tisdag, augusti 26

Nöjen vi minns

Jag vet inte om det här säger något om naprapater i allmänhet, eller om det säger något om mig, (troligtvis det senare) men jag tyckte det var roligt att gå till en naprapat idag? Det var min första gång. Var fasen uppspelt och fnissig i flera timmar efteråt. Man fick ju små uppgifter! Varför har ni aldrig sagt något om det? Jag älskar små uppgifter! Typ "håll upp armen så här nu, och tryck emot när jag säger till" och "böj knäna och tryck benet inåt" och "luta huvudet så mycket du kan åt vänster", och sen blev jag knådad och tryckt på och fick nålar i axlarna och hemläxa, hemläxa!

*piper förtjust*

Har jag sagt någon gång att jag älskade att gå i skolan?

Hur som helst så tyckte både jag och mina axlar och mitt sneda bäcken (vem kunde ana att jag ens hade ett sådant?) och min superspända högerarm som jag tydligen överanstränger när jag sitter vid datorn jämt att det var en väldigt bra upplevelse att gå till en naprapat. Ska dit igen nästa vecka, och redovisa min läxa. Redovisa min läxa!

*piper förtjust*

Åh, gud, alla dessa små glädjeämnen man har i livet ändå, va? Vad torftigt allt skulle vara utan dem.

4 kommentarer:

S. sa...

Jag gick till en naprapat första gången förra året med stel (och knakande) nacke och stela axlar. Jag är oftast skitdålig på att göra "läxan", trots att jag är lärare. ;) Men naprapat är en skitbra grej kom jag på. I alla fall hon jag går till.

Susanne Olars sa...

Älskar också uppgifter! Till exempel från skrivarlinjen. Varje läxa skrivs med entusiasm flera dagar före inlämning. Naprapat-läxor har jag aldrig fått, men känner plötsligt att jag önskar mig det också. :-)

Linda sa...

Åh Lisa, vad du är söt! Blir alltid glad av att läsa dina inlägg, sluta aldrig bjuda på dig själv. Du är ashärlig! ��

metamorphosis sa...

Åh! Hoppas din naprapat får ta del av den glädje som hen bevisligen sprider med sina små uppgifter och hemuppgifter!