måndag, augusti 25

Slaget om pelletspannan

Det pågår ett tyst krig här hemma, där jag och Gustav på var sin sida om köksbordet slåss för vårt liv för att inte råka bli den av oss som "kan mest om pelletspannan". Ingen av oss hade (naturligtvis) några förkunskaper om dylika tingestar när vi köpte hus, och ända sedan vi flyttade in har vi kämpat i det tysta för att försöka slippa undan ansvaret. Jag gissar att vi båda tänkt att "så länge jag bara spelar död och inte närmar mig pannan, så kommer ju han där/hon där vara så illa tvungen att gå in och styra upp till slut."

För ärligt talat, någon av oss måste ju veta hur man stänger av den för säsongen på sommaren, tömmer ur askan, felsöker när något inte funkar, håller koll, vet var numret till servicemannen ligger, hittar bruksansvisningen när den behövs, sätter på pannan igen när det börjar bli kallt, etc, osv, mm.

Och det fattar ju alla att den av oss som lär sig det först snabbt som ögat kommer att förpassas till den man skriker på när "Det är något fel på pannan!!! Gör nåt!!!"

Är inte så himla sugen på att få den rollen, faktiskt.

Tråkigt nog för mig är Gustav så mycket slugare i det här tysta kriget än vad jag är. Ikväll satt han vid köksbordet och använde sin lenaste stämma när han sa:

- Jag kan ta med mig barnen och storhandla efter maten.
- Va, kan du?
- Ja!

Intet ont anande hjulade jag här lyckligt iväg mot soffan och såg min timme av egentid dallra framför mig i luften som den vackraste av hägringar. Då drämde han i med fortsättningen:

- ... så kan du sätta igång pannan under tiden. För det är ju skitkallt här hemma.

DOH!

Fattar inte hur jag inte kunde se den komma? Får ju fasen se till att skärpa mig.

Nu kan jag både stänga av pannan för säsongen, sätta på den igen på hösten, aska ur den, felsöka (stå och glo på den, blåsa bort lite damm, trycka på lite knappar, öppna och stänga nån lucka och vifta lite desperat med handen framför hela alltet, som om det någonsin hjälpt mot något, alltså) och jag har läst bruksansvisningen säkert tre gånger.

Det här bådar inte gott.

6 kommentarer:

Kristina sa...

Åh vad jag skrattade gott! Men jag tycker du ska vara glad att du kan fixa om nå´t går fel!

Erika sa...

Det innebär ju att om något behöver fixas med pannan när Gustav är bortrest så kan du styra upp det sådär snitsigt med vänsterhanden, skitbra! Meeeen, om något ska fixas när du är iväg blir det ju lite knepigare så det måste ju vara hans tur att ta hand om allt pannrelaterat ett tag nu så han lär sig med. Eller hur?! ;)

emma sa...

HAHAHA fan också Lisa EXAKT DÄR ÄR VI fast med bergvärmepumpen tror jag. HAHAHA! "vi ringer de förra ägarna?" "fast vi borde själva..." "läsa på nätet?" "men jag vill inte ringa de gamla ägarna om detta!" OSV
burr.
dessutom en KONVEKTOR att lära sej. fan. hösten är ju här. :-C

tantaugusta sa...

Skrattade gott. Hos oss löste det sig kemiskt i och med att det var maken som gick igenom huset och alla konstiga saker, inclusive värmepannan, med tidigare ägaren. Fast den dagen vi installerar bergvärme lär vi lära oss båda två misstänker jag. Men det är ett par år dit och fram till dess lutar jag mig tillbaka och nöjer mig med att påtala när det är dags att slå på/av värmen :)

Viveca sa...

Påminner mig om när jag var höggravid (1 vecka kvar) & vår gaspanna (i vårt hus som vi bott i i 2 veckor) la av. Inget varmvatten heller alltså. & jag hade en tekniker i telefonen som förklarade hur och var jaf skulle trycka. Självklart kom jag inte åt & bröt till sist ihop i telefonen. Teknikern förbarmade sig & körde ut till mig.

Voltaires Vardag sa...

Hahahahaha! Vad skönt, äntligen en blogg i min smak!
A