måndag, augusti 4

Rapport från ett ridläger

Är brutalt öm och stel från midjan och neråt, och har stora, fula blåmärken på insidan av hela benen efter skav mot sadeln. Men det var det värt! För de senaste tre dagarna, som jag tillbringat på ridläger? Amen, alltså, så jädra fina, jag har då aldrig varit med om dess like.

Vi var åtta stycken vuxna människor, med varierande förkunskaper, som anmält oss. En del hade suttit på en häst sammanlagt en halvtimme under hela livet. Och andra hade (som jag) ridit en hel del när de var små, men inte haft närkontakt med hästar på sisådär tjugo år. Vi blev tilldelade varsin helghäst. Min var brun och hette Tuva, och inför Tuva känner jag ungefär så här: <3 <3 <3, plus den där emojin med hjärtan i ögonen. SÅ JÄDRA GULLIG! Och luktade gott gjorde hon också. Samt att hon var väldigt lättriden och inte hade för vana att hålla på med något fuffens, typ bocka, sparkas eller bitas. Bra grej, ändå.

Sedan var det sammanlagt fem ridpass utspridda över fredag, lördag, söndag, massa pyssel med hästarna i stallet, lite teori mellan varven, och superfina miljöer och bra stämning i stallet. Inte för lätt (vi fick till exempel galoppera i skogen, och fatta galopp från skritt och sånt där om vi ville) och inte för svårt och läskigt (vi slapp hoppa över otäcka hinder). Jag var inte rädd en enda gång, och inte uttråkad en sekund. Bara glad och svettig och lite frustrerad och nervös och utmattningsdarrig och lycklig som en kalv på grönbete.

Det är lite som att övningsköra på något vis. Så jädra många grejer att hålla reda på, man blir ju helt slut i huvudet! Hälar som peka neråt, tummar som ska peka uppåt, händer som ska fram, tyglar som ska kortas, tyglar som ska längas, sits som ska lutas fram eller rätas upp, händer som ska mjukna, spö som ska hållas i, knän som ska vara stilla, blick som ska framåt, balans som ska hittas, och tempo som ska hållas. Och så fort man lyckas med en av grejerna så glömmer man bort någon av de andra. Man har ju tusen saker gratis av att ha ridit som barn, för även om man glömt allt i huvudet, så sitter ju mycket av det kvar i kroppen när man väl sitter där i sadeln sen. Men de som nästan aldrig ridit förut? Så himla imponerad av att de gick från noll till galopp i skogen på tre dagar.

Aja.

Har jag någon tråd här?

Och var har jag i så fall lagt den?

Kanske här: Det var en nedrans bra helg, och nu ska jag googla "ridskola gnesta" och konsultera mitt livspussel. En kväll i veckan på en havremoppe? Låter som den bästa sortens antidepressiva medel jag kan tänka mig.

5 kommentarer:

Jag är nästan som du sa...

Häst, bäst i test helt enkelt.

Amanda sa...

Hästar är helt klart bästa lyckopillret! :)

Josefin sa...

Hurra! Börja om att rida som vuxen=kanske det bästa jag gjort :) Hoppas du hittar en ridskola!

cina sa...

Var tilldrog sig detta fantastiska? Man blir ju sugen.

sarah sa...

Å, låter härligt! Var var detta? Vilken ridskola?