tisdag, september 16

Valbaksmällan

Jaha, nähä, vad säger man? Jag vill fortfarande bara ligga under en sten i skogen och gråta över valresultatet. Det känns så jäkla tröstlöst? Förra valet bara "aaa, men vi är 94 % som inte röstat på SD, vi är många fler!" Nu bara, "aaa, men vi är 87 % som inte röstat på SD, vi är många fler!". Nästa val? Vad är vi nere på för siffror då?

Det är så ledsamt.

Inte förvånande, egentligen, men så oerhört sjukt jävla ledsamt.

Men bilden inger i alla fall lite energi på något vis.

Så här skrev Damon Rasti på Facebook igår, och det tyckte jag var välformulerat och klokt:
Alltså lyssna nu, det här kommer inte vara populärt, men det måste sägas. Jag blev inte förbannad igår när valresultatet kom, för alla som har haft någorlunda koll den senaste tiden hade förväntat sig över 10% för SD. Det som däremot gör mig förtvivlad är att vakna idag och läsa allas naivitet och anklagelser. ”Vilka är det som röstar så här?”, ”Ta bort mig från Facebook om du är SD” och ”#FuckSD”. Har ni inte lärt er ett jävla dugg från fyra år sen? Jag vet att ni vill väl, men det hjälper inte att alienera människor som röstar på SD. Utfrysningen efter förra valet (bland mycket annat) ledde till en mer än fördubbling i år. I fyra år har vi pratat OM Sverigedemokraterna men inte MED deras potentiella väljare. Så kom inte och säg att deras väljare är historielösa, om ni inte ska vara mycket bättre själva.

Och ännu viktigare. Medan ni sitter och försöker hitta förklaringar och syndabockar så har en hel del av er missat en väldigt central anledning till problematiken; Det är ni själva. Folk är ”antirasister” men när jag kollar på era midsommarbilder är ni bara etniska svenskar som firar. Går jag igenom era facebookflöden så har ni en rätt sorglig homogen umgängeskrets. Ni jobbar på nåt mediejobb där de flesta av era medarbetare och framför allt chefer är vita. Bor här på Södermalm och hänger enbart med likasinnade på fritiden. Ni är på pappret goda medborgare (hey, ni stoltserar ju med att ni är emot SD) men gör ingenting reellt för att faktiskt minska klyftorna. Ni är segregerade och segregerande själva, på en och samma gång. SVT:s valvaka igår kväll var en ofattbar parodi när alla var smått chockerade över SD:s framgång, men inte en enda gång tittade någon runt sig för att se hur vitt det var överallt i sändningen (Soran undantaget). Den enda gången jag såg folk med utländsk påbrå var i ett inslag om Rinkeby där ”valdeltagandet traditionellt är lågt”. Tack för det PUBLIC service! Det är svårt att se skogen för alla träd.

Du tycker om och är stolt över ditt jobb på Aftonbladet men har aldrig någonsin gått upp till Jan Helin och krävt fler chefer eller medarbetare med utländsk påbrå. När stannade du upp senast och tänkte på att du kanske själv upptar en position där fler med utländsk bakgrund skulle behövas? Du kan ändra din profilbild till "Vi gillar olika" men när senast tog du med nån som är utanför in till innerstan och öppnade dörrar för dem? Till klubbarna på Stureplan? Till nya jobb och nya nätverk? Till en ökad integration.

Jag är inte mycket bättre själv. Det finns så mer jag hade kunnat göra för att förhindra den här utvecklingen. Men nu står vi här. Chockade och arga. Försöker hitta svar, utan att ta ansvar. Det är ett misslyckade för oss alla. Och nej, jag skriver inte detta för att folk som idag är förtvivlade och tar avstånd ska behöva må ännu sämre. Jag säger ifrån för att vi gemensamt behöver ta ett kollektivt ansvar för vårt land och dess framtid.

1987 flydde jag till Sverige från Iran. Samma år släppte Michael Jackson skivan ”Bad”, en av mina favoritplattor genom tiderna. På den finns det en låt som heter ”Man in the mirror” där han sjunger de berömda raderna: ”I'm starting with the man in the mirror, I'm asking him to change his ways”. Så börja med att kolla i spegeln idag. DU är förändringen. Åtminstone starten på den. Nu har vi fyra nya år på oss för att skapa en verklig förändring. Själva. Tillsammans. Utan att peka. Utan att anklaga. Det skulle vara högst tragiskt om vi måste genomgå denna smärtsamma process återigen 2018.

3 kommentarer:

I mitt huvud sa...

Jag hoppas verkligen att den nya regeringen kan ingjuta hopp och skapa mer trygghet för alla de missnöjda som känt ett utanförskap och röstat på SD!!!

Anna sa...

Amen!!!

cina sa...

Tack för den! Lysande formulerat.