torsdag, maj 22

En läsande familj

Häromdagen damp det ner en bok i vår brevlåda, och det var en av 100 olika barn - och ungdomsböcker i projektet "En läsande familj". Tanken är att man ska läsa boken i familjen, och sedan skicka den vidare till nästa familj, och sedan ska den familjen skicka vidare boken till nästa, och till nästa och till nästa, och sedan TJOFF! har det spridits läslust över halva världen. Det är Barnens Bokklubb som ligger bakom.

Vi fick bok nummer 26, Sunnanäng, av Astrid Lindgren. Det var ta mig tusan en utmaning, alltså! Treåringen var alldeles för liten. Och femåringen i den här familjen ratar vanligtvis allt som är det minsta sorgligt och fullt av stora känslor. Vi kan till exempel inte se en enda tecknad film eftersom de nästan allihop (?!?) börjar med att en förälder dör. (Lex: Lejonkungen.) Och här pratar vi alltså om en bok som börjar med orden: "För längesen, i fattigdomens dagar, var det två små syskon som blev ensamma i världen." Och sedan går det utför.

Jag skrev B-uppsats om Sunnanäng en gång i tiden. (Sagosamligen, med fyra sagor i. Det här är en bilderboksversion av en av sagorna.) Jag grät mig igenom hela uppsatsarbetet. Alla dessa arma barn i fattigdomens dagar! Vad hungriga de är! Och sjuka, och kalla och föräldralösa och ledsna! Och så dör de som flugor också. (Fast det fattar sällan läsaren i femårsåldern.)

Men hur som helst så gick det bättre med läsningen än jag väntat mig. Han lyssnade med stora ögon genom hela den ganska långa och gammeldags texten. Skitmånga svåra ord och uttryck som han inte är van vid! "Kreta visselpipor", "barnaliv", "sillake", "påfund" "nagelspräck", "vadmalströja", "erbarmligt" och "evinnerligen". Men han hängde med, tycker jag det verkade som. "Det var tur att dom kom till Sunnanäng och fick pannkakor i slutet! För det kändes hemskt när flickan sa 'om den här fågeln flyger ifrån mig, då lägger jag mig ner och dör'. Men sen hittade dom ju Sunnanäng! Och där var det varmt. Då blev det bra."

"Bra".

Jag höll inne med sanningen där.

Att Sunnanäng = döden kan han väl få fatta någon annan vacker dag.

Nästa vecka tar vi i alla fall med boken till Västervik och lämnar den vidare till våra kompisar där. Roligt projekt!

9 kommentarer:

Emma sa...

Åh, jag tutade när jag läste den för min femåring för ett litet tag sedan. Nu har vi börjat med Bröderna Lejonhjärta och kommit fram till den otäcka Tengil och förrädaren i Körsbärsdalen. Jag har sagt till dottern att hon får hojta till om det blir för läskigt. När börjar man egentligen läsa läskiga böcker? Kul och mysigt är det iallafall att få krypa upp tillsammans i sängen och läsa ett kapitel innan läggdags.

Markattan sa...

Åh vad jag saknar och längtar tillbaka.
Och inser att det är 25 år sedan jag hade en femåring som lyssnade när jag läste Sunnanäng!

Fasen va!

Markattan

Anonym sa...

Faktiskt läste jag om Sunnanäng för kanske en månad sedan - och bestämde att barnen ännu är för små (fyra och två) för den. Den är så sorglig. Evinnerligen är ett bra ord, förresten.

Men, vad läser ni med barnen? Jag tycker det ibland blir lite traggligt med att sjunga Lille katt med den yngre, och med den äldre har vi nu nästan älskat sönder Den otroliga historien om det jättestora päronet - vad ska vi läsa nu? Vad läser ni?

Tack för en bra blogg,
Johanna

Ulrika sa...

Hos oss är det jag som lipar. Mest dråpligt när jag skulle läsa "Kan du vissla Johanna" för min då 4-åring. Jag lipade och snyftade så mycket så hon gick och hämtade ett badlakan och sa: Häj mamma, du kan tojka tåjana!

Fast ledsamt betyder ju inte dåligt! Jag älskar Sunnanäng, men läste den kanske mest när jag var nästan tonåring.

Anonym sa...

Sunnanäng är en av de vackraste berättelser som finns. Jag blir gråtfärdig bara jag tänker på den. Men jag tycker inte att det är "hemskt" att de dör, det är bara fint. Tänk om döden är ett Sunnanäng? Då skulle jag också stänga dörren!

Eva

Amanda sa...

Men va, nog för att jag har läst din blogg ett tag nu va, men inte tillräckligt länge för att du ska ha SÅDÄR stora barn!!!

Lisa sa...

Jag är trettiofem och fattade inte förrän jag läste detta inlägg att de dör i Sunnanäng. Jag känner mig chockad, måste läsa om den illa kvickt..

Therese sa...

Okej, jag behöver hjälp och du brukar vara en fena på boktips så jag tänker att jag testar! Min lillebror slutar ettan snart och jag tänkte köpa en bok till honom i present. Problemet är bara att jag har noll koll på vad barn i hans ålder gillar. Tidigare har jag köpt bland annat Lasse-Maja och Stora Emilboken och det har gått hem. Nu önskar han sig "en tjock bok som jag kan läsa på stranden. Lika tjock som Harry Potter för den läser min kompis i tvåan".

Kraven är således: tjock bok som lämpar sig till egenläsning. Harry Potter hade funkat som högläsningsbok men eftersom han är lättskrämd och ibland får svårt att sova pga monster under sängen tänker jag att han fortfarande är för liten för att läsa den själv. Han är dock en fena på att läsa så språkmässigt hade en bok av den typen inte varit något problem, många av böckerna som riktar sig till barn i hans ålder tycker han är för lätta. Så, långt inlägg men har du något bra tips tro?

Emma K sa...

Men åh! Hur kan man bli med i detta fantastiska projekt? Går det? Jag och mina två ongar vill hur mycket som helst gärna bara med!