måndag, mars 31, 2014

Det finns ett nytt litteraturmagasin i stan

I dagarna har det första numret av den nya litteraturtidskriften "Fyrahundrafemtio" kommit ut. Det är en tidskrift med (bland annat) långa, klassiska journalistiska reportage, om böcker, läsning och böckernas värld. Någon beskrev den som en blandning mellan glansiga magasin (Vi Läser) och branschtidningen Svensk Bokhandel. Lite så är det! Och så är det också lite som att läsa Filter, fast bara om böcker.

Så här efter att ha läst alla sidor i första numret: Jag gillar det skitmycket.

Det var till exempel väldigt intressant att läsa ett granskande reportage om Amazons lager i Tyskland, väldigt roligt att läsa genomgången av genrebeteckningar som dött ut (fast "dött ut", jag vet inte? Chicklit och YA till exempel, visst används de fortfarande?) och väldigt tillfredsställande att läsa texten om alla (tröttsamma) pseudonymer.

Och så är jag och Gustav med i den också! I ett långt, långt reportage om kvinnlig/manlig läsning, och kvinnliga/manliga influenser. I tre timmar var reportern och fotografen här och pratade med oss. Om Gustavs nyårslöfte (om att ha ett mansfritt 2014), om vad vi läser och influeras av, vad vi tror att det har för inverkan på oss, etc, etc, etc. Det var ta mig tusan det roligaste samtal jag haft på... jättelänge. (Och, ja. Det handlar eventuellt liiite om Lotta Lundgren. Men vad kan jag säga? Att prata om Lotta Lundgren har blivit en livsstil.)

Hoppas tidningen lever och har hälsan länge till! Jag tecknar i alla fall prenumeration nu.

Kort avbrott från tevesoffan

PRESIDENTENS BARN!!! JAG HAR SETT PRESIDENTENS BARN!!!

Mvh
Scandalmissbrukaren

söndag, mars 30, 2014

Mitt namn är Solnaråttan. Jag har kommit för att hämta dig.

En länk jag ångrar att jag en gång klickade på: Den om Solnaråttan. Iuuuuuuuueeew! Osmart. Nu hör jag Solnaråttan överallt. Minsta lilla knäpp i huset får mig att spärra upp ögonen i vild panik och försöka förbereda mig mentalt på hur jag ska tackla åsynen av Solnaråttan alive and kicking i mitt kök/mitt sovrum/min hall. Det går väldigt dåligt. Jag är övertygad om att jag kommer att dö när det händer. Jag är också övertygad om att jag vacklar på gränsen till att bli paranoid i väntan på denna död.

Nyss hörde jag till exempel det karaktäristiska Solnaråtte-ljudet vid sovrumsfönstret och smög livrädd dit för att konfrontera mördardjuret.

Det visade sig att "det karaktäristiska Solnaråtte-ljudet" till vardags även brukar kallas "helt vanliga mysiga regndroppar mot fönsterruta."

Jahopp.

Jaja.

Jag lyfte åtminstone inte på en lövhög och nästan snuddade vid en lömsk orm igår, som min syster gjorde i sin trädgård. Det är väl alltid något.

Våffeltårtor vi minns

Har ägnat mycket tankekraft den senaste veckan åt att tänka på om det går att göra våffeltårta. Ni vet, som pannkakstårta, fast med våfflor? Våffla, grädde, sylt, våffla, upprepa fem gånger, hallon, florsocker, klar. Nu vet jag: Det gick. Om man ska utvärdera den här våffeltårtan (i jämförelse med vanliga singelvåfflor) så skulle jag vilja ge den + för festlig och fin och - för förlorad frasighet. Så! Nu slipper ni ligga sömnlösa och grubbla över det här, och kan ägna den tiden åt något viktigare. Varsågoda för det!

fredag, mars 28, 2014

Spaniens flagga är först röd, sen gul, sen röd igen. Och i mitten står det en figur som ser ut lite som R2D2.

När jag tänker på att vår förskola bad oss mejla från semestern, och kanske skicka några bilder, och det resulterade i en mejlväxling mellan barnen och deras kompisar på förskolan där varje brev avslutades med "Vi saknar er! Ses snart!" då gråter jag nästan lite. Fasen vad fint!

Det här är (bland annat) vad Rufus ville berätta om Spanien för sina kompisar:

- Det fanns guldiga solglasögon på marknaden.
- Han hade slagit sig på knät så det kom blod.
- Man fick äta jordgubbar nästan hela tiden.
- Det var varmt så man kunde ha shorts.
- DET FINNS SPANSKA POKÉMONKORT!!!
- Farmors och farfars hund heter Romeo, och ibland gav Svante bort sin mat till honom i smyg, för han är rätt busig. Svante alltså. Och Romeo! För om man tappar en napp på golvet så äter han upp den.

Det här är (bland annat) vad barnen på förskolan ville veta:

- Hur gick det med ditt knä, Rufus?
- Finns det regnbågar i Spanien?
- Hur kom ni dit?
- Vad betalar man med för pengar?
- Hur ser Spaniens flagga ut, vad är det för färger i den?
- Finns det glass där ni är?

Båda barnen sprang in i hallen på förskolan idag, helt uppspelta för att de skulle få berätta om allt, och svara på alla frågor. Det är så fint. Tror jag? Jag menar: Det är samma för alla, och det spelar ingen roll om ett barn berättar och visar bilder från en helg i Alvesta eller en månad i Thailand eller en helt vanlig dag hemma, engagemanget och entusiasmen hos samtliga inblandade är densamma. Och de lär sig skitmycket på det, både av att berätta och av alla andras berättelser. Men ändå är det ju dubbelt. Det sticker i mina ögon när han pratar om alla Pokémonkort han har fått på sin semester i utlandet. Den privilegierade lilla skrytsamma skitungen!

Jag älskar när han bubblar av glada historier.

torsdag, mars 27, 2014

Semestern är slut! Nu tar vi snart helg.

HÄJ! Vi är hemma igen. Huset stod kvar. Och alla våra planterade små fröer hade klarat sig ensamma. Visste inte att jag hade bekymrat mig för något av det, men sen kom vi hem, och jag blev lättad, så jag antar att jag kanske hade varit lite ängslig å gurkornas vägnar trots allt.

Lelle gurkor! Nu ska jag inte lämna er mer på ett tag.

Kan jag till exempel ha tänkt alldeles nyss.

Men semestern var väldigt härlig! Jag kan rekommendera både jordgubbar, t-shirtväder, och snälla svärföräldrar som emellanåt har hus i Spanien och vill att man ska komma dit och hälsa på. Skriv upp det.

tisdag, mars 25, 2014

3 x måndag

Det har hänt något med barnen sedan vi kom hit. De leker med varann. Alltså, i timmar. Själva. Utan att ens fråga om vi kan vara med. Gustav och jag sitter med gapande munnar och bara glor på dem i chock och vågar inte säga något. Ibland stoppar vi in pistagenötter i de gapande munnarna också.

Det var väl ungefär det.

Kort avbrott från semesterbubblan...

... för detta utrop: Herregud, så himla roligt att årets ALMA-pris gick till Barbro Lindgren! Det var hon då sannerligen värd. För Loranga, för Benny, för Sagan om den lilla farbrorn, för Vilda bebin, för Max, för Jättehemligt, för allt, allt! Blev himla glad nu.

söndag, mars 23, 2014

4 x söndag

Vi kom iväg. Ingen blev sjuk. Och i Spanien är det t-shirtväder och jordgubbarna kostar gratis!!! Idag har vi varit en sväng på en marknad och kidsen har köpt nödvändiga grejer. (Guldiga solglasögon, turtleskepsar och Pokémonkort, alltså.) Sen har vi mest hängt på baksidan av huset. Och lite i en lekpark. Jag har bränt mig på näsan. Gustav har gjort bomben i poolen. All is well.

fredag, mars 21, 2014

Den där låtlistan...

Herregud, jag älskar er, ni bara ÖSER ju in musiktips när man ber er! Jag la in precis varenda låt ni tipsade om på en lista, och några jag tipsade mig själv om också, och sen lyssnade jag igenom och plockade bort de jag inte tyckte passade in.

Nu är det 50 låtar kvar.

Det kanske ryker några till, eller tillkommer fler efter hand. Men här hittar ni listan i alla fall: Du blundande på klassfotot i nian.

Jamen, nåt skulle den ju heta? Jag fick ju naturligtvis sno en låttext, som vanligt. Den passar.

torsdag, mars 20, 2014

Packa pappas kappsäck

Om gud vill och byxorna håller åker vi på semester om ett drygt dygn. Vi ska till Spanien och träffa barnens farmor och farfar i några dagar. De har bott där hela vinterhalvåret. Och det ska bli himla härligt att hälsa på dem. För vet ni vad de har i Spanien, som vi saknar i Stockholmstrakten? De har gator utan snöslask på!!!

Idag fick barnen vykort från ovan nämnda farmor och farfar där det stod "Snart kommer ni! Här är det varmt och soligt, så ni behöver inte ta med er några overaller och mössor och vantar." Det där sista var ungefär den vackraste mening jag har läst i mitt jordeliv.

Är så himla nervös bara att vi ska bli sjuka eller nåt, alla bara kräks ju överallt hela tiden. Men det blir vi inte. Det blir vi inte. Speciellt inte nu, när jag har skrivit det här. Right?

Så klart du gör

Jag pratade lite med min kompis fyraåring häromdagen. Om kompromisser. Hon visste inte riktigt vad det betydde.

- Du kan tänka så här: En kompromiss är när man tycker olika, men försöker komma överens genom att mötas på halva vägen. Till exempel om du vill ha tre glassar till middag, och din pappa vill att du bara ska äta en glass till middag. Då är det en kompromiss att du får två glassar. Fattar du?
- Ja.

LÅNG PAUS.

- Fast, Lisa? Sen när jag har ätit de där två glassarna?
- Ja?
- Då tar jag ju en till så klart.

8. Den viktigaste feministiska frågan för mig är...

Ja, men, går det ens att välja en fråga? Nej. Det gör det verkligen inte. Alla feministiska frågor är skitviktiga och hänger ihop, och bygger på en och samma grund (rättvisa och jämlikhet för alla). Men mäns våld mot kvinnor. Det är en jefligt viktig fråga. Jämställda löner. Det är en annan jefligt viktig fråga. Och så allt som har med hem och familj och barn att göra. (Vem är föräldraledig? Vem tar ansvar för hem och barn? Synen och förväntningarna på mammor respektive pappor.)

Det är nog den frågan som ligger mig närmast just nu om jag ska tvingas välja.

Så här sa Gudrun Schyman i en enkät i tidningen ETC nyss: "I den här takten kommer det att ta 68 år innan vi har jämställda löner, 40 år till ett jämställt uttag av föräldraförsäkringen, 195 år innan kvinnor och män vabbar lika mycket och 150 år innan vi delar lika på obetalt hemarbete. Jag står inte ut! Vi kan inte vänta!"

Ungefär så.

Kan man ju sammanfatta det.

Allt är viktigt, och alla förändringar går för långsamt. Det är frustrerande.

Men idag läste jag om en cool 14-åring i min nya lokaltidning, och då blev jag ändå glad. Heja Alva!

Det här är en av rubrikerna i 10 x feminism, som består av tio blogginlägg kring temat feminism. Häng på du också! I tio olika inlägg, eller genom att svara på alla frågor i samma inlägg. Du hittar alla rubrikerna här!

Tips!

För alla som är intresserade av barn & ungdomslitteratur, och närmare bestämt svensk och tysk sådan, så har jag ett (gratis) evenemangstips här: Den 24 april klockan 17.00 och några timmar framåt på kvällen ordnar Goethe-institutet i Stockholm en minibokmässa med fokus på förhållandet mellan tysk och svensk barn & ungdomslitteratur. Jag ska vara med och moderera två av seminarierna, ett mellan två översättare, och ett mellan två litteraturkritiker. Och också: Pija Lindenbaum ska vara med på ett hörn!

I mina prat ska vi till exempel diskutera hur det funkar att översätta svenska till tyska (och tvärtom). Finns det kulturella skillnader som gör att man måste anpassa böckerna? (Tycker tyska läsare att det är konstigt att det fikas så himla mycket i svenska böcker, till exempel?) Och så ska vi prata om synen på litteratur i de olika länderna, vilken status ungdomslitteraturen har, vilka trender det finns, och vilka slags böcker som brukar få bra recensioner. Jag tror att det kommer att bli intressant.

Här kan du läsa mer, och anmäla dig.

onsdag, mars 19, 2014

Lund, I love you

Åh, Lund, vad härlig du är, din lilla rackare! Jag är oerhört svag för 1. Skåne, 2. Kullersten, 3. Fina hus (i rödtegel). Så man kan säga att Lund had me at hello för hundra år sen när jag var där för första gången, och det är samma lika fortfarande. Plus att klasserna på skolorna jag besökt (Svaleboskolan och Fäladsgården) har varit +++++ i författarbesöksstatistiken. Och att jag pallrade mig med tåg vidare till Malmö och hälsade på en av mina favoritpersoner här i livet som jag inte sett på fyra år (!!!). Han är kock. Det är väldigt gott att hälsa på en kock vid middagstid. TIPZ! Nu är jag på tåget hem, och det visade sig dessvärre att jag inte kunde skriva bok den här sträckan heller, så jag lyssnar på era låttips och pinnar grejer på pinterest istället. Allt är helt okej just nu.

måndag, mars 17, 2014

En låtlista. Någon?

Okej, så jag sitter på ett tåg på väg mot Lund och försöker skriva bok, och det vet vi ju alla hur det brukar gå –> pissdåligt. Är helt värdelös på att skriva bok någon annanstans än på min inövade skrivplats. Eller åtminstone i ensamhet.

Så... jag gör en låtlista istället. Vill ni hjälpa till?

Jag tänker mig att det ska bli en lista med 20-30 låtar som jag kan lyssna sönder under skrivandet (eller ja, när jag kört fast i skrivandet och lyssnar på musik istället). Jag har höga krav. Det måste vara låtar som jag 1. Gillar, och 2. Tycker passar ihop med boken.

Så om jag säger att jag gillar att lyssna på: Säkert! Veronica Maggio, Belle and Sebastian, Håkan Hellström, Lily Allen, Ed Harcourt och såna.

Och att boken ska bli typ så här: Liten ort, kompisgäng, 20-årsliv, sommar, död, gråt, tandagnisslan, kärlek och hemligheter.

Vad vill ni tipsa om för låtar då?

Att vända sig till ett bokförlag med sitt manus för första gången

Det händer då och då att jag får frågor på mejlen om hur man gör när man har skrivit ett bokmanus och vill skicka det till ett förlag. Har jag några tips? Och det har jag faktiskt! Så nu kommer en snabbgenomgång (nåja) här ifall det finns fler intresserade.

1. Skriv färdigt ditt manus. Inget förlag (som jag känner till) vill ha halva böcker i sin brevlåda. Du måste ha hela berättelsen klar innan du kan skicka in, och du ska helst ha korrläst den och jobbat igenom den några fler gånger än vad du tycker känns rimligt.

2. Researcha vilka förlag som kan tänkas vara intresserade av just ditt manus. Vad har du skrivit för typ av bok? Vilka förlag i Sverige ger ut den typen av böcker? Gå till biblioteket eller bokhandeln och glo runt, och skriv ner namnet på de förlag som verkar ge ut den typ av bok du skrivit, och koncentrera dig sedan på dem. Det är liksom ingen vits att skicka ett bilderboksmanus till ett förlag som inte ger ut bilderböcker, eller en deckare till ett förlag som bara ger ut poesi.

3. Kolla förlagens hemsidor. Ta din lista med förlag du kan tänkas vända dig till, och googla dig fram till deras hemsidor. Där står det oftast hur de vill ha in manus. De flesta vill fortfarande ha manusen utskrivna och inskickade med vanlig post. Andra vill ha ditt manus på mejl. Kolla upp det, och lyd snällt alla anvisningar du hittar. Och skicka inte in originalbilder om du illustrerat, tänk om de kommer bort? Vad jobbigt det vore.

4. Skriv ett följebrev som du skickar med ditt manus, och lägg inte ner en livstid på att formulera det. En halv A4-räcker, och följebrevet ska kort presentera dig och ditt manus. Det finns spaltmeter med tips och tricks på internet om följebrev, och historier om folks extraordinära exempel. Och säkert funkar det att extraordinära sig ibland. Men jag tycker generellt att man kan strunta rätt mycket i det där, för det är ändå inte följebrevet det står och faller på, det är ditt manus som är det viktiga. Men några korta grejer jag tänkt på: Var inte för personlig! Du behöver inte berätta att du har tre katter och en son som gillar majskrokar eller att dina barnbarn älskar din berättelse. Och du behöver inte skicka med en bild på dig själv heller.

5. Posta eller mejla iväg ditt manus. Du kan skicka till flera förlag samtidigt om du vill. Det kanske är rimligt att välja ut några stycken i en första vända? Förslagsvis de förlag du allra helst vill ska ge ut din bok. Drick sedan lite bubbel och klappa dig själv på ryggen. Herregud, vad bra du är! Oavsett resultat så är det faktiskt skitcoolt av dig att ha skrivit färdigt ett helt bokmanus.

6. Ha tålamod. Det tar ofta lång tid innan man får respons (Flera månader! Ett halvår!) och jag tror man ska vara försiktig med att ringa och tjata eller mejla och fråga efter omdöme i onödan. Det händer så klart att manus kommer bort eller glöms, men i de allra flesta fall handlar det bara om att vänta och hoppas och vänta och hoppas och vänta och hoppas. Gör det.

7. Tackla beskeden like a boss. Det är svårt att bli antagen av ett bokförlag. Varje år kommer det in massor av (ibland flera tusen) manus till förlagen, och endast ett fåtal av dem blir antagna. I de allra flesta fall blir man refuserad, och får ett "Tack för visat intresse. Vi kan tyvärr inte ge ut ditt manus" som svar efter de där månadernas väntan. Det är naturligtvis pisstråkigt. (Och då surar du en stund, och sedan skickar du manuset till ett annat förlag.) Men ibland händer det att förlagen tvekat lite. Då kanske du får ett svar i stil med: "Tack för ditt manus! Vi har läst det med stort intresse, men kan tyvärr inte ge ut det som det ser ut idag. Vi tror att du skulle vinna på att skriva om berättelsen och fokusera mer på XX istället för YY." Det här är superbra nyheter! Det betyder att förlaget verkligen sett potential i ditt manus, och tagit sig tid att läsa det noga och till och med komma med ändringsförslag. Nu jublar du en stund, och sedan sätter du dig ner och skriver om ditt manus. Ordentligt! (Efter förlagets tips. Om du känner att det kan ligga ett korn av sanning bakom tipsen, alltså. Och det kan det oftast.) Och när du gjort det så skickar du in det till samma förlag igen, och håller tummarna för att de ska gilla det bättre den här gången. Ja, och så händer det ju också att ett manus blir antaget. Då får du ett mejl eller telefonsamtal från en förläggare som säger: "Vi har läst ditt manus, och gillar det verkligen. Är det fortfarande ledigt, eller har något annat förlag nappat?" Då jublar du verkligen. KONFETTI OCH FANFARER! Snart har du gett ut en bok. High five!

söndag, mars 16, 2014

3 x helg (eller: Vi tolkar grönt)


Jaha, så var det med den helgen, den var ju snabb. När jag rensar kameran verkar det som om vi gjort olika gröna grejer. Planterat om sticklingar, petat ner fröer i 318 små svarta plastkrukor för förodling (OBS! Ej överdrift), och haft Yoda på besök. Samtliga grejer var trevliga. Eller ja, Yoda var lite svår när det kommer till mat, emedan han länge endast kunde tänka sig att äta kattmat och vi inte hade någon sådan hemma av naturliga skäl. Men sen kom han på att det gick bra med dumplings också. Så det ordnade sig.

fredag, mars 14, 2014

Att leka lego chima

Alltså, vi måste prata om en grej. Vi måste prata om att leka med sina barn. (Eller ja, andras barn också för den delen.) Det är ju så jä-hä-hä-vla tråkigt i längden? När femåringen för tusende gången kommer och begär att man ska leka Lego Chima och det finns fem hundra komplicerade regler (INNE I HANS HUVUD!!!) som man måste följa för att det inte ska bli dålig stämning, och leken typ går ut på att sitta och hålla en legofigur i luften och säga saker som han bestämmer åt en att man ska säga, och sen kriga lite och till sist (detta är mycket viktigt): förlora.

Förlora vad, undrar du kanske? Ja-a, du. Det undrar jag också.

Det enda jag med säkerhet vet är att små bitar av min själ dör varje gång jag tvingas leka dessa lekar. Eller förresten, låt oss vara ärliga här: de flesta lekar, faktiskt. Jag försöker naturligtvis ändå leka dem lite nu och då, emedan jag älskar mina avkommor djupt och innerligt och gärna vill göra dem glada, men det händer att jag somnar under tiden. (Och ja. Jag menar bokstavligt.)

ÄR DET FEL PÅ MIG?!?
ÄR DET FEL PÅ MINA BARNS LEKAR?!?
ÄR DET EN FAS?!?

Säg att det är en fas?

torsdag, mars 13, 2014

Textuttryck vi minns

Gustav gjorde följande spaning häromdagen: Folk rycker helt orimligt ofta på axlarna i skönlitterära böcker. I verkligheten? Not so much. Eller jag vet inte, rycker ni på axlarna i ert verkliga liv? Är det inte mer något man skriver/säger att någon gör än något man faktiskt gör?

Jag tror att jag rycker på axlarna ibland, men inte lika ofta som mina romankaraktärer gör.

Jag tror heller inte att jag "tar ett djupt andetag" eller "rynkar ihop ögonbrynen" lika ofta som mina romankaraktärer gör.

Jag "läppjar" ej heller på dryck, eller "mumsar" i mig mat, men det gör inte mina romankaraktärer heller, herregud, NÅN MÅTTA! Det är ju ändå jag som bestämmer över dem.

Kan ni inte säga vilka textuttryck ni stör er på? Det tycker jag vore roligt.

Bebisar i brevlådan

Idag fick jag ett fint inslaget paket på posten. Med två pelargonbebisar i, och ett brev från en bloggläsare som heter Anna med tips på hur jag ska sköta min Mårbacka och en berättelse om bebisarnas ursprung (som involverade en farmor, ett köksfönster, norduppland och en moderplanta som hette Gertrud). Så himla snällt! Blev löjligt glad.

Tack gulliga du, Anna! Jag ska vårda dessa sticklingar som vore de mina barn.

(Och sätta dem direkt i jord som du sa. Jag måste bara köpa jorden först.)

onsdag, mars 12, 2014

Helt pirrigt! Känns det.

Jag har börjat skriva på en ny bok den här veckan. En sån där lång, svår, hittepåbok. Det är lite som att vara nyförälskad, jag kan inte tänka på något annat. (Förutom obviously bagels.) Det är en berättelse som jag gått omkring och vridit och vänt på i huvudet i skitmånga år, men av någon anledning har den liksom inte blivit mer än bara snack förut. Jag vet inte vad det är med den. Den är ovanligt svår.

Men hur som helst.

Det uppenbarade sig plötsligt en vecka i min kalender där jag hade noll (0!) möten inbokade, noll (0!) skolbesök att göra, noll (0!) kokböcker att skriva klart, noll (0!) sjuka barn och inga direkt akuta andra jobbgrejer att ta tag i heller. Så då fick det vara dags, vare sig det kändes svårt eller ej.

Hittills har jag bytt berättarperspektiv två gånger, tempus en gång och struktur tre gånger. Men nu! Nu kanske jag faktiskt är igång på riktigt. Jag är helt svettig och fysiskt utmattad (alltså, på riktigt, jag fattar inte varför själv, men jag blir helt slut som artist av att pressa fram skönlitterär text) när arbetsdagen är slut, men HERRE MIN GET vad roligt det är!

Jag hoppas denna känsla håller i sig för evigt.

(HA! Kul skämt. "Den här känslan" kommer att dö på sidan 35, det vet vi ju alla emedan det är så det funkar, men schhhh! vi pratar inte om det nu, okej? Okej.)

Lästips!

Ikväll är Karin på Karins Konstgrepp ett geni (som vanligt) när hon skriver om sin kropp.

"Kroppen på bilden ovan har blivit politisk. Den tillåts inte bara vara en sammansättning av hud, ben, organ och blod. För en kropp som skiljer sig så markant från den kropp vi annars ser i tidningar, i reklam och på film och som ändå inte skäms för sig måste försöka säga nåt va? Ska vi bara låta den existera okommenterad?"
Alla borde läsa!

Kära dagbok!

Hej, jag bakar bagels. Jag tycker att det är lite småjobbigt just nu med alla jäsmoment och kokmoment och gud vet allt, för jag började alldeles för sent, men imorgon bitti kommer jag att älska mig själv så oerhört mycket, jag vet det. Så det får vara värt det. Alla grejer som ska jäsa, jag blir lika förvånad varje gång jag ska baka dem. Är som ett levande frågetecken vid köksbänken halvvägs in och bara WHAT, huuuuur kan det ta en halv dag/en halv natt att baka några himla bullar/bröd? Man skulle kunna tycka att jag borde ha lärt mig vid det här laget, men icke. Det kommer som en chock varje gång.

Annat rafflande som händer: Det kröp just upp en myra på min fot och bet mig. Det gjorde oväntat ont.

Det var väl det.

tisdag, mars 11, 2014

Saker som händer

Vad ledsam den här dagen är, för övrigt. Tänker främst på Nils Horner, så klart, men också på butikschefen i Göteborg som gick ut utanför sin butik och hällde vatten (avsiktligt?) på en kvinna som satt där och tiggde, på hakkorsen som målats på Vasa Real och på misshandeln/mordförsöket efter feministdemonstrationen i Malmö (och rapporteringen kring den).

Sånt skit.

Alltihop.

Kvällstips

Lyssnar ni på Magnus och Peppes (på fd Livet och Helsingfors och numera Livet och LA) pod? Ni borde! Peppe har fått ett stipendium för att plugga journalistik och kommunikation i Los Angeles, och podden heter "Vad har Peppe lärt sig under veckan som gått?" och i podden tar hon upp några ämnen hon tänkt på under veckan i skolan. Hemskt intressant och roligt. Och praktiskt! Om man till exempel sitter i Gnesta och tänker att det vore fräckt att läsa journalistik och kommunikation i LA. Då kan man ha den här podden som genväg. Ni vet, som när man missat hela melodifestivalen och bara kollar på snabbgenomgången? Lite så.

Här kan man lyssna. Eller så söker man på itunes.

Är du ung? Gillar du böcker?

Då så! I år ska vår podcast Allt vi säger är sant bygga upp en ungdomsredaktion, som består av ett gäng människor mellan 14-19 år, som gillar att läsa. Den som är med i ungdomsredaktionen kommer bland annat att få vara gäst i podcasten, och blogga om böcker på vår sajt.

Sugen?

Läs mer här!

måndag, mars 10, 2014

Hänga tvätt! Vad roligt! Det ska jag göra oftare!

Idag har jag hängt min första tvätt (i eget hushåll) utomhus. HA! Ni kommer vara så trötta på mig innan detta år är över. Idag har jag grillat för första gången. Idag har jag bytt en propp för första gången. Idag har jag fångat en mus för första gången. Idag har jag klippt gräset för första gången. Etc. Etc. Etc.

Jag lider med er. Jag gör det.

Men det stoppar mig uppenbarligen inte.

Jag undrar hur länge husägarsmekmånaden tänker hålla i sig? Jag gör fortfarande nästan allt (utom det som inkluderar möss) som har med detta hus att göra med ett glatt litet utropstecken bakom. Hänger tvätt! Sågar träd! Bär in pellets!

Kanske har jag blivit lite, lite galen av att bli husägare.

Men jag har också blivit glad.

Det ska man inte glömma i sammanhanget.

7. Här är en lista på fem av mina främsta feministiska förebilder


Det finns så många viktiga (historiska) kvinnliga förebilder att jag har ägnat helt orimligt lång tid nu åt att välja ut vilka av dem som skulle kunna platsa på en topp fem lista, så äh, nu struntar jag i dem allihop, och så väljer jag fem feministiska förebilder som finns nu, som jag följer och läser och lär mig grejer av och älskar på daglig basis:

1. Liv Strömquist - läs hennes böcker och lyssna på hennes pod.
2. Lina Thomsgård - följ henne på twitter.
3. Nina Åkestam - läs hennes blogg.
4. Nanna Johansson - läs hennes blogg, och kolla in hennes böcker.
5. Bianca Kronlöf - följ henne på twitter, kolla hennes blogg och klicka på klippet här ovanför igen, fast du säkert sett det redan.

Det här är en av rubrikerna i 10 x feminism, som består av tio blogginlägg kring temat feminism. Häng på du också! I tio olika inlägg, eller genom att svara på alla frågor i samma inlägg. Du hittar alla rubrikerna här!

söndag, mars 09, 2014

5 x söndag



Alla dessa söndagar vi tjurat i vår lägenhet i stan för att vi inte velat göra samma saker samtidigt och blivit rastlösa och inte orkat ta oss ut eller orkat ta oss ut men glömt hälften av grejerna inne och inte orkat gå tillbaka så vi har gått till nån park och där har nån blivit kissnödig och nån kanske ramlat i en vattenpöl och vi har inte haft några extrabyxor och ena barnet har tröttnat före det andra barnet, och sen har vi gått in igen och allt har varit okej, men ni vet, rätt fyllt av konflikter.

IDAG HAR VI HÄNGT I VÅR TRÄDGÅRD!!!

Och jag antar att det inte bara kan bero på att vi faktiskt har en trädgård, vi måste också ha haft tur, eller så har barnen plötsligt blivit stora, men det var ta mig tusan fantastiskt precis hela tiden. I sju timmar stod ytterdörren öppen, och vi gick ut och in och fram och tillbaka, och beskar ett äppelträd och byggde en kompost och odlade lite grejer och tog fram utemöblerna och åt lunch i solen och bråkade inget. Mest var barnen med oss ute, ibland var de inne själva, aldrig var de sura. Efter fem timmar sa Rufus: "Men NÄÄÄÄR kan vi leka något?!?" Då sprang vi fyra varv runt huset, och det räckte tydligen för att han skulle hålla ut i två timmar till.

Jag vill gifta mig med denna söndag.

fredag, mars 07, 2014

Kokboken är dö... inlämnad! Länge leve kokboken!


Det tog en extra vecka, men nu är worddokumentet som jag och Sara så kärleksfullt de senaste dagarna refererat till som "monstret" ivägskickat till förlaget. Så sabla SKÖNT att jag gick raka vägen och firade med att köpa mig en Dr Westerlunds-pellis. (Kallar vi pelargoner för pellisar i vår lilla växtklubb? Jag tror kanske vi gör det.)

Nu ska manuset redigeras, säkert skrivas om några vändor, formges, korrekturläsas, och yada, yada, yada innan den skickas till tryck och slutligen finns att köpa i augusti, så det är ju låååång väg kvar att vandra. Men ändå. Det är värt ett litet fir när man blir klar med första vändan, det tycker jag verkligen.

Nytt avsnitt av podcasten

Om John Green! Bara! Mmm... lyxen. Den här gången har vi hjälp av fyra fantastiska John Green-fans som diskuterar sin favoritförfattare. Vad är bra med honom? Skulle man kunna leva med sig själv om man hade ett citat från hans böcker målat på väggen? Och hur många gånger är det rimligt att se trailern till filmatiseringen av The fault in our stars, egentligen?

In och lyssna!

Klicketiklick.

onsdag, mars 05, 2014

Växtakuten samlas kring: Pelargoner

Efter att ha langat elefantörasticklingar i mitt instagramflöde tycker jag att vi nu raskt förflyttar oss vidare från elefantöronen till de riktigt tunga grejerna, nämligen pelargoner. Jag har ett hus nu. Jag kommer att tappa kontrollen. Jag kommer att bli the crazy cat lady, fast med pelargoner.

VI MÅSTE PRATA OM STICKLINGAR!

Och med "prata" menar jag att ni måste tala om för mig hur jag borde göra, så som ni brukar när jag frågar om växter. Är det sticklingar som är den rätta vägen att gå, eller? Man kan ju annars tänka sig frö (fast gissar att det är för sent i år) och färdig planta (men gissar att det är lite fusk). Eller är jag för sent ute när det gäller sticklingar också? Och ja, ja, jag vet, jag kan 1. Fråga pappa och 2. Googla, men det är ju så trevligt när vi har som en egen liten växtakut här inne och pratar blommor med varann, tycker ni inte?

Jag vill mest ha Mårbackor. Och också en Dr Westerlunds blomma.

(Eller "Hampus" som den heter i min familj, för en gång på högstadiet fick jag en sån av en Hampus som jag var ihop med, och sen fick blomman heta det. "Glöm inte vattna Hampus", ehh? Jaja.)

(Lever Hampus fortfarande, mamma? Alltså blomman. Inte människan, för det tror jag mig veta att han gör. För om ja, så kan han/den ju flytta hit? Det vore fint, på något vis. Eller åtminstone kanske han/den kan sticklinga av sig, så att jag kan få hans/dens avkomma?)

(Herregud, vad märklig den här monologen börjar bli.)

FORT, SÄG NÅT OM STICKLINGAR!

Hur gör man?

Köttpaniken och de vassa pinnarna

Antingen är det för att jag håller på att skriva färdigt en vegokokbok som jag hör och ser nyheter/texter/samtal om köttkonsumtion precis överallt hela tiden, eller så är det för att det snackas mycket om det nu. Ingen vet. Men det lilla kompisgänget med tanter som satt bredvid mig på pendeln idag pratade i alla fall om den nya rapporten som kom igår, om cancerrisken som följer med att äta mycket kött. Det vet jag med säkerhet. Jag har inte börjat höra i höre än i alla fall.

Jag frågade på Facebook häromdagen efter skäl till att äta (mer) vegetarisk mat. Inte för att jag behöver fler skäl själv, utan för att jag är nyfiken på/behöver veta hur andra tänker. Om du händelsevis lägger en vegetarisk rätt på din tallrik en dag - vad är det då som fått dig att göra det? Att det är gott? Att det är bra för din hälsa? Att miljön/klimatet mår bra av det? Att du har etiska skäl? Att du tänker på djuren? Att du vill ha variation på tallriken?

Jag fick förvånansvärt olika svar.

Mina egna skäl till att äta vegomat var (och är) de här:

- Klimat & miljö.
- Praktiskt (pga lever med en vegetarian).
- Godare.

Jag vet inte längre i vilken ordning de kommer, och jag tänker ärligt talat inte så mycket på dem längre, jag mest bara äter den mat jag är van vid att äta. Som de flesta andra, gissar jag.

Men jag funderar mycket på vad det är som är så provocerande med sansade förslag som dyker upp om att skära ner på sitt köttätande. Som det här med att införa en köttfri dag i veckan på en skola, med tanke på miljön. Eller, för den delen, att släppa en rapport som säger att det är en god idé att dra ner på det röda köttet, för det är inte bra för kroppen. De där tanterna på pendeln, till exempel? De var gråtfärdiga, nästan.

"Dra ner på det röda köttet? Vilken galenskap! Vad ska jag äta då? VILL DOM ATT JAG SKA SVÄLTA IHJÄL?"

Det fanns så klart ett bra och roligt avsnitt om det här i Lotta Lundgrens "Tio lektioner i matlagning". (Det är nu den börjar. Perioden då det enda jag gör är att referera till denna bok.)
"Tar man bort köttet ur kostcirkeln finns där fortfarande en massa mat kvar som kan omformuleras till maträtter som absolut inte saknar någonting. Ändå börjar en mindre del av befolkningen väsnas så argt och högljutt varje gång någon råkar mumla "köttfri måndag" att man skulle kunna tro att man just hotat att sticka dem i pungen med en vass pinne. Det är intressant, tycker jag. Hela konceptet med köttfri måndag lämnar trots allt fältet öppet för hämningslöst köttätande veckans övriga sex dagar, något man borde kunna uppskatta om man nu tycker att mat måste innehålla kött. Vore det då inte lite gott och kul att äta något annat den där sjunde dagen? Förlåt, jag skulle förstå dig bättre om du kunde sänka rösten lite. Inte? Nej? Hellre pinnen? Okej."
Fascinerande är vad det är.

tisdag, mars 04, 2014

Alles was ich sage, ist wahr

Idag fick jag den här rackaren i min hand, och det betyder att "Allt jag säger är sant" numera finns även i Tyskland, på tyska. Så himla festligt! Svenska, danska, norska och tyska, hon börjar bli världsvan, Alicia. Det är väldigt, väldigt roligt. Jag hoppas (eh, ja, naturligtvis) hon tar Tyskland med storm.

måndag, mars 03, 2014

Pling! Dagens boktips.

Vi måste prata lite om den här boken, hörni. Tio lektioner i matlagning, av Lotta Lundgren. Ni gjorde säkert det innan jul eller så när den var sprillans, men jag är lite efter, så jag vill prata om den nu, och det här är vad jag vill säga: Den är ju så INUTAHELVETE (förlåt) BRA?!? Jag fattar inte varför jag är förvånad, jag älskar ju Lotta Lundgren. Men ändå. Vem kunde ana att det gick att fastna så totalt i en 300 sidor lång bok med massor av text om matlagning, herregud, det borde ju vara skittråkigt att läsa? Men nä. Ta ordet skittråkigt och sen tänker du dig motsatsen, och så adderar du "intressant" och "lärorik" också, plus lägger till några asgoda recept. Så har du den här boken, som alltså inte är en kokbok, utan mer en bok om mat, fast man får några recept på köpet. Jag slog upp första sidan, började slökolla lite, och sedan lusläste jag varje ord tills jag var klar, och då hade jag vid upprepade tillfällen skrattat så det kommit tårar, och (helt ärligt superintresserad) till exempel plöjt mig igenom ett ganska långt kapitel om kött, som verkligen inte borde intressera en vegetarian ett skvatt.

Jag tycker den är helt fantastisk.

Har inte blivit på så gott humör av en bok på hundra år. Plus att jag lärt mig jättemycket.

Kan alla bara (om ni inte redan gjort det) skitsnabbt läsa den, så vi kan gå omkring och fnissa tillsammans sen och citera grejer ur den och ha det fint?

Bra, vi säger så.

6. Det svåraste med att vara feminist tycker jag är...

...att folk blir kan bli upprörda.

Vill en del av mig svara i alla fall.

Eller "upprörda", jag vet inte, det kanske mer handlar om att en del himlar med ögonen och tycker MEN GUD, KAN HON LÄGGA AV, VAD JOBBIG!!!! i all stillhet. Det är väldigt provocerande för vissa, det här. Och jag tycker det är hemskt obehagligt när folk blir upprörda (även i all stillhet). Jag tycker inte om när det blir obekväm stämning, upprörda känslor eller högljudd diskussion. Jag tycker inte om att provocera. Jag tycker inte om konflikt.

Meeeeen.

Nu är ju den delen av mig som vill svara så inte direkt någon att lyssna på, eftersom den delen är en sån himla tönt. Så skit i det där med att folk kan bli upprörda nu.

Det svåraste är att när man väl tagit på sig di där små feministglasögonen så är det farao stört omöjligt att få av dem igen. De sitter som en smäck på näsan, och flera gånger varje dag poppar det upp nya orättvisor i synfältet som små jokrar, och varje gång det händer blir jag besviken och arg på världen/samhället, och frustrerad över att det är så svårt/går så långsamt att göra något åt skiten.

Det är ju faktiskt lite tråkigt.

Å andra sidan så är det ju "lite tråkigt" att borsta tänderna och använda tandtråd och duscha och andra sådana självklarheter också, och jag låter inte bli att göra det för det.

Förutom möjligen det där med tandtråden.

Men annars!

Ni fattar.

Det här är en av rubrikerna i 10 x feminism, som består av tio blogginlägg kring temat feminism. Häng på du också! I tio olika inlägg, eller genom att svara på alla frågor i samma inlägg. Du hittar alla rubrikerna här!

söndag, mars 02, 2014

Och när vi kom hem...

... var barnen nyklippta och glada, det stod tulpaner på bordet och hallen hade fått nya tapeter.

Mina superhjälteföräldrar! Vad har jag ens gjort för att förtjäna dem?

Kommer börja gråta snart på grund av tacksam/hög på livet/sömnig.

En helg i Köpenhamn

Den här helgen! Den får två väldigt glada tummar upp härifrån. Vi åkte till Köpenhamn i fredags utan att känna till stan alls, och gick helt efter tips vi fått här på bloggen och på facebook, som två lydiga små marionetter hela helgen. Himla bra gjort av oss! Vi är sinnessjukt nöjda med allt. Och här kommer en utlovad snabbgenomgång, så att den som vill kan kopiera hela eller delar av konceptet och upprepa succén:

Vi bodde på ett hotell som heter Axel Guldsmeden, och betalade några hundra extra för att också få tillgång ill deras spaavdelning. Det var det värt. Bland annat på grund av att man fick matchande kimonos, matchande tofflor och matchande flätade korgar att ta med sig ner till bubbelpoolen, och det var ju himla roligt. Plus att det är känt sedan gammalt att det är jefligt trevligt att ångbasta lite efter att man gått sig till skoskav på stan hela dagen. Jag tyckte mycket om hotellet. Frukosten var god. Täckena var väldigt fluffiga.

I övrigt strosade vi omkring på stan och kollade på fina grejer. Om man känner på sig att man gillar ungefär samma saker som jag, så tycker jag man ska satsa på Kompanistraedet, som är en parallellgata till Ströget (och speciellt bra om man är sugen på att shoppa/titta på grejer), och på Jaegersborggade (speciellt bra om man är hungrig och törstig). Och så ska man FÖR SITT LIV inte missa att gå in på Hay, som ligger vid Amagertorv. Jag fick typ ha hakklapp för att samla ihop allt dregel över all fin inredning som fanns där inne, herregud, jag älskar Hay. Och när man ändå är där ska man så klart gå in på Illum Bolighus som ligger strax bredvid också, och dregla vidare över andra fina grejer till hemmet.

Resten då? Vi åt en vegetarisk fyra-rätters jättebra meny på Relae. (Det fanns en köttvariant också.) Vi åt svingod lunch på Manfreds. Vi försökte äta fräcka surdegspizzor på Mother, men det var så poppis att vi inte fick plats, så då vandrade vi omkring i det gamla slagshusområdet (Kødbyen) och försökte hitta någon annanstans att äta, och det var kanske inte jättelätt om man var vegetarian, men vi var glada ändå. Och köttbyn kändes cool. Vi drack drinkar på Ruby's, och låtsades att vi stigit in i typ 20-talet och gillade jazz. I de finaste champagnekuporna jag någonsin sett fick jag rabarberdaquiri. Mmm... rabarberdaquiri. Mmm... champagnekupor. Vi drack hipsteröl på Mikkellers. Vi var på Paludans bokcafé (för att jag är en sån som gillar böcker och fika), och vi var på Norrebros brygghus och tog en öl (för att Gustav är en sån som gillar bryggerier och öl).

Och så åkte vi tåg i jättemånga timmar och läste jättebra böcker precis hela tiden.

En succésemester, alltså. Med undantag möjligen för vädret (grått) och vår hälsa (halvsjuka), så har jag absolut inget att anmärka på. Himla trevlig stad, Köpenhamn. Lite som Berlin, fast närmare, och på danska.

Jag älskade det.

(Här hittar ni det ursprungliga inlägget med alla Köpenshamnstips jag fick här på bloggen när jag frågade.)