onsdag, september 24, 2014

Jag går till stallet istället

Här är en grej jag inte är så särdeles bra på har det visat sig: skänkelvikningar och framdelsvändningar. Men jag älskar ändå mina onsdagar i stallet så himla innerligt att jag känner mig lite, lite kär varje gång jag åker därifrån. Idag fick jag rida på fjordingen Hadar! Han var snabb och rolig. Nästa gång ska vi hoppa (okej, skutta över liten bom). Känner 10% så här inför det: hjelp, och 90%: BRING IT!

Så himla mycket kaxigare på hästryggen/i stallet som vuxen.

Fasen vad skönt det är.

2 kommentarer:

Den där tjockisen sa...

wow, kan du redan försöka göra skänkelvikning och framdelsvändningar? När jag började rida igen som vuxen tillbringade jag första terminen med att försöka få kroppen att lyda hjärnan. (Och att kvida av rent dödlig träningsvärk i tre dagar efter varje pass) Huvudet visste hur man skulle göra, men kroppen vägrade utföra. Bara att försöka hålla skänkeln någorlunda stilla var ju apsvårt. Benen flaxade helt okontrollerat. Och dessutom hade jag blivit feg och fått fartskräck. Galopp gick ju jättefort!

Olga sa...

Det är ju fingertoppskänsla på det där med att flytta hästen och alla hästar har lite olika knappar (som de kallas fast det är ju absolut inte så enkelt som en knapp) så rider man olika höstar varje gång måste man ju hitta dess knappar. Tänk på att flytta bak den skänkeln som hästen ska flytta undan för lite och bromsa/blocka på yttersidan med både skänkeln och tygel!