fredag, augusti 29, 2014

Väger upp. Eller ja, väger ner?


I onsdags skålade vi för Mera Vego på Aspuddens bokhandel. (Stockholms trevligaste bokhandel, jag svär! Möjligen med konkurrens från Bokslukaren.) Det var trångt och svettigt och jätteroligt, och varenda snitt, varenda bok och varenda vinglas tog slut. Idag är jag hemma i smutsigt hår och fula kläder och tar hand om en krupphostande Svante.

Det ger och det tar, livet.

tisdag, augusti 26, 2014

Mera vego och peppen

I morse satt det en medelålders man (Magnus Utvik, that is) som älskar "en god stek" och har barn som mest bara vill äta ketchup och pratade i tre minuter i Gomorron Sverige om hur mycket han gillar min och Saras vegetariska kokbok. (Här kan man se! Pratet om vår bok börjar 12.30 in i klippet.)

Det känns oerhört på så många sätt.

De här tre veckorna som "Mera vego" har funnits i världen har varit så overkliga så jag måste nypa mig i armen lite mest hela tiden. Har jag berättat hur svårt det var att få ett förlag att nappa på idén, då i begynnelsen? Det var väldigt svårt, faktiskt. "För smalt ämne." "Det kommer bli för svårt att nå ut med en sådan här bok." "Barnfamiljer vill inte äta vegetariskt." När Ordfront (som knappt gett ut någon kokbok och därför först inte ens kändes som ett alternativ) nappade hade vi nästan gett upp och gick omkring och sa saker i stil med jaaaaa, ja, det är väl för smalt då. Folk vill väl bara äta bacon, som vanligt.

Little did we know.

Idag beställde förlaget tilltryck, för första upplagan på boken är nästan slut. Och hela min telefon svämmar över av folk som köpt boken, lagat rätterna (!!!), publicerar bilder på sina middagar och ropar heja, heja, heja i varenda kommentarsfält jag ser. Det är surrealistiskt, och fruktansvärt roligt. Jag är skitglad! Lite, lite tårögd av tacksamhet för att ni är så entusiastiska och inte håller inne med det! Och på något sätt liksom... stolt och blödig å alla grönsakers vägnar, som om de vore mina barn?

Tänk att det finns fler som också gillar gröna grejer ibland!

*snyft*

Vad vacker världen är ändå!

Imorgon firar vi boken på Aspuddens bokhandel (18-21, öppet för alla som vill kika förbi).

Tjena, vad vi ska skåla och göra high five då, jag och Sara.

Med vänlig hälsning,

Överlycklig

Nöjen vi minns

Jag vet inte om det här säger något om naprapater i allmänhet, eller om det säger något om mig, (troligtvis det senare) men jag tyckte det var roligt att gå till en naprapat idag? Det var min första gång. Var fasen uppspelt och fnissig i flera timmar efteråt. Man fick ju små uppgifter! Varför har ni aldrig sagt något om det? Jag älskar små uppgifter! Typ "håll upp armen så här nu, och tryck emot när jag säger till" och "böj knäna och tryck benet inåt" och "luta huvudet så mycket du kan åt vänster", och sen blev jag knådad och tryckt på och fick nålar i axlarna och hemläxa, hemläxa!

*piper förtjust*

Har jag sagt någon gång att jag älskade att gå i skolan?

Hur som helst så tyckte både jag och mina axlar och mitt sneda bäcken (vem kunde ana att jag ens hade ett sådant?) och min superspända högerarm som jag tydligen överanstränger när jag sitter vid datorn jämt att det var en väldigt bra upplevelse att gå till en naprapat. Ska dit igen nästa vecka, och redovisa min läxa. Redovisa min läxa!

*piper förtjust*

Åh, gud, alla dessa små glädjeämnen man har i livet ändå, va? Vad torftigt allt skulle vara utan dem.

Tjuvtitt: Ivar träffar en tyrannosaurus

Idag släpps min och Emma Göthners andra (fristående) bilderbok om dinofantasten Ivar, och den här gången träffar han på en livs levande tyrannosaurus. Det är ganska läskigt, för Ivar vet en massa saker om tyrannosaurusar. Att de har skitvassa tänder, till exempel. Och att de äter andra dinosaurier till middag. Frågan är bara... hur är det med barn? Äter tyrannosaurusar barn?

Nå.

Det visar sig snart att SPOILERVARNING!! just den här tyrannosaurusen inte är så hungrig just nu. Mest leksugen, faktiskt. Det är liksom aldrig någon som vågar stanna och leka med henne, alla bara kutar sitt snabbaste så fort hon visar sig. Men kanske, kanske kan Ivar vara undantaget som bekräftar regeln? Vill han leka? Och vad leker man i så fall med en skitstor dinosaurie, när man själv är liten som en myra?

Ivar träffar en tyrannosaurus finns att köpa i bokhandlar och på nätet, och passar barn mellan 3-6 år ungefär. Och vill ni köpa en bok direkt av mig, med en hälsning i, så går det också bra. Då klickar ni här och läser om hur det går till.

Hoppas ni gillar!

Dagens tips!

Om man är en sådan som prenumererar på DN så möttes man av den här annonsen i Kulturdelen i morse. Från och med idag (och fram till 8 september) kan alla prenumeranter ladda ner min och Johannas bok "Vi måste sluta ses på det här sättet" helt gratis som e-bok.

En himla bra deal, skulle jag vilja säga.

Boken passar från... femton år och uppåt, kanske? (Studier visar att den funkar på 25-åringar och 35-åringar och 55-åringar också).  Den innehåller saker som: parisdrömmar, dejter, gymnasieskolor, förskolelämningar, varannan vecka-ångest, hångel, studenten, saker man skrattar av och Kent (the band).

Man klickar sig in på dn.se/ebok om man blir sugen.

måndag, augusti 25, 2014

Slaget om pelletspannan

Det pågår ett tyst krig här hemma, där jag och Gustav på var sin sida om köksbordet slåss för vårt liv för att inte råka bli den av oss som "kan mest om pelletspannan". Ingen av oss hade (naturligtvis) några förkunskaper om dylika tingestar när vi köpte hus, och ända sedan vi flyttade in har vi kämpat i det tysta för att försöka slippa undan ansvaret. Jag gissar att vi båda tänkt att "så länge jag bara spelar död och inte närmar mig pannan, så kommer ju han där/hon där vara så illa tvungen att gå in och styra upp till slut."

För ärligt talat, någon av oss måste ju veta hur man stänger av den för säsongen på sommaren, tömmer ur askan, felsöker när något inte funkar, håller koll, vet var numret till servicemannen ligger, hittar bruksansvisningen när den behövs, sätter på pannan igen när det börjar bli kallt, etc, osv, mm.

Och det fattar ju alla att den av oss som lär sig det först snabbt som ögat kommer att förpassas till den man skriker på när "Det är något fel på pannan!!! Gör nåt!!!"

Är inte så himla sugen på att få den rollen, faktiskt.

Tråkigt nog för mig är Gustav så mycket slugare i det här tysta kriget än vad jag är. Ikväll satt han vid köksbordet och använde sin lenaste stämma när han sa:

- Jag kan ta med mig barnen och storhandla efter maten.
- Va, kan du?
- Ja!

Intet ont anande hjulade jag här lyckligt iväg mot soffan och såg min timme av egentid dallra framför mig i luften som den vackraste av hägringar. Då drämde han i med fortsättningen:

- ... så kan du sätta igång pannan under tiden. För det är ju skitkallt här hemma.

DOH!

Fattar inte hur jag inte kunde se den komma? Får ju fasen se till att skärpa mig.

Nu kan jag både stänga av pannan för säsongen, sätta på den igen på hösten, aska ur den, felsöka (stå och glo på den, blåsa bort lite damm, trycka på lite knappar, öppna och stänga nån lucka och vifta lite desperat med handen framför hela alltet, som om det någonsin hjälpt mot något, alltså) och jag har läst bruksansvisningen säkert tre gånger.

Det här bådar inte gott.

söndag, augusti 24, 2014

The killing, fjärde säsongen.

Okej hej, nu har jag sett klart, ska vi prata om fjärde säsongen av The Killing lite i kommentarerna här, eller?

OBS! VARNING FÖR SPOILERS! KLICKA INTE OM DU INTE VILL LÄSA HUR DET SLUTAR!

Eller ja, klicka hur mycket du vill, men skyll dig själv.

Mamma! Fixa youtube.


"Mamma? Får jag filma dig när du är så där galen och härmar oss hur vi brukar låta när vi kommer hem från dagis och bara tjatar och tjatar och tjatar och vill ha äppeljuice?"

"Okej, då."

3 x söndag


Gustav är på bröllop och när jag vaknade i morse hade sms:et med beskedet "man är alldeles för sällan ute till klockan fem" trillat in i min telefon. Min spontana reaktion på det var ungefär "OCH TUR ÄR VÄL DET, EFTERSOM MAN MÅSTE GÅ UPP KLOCKAN 05.45 OCH SPELA LEGO STAR WARS-SPEL."

Men det är sol! Det är det faktiskt.

fredag, augusti 22, 2014

Sökes: Låtar av vegetarianer

Och i avdelningen "låt oss överarbeta temat en smula, why don't we" undrar jag: Vad kan ni för artister/band som är vegetarianer? Eller veganer? Vi ska fira vegokokbok i nästa vecka och jag kan inte släppa tanken på att göra en låtlista full av artister som är vegetarianer. Kan ni några? Som spelar tillräckligt lugn och sansad musik för att det ska gå att spela den i bakgrunden på en mingeltillställning utan att det liksom... tar över för mycket?

Svar till: festfixarn

onsdag, augusti 20, 2014

Well hello there, the Killing

När tredje säsongen av the Killing började sändas i USA missade jag det med flera veckor och var chockad och bestört både länge och väl efteråt, för att jag missat denna OERHÖRT viktiga händelse. Nu bara: GÖR SAMMA SAK MED SÄSONG FYRA?!? 

Blir allvarligt oroad för mig själv snart.

Blir också genuint överlycklig över tanken på att ha sex avsnitt att se ikapp.

Det kanske eventuellt säger mer om mig än vad det säger om själva serien, men skit i det nu.

THE KILLING!

*gör sälen ner i sängen med datorn i högsta hugg*

Hörs sen.

tisdag, augusti 19, 2014

Lisa går till doktorn

Följande oerhörda har hänt: Jag har sökt läkarvård. Tror fasen jag kan räkna på ena handens fingrar antalet gånger jag gjort det innan i mitt liv. Inte för att jag har något emot läkare. (Nästan alla mina expojkvänner är till exempel doktorer, och de är ju trevliga hela bunten.) Utan för att jag... äh, vet inte. Är rätt frisk av mig. Och det alltid finns de som mår sämre. Som behöver läkartiden bättre. Och jag klarar mig ju. Det är säkert inget. De kommer bara tycka att jag sjåpar mig. Inte ska väl jag, etc, osv, mm.

Men! Nu är jag så j-a trött på att ha ont i huvudet flera dagar i rad med ojämna mellanrum att jag överväger att amputera huvudet. Och då känns ändå "läkarvård" som ett vettigare första steg att ta. Right?

Har nu bokat 1. Tid på vårdcentralen för att ta värden och blodtryck och träffa doktor och 2. Tid hos naprapat för att kolla så det inte egentligen är så att jag har ont i axlarna. Man kan ju tycka att jag borde märka om jag har ont i axlarna helt själv, men, men, ja, ja.

Känner mig skitduktig nu!

Skitduktig i kombination med sjåpig, då förstås.

lördag, augusti 16, 2014

Lördagslugn och annat hittepå vi minns

Idag har det stora barnet i den här familjen varit this close att helt sonika packa ner mig i en låda och ställa ut lådan på gatan, och plita ner en skylt att ställa bredvid: MAMMA BORTSKÄNKES PÅ GRUND AV ALLERGI MOT DUM I HUVET. Så sjukt dålig stämning här! Dristade mig först till att säga att han inte fick lördagsgodis förrän efter lunchen (AMEH!), sedan till att säga att han inte fick spela mer på ipaden (WTF?!?) och sedan till att föreslå att vi skulle gå ut (SKÄMTARU?!?) och cykla. Det där sista var nog för att putta honom över ruinens brant.

Så kränkt.

Sen kom vi hem, och jag hörde mig själv säga "Men herregud, nu är jag så trött på gnäll att jag extremt snart blir ga-len. Nu får ni får göra vad ni vill. Bara vi är utomhus. Och inte skriker."

Då fyllde de sandlådan med vatten från trädgårdsslangen, tog av sig alla kläderna, och badade nakna i leran.

Bra val, ändå.

Alla blev glada.

Men någon "härlig lördag" eller "lugn ledighet" vet i fåglarna om jag skulle kalla det. Det lasset får någon annan på internetz dra idag, jag pallar inte, jag måste sova.

Det är ju en ledig dag imorgon också.

Mysigt vi ska ha det.

"Mysigt."

fredag, augusti 15, 2014

P.S

Amen, alltså, "Farväl Falkenberg"? Du käre värld, vad bra den är. Sådan exakt tonträff. Eller vad man nu kallar det.

Hade glömt.

Böcker om kompisgäng på små orter

Boken jag håller på att skriva på nu är en ungdomsbok (tror jag), huvudpersonerna är 20 år. Den utspelar sig i den lilla tätorten där jag växte upp. Ingelstad, 2 mil söder om Växjö. Där finns det 1700 invånare, en affär, en badplats, två pizzerior, några frisörer och ett övergångsställe. Boken handlar om ett kompisgäng, som återförenas där en sommarvecka. De ska gå på en begravning.

Och det var allt jag hade att säga om det för tillfället.

Men jag undrar om ni har bok eller filmtips? Jag plöjer allt som handlar om 1. Små orter , helst i kombination med 2. Kompisgäng, och allra, allra helst i kombination med 3. Unga vuxna.

Ska se om "Farväl, Falkenberg" nu, tänkte jag. Och i veckan läste jag Christoffer Carlssons "Den enögda kaninen" (Så väldigt bra!). Innan dess läste jag "Röda vita rosen", av Mariette Glodeck, efter tips från någon här på bloggen, minns inte vem nu, förlåt. (Också bra!) Borde jag läsa om "Den hemliga historien"? Se "Sista natten med gänget"? Eller vad?

Kommer ni på något får ni hemskt gärna tipsa.

tisdag, augusti 12, 2014

Greetings from Lund

Jag (och Johanna) är i Lund nu, och håller skrivkurs på stadsbibblan i tre dagar, för unga personer mellan 14-20 år. Det är lite smått fantastiskt, av lite alla möjliga olika anledningar. Till exempel: Kursen är fullbokad, sedan länge. Verkligen inte varje gång det händer när man kommer till en bibbla. (Läs: Har aldrig någonsin hänt förr.) Det stod folk uppskrivna på reservlista. Som förhoppningsfullt kom till bibblan i morse, men fick vända i dörren. Och nu sitter det 20 tjejer och killar i det lilla rummet och skriver på dagarna. På sitt sommarlov.

Lund, alltså!

Ett förtjusande ställe.

Det har jag då alltid sagt.

söndag, augusti 10, 2014

Limited, schimited - rör inte min daim mint


Ser ni det där med "limited edition" där längst ner till höger i bild? Det skrämmer mig lite. Som jag ser det finns det inte en enda vettig anledning att låta denna gudagåva till mänskligheten choklad försvinna ur något slags sortiment, någonsin. Så nu drar jag mitt strå. Jag äter mig långsa... okej, nä, ganska snabbt, igenom det stora berget av mintdaim som ligger staplade strax innan kassan på vårt hemköp och tänker att när Marabou ser försäljningssiffrorna så kommer de bara: OMFG, DAIM MINT! Det verkar vara väldigt stort i Gnesta med omnejd. EVIGT LIV? EVIGT LIV!

Ni kan tacka mig sen.

Sjukt god, denna där.

fredag, augusti 08, 2014

Tack!

Åh, hörni, det är så roligt att ni är så entusiastiska och hejiga och glada över vegokokboken! Det trillar in mejl med beställningar av signerade exemplar på löpande band, och igår seglade boken upp på Bokus topplista över gårdagens mest sålda böcker PÅ HELA HIMLA BOKUS, AV ALLA HIMLA BÖCKER SOM FINNS DÄR, och ni bara: visar glada tummar upp i varenda socialt forum jag tittar in på.

Jag blir så väldigt glad och stolt och tårögd!

Ville bara säga det.

torsdag, augusti 07, 2014

Tjuvtitt: Mera vego - mat för hela familjen

Igår landade min och Saras färdiga kokbok i brevlådan här hemma, och nu har jag ägnat det senaste dygnet åt att ömsom ha lust att gråta av lättnad, och ömsom ha lust att springa omkring med båda armarna i luften och dela ut high fives på löpande band. Den är klar! Den är klar! Jag vet inte varför det känns så otroligt, men det gör det. Herregud, vad länge vi sysslat med den här.

Men snygg blev den! Och stolt är jag.

Mera vego - mat för hela familjen är en kokbok för alla som vill ha ny vegoinspiration i köket. Den passar både den som redan är vego (och är trött på sina gamla vanliga recept), och den som inte alls är vegetarian (men vill börja laga lite mer vegetariskt, och inte vet riktigt hur eller vad). Eller för den arma krake som är förälder till ett barn som plötsligt deklarerat att hen blivit vegetarian, för den delen.

Vi har haft hela familjen i åtanke när vi gjort recepten, och i den bästa av världar passar därför rätterna både små barn, stora barn och vuxna. Recepten är indelade efter hur lång tid matlagningen får ta - och här finns både kaossnabba recept, vanliga vardagsrätter, festliga helgmåltider, mellanmål, efterrätter och småplock.

Grunden i recepten är lakto-ovo-vegetarisk, och det betyder att en hel del av rätterna innehåller mjölkprodukter och ägg. De recept som är veganska (alltså helt fria från alla slags animaliska produkter) eller lätta att vegananpassa har vi märkt med en stämpel. Den stämpeln sitter mer än hälften av recepten. Det finns inget "låtsaskött" som quorn eller sojabitar eller fejkbacon i något av recepten.

Och så får man lite tips och trix mellan varven också! Till exempel kring hur man (eventuellt) får barn att smaka på ny mat, hur man bäst marinerar tofu, hur man fixar tuggmotstånd i en vegetarisk burgare, eller varför det asiatiska ströbrödet panko typ är matlagarens bästa vän.

Det är jag, och barndietisten Sara Ask, som står för texterna och recepten, Ulrika Pousette som tagit bilderna, och Katy Kimbell som gjort formen. Boken är släppt nu, och går att köpa lite överallt (definitivt hos nätbokhandlarna i alla fall). Och vill man köpa en bok direkt av mig, med en hälsning i, så får man gärna det! Då klickar man här.

Hoppas, hoppas ni kommer gilla den! Eller maten i den. Eller helst både och.

Fridens liljor!

onsdag, augusti 06, 2014

Den fruktansvärt otäcka hajen och dess veka hjärta

Jag försökte leka blodtörstande haj med mina barn på lekplatsen idag. Tanken var att jag skulle vara den blodtörstiga hajen, och barnen skulle vara mitt potentiella byte, och de skulle vara uppe och klättra och klänga i den stora klätterställningen och jag skulle vara under samma klätterställning och hoppa efter dem och hugga med mina livsfarliga käkar och vara fruktansvärt otäck.

(Jamen, titta inte på mig! Ni tror väl inte att jag får hitta på några regler?)

Så himla svårt att vara fruktansvärt otäck, bara, när det minsta lilla bytet envisas med att vara helt omtänksam under tiden.

"HAJEN! HALLÅ, HAJEN? ÄJ DU HUNGJIG? VILL DU KÄKA UPP EN LITEN, LITEN TUGGA AV MIG? ÄJ DU SUGEN PÅ DET? OKEJ. OKEJ, HAJEN! JA KOMMEJ NEJ TILL DIG DÅ. SÅ DU INTE BEHÖVEJ VAJA HUNGJIG. MEN HAJEN? DU FÅJ BAJA TA EN LITEN TUGGA AV MIN JUMPA. INTE EN STOJ. BAJA EN LITEN. ÄJ VI ÖVEJENS, HAJEN? OKEJ, BJA. NU KOMMEJ JAG, MIN LILLA HAJ!"

*åker ner för rutchkanan*

*hoppar upp i famnen på hajen och lirkar sina små armar runt hajens hals*

"JAG ÄLSKAJ DIG, HAJEN. VILL DU TA ETT BETT?"

Alltså, verkligen.

Jetesvårt.

Är hajar blödiga?

Denna haj är.

måndag, augusti 04, 2014

Det är lite varmt. Har ni märkt det?

Vad säger vän av ordning om en person (VILKEN SOM HELST!) som jobbar hemifrån och sitter framför en dator på ett litet kontor på övervåningen i ett hus under en värmebölja, bara helt sonika bestämmer sig för att jobba naken? Skulle vän av ordning misstycka? Och om ja, befinner sig vän av ordning någonstans i närheten av Gnesta?

Frågar åt en kompis.

Rapport från ett ridläger

Är brutalt öm och stel från midjan och neråt, och har stora, fula blåmärken på insidan av hela benen efter skav mot sadeln. Men det var det värt! För de senaste tre dagarna, som jag tillbringat på ridläger? Amen, alltså, så jädra fina, jag har då aldrig varit med om dess like.

Vi var åtta stycken vuxna människor, med varierande förkunskaper, som anmält oss. En del hade suttit på en häst sammanlagt en halvtimme under hela livet. Och andra hade (som jag) ridit en hel del när de var små, men inte haft närkontakt med hästar på sisådär tjugo år. Vi blev tilldelade varsin helghäst. Min var brun och hette Tuva, och inför Tuva känner jag ungefär så här: <3 <3 <3, plus den där emojin med hjärtan i ögonen. SÅ JÄDRA GULLIG! Och luktade gott gjorde hon också. Samt att hon var väldigt lättriden och inte hade för vana att hålla på med något fuffens, typ bocka, sparkas eller bitas. Bra grej, ändå.

Sedan var det sammanlagt fem ridpass utspridda över fredag, lördag, söndag, massa pyssel med hästarna i stallet, lite teori mellan varven, och superfina miljöer och bra stämning i stallet. Inte för lätt (vi fick till exempel galoppera i skogen, och fatta galopp från skritt och sånt där om vi ville) och inte för svårt och läskigt (vi slapp hoppa över otäcka hinder). Jag var inte rädd en enda gång, och inte uttråkad en sekund. Bara glad och svettig och lite frustrerad och nervös och utmattningsdarrig och lycklig som en kalv på grönbete.

Det är lite som att övningsköra på något vis. Så jädra många grejer att hålla reda på, man blir ju helt slut i huvudet! Hälar som peka neråt, tummar som ska peka uppåt, händer som ska fram, tyglar som ska kortas, tyglar som ska längas, sits som ska lutas fram eller rätas upp, händer som ska mjukna, spö som ska hållas i, knän som ska vara stilla, blick som ska framåt, balans som ska hittas, och tempo som ska hållas. Och så fort man lyckas med en av grejerna så glömmer man bort någon av de andra. Man har ju tusen saker gratis av att ha ridit som barn, för även om man glömt allt i huvudet, så sitter ju mycket av det kvar i kroppen när man väl sitter där i sadeln sen. Men de som nästan aldrig ridit förut? Så himla imponerad av att de gick från noll till galopp i skogen på tre dagar.

Aja.

Har jag någon tråd här?

Och var har jag i så fall lagt den?

Kanske här: Det var en nedrans bra helg, och nu ska jag googla "ridskola gnesta" och konsultera mitt livspussel. En kväll i veckan på en havremoppe? Låter som den bästa sortens antidepressiva medel jag kan tänka mig.

fredag, augusti 01, 2014

Hej från en som redan har förökat sig, och TUR ÄR VÄL DET!

När jag var typ tretton läste jag i VeckoRevyn att killar inte gillade tjejer som åt chips direkt ur påsen.

OH WELL.

Håll den lilla upplysningen i minnet nu, så ska jag guida er igenom vad jag gjort ikväll.

Tänk er en bil, och en 34-årig kvinna som kör den bilen. Kvinnan har inte duschat ordentligt på fyra dygn. Inte kammat håret heller. Eller egentligen ens bytt kläder. Och hon är väldigt hungrig, eftersom hon av någon obegriplig anledning har prioriterat att köra bil framför att äta middag. Ser ni det framför er? Bra. Tänk er då vidare att det enda som finns att äta i bilen är ett tjugotal Pringles-chips längst ner i ett Pringlesrör. Först tänker kvinnan, näe, inte chips i bilen, det har du ju testat en gång, och det kändes ju helt ovärdigt sa du efteråt, TÄNK PÅ VECKOREVYN!

Sen tänker kvinnan, äh, fuck it. Hit med chipsen.

Vet ni hur smalt ett Pringlesrör är? Det är nästan så man fastnar med handen när man sticker ner näven för att ta några chips, kan jag meddela. "Nästan."

Vet ni hur dumt det är att fastna med handen i ett Pringlesrör när man samtidigt kör bil? Ganska dumt, kan jag meddela. "Ganska."

Vet ni vad man till slut måste göra då, efter att ha lirkat upp handen ur röret (och råkat slå Pringlesröret i pannan) för att inte riskera att 1. Köra av vägen och döden dö, eller 2. Svälta ihjäl och döden dö? Man måste vända hela Pringlesröret upp och ner i knät, så att alla chipsen trillar ut på ens byxor, kan jag meddela. Inklusive alla smulorna i botten. Och sen? Sen måste man sitta och plocka chipsbit för chipsbit från sin egen kropp, och äta dem.

Jodå.

Man måste det!

Eller ja, jag gjorde det.

Men det är lugnt, för det är ändå aldrig någon som kommer få veta det.

HÖHÖ.