tisdag, september 16

Hej då nappen!

Och meanwhile, i det lilla, lilla livet, har mitt yngsta barn slutat med napp. Helt odramatiskt, bara så där. Vi hittade ingen vid läggdags i lördags, och började prata om att han kanske var stor nog att sluta nu. Och att man kunde få välja en present om man klarade det. Och Svante bara: "Okej, jag slutar." Och sen gjorde han det.

HUR SJUKT?!?!?

För Rufus var det en sorg och ett trauma som (faktiskt) inte liknar något annat han genomlevt tror jag.

För Svante? Not so much. Han är lite extra skör på eftermiddagarna, men annars funkar det hur bra som helst.

Så coolt.

4 kommentarer:

ida sa...

Så var det för oss med, det som för ettan var en avvänjning värdigt vilken Betty Ford klinik som helst gick med tvåan helt odramatiskt! Trean vägrar napp totalt istället:)

Emma - hörselresan sa...

Usch, det där måste vi ta tag i jättebautasnart. Ättelägget fyller snart tre och det kommer INTE att bli kul. Huvva....

Colombialiv sa...

Fantastiskt! Här sköter de sånt på förskolan - "han är för gammal för napp" och vips är han avvänjd...

Karin sa...

Blev inspirerad av Svante så vi gav helt enkelt ingen napp till sonen vid läggning och häpp de gick ju att somna ändå. Så nu verkar nappen var historia även för oss.