag missade att svara!

Jag bloggade om det där med att blogga om barnen för ett tag sedan, och det blev en himla bra/Intressant kommentarstråd: https://www.blogger.com/comment.g?blogID=29112011&postID=7150475092885706462

Och jag tänker mycket på det där. Mer ju äldre barnen blir. Och också mer ju mer jag tänker på att folk kanske i viss mån börjar hitta hit för att de läser en av mina böcker, och googlar mitt namn. Det händer inte superofta, men det händer oftare nu än när jag startade bloggen. Och det känns ju sådär schysst att mina barns liv ska bli offentliga på köpet. Just nu: Inne på att inte blogga om barn ever again. Kommer förmodligen ändra mig imorgon, för jag har svårt att låta bli. De är ju en extremt stor del av min vardag. Och i grunden tycker jag det är okej att blogga om barn så länge det görs med kärlek och respekt. Jag är bara inte säker på att JAG vill göra det längre.

Att Gustav inte är med så mycket förutom i kulisserna beror nog främst på mig. Han har inte bett att bli bortredigerad. Och det händer absolut att jag skriver om honom, speciellt när han gör något harmlöst man kan göra sig rolig över, hehe. Då får han läsa och godkänna innan jag publicerar. Men många av de inlägg jag skulle kunna skriva om Gustav handlar väl om min relation till honom, och där går någon slags gräns för vad jag tycker är för privat, tror jag. Därför blir det inte så mycket man i bloggen.

Typ så?