torsdag, juni 5

Rapport från en trädgårdsrookie i juni

Det är ju inte utan att man känner sig jefligt mäktig ändå när man lyckats bygga något (en sockerärta, exempelvis) från grunden. Eller när ett litet, litet frö gror och blir till en meterhög gurkplanta som levererar så här fina gurkor på VÅR balkong?!? Är stolt som vore dessa grödor mina barn.

Vi planterade en sabla massa fröer i mitten av mars: gurka, tomater, basilika, timjan, oregano, koriander, sallad och sockerärtor. I efterhand har jag förstått att vi borde ha väntat med åtminstone gurkorna, för att de inte skulle ränna iväg så snabbt och växa för fort, men little did we know, vi är nybörjare på det här. Vi ställde bara alla de nyplanterade krukorna med frön på bordet i vardagsrummet, täckte dem med plast, vattnade dem kärleksfullt och hoppades på det bästa.

Det har gått bra och dåligt.

Tomaterna gick det åt helvete med. Ingen vet riktigt varför, men de växte liksom inte. Två av fröna vi planterade lever fortfarande, men de är taniga och fjantiga, och jag vet i tusan om jag tror på att de någonsin kommer leverera några tomater till oss. Så vi har fuskat och köpt nya tomatplantor nu, och ställt ut dem på balkongen. De mår som små kungar där ute, och jag kan se pingisbollsstora gröna tomater där bland bladen om jag tittar ordentligt.

Gurkorna mådde också som små kungar på balkongen fram tills nyss, och det växer skitfina gurkor på dem. Men nu har bladen blivit helt ledsna och har stora fläckar och pappa säger "aj, aj, aj, bladmögel!" när man pratar med honom i telefonen, och det låter ju trist för gurkorna, det. Vi skördade den första gurkan 1 juni. Så på så vis var det ju bra att plantera gurkor för tidigt.

Kryddorna mår fint! Några hundra små rackare har väl strukit med under resans gång, men vi har tjusiga små öar av både timjan, oregano och shitloads av koriander utplanterat i en pallkrage nu. Vi har köpt till citronmeliss och mynta också. Och basilikan står i kruka i köket. Samtliga verkar trivas med livet.

Och sockerärtorna! Åh, de små sockerärtorna, mitt hjärtas fröjd och glädje! Jag har byggt en spalje åt dem som är rätt ful, men det verkar de inte bry sig om, de små liven, de växer ändå. Ikväll hittade jag de första ärtorna på stänglarna. De var, naturligtvis, de godaste sockerärtor jag ätit i mitt jordeliv. Och salladen som växer bredvid mår också bra, och är snart redo att ätas, tror jag.

Sen har vi ett trädgårdsland också, som är ett delvis ganska sorgligt kapitel. Tanken är att det ska växa bondbönor, polkabetor, morötter, gul lök, röd lök och vitlök där i. Löken och bondbönorna verkar vara hyfsat med på den dealen! Men morötter och polkabetor, alltså, jag vet inte. Vi har svårt att urskilja vad som är vad bland allt ogräs, och vågar inte rensa. Det går trögt.

Ja, och så har vi jordärtskockor i en pallkrage också, de växer som det ogräs de nu en gång är.

Och de små sorgliga jordgubbsplantorna som jag bryskt slet upp ur ett gräsöverväxt hörn av landet och omilt planterade om i våras trots att man nog inte borde ha gjort så? De har repat sig och mår bra, och blommar och står i.

Nån annan gång kan vi prata om blommorna som jag om möjligt älskar ännu mer än allt detta ätbara grejs.

Eller jag menar, jag kan skriva ett aslångt inlägg om blommorna, och ni kan försöka låta bli att somna under tiden ni läser.

Så säger vi.

6 kommentarer:

Kristina Idberg sa...

Ser fram emot ett superlångt inlägg om (lila) blommor i din trädgård! =)

Freja sa...

Åhh, så härligt! Jag älskar att odla saker, att plantera och sätta frön. Tyvärr älskar jag inte resten av arbetet, att rensa ogräs och vattna, så här odlas bara buskar, träd, gräs och en otroligt livskraftig rabarber...

Emelie sa...

Lyckliga du. Nere i Eslöv äter mördarsniglarna upp rubbet, så det blir inget kvar till oss.

Jenny sa...

Åh, ja, blominlägg! Älskar älskar älskar allt som har med odling att göra och är sjukt nervös för vad som kommer att hända när vi är på semester i sommar.

Elin3lin sa...

Härligt! Tänk på var ni sätter myntan bara, den har en tendens att sprida sig och ta över hela trädgårdslandet och är nästan omöjlig att bli av med. Kan vara en idé att sätta den för sig själv i en stor kruka eller annan lite avsides plats.

Nina sa...

Det finns en sådan löjlig lycka i att kunna skörda i sin egen trädgård! Igår använde jag både oregano, rosmarin som skördats från min balkong.

Lycka!