måndag, december 29, 2014

Vad jag gör när jag är ledig

Det här har jag gjort under de två senaste dagarnas ledighet hemma (utöver att åka pulka, käka upp ett pepparkakshus, spela tevespel och grilla marshmallows i kakelugnen och sånt):

- tagit ner alla tavlor från väggarna i vardagsrummet.
- bytt lite ramar.
- hängt upp några stycken igen, på nya ställen.
- målat ribbstolen som barnen fick i julklapp.
- målat ribbstolen som barnen fick i julklapp igen.
- skruvat ner alla skohyllor och hatthyllor och speglar och skit i hallen
- tejpat alla lister i samma hall
- målartvättat träpanel och haft beslutsångest kring nyans på färg.

Imorgon tänkte jag:

- måla den lejongula träpanelen i hallen någon slags grön.
- och kanske skruva upp ribbstolen på väggen i lekrummet om den torkat ordentligt.

Jag har (haft, och kommer att ha) mycket, mycket roligt. Eller ja, det där tejpandet av lister var ju kanske inte superfestligt. Men resten! Iiiiih! Jag har förstått att det inte är alla som tycker samma, men jag har den här typen av hemmafixande på min topp fem-lista över favoritsaker att göra när jag är ledig. (Andra grejer på den listan är: gå på loppisar och hitta fina grejer nästan gratis, läsa i badkaret, prata på riktigt med någon jag gillar, samt, obviously, äta goda grejer.) (Bubblare: Titta på fina grejer, t ex natur eller foton eller hus.) Jag skrattar kanske inte ihjäl mig just när jag står med penseln och ska nå in med färgen bakom ett element utan att kladda på själva elementet, men jag tycker ändå det är helt okej. Och jag blir så lugn och larvigt nöjd när saker jag tänkt på blir av. När det blir klart. När det blir fint. Och man får bo i det sen. Iiiiih!

Fick till exempel ett OK GO! på ommålning av både hall och vardagsrum av Gustav i julklapp, och har typ aldrig blivit så glad över något innan. Det säger väl en del.

Jag tror hallen blir oreganogrön om inget oförutsett händer i färgaffären imorgon bitti.

lördag, december 27, 2014

4 x minusgrader


Vi är i Gnesta igen, men strax innan dess såg det ut så här utanför mammas och pappas hus. I morse föll snön när vi körde därifrån, och efter fyrtio mil av idogt användande av spolarvätska är vi hemma igen. Här är kyligt. Vi drog ner värmen i huset när vi åkte hemifrån, och när vi kom hem nu var det fjorton plusgrader inne och fjorton minusgrader ute. Nu står vi och studsar och skriker KÄMPA ELEMENTEN och kramar vår kakelugn. Eller nä, det gör vi faktiskt inte, vi spelar tevespel under filtar. Men inne i huvudet? Studsar och kramar.

Det har varit en bra jul.

Men det är också onekligen väldigt skönt att vara tillbaka i sin egen soffa igen.

torsdag, december 25, 2014

5 x jul

Fotoalbumen blev klara strax innan klockan slog julafton, tomten hittade fram och min brorson äger en fluga. Jag klagar inte.

tisdag, december 23, 2014

Det är dan före dopparedan...

... och jag klistrar foton i album.

I tre år har jag tänkt att jag ska ge barnen varsitt fotoalbum med bilder från deras liv och leverne i julklapp. Så de också kan få ooo:a och aaa:a över hur gulliga de var som små bebisar, till exempel. Och varje år har det fallit på det omöjliga projektet "gå igenom alla bilder och välja ut vilka som ska framkallas". För det är nåt helt sinnessjukt vad mycket bilder jag tagit de senaste sex åren. Sin-nes-sju-kt. Och helt utan att rensa har jag bara matat in dem i en dator och låtit dem ligga. Ba-ra lå-tit- dem lig-ga. I en hög på lite olika externa hårdiskar.  Jag vet att det inte är så man ska göra. Jag vet att man ska sortera direkt. Men att veta något behöver inte nödvändigtvis betyda att man ändå gör det, har jag märkt. Och därför har det varit som Jenny kommenterade på Instagram "lite som att tänka på rymden" att tänka på det där sabla gallrandet. 

Men i år! I år har jag tagit mig igenom alla externa hårddiskar med bilder, valt bilder, fått iväg beställningen nästan i tid och köpt in albumen och pennorna och limmet. Jag accepterar således inte att det skiter sig nu, när bara det roliga är kvar. Så jag klistrar. Det är dagen innan julafton, och jag sitter instängd i ett rum och klistrar som en liten furie, och utanför pågår livet. 

Vi är hos mamma och pappa. 

Snart kommer alla syskon och syskonbarn.

Och tomten!

Allt är okej.

lördag, december 20, 2014

Djupa Ro

Okej, så detta har hänt: Igår var jag på möte på förlaget och träffade min ungdomsboksförläggare och bestämde titel på boken jag håller på att skriva. "Djupa Ro" ska den heta. Det är namnet på badplatsen i Ingelstad där jag badade när jag var liten, och namnet på badplatsen där en person i boken hittas drunknad.

Nu håller formgivaren som bäst på att göra omslag, och sedan har jag januari och en bit in i februari på mig att skriva klart första utkastet innan det ska redigeras och pillas med och skrivas om, och sedan ska boken tryckas och YEAH! I höst ges den ut.

EXCITE!!!

Det är så sjukt utmattande att skriva skiten, svårt och sorgligt och snårigt. Svårare än någon annan bok jag gjort. Därför hänger jag mig fast vid såna här saker som en liten igel: Den har en titel. Snart har den ett omslag. Det går framåt. Min förläggare tycker om den. Nu ska jag åka hem och fira jul på orten där den utspelar sig.

Det känns bra.

onsdag, december 17, 2014

Gå och se!

Vi var på bio i helgen, och såg "Girlhood". En fransk film, som utspelar sig i Paris förorter, med fyra tonårstjejer i huvudrollerna. Det är den första franska filmen där alla huvudrollerna är svarta, och den var så inutahelvete bra, alla måste se!

Den handlar om att försöka bryta sig loss från de extremt trånga rollerna som omgivningen erbjuder, om klass, vänskap och hur man förväntas vara som tjej (och kille).

Jag kan inte direkt påstå att jag gick joddlande därifrån och kände livet i mig, men fasen så bra film.

tisdag, december 16, 2014

Milstolpar vi minns

Plötsligt en tisdag, när barnen var snart 6 och 3,5 år hände det sig plötsligt att jag kunde sitta i soffan och läsa bok helt ostörd i en timme, trots att ingen annan vuxen var hemma, och barnen var vakna. Och huset var inte ens rivet efteråt.

Så nöjd nu.

måndag, december 15, 2014

Önskeinlägg: Goda gärningar

Jag fick en kommentar från Amy häromdagen:
"Det råder så dystra tider i landet (världen) att vi alla behöver en injektion hopp. Vill du vara så snäll och göra ett inlägg där du berättar om vad du gör/har gjort för en medmänniska? Vill du även be andra att göra samma sak? Om fler personer ville berätta om sina goda gärningar tror jag att fler skulle tänka på att också göra goda gärningar till tillfälle ges. Håller tummarna!"
Jag har haft väldiga problem med att skriva det önskeinlägget. Inte för att jag aldrig gör något för någon medmänniska, utan för att jag tycker det är så svårt att skriva om det utan att det känns som 1. Skryt (Kolla på mig! Jag är en jättebra människa!) eller 2. Fiskande efter något slags beröm (Kolla på mig! Jag sa ifrån när någon sa något rasistiskt på tunnelbanan. TRYCK "LIKE"!) och 3. Äckligt. (Kolla på mig! Jag köpte en macka till en hemlös! Och en skitdyr adventsljusstake till mig själv för att den var så fiiiiiin, ehe...)

Men idén är ju bra.

Ett av de ställen där jag ofta reagerar över att folk är snälla mot varandra är på pressbyrån här i Gnesta. Där laddar man sina SL-kort om man ska med pendeln, och det är ofta rätt lång kö. Det är ett lätt ställe att vara snäll mot sina medmänniskor på. "Ska du med tåget?" kan man till exempel säga till den som kommer inrusande med panik i blicken och viftar med ett SL-kort en minut innan pendeln ska gå. "I så fall får du gärna gå före i kön. Jag har inte bråttom." Jag har gjort det några gånger när jag inte själv ska med tåget. Folk blir väldigt tacksamma. Och jag har också varit på motsatt sida - fått gå förbi när jag haft bråttom, och blivit glad. Världens minsta uppoffring?

Och som bubblare på listan vill jag också nämna följande lätta grejer som det händer att jag ägnar mig åt:

- hjälpa folk med barnvagn på och av tåg och bussar
- hämta hem en extra kompis från förskolan när någon annan förälders livspussel ballat ur
- låna ut vår (ganska överflödiga) bil till någon som behöver
- erbjuda mig att lyfta något åt någon som har svinmycket packning och ska på samma tåg.
- fråga den hemlösa personen som sitter utanför affären om hen behöver något speciellt från butiken när man ändå ska handla, och köpa det.
- tipsa folk om saker som jag tror att de skulle gilla.
- skänka vidare saker jag inte längre behöver till någon som behöver det.
- i största möjliga mån säga ja när någon frågar mig om hjälp.
- ge bort min femma eller tia till hen som står vid kundvagnarna och inte har någon växel till kundvagnslåset och ska storhandla.

Så.

Ni?

Ungdomsbokåret 2014

Nu ligger poddavsnittet som vi spelade in på Lava häromsistens uppe, och där summerar vi ungdomsbokåret 2014. Vilken var årets största boknyhet? När ska deckarförfattaren Christoffer Carlsson börja skriva för ungdomar? Hur är nya Hungerspelsfilmen? Och vilken bok förtjänar att utnämnas till årets bästa ungdomsbok enligt Allt vi säger är sant?

Här klickar du för att lyssna!

torsdag, december 11, 2014

Rapport från händelsernas centrum

Jaha, nähä.

Det händer ju inte jättemycket här att skriva hem om direkt. Jag har höstens bästa jobbvecka, tror jag, för jag får 1. Vara hemma och 2. Skriva bok. Det var länge sedan det hände. Det är ledsamt, för boken är ledsam, men också kul, för jag gillar att skriva på den, och det går framåt.

Och resten av tiden? Jag har tagit tre ridlektioner, för jag hade några att ta igen, och har träningsvärk i benen, men jag galopperade över massor av bommar igår och nailade en skänkelvikning i tisdags, så det är det värt.

Och bilen går bra, barnen växer, vädret kan gå och dö.

Scrolla vidare.

måndag, december 08, 2014

Men det lyser ju upp så vackert i mörkret

Oväntad utgift som villaägare: de enorma summor pengar man tydligen förväntas lägga på ljusslingor till sin trädgård på vintern. Eller, ja, "förväntas", det är ju ingen som kommer och kastar bajs på en om man låter bli direkt. Men herregud i havet, vad alla andra virar in sina träd, balkonger, flaggstänger, fasader, växthus, what have you i ljus så här års.

Man blir ju avis, va.

Har köpt två (2) slingor hittills i år.

Och noll (0) blå, blinkande renar etc.

Men jag känner på mig att det här kanske kan vara ett missbruk som trappas upp lite år efter år? Sakta med säkert bygger man på, med slinga efter slinga, och till slut bara: POFF! Så står man där i detta.

söndag, december 07, 2014

Ropen skalla, böcker åt alla!

I helgen satte vi upp ett litet skåp längs med vägen där vi bor, fyllde det med favoritböcker för alla åldrar, och klistrade upp en lapp på insidan. "Låna en bok och ställ tillbaka den när du läst klart. Eller ta en bok och ställ dit en annan nästa gång du går förbi." Nu står vi och häckar innanför fönstret och trycker näsan mot rutan och glor på alla som stannar vid skåpet och kollar. Eller nä, okej, det gör vi faktiskt inte. (Allvarligt, vi gör inte det. Ni kan lugnt stanna om ni råkar ha vägarna förbi. Vi ska inte stirra ut er.) Men det är roligt! Folk lånar! Det tog inte ens fem minuter innan "Äta djur" av Jonathan Safran Foer hade försvunnit från skåpet, och det är himla fint att se hur våra redan lästa böcker vandrar vidare i världen.

Såna här små minibibliotek eller bokbytarskåp eller vad man nu vill kalla dem finns lite överallt i världen, det är verkligen inte vår idé. Men det är festligt! Kan rekommendera att göra ett.

lördag, december 06, 2014

Olyckor vi minns

Innan idag när jag stod inne i vår häck utmed vägen böjde jag mig plötsligt ner och prickade helt mirakulöst in örat över en liten gren, och lyckades sticka in den där tunna, tunna grenen rakt in i hörselgången, som en tops från helvetet.

Det är så många saker i meningen ovan som är underliga.

Hade jag inte haft så ont i örat hade jag nästan blivit lite imponerad.

Livepod på Lava

Det var så kul igår, förresten, om någon som läser här inne var på Lava och lyssnade på när vi sände pod live och summerade ungdomsbokåret som gått - TACK! Det var så roligt att det dök upp folk! Som var glada!

I den mycket informella omröstningen vi hade om årets bästa bok blev "Onanisterna" av Patrik Lundberg, och "Eleanor & Park" av Rainbow Rowell framröstade som delad etta, och "Svensk synd" av Martin Jern och "Mördarens apa" av Jakob Wegelius framröstade som delad tvåa. HURRA FÖR DEM!

Vi kommer lägga upp avsnittet innan jul, så man kan lyssna i efterhand om man vill. Vi hade sju gäster på scen, och samtliga levererade intressanta aspekter på bokåret som gått, och flera stycken gav hintar om spännande bokgrejer att se fram emot under 2015. Själv gick jag därifrån med åtminstone fem nya titlar på min "de här böckerna måste jag läsa skitsnart, de verkar ju asbra"-lista.

Så exalterad nu!

Jag bokade just en skrivresa till Lissabon första veckan i februari, med Johanna, och så här ser det ut där vi ska bo i en vecka och sitta och skriva på våra respektive böcker. Ser ni den översta bilden där, till exempel? Det är utsikten från vår terass. Och nu kommer det väl eventuellt inte att vara så varmt där i februari, men ser ni the historic, stunning view?!?

Iiiiiiiih!

*studsar i soffan*

Det som känns bra (förutom the historic, stunning view) med den här resan är att jag vet att vi kommer få så sjukt mycket skrivet, och att vi testat att sitta och hålla käften vid samma bord och skriva på våra böcker ihop förut, så vi vet att det funkar. (Jag tänker tio sidor text om dagen.) Extra plus för att vi också testat att umgås utan att hålla käften och vet att det funkar också. (Jag tänker portvin på kvällarna.)

Iiiiiiiih!

Tre av fyra lägenheter som vi velade mellan på airbnb hade en gammal skrivmaskin uppställd som prydnad någonstans i vardagsrummet. Är inte det ett bra tecken? Eller? Kanske är det en portugisisk trend bara. Men oavsett?

Iiiiiiiih!

Bra sätt att börja (nåja) arbetsåret 2015 på, no?

fredag, december 05, 2014

Spontan känsla efter att ha försökt hänga med i de senaste dagarnas politiska händelser

Tur ändå att man gillar att rösta.

Fasen också

"MEN MAMMA!!!! OM JAG GÅJ UT NU OCH HAJ MUNNEN SÅ HÄJ LITE ÖPPEN NÄJ JAG ANDAS? DÅ KOMMEJ DET JU KALL LUFT INNE I MIN MUN!!!! OCH DÅ FÅJ DU GÅ I FÄNGELSE!!! OCH SITTA DÄJ I TJE TUSEN ÅJ!!! Och du fåj inte ens nåt fjedasmys."

torsdag, december 04, 2014

Dalahästar vi minns

Två stycken anonyma personer i min familj vet inte att deras My Little Ponys heter My Little Ponys, så de kallar dem för dalahästar.

"Den här dalahästen är helt klart finast, för den har blått glitter OCH stjärnor OCH regnbågar".

Jag vet inte vad en riktig dalahäst skulle säga om det här, men jag säger: ganska roligt.

tisdag, december 02, 2014

Det där skåpet

Så här blev förresten det där loppisskåpet jag köpte och baxade hem från Oskarshamn till slut. Det krävdes tre kvällar, fyra omgångar färg, en rulle maskeringstejp och ett litet, litet sammanbrott i samband med att vi bar upp det tunga aset på övervåningen till barnens lekrum. Inuti finns lådor med lego, duplo, pyssel, tågbana, pussel och teckningar, och när man inte vill se allt det längre så stänger man bara dörrarna på skåpet och glor på roboten istället. Känner mig: tillfreds.

Starstruck i Mora

Idag när jag satt och lunchade med den urtrevliga barnbibliotekarien som ordnat författarbesöket jag är på i Mora droppade hon plötsligt bomben att hon var mamma till Anna Haag i skidlandslaget. Jag skrek i det närmsta rätt ut. HERREGUD, JAG ÄLSKAR JU ANNA HAAG OCH CHARLOTTE KALLA OCH ALLA ANDRA I SKIDLANDSLAGET!!! SKIT I BÖCKERNA, BERÄTTA ALLT OM ANNA ISTÄLLET!!!

Sedan ställde jag fyra hundra ganska korkade frågor i stil med: Är hon lika snäll och gullig som hon verkar på teve? Är det så där bra stämning mellan skidåkarna som jag tror? Och åh, eller hur är din dotter en så sjukt bra förebild, eller hur älskar man henne för det? Och sedan satt jag och tindrade lyckligt med ögonen när mamma Haag berättade för mig om sammanhållningen i skidlandslaget och sin dotter. Åh! ÅH!

Ja, och sen blev klockan 13.00 och Anna Haag tilldelades Bragdguldet tillsammans med resten av stafettlaget från OS i Sotji. Det har jag inte hunnit diskutera med mamma Haag ännu, men TRO MIG, det ska vi göra när vi ses på bibblan ikväll.

ÄR SÅ EXALTERAD ÖVER DETTA!

Hej då från en vuxen person.

måndag, december 01, 2014

Nytt avsnitt av podden!

Den här gången handlar det om noveller. Måste de ha en twist på slutet? Och varför förföljer Strindbergs "Ett halvt ark papper" mig genom livet? Vi har läst Janne Tellers "Allt som är" och gästas av författaren Cilla Naumann.

Här klickar man för att lyssna! Eller så letar man på iTunes.

Jag minns alla mina bokstycken och var jag satt när jag skrev dem

Så här är det med mig och bokskrivande: Jag har jättesvårt att skriva skönlitterär text på någon annan plats än där jag känner mig ostörd och hemma. Det tog flera månader för mig att skriva mig bekväm på kontorsplatsen när jag hyrde frilanskontor, och jag suger när det kommer till att sätta mig lite casual på ett kafé och skriva några sidor bok. Helst vill jag vara hemma, själv, i min soffa. Allt annat jobb gör jag numera vid skrivbordet uppe på den lilla kattvinden som är mitt kontor, men när jag ska skriva på nån svår himla bok är det som att jag behöver den där soffan och yllepläden i den som någon slags snuttefilt för att få ur mig texten.

När jag läser ett gammalt stycke i någon bok jag skrivit kommer jag alltid ihåg var jag var när jag skrev det. Jag vet var jag var när jag skrev om hur Johan i "Det är så logiskt alla fattar utom du" kutade omkring i Växjö och följde ledtrådar som Ester lagt ut i en skattjakt åt honom (vid det lilla skrivbordet på övervåningen i torpet), och jag vet var jag satt när jag skrev att Alicia försökte sparka sig ur en skoltoalett i "Allt jag säger är sant" (i soffan i vår lägenhet vid Zinkensdamm), och jag vet var jag befann mig när jag beskrev hur Jens öppnade dörren i en leksakstiara i ”Vi måste sluta ses på det här sättet” (på frilanskontoret i Hornstull).

Två eller tre stycken har jag hittills i livet lyckats skriva på tåg, trots att jag åker tåg ofta och länge och varje gång tänker att jag ska skriva på vägen. Idag skrev jag ett av dem. Det handlade om hur kompisgänget i boken som inte fått något namn sitter på en altan och halvbråkar med varandra. Så nu vet jag det. Jag kommer för evigt att förknippa den där altanscenen med tåg.

Underligt, ändå.

Påminnelse!

På fredag klockan 18.00 sänder vår podcast live från Lava i Kulturhuset i Stockholm. Det blir julmust, mingel, fika, aslyxiga goodiebags, prat om böcker och läsning och sånt mys. Vad har vi läst som varit bra? Hur funkar filmatiseringen av Hungerspelen? Blev vi besvikna när vi såg Augustus Waters på vita duken? Och vilken är årets bästa boknyhet?

Alla som är mellan 14-25 är fruktansvärt välkomna!

Här kan man läsa mer.